Eichhörnchen mit Eichel
detta pojkvänner kallat mig för ekorre.
Den ena på grund av löpstilen.
Den andra på grund av kinderna.
Hursomhelst.
Oberoende är jag också.
Av dem.
Av alla. Ja, hela världen.
Jag samlar mina ekollon själv minsann.
Min tidiga julklapp till mig själv
Funhouse - P!nk
Kom ge mig sol
Kiruna
Där ute var det -10. Inne hos oss var det varmt.
Jockes nybakade bröd. Kanelte och honung.
Mina finaste vänner uppkurade i soffan.
Trots det bara spritte det i benen och jag rusade ut.
Med yllevantar på och min lille vän i högsta hugg.
Med Ted på högsta volym innuti och ett stort leende utanpå.
kom ge mej solen, kom ge mej hav
kom ge mej jorden, vi lever av
kom ge mej kroppen, kom ge mej allt som du har
och jag ska stanna kvar
Come give me love - Ted Gärdestad
kom ge mej vinter kom ge mej liv
kom ge mej kärlek och livs motiv.
Golden Delicious
är att det lätt blir lite extra guldkant på tillvaron.
Idag plockade jag äntligens äntligen fram min
efterlängtade vita skönhet.
Ååååh.....
Lyckan spred sig som en löpeld ända ner till
innersta maggropen.
Hur kunde jag ha glömt? Den är inte bara vit.
Den har snirkliga guldtrådar också.
Jul, jul strålande jul
här
Color my life with the chaos of trouble
Men så dyker Joseph upp. En gammal kärlek från långt tillbaka.
Och med sig har han en massa gamla minnen.
Han är fortfarande oemotståndlig. Men tyvärr inte tillräckligt.
Inte för henne som han är kär i.
Hon vill bara vara vänner. Take it slow and casual.
För att sedan gå och gifta sig med någon annan.
Jag hade velat trösta honom och säga att det bara var på film.
På låtsas.
Men så drar jag mig till minnes...
Tyvärr är det ju precis sådana som vi tjejer är.
Precis på pricken.
Joseph Gordon-Levitt
- se 500 Days of Summer så förstår ni
A Love Story
de har alla odds emot sig hänger de ihop ändå.
I vått och torrt.
Många gånger åker de på stryk och får plåstras om.
Men någon slags mening måste det ju finnas.
Varför skulle det annars bli just dom?
Med lite extra kärlek och omvårdnad ska de nog
hålla ihop länge till.
Mina tår som inte tål löpning och
mina fötter som hemskt gärna springer.
"Romeo take me somewhere we can be allone
I'll be waiting, all there's left to do is RUN"
Love Story - Taylor Swift
Sensation White
Det är mörkt i Norrland säger de. Speciellt de som inte
bor här brukar tjata något evinnerligt om mörkret i norr.
Så när jag var ute och gick idag vid skymningstid,
eller som i andra delar av landet kallas lunchtid,
tänkte jag att så jäkla bäcksvart är det väl ändå inte?
Inte så vitt jag kan se.
Vår skola
På min gata i stan
Klockstapeln vid kyrkan
Rusningstrafik förbi gamla brandstation
Längtar mest som väntar bäst
Lite less har jag allt börjat bli. Det får hemskt gärna bli
jullov med mammas mat och myspys med mina bästaste
vänner och civilisation och luftombyte ganska så snart.
Till och med never-ending psykbrytsframkallande
julkortssorterande på posten ser jag fram emot.
Men det är nog inte ens i närheten av vad andra längtar efter.
Idag berättade nämligen en rar liten tant från Jehovas vittnen
för mig att snart kommer paradiset till jorden.
Jag har bara kikat på framsidan av broschyren än så länge.
Pumpor i överflöd och tama älgar.
Det ser också helt okej ut.
Fast helst vill jag nog ha jullov ändå.
We dont speak the same language
så är det aningens knepigt att se vad jag egentligen skrivit.
Laminariaarter och fucobiliner och fucoxantiner...
Men vad är det den där rödalgen heter som man har till sushi?
Porfylla eller parfylla?
Goggle brukar veta.
"Kan ett samkönat par fylla i dem utan att det känns obekvämt?"
"En underbar kryssning hade jag allt, ett par fylla finnar o ganska
svårt o sova men annars var resan okey"
"Dock är det ett välkänt faktum att par-fylla aldrig är speciellt lyckat!"
Nähä. Nästa livlina. Ring en vän?
Jag och min fruga på kalas. Typisk parfylla?
Dagens insikt
Kära träningsdagbok.
Samma runda fast andra hållet.
Och mycket längre tid.
Först när man springer uppför
inser man hur brant det är.
Show me love
Från att ha varit hos mor och far där man får äta
minst tuuusen mjukmackor med huuur mycket pålägg
som helst är hon nu tillbaka där vi knaprar knäckebröd.
Med en klick smör på sin höjd.
Och från att ha varit på förfest med fem brudar och lika
många rejäla dosor karlsnus är hon nu tillbaka i vardagen
hos mig och mitt fjolliga laktristjejsnus.
Som dessutom öppnas töntigt sällan.
Så för att Snusis inte ska längta tillbaks på momangen
rusar jag i förebyggande syfte till ica.
Det blir ju knappast kött och sås och potatis.
Nä, dillstuvad till och med?! Berätta mer.
Men det blir det finaste man kan köpa med vår matbudget.
Och med vår syn på kärlek.
Blodpudding 7,90:-
Med vår hemkokta lingonsylt förstås.
Once upon a time in Viby
I natt drömde jag om min mamma och lillebror.
Vi bodde i vårt gamla radhus och jag och Johan
var små och sprang runt och bråkade och tjivades.
Trots det tyckte jag om honom så rysligt ändå.
Min lelle lellebråhr.
Och köket var fullt med pepparkakor.
Som världens bästa mams bunkrat upp.
Jag tror det kallas hemlängtan.
Sommarens födelsedagskalasutflykt.
Hönan och Hermelinen
♥
Petter och hans fyra getter
"Alltså, han har inte ritkigt alla getter hemma.
Och dom som är hemma är inte direkt parkerade i ordning.
Men dom är snälla."
Vi däremot har alla getterna på plats.
Kramp i magen
mig om civilisationen och livet där hemma.
En vi känner har fått en bebis.
Tessen tycker att hon ska få heta Ann.
Först tycker jag att det verkar trist
men sen garvar vi ihjäl oss.
Hon heter Tenn i efternamn.
A Cinderella Story
fyller år och försöker komma ikapp måste det ju firas.
Det blir kanske inte riktigt som en bal på slottet utan
mer som ståhej ala vår gamla kära festkällare Muren.
Men ändå.
Jag måste köra Askungen-stajlisch hur som.
Skynda mig att hitta en pumpa och sjungande
möss och en prins och allt vad det är.
Till midnatt måste jag nämligen vara hemma igen.
Prick.
Inte för att magin och förtrollningen bryts då,
nej det är faktiskt precis tvärtom.
För det är då det roliga börjar.
Det är då dom kommer!
Jävla skitsnorunge!
En del saker borde bara totalförbjudas.
Som idiotiska små skitungar som inte har
något att göra på fredagkvällarna utan går
runt och stampar sönder folks vindrutor.
Din pissiga lilla jävel!
Får vi tag i dig så ska du få dra oss fram i
pulkorna överallt dit vi inte kan åka längre.
Hem till Snusen är det 94 jäkla mil, ditt as!
Those were the happy days.
En av våra lyckliga roadtrips.
Livets ord
Även om det kan vara svårt att tro så brukar tydligen Magnus Betnér
få en del förmaningar innan har går upp på scen.
Som att inte skämta om judarna. Eller om svarta. Eller bögarna.
När han kom till Kiruna fick han däremot höra något nytt.
"Skämta inte om renarna?! Va faan...?!"
Så då gjorde han det. Så klart. Och världspolitik och hur det är att bli vaxad
mellan skinkorna och huruvida dvärgar borde få slå barn och vad man säger
till sin dotter som kommer med en teckning på fars dag som hon lika gärna
kan stoppa upp i röven.
"Fast det sa jag ju inte, hon är ju bara fyra.
Jag sa stjärten."
Antingen så är han världens sämsta pappa.
Eller världens bästa komiker.
Det var hur som helst sjukt kul.
Jag hade till och med kunnat betala för det.
Thank you :)
Trött
I say no more. För jag orkar inte.
Green Eyes
Ibland tror man så mycket som kan vara så fel.
Som första gången jag såg Lisa.
Jag trodde att hon var Annelie.
De hade likadana fleecehattar.
Vi gick tydligen i samma scoutgrupp.
Den där andra Lisan och jag.
När vi var nio.
Eller som när Lisa gick i den där konstiga klassen.
Den enda klassen som vi i sketna 4b kunde klå i fotboll.
Klart vi trodde att de var efterblivna i montessoriklassen.
När vi var mellanstadiebarn
Eller när vi för första gången tog bussen hem från skolan.
Och pratade för första gången.
Jag fick för mig att Lisa var otroligt ordentlig.
Rent av lite stel.
När vi började i sjuan.
Sedan gick åren.
Det visade sig hur fel jag haft.
Lisa går inte att blanda ihop med någon annan.
Det finns ingen smartare, klokare, mer tänkande,
funderande människa på denna jord.
Och inte heller någon med stökigare rum.
Eller barnsligare påhitt.
Så när jag tittar på vår lilla bild från vår kväll,
vårt oslagbara namnsdagsfirande,
då känner jag precis samma sak som jag kände då.
När vi var nitton.
"Honey you should know. That I could never go on without you"
Green Eyes - Coldplay
Lisorna 20 sep 2005
Tänk att ha en man i byrån
Speciellt för det där gamla paret jag mötte när jag var ute
och strosade i vår lilla snövita stad långt ovan polcirkeln.
Balanserades på en spark på varsin med for de fram.
Stimmandes och stojandes och skrattandes och alldeles purunga.
När ettorna senare på lördagkvällen gav sig ut på krogen trots begynnande
svininfluensa stannade vi gamla tvåor hemma i korridorens lugna vrå.
Med svensktoppen på högsta volym bakade vi havrekex ala lingonfabriken
hela natten lång.
Trots vetskapen om mossighetsgraden på det lördagsnöjet.
För tänk vad praktiskt. Att få bestämma själv hur gammal man ska vara.
Ena dagen vara ute och leva loppan och så den andra
ta det lilla lugna och fylla på kakburkarna.
Ungefär som att ha en man i byrålådan.
"...i en ask bland andra grejer.
När som helst du får lust plockar du fram din ask."
En man i byrån - Lill Lindfors
the Nightmare before Tenta
Man skulle kunna tro att jag bara var lite nervös inför tentan.
Och aningens stressad inför att det är fredagen den 13e.
Men det fanns andra skäl till att jag inte kunde somna igår.
Det är så mycket mer än betyg i Naturgeografi II som står på spel.
Därför vaknade jag flera gånger i natt och drömde mardrömmar om
att jag försov mig och missade tentan.
Och värst av allt.
The Evil Pumpkin stod där och skrattade elakt och retade mig.
Noll Poäng! Noll Poäng!
Men så när jag vaknade för tredje gången intalade jag mig själv att
det bara var en läskig dröm. Att det inte var på ritkigt.
Pumpan var ju bara var en halloweenkostym.
Förra året!
Och Snusen är ju snäll egentligen.
Så länge hon inte vinner över mig på tentan förstås.
Where did the småkryp go?
Jag tror inte mina ögon. När jag var liten och mina småkryp
till kusiner var ännu mindre var vi hela somrarna i farmors stuga.
Verkligen hela somrarna.
Hanna och Mattias var verkligen jättesmå.
Och jag var deras jättestora idol.
Mattias plockade farmors enda vita ros till mig på min födelsedag.
Och HannaPanna från Kannadanna var alltid hack i häl
med sitt krulliga hår och sin slitna gamla åsna.
Nu är de snygga som få. Borstade och kammade.
Utan skogsvägsgrus i skrubbsåren och myggbettsbölder
som bara kan botas av farmors livsfarliga salubrin.
De verkar ha blivit stora på något vis?
Bilder från Hannas blogg.
They finally found me
Igår var vi på Esrange. Det var då jag kom på det.
Mitt bland raketer och satelliter och ballonger.
Jag skulle ju bli astronaut!
När vi fick kika på datorskärmar och satellitbilder och blev
påminda om att CIA antagligen har ännu flitigare spioner
där långt ovanför våra huvuden kom jag på en till sak.
Jag har ju förföljelsemani!
Men idag när jag tömde brevlådan visade det sig vara en bra sak.
Allt de vet om mig. Att de har koll.
Och på något vis kontakt med svenska försvarsmakten.
Jag fick nämligen brev:
Då bär snart det av mot stjärnorna då!
Det är över nu
Vårt sunda tävlingsinriktade leverne har nu återågt till det normala.
Förutom att utsätta min kropp för vodka, snus och strålning rakt in i
sms-tummen är det alltså fritt fram att förgifta den även med socker.
Någonting känns inte helt bra.
Det är över nu - Gyllene Tider
the No-Heads
De är så rara. Lagar mat mitt i natten bara för att göra oss nyfikna.
Pannkakor? Nej, köttfärssås va?
Fast sen blir Snusen irriterad och tycker att Hon rör för mycket med sleven.
Och vad mycket spagetti Han tar!
Vi börjar komma de Huvudlösa närmare och närmare.
Häromkvällen kom Han ut i köket med bara en handduk runt höfterna.
Hon hade morgonrock.
Den delen av köket där köksbordet står ser vi dessvärre inte.
Men någon slags måtta får det kanske ändå lov att vara.
Om de har så långa köksgardinerna att de inte ens visar huvudena
förstår vi ju att de har vissa gränser.
Men vi tycker om dem ändå. Våra grannar.
Och ikväll visade de verkligen vilka goda vänner de är.
På något sätt har de fått reda på att det är den veckan nu.
Ni vet, veckan då man städar och tvättar och ordnar och sorterar
- gör allt annat än pluggar
Tentavecka.
Så med ajax-flaskan och dammsugaren i högsta hugg drar de fram
spisen för att städa bakom den! BAKOM spisen!
Det är seriös städning det.
Och underhållning.
Bara för vår skull.
Underbara helg
Mina finaste var och hälsade på långt uppe i mitt mörka norr
I think they liked it
Vackra Snusen var också med och kalasade
Majchen hjärta norrland
Thräs och pälsmössan ägde.
For sure!
Jag saknar er redan ♥
the Celebrellas are in town
Inte nog med att de är med i världens bästa DJ-trio,
de är även mina bästaste finaste galnaste vänner.
Och de är på väg hit!
Till mig!
Majchen och Thäräsisen
Jag kan knappt tro det.
Vi ska ha världens bästa långkalashelg!
Jag nyper mig blå i armen.
Det ballar ur
Det är sista veckan på vår berömda sockerstrejk nu.
Det har liksom gått över förväntan. Hittills.
Vi har bakat muffins till syjuntan utan att slicka skålen.
Gjort ett mästerverk till Halloweentårta utan att nyfiket smaka.
Tittat på Jockes oförskämda mängder lingonsylt till blodpuddingen.
Flera kvällar i rad kännt doften av kladdkakemästare Kristians
kladdigaste kladdkakan-experiment utan att döda.
Så idag kom den hårdaste prövningen av dem alla.
Bokstavligen.
Som en blixt från klar himmel låg jag plötsligt där nedbrottad
på rygg med Snusen på alla fyra över mig.
Med något galet och hysteriskt i blicken.
Likt en mellanstadiemobbare försökte hon pressa in en
pepparkaka i munnen på mig.
Få mig att förlora och ge upp.
Men icke då.
Dock fick hon mig att nervöst tugga i mig alla mina naglar.
Nu är det inte längre blodpudding eller smaka ballerinas
nya pepparkakskex som jag längtar mest till.
Den här sockerstrejken har gått in i en ny fas.
Och jag hoppas att veckan går fort.
Innan dess går ingen säker.
JAG VANN!!!
Jag vann! Jag vann!! Jag vann!
Jagvannjagvannjagvaaaann!
Jag var bäst av alla!
JAG vann!
Inte nog med att jag blivit skjuten, slicad, genomborrad
av ett svärd och sedan återuppstånden.
Dessutom vann jag.
Till och med över de siamesiska tvillingarna.
Och viktigast av allt över hela havet stormar-mästarinnan,
limbo-fantasten, 0,5poäng mer än mig på tentan-bitchen,
superhero-vinnaren, alltid värst-proffset.
Min käraste vän Snusen.
Men den här gången vann jag.
Och inte du!
Piluttadej.
Snusen och Ålis blev Snålis för en kväll
