Looking good
www.yr.no
Väskan är packad. Allt är på plats. Sovsäck - check.
Fiskespö med otrasslig superduperlina - check
Välfyllt påskägg i gömmarvänlig platspåse som tål vilket
norskt gömställe med tinad vårsnö som helst - check.
Mina favoritrymdare - check
Glad Påsk kära allihopa!
Full rulle, tack
Mitt spö
Idag gick jag och Snusen ner på Vildmarkshörnan. Vi skulle
hotta upp mitt fiskespö, närmare bestämt köpa ny lina. Det är
nämligen skillnad på fiskelina och fiskelina ska jag säga er.
Killen bakom disken frågade vad jag brukar fiska med för drag.
Ett blått, sa jag.
Skeddrag, översatte Snusis.
Sedan snickesnackade vi oss fram till bästa tänkbara lina.
Fireline nolltjugo.
Det är en flätad lina som är 0,2mm tjock.
Säger er inget?
Man kan dra upp en baddare på 12 kg.
Fortfarande inte imponerade?
Jag råkar nämligen vara så pass insatt att jag vet att med ett
snärtigt svep genom luften kan man kasta ut sitt blåa drag och
dra upp sej efter sej längs Norges kust och lagom till solen går
ned sitta uppkurad runt en liten brasa och grilla fisk med
världens bästaste vänner. Numera utan minsta trassel på linan.
Ni förstår, jag har alltså varit 0,2 futtiga millimeter från perfektion.
Mitt favoritdrag
Sej nummer tjugo..... sju?
Ålis spanar mot igenmolnad Rombakstötta
Finni grilli pinnbrödilainen
Up up and away
Jaaaa den är riktig. Och jaaaaa den har varit uppe i rymden.
Och jaaeeneeeej... Fan! Varför tog jag inte på den?!
Idag har vi naturguider likt seriösa rymdare hängt på
IRF hela dagen lång. Eller på the Swedish Institute of
Space Physics om man nu vill att det ska låta lite ballare.
Vilket vi hemskt gärna vill.
Närmare bestämt så började vi i alla fall våra tappra
dagen-före-tenta-plugg-studier där borta.
Som om vi också tillhörde skaran av världens kanske allra
smartaste studenter gjorde vi oss hemmastadda bland
raketer och spaceballs och dinosaurier och paraboler och
gud och hans moster och resten av allt som finns där ute i
rymden.
Passande nog fanns det faktiskt ett prayer-room.
En halvdag fick dock vara nog. Sedan fortsatte vi hemma i
korridorsoffan i äkta naturguide-anda. Fokus!
Idol-Calle kom med laktosfria bullar och vi diskuterade
brännbollsturnering.
Omtenta 7maj - check.
Ingen uträkning utan en dinosaurie verkar vara mottot på IRF.
Den ena snyggare än den andra.
Slutspurtilainen
Vår allra sista föreläsning någonsin på Naturguideprogrammet
är avklarad. Tre rader anteckningar blev det.
Man kan säga att vi svävade iväg lite. Planerade vad vi ska göra
av våra 10 veckor ledighet som startar alldeles, alldeles snart.
Även kallat exjobb.
Jo så här var det
Våra stalkers och andra nyfikna som tjuvkikade rakt in i
vårt köksfönster igår, vi vet att ni finns, tyckte kanske att det
var märkligt att jag och Snusen sprang varv efter varv runt
köksbordet.
Stannade efter ungefär hundra för att hämta andan och sedan
byta håll. Man blir ganska snabbt yr kan vi rapportera.
Vaddå fattar inte?
Såg ni inte att jag borstade tänderna samtidigt?
Jaa...?
Men häng med, Snusen har ju fobi för tandkrämslödder!
Herrejösses. Har ni aldrig hört talas om KBT förut?
Min allra käraste patient. Vi förstår varann så bra.
vårt köksfönster igår, vi vet att ni finns, tyckte kanske att det
var märkligt att jag och Snusen sprang varv efter varv runt
köksbordet.
Stannade efter ungefär hundra för att hämta andan och sedan
byta håll. Man blir ganska snabbt yr kan vi rapportera.
Vaddå fattar inte?
Såg ni inte att jag borstade tänderna samtidigt?
Jaa...?
Men häng med, Snusen har ju fobi för tandkrämslödder!
Herrejösses. Har ni aldrig hört talas om KBT förut?
Min allra käraste patient. Vi förstår varann så bra.
Holy crap
Kors i göra petter sa jag och mr two där vi gav oss ut på en
springrunda på kvällskvisten.
Klockan var halv åtta och och det var ljust som en sommardag.
HALV ÅTTA!
Svooosh säger det bara så vrålar vi ikapp med midnattsolen igen.
Och svish kommer det att säga när team extreme ger sig iväg
till helgen för att leta påskägg på den mest exotiska plats vi
någonsin letat socker och gelatin i pappägg på. Vilken det nu blir
där borta i verdens vakreste øyrike.
Gissa om jag är så lycklig att jag skulle kunna spricka?
Bring it on ba'. Alltihopa. Rå hit me't! Bitte bitte - schneller schneller!
Mr2 BUGrip extreme - världens bästa springsko. Bild härifrån.
springrunda på kvällskvisten.
Klockan var halv åtta och och det var ljust som en sommardag.
HALV ÅTTA!
Svooosh säger det bara så vrålar vi ikapp med midnattsolen igen.
Och svish kommer det att säga när team extreme ger sig iväg
till helgen för att leta påskägg på den mest exotiska plats vi
någonsin letat socker och gelatin i pappägg på. Vilken det nu blir
där borta i verdens vakreste øyrike.
Gissa om jag är så lycklig att jag skulle kunna spricka?
Bring it on ba'. Alltihopa. Rå hit me't! Bitte bitte - schneller schneller!
Mr2 BUGrip extreme - världens bästa springsko. Bild härifrån.
Nichts
Ingenting. Absolut inte någonting har jag att säga. Mitt huvud
är lika tomt som morgondagens powerpoint är full med bilder.
I rekordfart spottade jag ur mig 1817 ord i ett PM och 27 slides till
redovisningen om min alldeles egna nationalpark Gotska Sandön.
Puh.
Och än har jag många timmar kvar på mig att fila på det sista.
Skriva dit 783 ord till vore bra.
Hinna plugga lite till tentan också vore ännu bättre.
Fast ro iväg en sväng vore nog faktiskt bäst av allt.
Bort till sommar och sandstränder och saltruffsigt hår och grus mellan
tårna och kallsup med tångsmak...
Gotska Sandön. Bild härifrån
är lika tomt som morgondagens powerpoint är full med bilder.
I rekordfart spottade jag ur mig 1817 ord i ett PM och 27 slides till
redovisningen om min alldeles egna nationalpark Gotska Sandön.
Puh.
Och än har jag många timmar kvar på mig att fila på det sista.
Skriva dit 783 ord till vore bra.
Hinna plugga lite till tentan också vore ännu bättre.
Fast ro iväg en sväng vore nog faktiskt bäst av allt.
Bort till sommar och sandstränder och saltruffsigt hår och grus mellan
tårna och kallsup med tångsmak...
Gotska Sandön. Bild härifrån
Mitt liv som kändis - based on a true story
Det är ju märkligt. Här flyr man civilisationen några dagar för att
slippa den värsta kändisstormen efter en hel fjärdedels sida i Kirunas
mest efterlängtade tidning varje vecka - Annonsbladet.
Och vad händer?
Jo, antal läsare på bloggen har brakat i botten medan jag varit borta.
Kabraaaak sa det bara.
Hur är det möjligt?!
Fyra fantastiska Kiruna-bor har uppmärksammat mitt kändisskap och
frågat om de får dra nytta av att de känner mig.
Javisst. Självklart. Feel free.
Men mina trogna bloggläsare har minsann haft annat för sig.
Vad sjutton gör ni om dagarna egentligen?
Solar er i min stjärnglans?
Skriver era memoarer om livet med mig vid er sida?
Petar er i näsan?
Har något slags heltidsjobb vid sidan av?
Just ja det kan jag inte fråga er här för ni läser ju inte min blogg längre!
Men jag är inte bitter. Och det borde inte ni heller vara. Ni som tillhör den
lilla exklusiva skolklass-stora skaran som stirrat blint på min blogg de senaste
dagarna trots att den varit lika död som en ohittad skidåkare i en lavin.
Jag ska nämligen tacka er alla i mitt nästa tacktal. Det blir kanon.
Folk gillar ju ändå inte utdragna tal.
Duns!
As the rumours go by...
Imorse frågade Finni mig med ett leende varför jag hade så bråttom
in på mitt rum igår när jag kom hem från krogen?
Hon hörde allt att jag susat in som en vessla och låst om mig på en gång.
Varför efterfestar inte duuu med de andra barnen?
Senare kom Snusen in och slog sig ned i min fåtölj. Hon ville veta vad
det var för grabb som jag skickade hem i morse.
Farbror Joakim ville så klart också ha en uppdatering. Smaskigt smaskigt.
Det är roligt hur fort ryktena sprider sig när man bor i korridor.
Speciellt när jag snabbt som blixten fick en hunk med hem från krogen.
Enligt de som inte ens var med ut alltså.
När jag i själva verket inte var så sugen på att efterfesta själv med tomma
ölflaskor i köket åt jag istället mina knäckisar på mitt rum.
For the record så skalade jag en apelsin där i min ensamhet också.
Och det var havregrynsgröt jag stökade med i köket i morse.
Ingen karlakarl.
Det som däremot är sjukt skrämmande är att jag och min gröt, also
known as fabulous krogragg, tittade på veckans avsnitt av Uppdrag
granskning och försökte uppdatera oss om världen där utanför.
Ni har redan hört om Linnea från Bjästa.
Idag är en sådan dag då jag blir rädd för er allihopa där ute.
Finns det verkligen ingen hejd på människor?!
Om mina bästisar i korridoren istället varit Knutbysekt-liknande människor
likt Bjästabor hade jag kanske rent av haft nya karlar på rummet varje kväll?
Bedrivit bordell och försett Kirunas lågstadieelever med knark och flått katter
och ätit daggmask och lurat av juveler från husets dementa pensionärer.
Sprid det gärna vidare.
Och lägg för guds skull till lite annan högst relevant information ni hört från
vattentäta källor som bekantas bekanta.
Idioter.
Lita på mig - jag har serious skvaller för you. Lajsa äter mig till frukost.
in på mitt rum igår när jag kom hem från krogen?
Hon hörde allt att jag susat in som en vessla och låst om mig på en gång.
Varför efterfestar inte duuu med de andra barnen?
Senare kom Snusen in och slog sig ned i min fåtölj. Hon ville veta vad
det var för grabb som jag skickade hem i morse.
Farbror Joakim ville så klart också ha en uppdatering. Smaskigt smaskigt.
Det är roligt hur fort ryktena sprider sig när man bor i korridor.
Speciellt när jag snabbt som blixten fick en hunk med hem från krogen.
Enligt de som inte ens var med ut alltså.
När jag i själva verket inte var så sugen på att efterfesta själv med tomma
ölflaskor i köket åt jag istället mina knäckisar på mitt rum.
For the record så skalade jag en apelsin där i min ensamhet också.
Och det var havregrynsgröt jag stökade med i köket i morse.
Ingen karlakarl.
Det som däremot är sjukt skrämmande är att jag och min gröt, also
known as fabulous krogragg, tittade på veckans avsnitt av Uppdrag
granskning och försökte uppdatera oss om världen där utanför.
Ni har redan hört om Linnea från Bjästa.
Idag är en sådan dag då jag blir rädd för er allihopa där ute.
Finns det verkligen ingen hejd på människor?!
Om mina bästisar i korridoren istället varit Knutbysekt-liknande människor
likt Bjästabor hade jag kanske rent av haft nya karlar på rummet varje kväll?
Bedrivit bordell och försett Kirunas lågstadieelever med knark och flått katter
och ätit daggmask och lurat av juveler från husets dementa pensionärer.
Sprid det gärna vidare.
Och lägg för guds skull till lite annan högst relevant information ni hört från
vattentäta källor som bekantas bekanta.
Idioter.
Lita på mig - jag har serious skvaller för you. Lajsa äter mig till frukost.
Lavin-lektionilainen
Hej och välkomna till vårt klassrum några kilometer söder om Nikkaluokta.
Det känns precis som att vara bland sanddynerna i en öken.
Fast tvärtom förstås.
Spade - superviktigt i packningen på fjället. Precis som
sond, trancievers och varma koppen blåbär/hallon.
Finni, Snusen, Hundis och jag grävde ut en skidbred tårtbit i snön.
En Finni hög skulle den vara. Kappisch.
Herr Stöckel provade lavinfaran på vår skidbreda tårtbit.
Med kliv och hopp och skutt.
Det krävdes lagom mycket innan snön gav med sig.
På en skala 1-5 blev det lavinfara 3. 
Hundis petar och pickar med sonden i högsta hugg.
Det är svårt att pricka ett lavinoffer i snön.
Och ja, inte helt skönt att bli prickad heller.
Sondkedja. Att söka igenom 100x100m tar 4 timmar. Så länge orkar ingen hålla
andan under ett lager snö. Tänk på det you crazy fartdårar out there!
Team Naturguiderna var aningens trötta på väg hem efter många
livräddande hjältedåd i snön. Heja Snusen friskt humör...!
Gotta love it!
Oh I wanna dance with somebody
Nu packar vi och ger oss iväg igen. Vildmarken here we come.
Här ska det grävas fram offer ur laviner och byggas nödbivack.
Antagligen grilla en och annan korv.
Med all säkerhet samla frost i flätorna.
Vinterutbildning it is. Tjo och tjim! Höj volymen!
Man får faktiskt sjunga hur högt man vill när man packar.
Grattiiiiiiis farbror Joakiiiiiiiiim
Det kanske allra bästa med Jocke är när nog när han fyller år.
Speciellt när han fyller 25.
Då bakar han nämligen en gigantisk tårta ala Bree van de Kamp.
Trots att farbror Joakim är en av de längsta vi känner fick han stå
på tå för att få dit de sista hallonen.
Då förstår ni vilken gigantisk chokladtårta det var.
Zugfahrt durch verschneite Schweden
Jag pratade med min käre far häromdagen. Ibland får jag för mig
att han är en förvirrad själ som mest bara har koll på sin modelljärnväg.
Men så fick jag en filmsnutt på mejlen som bevisade motsatsen.
LKABs malmtåg tuffar på medan ren och älg står längst spåren. Tomtarna
pysslar med sitt och isbergen glider fram lite fridfullt i bakgrunden.
Tänk vilken stenkoll min pappa har.
Även på avkroken Kiruna.
att han är en förvirrad själ som mest bara har koll på sin modelljärnväg.
Men så fick jag en filmsnutt på mejlen som bevisade motsatsen.
LKABs malmtåg tuffar på medan ren och älg står längst spåren. Tomtarna
pysslar med sitt och isbergen glider fram lite fridfullt i bakgrunden.
Tänk vilken stenkoll min pappa har.
Även på avkroken Kiruna.
Det kommer ååårdna sig
Förra helgen visade sig vårt hysteriska festande i fjällbyarnas
fjällby stanna vid ett glas vin i Ålis kök. Trist? Nej då. Absolut inte.
Det löste sig liksom ändå.
Jag och mina utpumpade skidåkarmuskler tackade tydligen för oss
innan jag ens hunnit tänka tanken. Dagen därpå vaknade jag raklång
på soffan utan en susning om var jag var, men med kläderna på
och håret på ända.
Det kändes helt klart som om vi hade en hård natt bakom oss.
Rätt nöjd måste jag säga.
Och när vi igår skulle titta på Jurassic Park somnade jag visst igen
under några lager filtar medan Finni ensam fick se sin favoritfilm.
Men inte heller nu missade jag det viktigaste.
För när jag sedan vaknade mitt i natten av värmeslag skrek jag så
taket lyfte när jag såg en Finnisaurus stå bredvid soffan.
Se det där med skrämseln löste sig det också.
Allting liksom ååårdnar sig som Timbuktu skulle ha sagt.
Skönt att veta.
Finni och jag några hundra meter upp på andra äventyr. Vi kan när vi vill.
fjällby stanna vid ett glas vin i Ålis kök. Trist? Nej då. Absolut inte.
Det löste sig liksom ändå.
Jag och mina utpumpade skidåkarmuskler tackade tydligen för oss
innan jag ens hunnit tänka tanken. Dagen därpå vaknade jag raklång
på soffan utan en susning om var jag var, men med kläderna på
och håret på ända.
Det kändes helt klart som om vi hade en hård natt bakom oss.
Rätt nöjd måste jag säga.
Och när vi igår skulle titta på Jurassic Park somnade jag visst igen
under några lager filtar medan Finni ensam fick se sin favoritfilm.
Men inte heller nu missade jag det viktigaste.
För när jag sedan vaknade mitt i natten av värmeslag skrek jag så
taket lyfte när jag såg en Finnisaurus stå bredvid soffan.
Se det där med skrämseln löste sig det också.
Allting liksom ååårdnar sig som Timbuktu skulle ha sagt.
Skönt att veta.
Finni och jag några hundra meter upp på andra äventyr. Vi kan när vi vill.
Vi som tycker att randigt är den finaste färgen
Vi har fått dille på ränder. De är liksom all around us.
Vart vi än vänder oss.
Så vi gjorde det enda rätta i en situation som denna och
startade en facebook-grupp.
Vi som tycker att randigt är den finaste färgen har numera
fem stolta medlemmar.
Kom igen ni andra också. Det är inget att skämmas för.
Till och med insidan på tofflor räknas.
M55 Geophysica
Bild härifrån
Vet ni inte vad det är? Alltså jösses. Det är liksom världens
ballaste plan. Hur många plan flyger uppe i stratosfären liksom?
Och har två megamotorer där bak och slagit 16 världsrekord?
Jag såg det i en tysk dokumenträr häromveckan. Den där jag
surrade om förut ni vet.
När forskarlaget hade parkerat den i Arena Arctica här i Kiruna.
Aaaa, sen har jag sett den på ritkigt nu också. Alldeles igår faktiskt.
I en hangar som bara vissa kommer in i.
Very Important Person ska jag nu lägga till på mitt visitkort.
Om jag tog bilder? OM jag tog bilder! Självklart, of course, såå klart.
Om ni får se?
Alltså tyvärr. Det är inte för vilket pick och pack som helst.
Får liksom inte spridas till kleti och pleti hur som helst.
Ledsen hörrni. Men googla vettja.
med vänlig hälsning en mycket nöjd Fröken Dryg
Fiffigt
Min käre mobil har fått en aning spel. Han kan inte ta emot
sms längre. Lite trist. Speciellt när han slutar med det alldeles
mitt i ett långt utförligt cliffhanger-meddelande.
Vi kan dock skicka sms, även om han säger att de inte går iväg.
Vid närmare eftertanke är det ganska fiffigt.
Jag kan reta er.
Mobililainen påstår att jag inte alls har det.
Och ni kan inte ge igen.
Varför hade jag inte den här mobilen på mellanstadiet?
Ålis är först på tur.
sms längre. Lite trist. Speciellt när han slutar med det alldeles
mitt i ett långt utförligt cliffhanger-meddelande.
Vi kan dock skicka sms, även om han säger att de inte går iväg.
Vid närmare eftertanke är det ganska fiffigt.
Jag kan reta er.
Mobililainen påstår att jag inte alls har det.
Och ni kan inte ge igen.
Varför hade jag inte den här mobilen på mellanstadiet?
Ålis är först på tur.
Kulspetspennilainen
En av de bästa uppfinningarna alla tider måste det ju ändå vara.
Det finns liksom ingen hejd på alla möjligheters möjligheter.
Hjälper till att komma ihåg det där intressanta i konflikten mellan
urskogarnas argsinta vargmotståndare och vargturismens snälla killar.
När det sedan rullar vidare med kulturarvsturism och fäbodar och annat
trist tar vi istället och gör något roligare. Min kulis och jag.
Spånar på en fräsig tatuering.
Rycker upp ett träd med rötterna.
Bearbetar det där som hände på dagis. När fröken blev av med en stövel
och min tumme blev uppäten i ett brutalt gigantiskt näbbnaffs.
Tänk va, vad man kan åstadkomma med en vanlig hederlig kulspetspenna.
Kvack kvack - I come in peace. Me and my oversizade näbb.
Puh sa parken
Jag blir alltid lite besviken när jurysar ska utse vinnare.
De väljer alltid så knasigt. Men så idag när jag av en händelse
var inne och spanade lite på naturvårdsverkets sida såg jag
där några fräcka tävlingsbidrag.
Våra nationalparker ska visst hottas upp.
Och ja, alldeles lycklig blev jag när jag såg att de för en gångs
skull valt sådär alldeles väldans jätterätt att man bara håller med.
Trots att det varken var jag eller någon jag känner som vann.
Bra jobbat juryn. Än finns det hopp för världen.
Snusen och Ålis hugger in på septemberlunch i vår favorit-nationalpark Abiskoooo
De väljer alltid så knasigt. Men så idag när jag av en händelse
var inne och spanade lite på naturvårdsverkets sida såg jag
där några fräcka tävlingsbidrag.
Våra nationalparker ska visst hottas upp.
Och ja, alldeles lycklig blev jag när jag såg att de för en gångs
skull valt sådär alldeles väldans jätterätt att man bara håller med.
Trots att det varken var jag eller någon jag känner som vann.
Bra jobbat juryn. Än finns det hopp för världen.
Snusen och Ålis hugger in på septemberlunch i vår favorit-nationalpark Abiskoooo
Thank god för bärbara datorer
Och för mjuka snöhögar och varma liggunderlag och solvärmda husväggar.
För snälla hundar som sätter sig bredvid och håller en sällskap.
Och inte minst thank god big time för solen som skiner
och vargavintern som blir vår.
Life is good.
Is it true that everything we do...?
Yes it is. Förutom att ha fruktstund och steka blodpudding har jag
och Snusen ett gemensamt intresse för musikaliska underverk.
Jovisst.
Helst våra egna mästerverk baserade på antingen Everything i do
eller Islands bästa schlagerbidrag alla tider Is it true?
Det finns inte ett endaste ögonblick då det inte passar att brista ut i
någon av dessa dängor.
Helst följt av en hemmasnickrad vers.
Det förklarar varför inte ett öga är torrt när jag öppnar kylskåpet och
ser att Snusen har lämnat sin finfrukt med en hemlig kärlekshälsning
innan hon for iväg till Lingonland.
Is it true? IS IT TRUUUEEE?!?!?!? Physsalisen e sååå gooooo!!!
Yohanna - Is it true?
och Snusen ett gemensamt intresse för musikaliska underverk.
Jovisst.
Helst våra egna mästerverk baserade på antingen Everything i do
eller Islands bästa schlagerbidrag alla tider Is it true?
Det finns inte ett endaste ögonblick då det inte passar att brista ut i
någon av dessa dängor.
Helst följt av en hemmasnickrad vers.
Det förklarar varför inte ett öga är torrt när jag öppnar kylskåpet och
ser att Snusen har lämnat sin finfrukt med en hemlig kärlekshälsning
innan hon for iväg till Lingonland.
Is it true? IS IT TRUUUEEE?!?!?!? Physsalisen e sååå gooooo!!!
Yohanna - Is it true?
Jag hade EN uppgift idag.
Det var inte att stiga upp en timme tidigare och dammsuga
och tvätta och hänga allt jag äger på vädring i morgonsolen.
Det var inte heller att springa ner på gatan efter mitt överkast
som tog sig en sväng om med vinden.
Fast det är förstås jag och överkastet nöjda med att jag gjorde.
Nej, det enda jag verkligen verkligen behövde göra idag var att
komma ihåg att det är den 18e imorgon. Jag kom ihåg det under
de fyra nanosekunder det tog för min ivriga kulspetspenna att
skriva upp det på kom-ihåg-handen mellan förleläsnings-
anteckningarna i räjserfart.
Men tydligen inte ett endaste enda ögonvink längre än så.
Så nu måste jag snabbt som attan hitta en brevduva i Kiruna stad
som är sugen på en flygtur ned till Sollentuna med ett
födelsadagskort till min pappa.
Tips, någon?
Grönt is skönt on a wednesday evening
Ikväll tar Kirunastudenterna chansen att få dricka
oförskämda mängder öl mitt i veckan på vår lilla studentpub.
Det gör vi inte varje onsdag.
Men så är det tydligen St. Patricks Day var det någon som sa.
Jag och Finni tar det hela på allvar och bryr oss lika mycket
om dagens outfit som vilken inbiten fjortisbloggare som helst.
Grönt ska det vara.
Det sägs nämligen att man blir nypt annars.
Ett nyp mitt i veckan?
Nej hujeda mig. Bevare mig väl.
oförskämda mängder öl mitt i veckan på vår lilla studentpub.
Det gör vi inte varje onsdag.
Men så är det tydligen St. Patricks Day var det någon som sa.
Jag och Finni tar det hela på allvar och bryr oss lika mycket
om dagens outfit som vilken inbiten fjortisbloggare som helst.
Grönt ska det vara.
Det sägs nämligen att man blir nypt annars.
Ett nyp mitt i veckan?
Nej hujeda mig. Bevare mig väl.
Enligt mitt största bloggfan, alltså mamma, är jag lik
den här filuren. Skönt att höra - klär i grönt alltså.
Han bor här om någon undrar.
Men gladast var nog räven
Göran undrade hur det gick med pulkan? Här skryter jag om världens
bästa pulka och så ger jag mig ut på tur med ryggsäck?
Istället för att orda mer om det tycker jag att vi gemensamt klämmer i
och sjunger visan som jag nynnade på där ute till fjälls. Var inte blyga.
Ett två och ett två tre fyr!
Jag fångade en räv en dag
men räven slant ur näven
Lika glad var jag för det
men gladast var nog räven.
Åhum vår sång är dum,
betyder ingenting.
Vad gör det om hundra år
när allting kommer kring?
bästa pulka och så ger jag mig ut på tur med ryggsäck?
Istället för att orda mer om det tycker jag att vi gemensamt klämmer i
och sjunger visan som jag nynnade på där ute till fjälls. Var inte blyga.
Ett två och ett två tre fyr!
Jag fångade en räv en dag
men räven slant ur näven
Lika glad var jag för det
men gladast var nog räven.
Åhum vår sång är dum,
betyder ingenting.
Vad gör det om hundra år
när allting kommer kring?
Keep on walking
"I was aiming for the sky,
ended up flat on the ground
But once again the sun is rising,
I better keep on walking
Keep on walking"
Salem Al Fakir - Keep on walking
I just löööv my life
Kamelen heter Tjåmuhas. Hans kompis på 1551 möh är Giron.
Seriös fräkenodling på Abiskojaures is. Tripp, Trapp, Trull eller Finni, Snusen och Ålis.
Knorrs Minestronesoppa på en bädd av couscous serverat i finfin kåsa
Morgonstund har inte det minsta frost i mund. Faktiskt. Det var smoking hot i tälten.
Karriärkvinnan Ålis nya lya i Abisko gillar vi också. Big time.
Follow that falukorv
Allt vi hade att ta span på ute på Abiskojaures is var korvringen
som hängde och lockade på Ålis ryggsäck.
Busvädret levde om som bara den i fredags och Kårsavagge fick stryk
av Kungis i en snabb vadgörvinu-omröstning.
Men inte led vi av det.
Att sitta i en fjällstuga och värma upp sig innan det är dags att krypa ner
i sovsäckarna ute i tältet är finlyx som vi inte är vana vid. Utländska
turister som tappade hakan av att vi hårda nordbor skulle bo i tält mitt i
vintern gjorde oss malliga som få.
Och när dessutom ungtuppen i Team Tysk 30+ bjöd på chips njöt vi lite
extra.
Men ingen fara, mamma. Abiskojaures is var tjock och vi sov ensamma
i sovsäckarna. Och resten av helgen var en ren och skär solskenshistoria.
Fortsättning följer. Men först lite uppdatering från civilisationen.
Reprisen av melodifestivalen! Tjo och tjim.
Jag och den finska snötalibanan hade det mys ute på isen.
Schönes Wochenende!
Så där ja. Tentan är inskickad och
pulkan packad och biljetterna bokade.
Då kör vi.
TILL HAAAAVS FJÄÄÄÄLLS!
Fina piffiga SJ. Hur kan ni veta att det är just till Lapporten vi ska?
Guldstjärna i kanten på den!
pulkan packad och biljetterna bokade.
Då kör vi.
TILL HAAAAVS FJÄÄÄÄLLS!
Fina piffiga SJ. Hur kan ni veta att det är just till Lapporten vi ska?
Guldstjärna i kanten på den!
Invigning
Plötslitg händer det! Efter ett evinnerligt tjatande om våra turpulkor så
ska de nu invigas. Att bygga en egen turpulka kan vara det smartaste drag
vi någonsin gjort. Nya pulkor kostar nämligen en förmögenhet.
Om det var svårt? Knappast. I november någon gång stegade jag och Ålis
ner på coop och skaffade oss kvastskaft och skruvar och karbinhakar och
nyckelringar och öglor och hejsan och svejsan.
Lite av varje så att säga.
Sedan spenderade vi några månader med vår favoritlek:
På måndag kanske? Eller tisdag? Torsdag kör vi på. Men du, söndag it is!
För att sedan börja om från början nästa vecka. Bygga pulka på onsdag?
Allt som behövdes visade sig vara en björn och en älg. Björn råkade nämligen
ha både borrmaskin och snickarbänk och passande nog en älgstek i ungen.
Efter att ha ätit oss mätta var det alltså bara att skruva ihop pulkkalaset.
Alternatvit vila ögonen i soffan en snabbis. En snabbis som visade sig vara
exakt lika lång som det tar för Ålis och Björn att snickra ihop pulkorna.
Perfekt.
DO try this at home kids.
Grattiiiiiiiiiis Åliiiiiiiis!
Idag fyller världens bästa Ålis år! Hurra hurra hurraaaaa!
För ett år sedan frågade vår favorit-ålänning oss lite försynt om vi
möjligtvis visste vad det var för en dag?
Världens sämsta dag!
Efter att ha spenderat ytterligare en värdefull praktikdag liggandes på
golvläggar-knäna istället för ute i vildmarken och med min bästa kompis
som begravde sin pappa hundratals mil bort på just denna skitdag var
det det enda vettiga svar jag kunde komma på.
Plus några snuskigt fula svärord förstås.
Eller vänta, är det idag du fyller år?! Hoppsan...
I klass med världskasst av oss att glömma det skulle man kunna säga.
Världsklass på spurt till lilla mataffären mitt i fjällen för storhandling av
kalasmuffins och kakor och saft blev det i alla fall.
Men i år.
I år Ålis har vi stenkoll och kommer att fira i dagarna tre med utgång
utan dess like.
Allt för dej!
Se upp alla berg i världen. Super-Ålis gonna get ya all!
För ett år sedan frågade vår favorit-ålänning oss lite försynt om vi
möjligtvis visste vad det var för en dag?
Världens sämsta dag!
Efter att ha spenderat ytterligare en värdefull praktikdag liggandes på
golvläggar-knäna istället för ute i vildmarken och med min bästa kompis
som begravde sin pappa hundratals mil bort på just denna skitdag var
det det enda vettiga svar jag kunde komma på.
Plus några snuskigt fula svärord förstås.
Eller vänta, är det idag du fyller år?! Hoppsan...
I klass med världskasst av oss att glömma det skulle man kunna säga.
Världsklass på spurt till lilla mataffären mitt i fjällen för storhandling av
kalasmuffins och kakor och saft blev det i alla fall.
Men i år.
I år Ålis har vi stenkoll och kommer att fira i dagarna tre med utgång
utan dess like.
Allt för dej!
Se upp alla berg i världen. Super-Ålis gonna get ya all!
Sassa sassa mandelmassa...
Snart får vi höra tangentbordet rassla. Den här gången
skyller jag varken på solen eller herr Schwanke. Nu var det
faktiskt Snusen som kom och störde.
Hon har nämligen blivit med kamera. Det bara måste ju firas.
Och fotas!
För har Snusen sin nya kamera framme vill jag som vanligt
göra precis likadant.
Som alltid.
En liten fotoorgie senare när vi i extas spanat in vilka grannars
fönster som nås med våra superzoomar och vilken färg som är
roligast att ha med låg vi utslagna på sängen.
Grönt är skönt och blått är flått.
Efter att ha tagit ytterligare några bilder ur dreglande
koma-position funderar vi nu allvarligt på att ta tag i våra liv.
För nu så. Nu jäklarns så blir här hemtenta av. Alldeles strax...
Utsikt från min koma-position
"Ist das eigentlich möglich? Oder nicht?"
Ja man kan ju undra. Så här mitt i tentaveckan finns det så många
möjligheter. En hel ocean av allt som man skulle vilja och kunna och
behöva göra.
Men idag är dagen då jag börjar med hemtentan på allvar. Efter en
liten promenix i solen med en hel hög nya fräscha D-vitaminer och
kanske en och annan liten nyodlad fräken slår jag mig ner.
Jag ska bara se en liten bit på die Wettermacher medan jag äter lunch.
Men se dra på trissor! Just som jag skulle stänga av mitt i programmet
så har forskarna förflyttat sig till Kiruna.
Kiruna!
Jösses amalia! Nu får jag äntligen se hur det ser ut innuti Arena Arctica.
Fussbodenvärmer har de minsann. Och vilket fräsigt plan!
Men nu, nu så ska här pluggas. Ska bara kila ut i köket med disken.
Oj herre min get! Vilka brutala dammråttor det liggar framför dörren!
Jag måste bestämt bara dammsuga lite fort innan jag kan ta mig ut.
Men sen så.
Karsten Schwanke - programledare och the maaan
möjligheter. En hel ocean av allt som man skulle vilja och kunna och
behöva göra.
Men idag är dagen då jag börjar med hemtentan på allvar. Efter en
liten promenix i solen med en hel hög nya fräscha D-vitaminer och
kanske en och annan liten nyodlad fräken slår jag mig ner.
Jag ska bara se en liten bit på die Wettermacher medan jag äter lunch.
Men se dra på trissor! Just som jag skulle stänga av mitt i programmet
så har forskarna förflyttat sig till Kiruna.
Kiruna!
Jösses amalia! Nu får jag äntligen se hur det ser ut innuti Arena Arctica.
Fussbodenvärmer har de minsann. Och vilket fräsigt plan!
Men nu, nu så ska här pluggas. Ska bara kila ut i köket med disken.
Oj herre min get! Vilka brutala dammråttor det liggar framför dörren!
Jag måste bestämt bara dammsuga lite fort innan jag kan ta mig ut.
Men sen så.
Karsten Schwanke - programledare och the maaan
Nöjd
Än en gång har mina berömda krassar skjutit i höjden. Visst, det
hade varit bättre om jag spenderat färre dagar på att beundra min
egenodlade grönska på fönsterbrädet och fler till att skörda.
De såg ju faktiskt godare ut innan de hann vissna.
Men hej, några tappra själar var fortfarande pigga och fräscha imorse.
Och jag är då inte den som är den när det gäller odling.
Jag blir så nöjd, så nöjd för minsta lilla som överlever.
Då när inga gränser fanns
När jag var liten hade jag en ide om att det inte fanns några gränser.
Att man alltid kunde lite till.
När jag stod i ridhuset och spanade bort mot containern en bit bort var
jag helt övertygad om att om jag lade mig raklång på gruset med mina
svarta ridstövelgummitår kvar på tröskeln skulle jag kunna nå containern
med fingertopparna.
Om jag bara sträckte mig lite, lite till hela tiden. Om jag aldrig gav upp.
Till slut skulle jag nå fram.
Till slut skulle min mellanstadiestora kropp kunna nå många fler meter än
den faktiskt var lång.
Sedan växte jag upp och insåg att det finns gränser och stopp för vad
man kan och räcker till.
Lite av en lättnad? Ja visst.
Ganska så skittråkigt? Jajamänsan.
8 år
Att man alltid kunde lite till.
När jag stod i ridhuset och spanade bort mot containern en bit bort var
jag helt övertygad om att om jag lade mig raklång på gruset med mina
svarta ridstövelgummitår kvar på tröskeln skulle jag kunna nå containern
med fingertopparna.
Om jag bara sträckte mig lite, lite till hela tiden. Om jag aldrig gav upp.
Till slut skulle jag nå fram.
Till slut skulle min mellanstadiestora kropp kunna nå många fler meter än
den faktiskt var lång.
Sedan växte jag upp och insåg att det finns gränser och stopp för vad
man kan och räcker till.
Lite av en lättnad? Ja visst.
Ganska så skittråkigt? Jajamänsan.
8 år
Another day at the office
Nej vi kan inte påstå att det varit någon hit att läsa en helt internetbaserad
kurs. Speciellt inte när kursen stavas Entreprenörskap och Affärsutveckling A.
Då vill man gärna ha en farbror över videolänk som förklarar allt med färgglada
powerpoints och släpper iväg oss på rast vid kaffeautomaten med jämna
mellanrum. Dagens låt blir Hold on, hold on be strooooong.
Nu är det nämligen bara slutspurten kvar.
Lyckas vi bara hitta den jäkla hemtentan på den nedriga djungel-cambro-portalen
så är saken biff.
Heja naturguiderna!
Hold on be strong - Maria Norway ESC 2008
kurs. Speciellt inte när kursen stavas Entreprenörskap och Affärsutveckling A.
Då vill man gärna ha en farbror över videolänk som förklarar allt med färgglada
powerpoints och släpper iväg oss på rast vid kaffeautomaten med jämna
mellanrum. Dagens låt blir Hold on, hold on be strooooong.
Nu är det nämligen bara slutspurten kvar.
Lyckas vi bara hitta den jäkla hemtentan på den nedriga djungel-cambro-portalen
så är saken biff.
Heja naturguiderna!
Hold on be strong - Maria Norway ESC 2008
Bakishäng högersväng
Heja sälen!
I'm your partner in crime
Det började som en helt vanlig spelkväll. Rymdarnas rymdare
Coni the Poni hade tagit med sig ett riktigt superrymdigt nördspel.
Robo Rally.
Så där susade våra robotar runt på spelbrädet och sköt varandra
med laser och jagade skiffnycklar.
Jag och Snusen satt passande nog bredvid varandra.
I'm your partner in crime viskade Snusis högtidligt när hon gjorde
mig ytterligare en tjänst i smyg.
Trots det vann ingen av oss.
Men snart fick vi annat att tänka på när huset invarderades av både
spanjorer och tjecker och mexikaner och satan och hans moster.
Note to myself:
Det blir ganska så stökigt när man bjuder alla Spacemasters på festen.
Skriv upp det.
Ganska så S T Ö K I G T.
Love of my life
Det är så märkligt.
Hur man kan tycka om så himladens
mycket att man bara vill vill vill.
Trots goda vänners råd.
Let it be, let it be.....
Till en början var det underbart.
Som en dans på rosor.
Lyckan hoppade som ivriga
pommacsbubblor inom mig.
Resten var ärligt talat mest smärta.
Den svåra konsten att sluta i tid.
Att slippa den hårda vägen tillbaka.
Varför lär man sig aldrig?
Men inte ens när jag slickade mina
sår till bakgrundsmusiken av Snusens
Vad var det jag sa?
Inte ens då ångrade jag min
springrunda under stjärnorna.
To hell med benhinnorna.
Scarface
God morgon. Sovit gott? Nähä. Hemsökt alltså?
Imorse fick jag en mindre chock när jag kikade in i badrumsspegeln.
Någon har rivit mig i pannan!
Utan att jag varit med i det minsta slagsmål.
Vad jag vet.
Jag uteslöt dessutom ganska fort både spikmattan och den Hudviksvallianska
lejonfamiljen som kamperar bredvid min säng.
Det betyder bara en sak.
Då måste det alltså vara det här nya som är så inne nu som nått även vår
lilla korridor här längst uppe i norraste norr.
Kul att vi hänger med.
Paranornormal acitivity heter det visst.
(Mamma - titta försiktigt! Sofia - titta inte!)
BUU!!
Waiti waiti
Bild härifrån
Men skynda då! Som en get på grönbete skuttar förväntningarna inom mig.
För det första är ett paket på väg.
Världens kanske allra bästa jacka som jag kommer att vara torr som en nykterist i
i vilken orkanregnskur som helst går snart inför landning i min brevlåda.
Rå hit med höstrusket bara!
Och innan hösten tar fart ska jag göra kometkarriär på alla fyrtioåtta sommarjobb
som jag har sökt.
Desto fler ansökning jag skriver om hur fantastisk och oumbärlig och rent av född
och kommen till jordelivet för just detta jobb jag är, ju mer tror jag verkligen på det.
Jag behöver bara få det där lilla samtalet från åtminstone någon i Kirunas stad som
också är helt övertygad om detta.
Jättegärna väldigt jättesnart, hörrni!
Tur att jag inte skrev hur dålig jag är på att vänta.
Fina Kårsavagge och 3 dagars envist regnande - Gotta love it!
Grattiiiiiiiiiis Bästiiiiiiiiis!
Imorse tassade vi upp så där vansinnigt tidigt, Finni och
jag, som om vi vore heltidsanställda kontorsmänniskor
eller något annat heltokigt.
Vi hade nämligen massa stök och bök och bakeri att stå i.
Vad är det för en da'? Är det en vanlig da'...?
Sedan satt vi i uppkurade i Snusen och farbror Joakims
enorma säng och åt nybakade scones och blåste ballonger
som vi gnuggade i morgonruffset och satte på väggarna
och var lyckliga som små barn på kalas.
Nej det är ingen vanlig dag för det är Lisas födelseda'..!
Ingen hade väl kunnat ana att någon av oss fyllde
tjugofe....eeeeeeeh..... ett!?
Du ser inte ut att vara en dag över tjugoett! Jag lovar.
Bara ytte tytte hytte nytte pytte.....
Hurra hurra HURRAAAAA!
Efter morgonfirandet blev det mitt-på-dagenfirande i väntan på
kvällsfirandet som uppvärmning inför helgens firande.
Till mina Turar
Jag saknar er ibland. När jag är ute och springer och mina vader gör så där ont
som de bara gjorde på den där tiden då vi tävlade som illrar.
Då när den där kinkiga hinnan runt musklerna inte hängde med.
Och när det viktigaste med lyxvistelsen på hotellen var att de hade lagomsaltad
havregrynsgröt och inte städerskor som klagade på lite grus och barr.
Och det roligaste som fanns kunde vara en sked.
Eller ett anticimexfall.
Eller en blek rumpa.
Eller varmvatten kvar i utomhusduscharna trots milslång kö och frost i backen.
Och när ni alltid fanns där. Precis lika spiksäkert och lyskorusframkallande som
de där orange favoriterna i skogen.
Sandstensberget häromdagen
som de bara gjorde på den där tiden då vi tävlade som illrar.
Då när den där kinkiga hinnan runt musklerna inte hängde med.
Och när det viktigaste med lyxvistelsen på hotellen var att de hade lagomsaltad
havregrynsgröt och inte städerskor som klagade på lite grus och barr.
Och det roligaste som fanns kunde vara en sked.
Eller ett anticimexfall.
Eller en blek rumpa.
Eller varmvatten kvar i utomhusduscharna trots milslång kö och frost i backen.
Och när ni alltid fanns där. Precis lika spiksäkert och lyskorusframkallande som
de där orange favoriterna i skogen.
Sandstensberget häromdagen
Groddilainen
Innan jul var det så himla deppigt och hängigt. Supertjurigt verkligen.
Men så var jag borta i 5 veckor och då minsann blev det sprutt på det
hela. Livat och glatt.
Sköt skott gjorde de och hade sig.
Hur muntert som helst innan de så kallade odödliga garderobsblommorna
insåg att jag var hemma igen och började gulna och tappa blad.
Tack hörrni. Rub it in bara.
Jag är alltså sämre än hopplösa ungkarlar på att sköta lite idiotsäker växtlighet.
Inte konstigt att jag blir så exalterad nu när krassegroddarna visar lite
livsgnista. Och jaaaa, det är sådana som man planterade på dagis.
