Lajsa

Jag och min gamla hästis-bästis Pia och hennes storebror
sprang på som bäst där i skogen. Vi höll på att vinna alltihopa.
Då envisas Niklas med att stanna och knyta skorna mitt i allt.
Men kom igeeen!

Och i natt var det ännu mer orientering. Som vi bråkade om
våningssängarna tror jag bestämt att vi skulle stanna ett bra
tag på det där lägret.

Så ikväll tar jag av mig mina gamla trotjänare till dubbskor
efter en sväng på våra vintergator. Barmark och rejäla tall-
skogar känns avlägset här uppe i norr.
Men vem vet.
Drömmaskineriet verkar gå på högvarv.

Kanske bär det av i natt igen.






Den här skulle man kunna sätta tänderna i när barmarken kikar fram om nåt halvår. 











Karta från Kartbanken - kika på ett större kartprov här

Jag är inne på hemnet och spanar på en finfin
lägenhet som Sofia ska sätta klorna i.
Är det tänkt.
Min vuxna vän berättar om belåning och något om
85% och så var det det där som var nu efter valet
också. Eller om det inte var.
Jag försöker hänga med men min blick dras hela
tiden mot annonsen i marginalen.
Och jag undrar bara en sak.

Har lilla sjöjungfrun blivit tjock?




Puh. Det är bara comhem-tanterna som klätt ut sig. Trodde jag missat en ny film!

Denna mystiska uppgörelse handlar förstås om en vanlig hederlig middag.
Inget konstigt med det.
Sedan jag lärde känna blodplättmästare Björn har både jag och min mage
trivts lite extra bra här uppe i det kalla bistra norr.
Och ja precis.
Jag tänker då stanna norr om polcirkeln och leva mitt lyckliga okomplicerade liv
ett bra tag till.

Läs: för evigt.



        

Varje vecka lusläser jag Kirunas Annonsblad. Det började i tidernas
begynnelse när Snusen och jag rännde på loppisar stup i kvarten.
Sedan gick jag och Finni på julkonserter med frivillig entreavgift i kyrkan.
En gång hamnade jag på en klurig fysikföreläsning på rymdgymnasiet.
Dit fick jag gå ensam minsann.

Huvudsaken är att man varje vecka försöker hitta någon bra annons att
utnyttja. Även om det så bara är att gå på coop.
Utan att ens handla annonsvarorna.

Denna vecka däremot var en riktigt kanonvecka. 
Jag är för jäkla nöjd med mitt annonsfynd.






Till och med några kulturella vuxenpoäng slank med. Och trevlig sällskap.

Jag skulle behöva ett till ljus märker jag i allt
pysslande och julmusikpoppande.
Bara så att jag kan hålla koll på nedräkningen
tills man får börja med den stora nedräkningen.
För ja.

Jag är precis lika exalterad som ett dagisbarn.






 

                       Världscupspremiär i Gällivare




På närmaste tänkbara håll fick vi se Kalla schvisha förbi som
en fantom. Hack i häl kom maskinen Björgen och petade ner vår
stora idol till andraplatsen. Med hästlängder!
Vilket ös.
För att inte tala om de svenska grabbarna som knep både en första
och en tredjeplats.

Världscupspoäng i all ära men kanske allra nöjdast av alla var nog
ändå Snusen och jag. I år stod vi minsann inte insnöade i någon
sablarns p-ficka längs E10an med en motor som skurit sig medan
hela kalaset gick oss förbi.

Vi kom och vi såg. Och nog kändes det som en sjujäkla seger.






                                                           Heja Kalla!






  Snusen och jag fick se skidtrikåer. Coni fick glögg och pepparkakor. Frid och fröjd.







            Hellner var så vansinnigt snabb att han knappt fastnade på bild.

Första grupp leder vägen. Det har vi alltid sagt. Vann fälttävlan gjorde vi också.






1:a pluton. Intakt sedan dag ett. Kalla oss mysplutonen men ger oss - det gör vi inte.




Tre månader gick fort. Det är slut för den här gången 
och de flesta av oss kliver nu in i insatskompaniet.
Vissa sikter även vidare mot yrkessoldat.
Och så var det förstås något om den där julfesten också.

Istället för att gråta en skvätt där vi stod uppställda och fick
för muck - höger vänster om känner jag mig riktigt munter.
Det här är bara början på något nytt.

Jag gillar nämligen det här med att försvara landet.









                    Muck firas bäst med helstekt ren. 





                
                                                        Fint ska det va.




      Ett hejdundrande stridspar. Wohohoooo - heeeheeeheeeej.





                  
                 Jag och Nordselll lämnar våningsängen för den här gången och ska nu
                 återgå till att sova som vanligt folk. Ända till nästa övning.

I detta välkamouflerade tält bodde vi i sju nätter. Kallaste natten var -35.
Då jäklarns matade vi ved i kaminen och skedade som aldrig förr.





Vi kickade igång det hela med fälttävlan mellan grupperna i form av 
Nordkalottkonkurrensen. Här kast med liten handgranat i förmidagssolen.





Förstås sköt vi prick på många stationer också. Alla soldater på 1:a pluton råkar vara
ruskigt bra skyttar. Synd bara att hälften av siktena fått sig en tjottablängare och
sköt åt skogen.





                    Vi hade i alla fall tur med vädret





Summeringsövningen. Här står soldat Larson redo med påken. Efter löpning och
anläggning och boxning är det sista attacken innan det hela avslutas med skjutning.





"Slå ihjäl dom!" ropade plutonschefen uppmuntrande och vi lydde så gott vi kunde




                          
                                       In i stugvärmen för fotvisitation. Alla tår i behåll - check.





Till helgen kom våra nya vänner på insatskompaniet och övade med oss. Här laddar
vi ammonution, värmer fingrarna vid brasan, packar pulkan med kulspruta och annat
mys innan vi lägger oss redo i stridsställningarna och väntar på fienden.





   Lite eftermiddagsvila innan det var dags att ge sig på den envisa fienden igen





Laddar inför en sista strid i mörket. Men sen så. Lagom till middagen gav sig fienden.





      Vi har brassat så mycket brasa att barmarken tittade fram.





                       Överlevnadsutbildning. Här bygger vi oss ett hem.




                      
                                        Soldat Vänni-H tar rast i grävandet.





                 Jag och Oskarsson tog tag i det här med att gräva ur snökojan. 





Soldat Olssons bästa överlevnadsknep om man saknar marsmallows.





När graderna kröp nedåt -20 om dagarna fick vi tossor av vår snällaste löjtnant.
Eller Mys-Larsson som vår hårdhudade löjtnant lite hånfullt kallade honom.





Det här med att bada vak är inte så bara. Genomgång på hur man anhåller om att få
ta ett "lunchdopp" och kanske ännu viktigare - anhåller om att få komma upp igen.





Tyvärr får soldater inte bada när det är kallare än -18. Det var något om säkerheten.
Men det hindrade inte vår hårdhudade löjtnant från ett förevisningsdopp.








Vi har hunnit med mycket på vår slutövning. Ju mer spännande det har varit
desto svårare har det varit att få med det på bild.
Som att försöka få med kraften jag fick smaka på där jag fick hedersplatsen
bredvid det mäktiga granatgeväret.
Smockan i luften får en nästan att slå kullerbyttor.

Eller den där övningen när vi fick smyga upp på en limpa i skogen och anfalla en
hel förläggning som fienden byggt upp i hopp om att ta över vårt Kalixfors.
Tji fick de.
Eller den snygga mörkerstriden med spårljus.
Eller när jag övningsskottskadad i axeln fick åka pulka i raketfart bakom gruppens
snabbaste soldat.

Inte heller sista kvällen när vi blir utskickade på fälttest hade jag tid att ta bilder.
Springa 2km på kvällskvisten låter kanske inte så farligt.
Men med full stridsutrustning.
Hjälm och kroppskydd och stridsväst på, vattenflaskan fylld, betong i lårmusklerna
och vapnet i famnen.

Det låter kanske märkligt. Men jag hade faktiskt fullt upp med att njuta.









                                                     Soldat Olsson

Välbehållna med alla fingrar och tår kvar kan vi nu malligt kalla
oss  för soldater istället för rekryter.
Slutövning - check.
Kämpar och ena sjujäkla bra krigare skulle vi också kunna lägga
till på listan.

Jag ska berätta allt. Men först! En rejäl sovmorgon.

                                                   Vintersoldat





Det är nu vi ska använda underkäken och överkäken.
Och bita ihop.
Precis så sa vår plutonchef. Och så var det något om
no mercy.
Kapten Närkamp hade bara en sak att säga om det hela.
Använd tandskyddet

Jajemen. Taggad till tänderna kan jag lova.

Slutövning it is!






        
                     Det här ska visst behövas till summeringsövningen.
             Tänk TV4-gladiatorernas gatlopp. Minus guldig spandexdräkt. 
                            Vi kör med full stridsutrustning minsann.

                               Snälla barn håller sig till sockerdricka





Lika bra att visa var skåpet ska stå tänkte jag och tog med arméns
vinterkängor på Halloweenfest. De trivdes fint med att vara Pippis alldeles
för stora skor för en kväll.
Lite för att gaska upp dem inför slutövningen.
Mest för att de skulle få vara med och träffa döden.

Så att de vet vad som gäller om vi inte pinnar på ordentligt där ute till skogs.





                         
                                        Döden var festligare än vad man skulle kunna tro



                    Men inget skrämmer Pippi. Förstås.

I Katterjokk kan man få en för himla god viltburgare serverad.
Så pass god att det bara behövs en liten liten skvätt ketchup till.
Ni vet.
Ett av de allra bästa betyg man kan ge en restaurang.

Bara så att ni vet.

          Nordsells tillhåll i Riksgränsen. Här är livet guld om vårvintern.







            Ninja och Storm var bra mycket piggare än de där tvåbenta soldaterna








Jag och min stridspartner kickade igång långhelgen innan slutövning med en
spontan husvagnssemester. På allra muntraste vis gav vi oss av med hundar och
skidor och tjocka dunsovsäckarna och hoppsan - en flaska rött.
Knappt halva flaskan hann vi tömma innan vi både slocknade gott efter veckans
övningar.
Och den där toppturen blev inget av där vi låg halva dagen och drog oss i
stugvärmen.
Med varsin samojed innanför sovsäckarna och oändligt med snöflingor som vräkte
ned där utanför.

Men inte gör väl det något, tänkte vi.

Vi har ju faktiskt semester.










   Stökigt och bökigt och alldeles.... alldeles underbart. Livet i husvagnsstuga är fint.

Vi har lärt oss några schyssta grepp. Min vänsterarm hänger numera på trekvart.






Vi har haft skyddsvaktsutbildning med de snälla hemvärnsgubbarna.
Skrivit teoriprov och skjutit prick på pappgubbar och så det där praktiska.
Halt! Militärt skyddsobjekt.
Och så har det varit den ena vilsna hundägaren efter den andra. Vi övar
ju ändå för bevakning i fred. Tala vänligt och anteckna personuppgifter.

Kul.

Men så efter mörkrets inbrott hade även herr Hemvärn fått nog av freden
och svirade om till taliban.
Plötsligt kastades det bomber och sköts i bakhåll och kriget var i full fart.
Smatter och smällar och vi fick äntligen göra det vi gör bäst i första grupp.

Tömma magasinen.



Skyddsvaktsutbildning - we like.

                Några av de ninjasnabba huligarnerna och deras byte






Oftast får vi höra för kväll - högervänsterom. Det betyder
att det sedan är fritt fram att härja hur vi vill. Vi är lediga.
Ibland får vi bara höra försvinn.
Ikväll var en sådan kväll när vi fick ett hopp och lek.

Tio rånarluvor åkte fram. Tre soldater åkte in i buren.
Jag och min stridspartner förklarade oss neutrala och flydde
fältet.

Snabbt som satan.









                      
                                                              Nämen sov så gott då.