Lajsa

- Jag trodde att du inte gillade vitlök?
- Jo, jag gillar bara inte att lukta vitlök. Men nu är jag så himla trött på alla människor så det är bara bra om dom tycker att jag luktar illa och håller sig borta.

I hjärnan finns det många skrymslen och vrån som är helt outnyttjade,
sägs det. Det stämmer nog.

Min hjärna verkar i alla fall rota friskt bland allt som någonsin har utnyttjats.
Det insåg jag igår när jag skulle sova. Ni vet när man ligger så där skönt, halvt i koma och ska precis somna in.
Det var då jag märkte det! Min hjärna räknade inte alls får!
Istället gick en gammal välkänd dänga på repeat. Först kom jag inte på vilken det var men efter att ha lyssnat klart när den spelats upp nästa gång visste jag:


...och en slank han hiiiiit
och en slank han diiiiit
och en slank han ner i diket!

Prästens lilla kråka skulle ut och åka ingen hade han som körde.
Prästens lilla kråka skulle ut och åka ingen hade han som körde.

och en slank han hiiiit.....


Undrar om min hjärna har det tråkigt medan jag sover?

Jag tänkte spä på min förföljelsemani lite.
Den ligger nämligen lågt just nu. Jag har väldigt få psykopater och skummisar efter mig för tillfället.

Så jag googlade på mitt mobilnummer. Bara för att se hur lätt det är för dom att få tag i mig. När det väl blir dags liksom.
Som tur är går det inte särskilt bra.
Det enda som kom upp var en nederländsk psykolog med samma nummer.
Det var ju festligt.

Och lite kusligt. Men lyckligtvis har vi ju olika landsnummer. Psykiskt instabila nederländare kan jag alltså stryka från listan.

Förföljelsemanin jagar vidare. Det här får en ju inte helt osökt att bli lite rädd även för en annan skummisgrupp som ligger nära till hands: 
Neandertalare...

Idag firas St Patrick's Day.  Och varje dag lär man sig något nytt säger dom. Dagens ord blir alltså:

Leprechaun, som  inom irländsk folktro är små korta människor med gröna kläder. De bor på Irland och i slutet av regnbågen vaktar de en kruka med guld.

Det är ju helt underbart! Huuur kom dom på det?!

Svensk folktro  är ju i alla fall verklighetsbaserad.

Det finns en lag i Sverige. Den står inte skriven någonstans men alla känner till den ändå. Och nästan varje kotte följer den. Mer eller mindre slaviskt.
Tyvärr.

Idag hade vi redovisning. Efter att jag var klar tog vår lärare mig under armen och kastade mig i en bassäng med pirayor.
Kändes det som i alla fall.
Man skulle också kunna säga att han gav ordet till klassen och det var dags för lite konstruktiv kritik.

Marja-Kari var först med att öppna munnen. Och när hon gör det säger hon alltid precis vad hon tycker. Med klar och tydlig stämma. 
 - Det var...
Jag hann gå igenom hela min powerpoint i raketfart innuti huvudet. Så där som alltid. Leta fel. Skulle jag kanske ha...? Eller var det kanske....? Eller....?
- .... mycket bra.

Resten av klassen stämde in. Jag fick så mycket beröm att mina kinder om möjligt blev ännu rödare än dom redan var.
Så nu tänkte jag göra det man egentligen inte får. Bryta mot lagen.
För jag håller med.
Jag var mycket bra.

Idag var vi i kyrkan. Jag är inte så bra på det. Så där satt jag med fel psalmbok men försökte hänga med ändå.
Ännu svårare var det när det var dags för  predikan - på finska.
Hade man kanske kunnat tro - men luring!
Se då hängde jag med minsann för lite finska kan jag allt.
Perkälä.
Och det var väldigt mycket perkälä så med det ordförrådet klarade jag mig bra.
Helvetet ska vi akta oss för.

Det hade ju i och för sig en okonfirmerad ofinsk redan kunnat räkna ut.

Nu har vi haft praktik. Vi har varit ute i livet och sett vad det ska bli av oss när vi blir stora. Om vi tänkte bli stora i Björkliden Fjällby förstås.
Det har varit spännande. Och lärorikt.

Vi har fått vara med och anordna WASC. World Airline Ski Championship.
All världens piloter har officiellt varit på VM i skidåkning.
Inofficiellt festat hjärnan av sig.
Nu kommer ingen av oss att våga flyga igen. Eller ens vilja bli stora.

För vuxna människor som släpps på grönbete med kollegorna är faktiskt värre än fulla ungdomar. Flera gånger om. Fast inte lika viga. Det är en brutal syn.

Så summan av kardemumman efter dessa veckor blev nog att akta sig för vuxenlivet.
I wanna be fovever young. Och praktikant. Man får ju personalrabatt då också.

...far far away, bortom all sans och vett.