Lajsa

         

Kriunastudenternas julfest var så fullsmockad med folk att vi
aldrig sett på maken. Varende student norr om polcirkeln hade
letat sig dit och dessutom ett helt lass från Lund.
Uppemot åttio livs levande personer på en och samma gång.

Snurrigt värre.

Och studentpriser i baren och styrdans på övervåninngen.
Jovisst.
Av alla möjliga dansgolv som fanns att välja på när Kirunas
båda uteställen var öppna en fredag hamnade vi just där.
Mera snurr så att säga.
Det blir mycket för en insnöad kirunabo att ta in på en kväll.

Inte konstigt att jag blandade ihop vad alla våra två ställen heter.




                   Julfest 2008. Tjo och tjim på gamla SLUSK






               Julfest 2009. Långbord i vår långa korridor







        Julfest 2010. Jag var så till mig att jag glömde knäppa kort. 
















                                                                                                      
För er som inte bor i Kiruna så heter våra två ställen Arran och Ferrum.
Hur svårt kan det vara, kan man ju undra? Ja. Ganska svårt.

                       Världscupspremiär i Gällivare




På närmaste tänkbara håll fick vi se Kalla schvisha förbi som
en fantom. Hack i häl kom maskinen Björgen och petade ner vår
stora idol till andraplatsen. Med hästlängder!
Vilket ös.
För att inte tala om de svenska grabbarna som knep både en första
och en tredjeplats.

Världscupspoäng i all ära men kanske allra nöjdast av alla var nog
ändå Snusen och jag. I år stod vi minsann inte insnöade i någon
sablarns p-ficka längs E10an med en motor som skurit sig medan
hela kalaset gick oss förbi.

Vi kom och vi såg. Och nog kändes det som en sjujäkla seger.






                                                           Heja Kalla!






  Snusen och jag fick se skidtrikåer. Coni fick glögg och pepparkakor. Frid och fröjd.







            Hellner var så vansinnigt snabb att han knappt fastnade på bild.

                               Snälla barn håller sig till sockerdricka





Lika bra att visa var skåpet ska stå tänkte jag och tog med arméns
vinterkängor på Halloweenfest. De trivdes fint med att vara Pippis alldeles
för stora skor för en kväll.
Lite för att gaska upp dem inför slutövningen.
Mest för att de skulle få vara med och träffa döden.

Så att de vet vad som gäller om vi inte pinnar på ordentligt där ute till skogs.





                         
                                        Döden var festligare än vad man skulle kunna tro



                    Men inget skrämmer Pippi. Förstås.

Där satt vi på vår balkong med kvällsolen på högsta sken och
dunkadunka från Kirunafestivalen som kickat igång ett kvarter bort.
Efter att ha njutit av renkött och arktiska vindar kunde inte ens våra
tjockaste raggsockor och fleecetröjor hålla oss varma längre.
Men ändå.
Sommaren har faktiskt kommit ända till oss i norraste norr.

Alldeles makalöst idylliskt har vi det.



           Rykande färska muffins värmer gott i sommarsvalkan.

Kalaset är igång och jag och Coni the Poni tågar in på festivalområdet med
våra balla passerkort. Men vi säljer varken sura remmar eller wookad älg.
Vi har ett helt annat mission.
Coni kom nämligen släpande på en låda med inte mindre än tusen kondomer.
Ett tusen kondomer!
Och alla ska delas ut.

Man skulle kunna säga att vi lägger grunden för en extremt trevlig helg.
Varsigoda.










        Mörkare blir det inte men säkerligen mer livat - helgen here we come!

                        






                        



    
                                              Jag saknar er redan!

                      En liten bit av en 50m lång tårta


Ni vet känslan. Det pirrar i magen och man vill bara att det ska
kicka igång. Man vill att festens höjdpunkt ska anlända.
Finkonditoritårtbitar i all ära men hjärtat slår ett extra slag vid bara
tanken på vad som komma skall. Jag tror att jag är kär.
Ungefär lika hopplöst kär som jag var i supermacho E-Type och
Foppa i min ungdoms tidiga dar.
Men kom då!
Så äntligen uppenbarar han sig.

Go get them tiger, vill jag bara skrika. Startbanan is yours!

Så susar JAS 39 Gripen iväg med ett dundervrål och flygplatsens
50årskalas är det absolut fräsigste 50årskalas jag någonsin satt min
fot på.





  Take me to your heaven pumpades passande nog i högtalarna en dag som denna.





    Det gäller att spara på öronen, tänkte jag medan jag spanade ögonen ur mig.





        Tjarrå, sa mr JAS efter showen och drog hem med sin kompis till F21.

Mammor har en tendens att vilja veta vad deras
döttrar har för sig på sena nätter när vi är ute och
ränner på stan.
Därför tänkte jag och Snusen meddela att vi sysslar
med återvinning.

Vinskruvkorksåtervinning.