Gå inte på mattan!




Håller man inte tårna på rätt sida mattkanten hemma hos min käre
far blir de överkörda.
Eller om det nu var tåget han var mest rädd om, undrade vi, där vi
satt förvisade till andra sidan vardagsrummet.

Men annars kände vi oss välkomna.



Min farfar är kändis


         - Jag får väl kalla mig för miljökonstnär, säger farfar




Olssoniansk roulette


Två glas mjölk. Bara det ena var laktosfritt. Now wait and see...





We have blogg in the blood

Min mamma och hennes man har farit iväg och gör Australien
i en mindre evighet framöver.
Som tur är har det här med att blogga även bitit på min käre
mor.
För himla bra att kunna hålla koll vad de pysslar med där borta.
Och även känna hur lika vi är.

Jag börjar ana var jag har fått min virrighet ifrån.


"Efter en lång resa är vi nu i Sydney. Till en början tyckte vi att vi
såg bara asiater men fick snart  förklaringen att vårt hotell ligger
mitt i Chinatown :)))"





                 Meine Mutti turistar i Australien. Inte Kina.







familjen Abisko


             Även mataffären i Abisko har julstämning till max




På kvällarna har vi serverat julbordlodgen tills
det sprutat ren och älg och lax ur gästernas öron.
Nätterna har vi suttit uppkrupna i soffan och knaprat
pepparkaka och tisslat och tasslat ända till tidig
morgonkvist. I ett hus som kan kallas vårt.
Äntligen tillsammans igen.

När Ålis fick tjugofyra timmars sammanhängande
ledigt tog vi skidorna och gav oss iväg på äventyr.

Och när Snusen fick lov att tända vårt heliga juleljus
kväll på kväll på kväll på kväll på kväll,
så där alldeles väldans högtidligt som vi gör varje år

Ja, då var minsann familjelyckan fullkomlig igen.






         Jajemen, det är nattrepris av julkalendern i bakgrunden





Home sweet home




                                                  




En sväng hem också.
Träffa kompisar och
grillkalasa. Det kan se ut som att en av mina
kära efterlängtade vänner sover mitt i
fredagsmyset och att regnet öser ner på
kalasandet.
Men det är inte som det verkar.

Det var förstås kanoners att vara hemma en
sväng.

Speciellt som min lillebror vaskade fram sitt
bästa partytrick framåt lördagkvällen.
Låt mig presentera snigeln.






Dessutom fick jag en sådan där leksak jag glömt att jag så gärna ville ha. Perfekt!

Den stora lillebrorn och lilla storasystern







Idag skickade min lillebror denna bild som han hade sprungit förbi
i bara farten. Han tyckte att den var så lik mig.
Jag fyller faktiskt 24 nästa vecka fick jag påminna honom.
Han tyckte att den var lik ändå.

För en sekund blev jag lite orolig.

Sist när Jois var här på besök och parkerade sina gigantiska galoscher
bredvid mina nättare varianter kunde man notera att min lillebror har
växt om mig ett par storlekar. Eller fem.

Tänk om det är så det funkar?

Han går mot bredaxlad karlakarl medan jag krymper tillbaka till dagisfolk.









Allan Ballan





Han är en skön kille vår käre Allan. Han hade vägarna förbi
och passade på att hjälpa mig där jag satt uttråkad och petade
på mitt exjobb.
Inga problem, sa han, men nu gör vi något roligare.

Roligare stavas visst snöre om man är katt.




                                             Grrrr

Fin kanin

Idag har jag klämt på min lilla kusin. Lilla, lilla Sally är
9mån och är just nu inne i utvecklingsfasen då man övar
på olika djurläten. Kanin har hon visat sig vara en fena på.

Men hur låter en kanin, säger du?

Har du någon gång suttit med en liten bebis omgiven av ett
gäng fascinerade vuxna som alla ivrigt sniffar och snuffsar
ikapp. Då vet du. Det hörs ganska väl.

                            

                      
                                        Sally

Familjemiddag 2010

Wow tänkte jag där vi satt och åt sushi. Det hade man
knappast fått på bordet för 50 år sedan.
Inte heller hade man haft en familj där två av barnen fick
lov att heta Johan.
Man skulle kunna tro att det beror på föräldrarnas taskiga
fantasi. Eller o-ork att märka om gamla ärvda kläder.
Men inte då.
Det råkade bara vara ett poppis namn på 80talet som var
och varannan familj valde för att sedan skilja sig på 90talet
och baka ihop sig till nya familjer där kring sekelskiftet.

Ni förstår, vi är en sådan där modern familj.

Och jag kan inte låta bli att längta till i övermorgon när vi
förhoppningsvis får träffa halvbror Patrik. Det är släktmiddag
på pappas sida till våra kusiners färska halvsyskonbebis ära.

Kärnfamilj is sooo last millenium.




Ekbacken forever


                          Valpvilden Boss och Therese



Man skulle kunna tro att vi redan utnyttjat denna lilla skog till max.
Klättrat upp och ned som schimpanser i klätterträdet och gömt oss i
varje ihålig ek som går att hitta.
Skrikit oss blåa i pulkabacken och fantiserat till tusen om våra framtida
brudbuketter just som vitsipporna slår ut om våren.
För att inte tala om alla nedgrävda hemlisar.

När vi blivit för stora för både skolavslutningar och suspekta efterfester
till skogs så är vi ändå där och härjar. Inte ens myggen rår på oss.

Idag var det lek med liten valp för fulla muggar i kära gamla Ekbacken.





Bella och Theo in da house

Min lillebror är ju här på besök. Alltså han som jag en gång
i tiden önskade så innerligt att han skulle adopteras bort till
Ryssland.
Han som var världens dummaste jobbigaste bråkigaste människa
som någonsin funnits på denna jord. 
Dessutom tjatade han jämt och ständigt om att få en minigris.
Hallå minigris?!?!

Sedan växte vi upp och blev sams och jobbade till och med på
posten tillsammans.
En sak har dock inte ändrats och därför kom vi just på en sak som
vi faktiskt skulle behöva internet till nu när det snart försvinner.
Vi skulle ju se Bella och Theo!!!

Om man skulle kunna kalla oss för trogna Bella och Theo-fans?
Nej.
Kalla oss bara Bella och Theo. Vi liksom är dom. Fortfarande.



           
             Bella och Theo, posten och minigrisen. Jepp. That's us!





                                        

Show me your vinflaska och jag säger dig vem du är


    el Vino Fino står vid min sofistikerade boksamling och väntar på att korka upp.



Ikväll ska jag och min reservkusin leva rövare. Alltså det är min
reservlillasyster Ellens kusin.
Bällen utnyttjar nämligen sin reservmamma till fullo, alltså min riktiga
mamma.
Bjuder hem sig på middag och blir gödd till max och hoppar i min säng.
Jag vet nog att hon även kikar i mina skåp och lådor om där finns något
hon skulle behöva låna nu när jag ändå aldrig är hemma.
Det är alltså inte mer än rätt att hon bjuder på en ny reservsläkting.
Speciellt som jag aldrig utnyttjar min reservmamma Ulla.

Blev det krångligt?

Då kan jag istället berätta om val av vin som vi ska härja loss på ikväll,
min välförtjänta reservkusin och jag.
Jag valde en flaska med en mycket vuxen etikett med inslag av moget,
seriöst och ansvarsfullt.

Ja, så slipper vi vara det. Tjo och tjim!


Hej mamma hej pappa

Vi har precis sett Lovely bones. Jag har börjat att läsa boken flera gånger
så det var ju skönt att äntligen få det där överstökat.
Nu vet jag hur den slutar. Koll på läget - check.
Det roligaste med filmen, som för övrigt inte alls är så rolig, var att
Mark Wahlberg och Rachel Weisz ser ut precis på millimuttern som mina föräldrar
gjorde i tidernas begynnelse.

Alltså min tids begynnelse. Nu måste jag genast hem och kolla gamla album.
Enligt mina beräkningar måste jag ha varit rejält kändisbarnssöt med föräldrar
som dessa. 
Skriva barndomsmemoarer och bli rik - check.



Neeej jag hade inte den blekaste vad hon hette. Jaaa jag fick googla. Ni känner ju mig.

I'll be there

Ellen undrade vad jag har för mig.
Jo så här är det.
Jag och Coni the Poni drömmer oss
tillbaka till the good old days.
90tals-orgie på youtube.

Då när du bara var en liten plutt, Äll.
Och jag var din största idol.




I'll be there for you I swear - anytime you want I'll be your lärareeee.

Världens bästa mamma


                                                         Icehotel



Många har riktigt bra mammor. De allra flesta tycker att just
deras mamma är den bästa. Det fina med min mamma är att hon
faktiskt är världens allra bästa mamma.

Efter många långa dagar med ågren och grubblerier över var jag
ska bo de nästkommande 5 åren och göra något vettigt av mitt liv
LuleåUmeåLuleåUmeåLuleåUmeåLuleåUmeåLuleåUmeåLuleåUmeå?
Från morgon till kväll. Ett evigt gnagande.
Hjälp och tänk om och kära hjärtanes och jösses hur ska jag nånsin
kunna välja? 
Så behövde jag bara prata en stund med min mamma som satt
150mil bort och brydde sig om bara bara mig. Sedan var saken biff.
Klart som korvspad.

Nu är ju inte jag den som är känd för att hålla fast vid mina beslut
särskilt länge så nog ska hamsterhjulet i hjärnkontoret hinna byta
varv flera gånger om innan sista svarsdagen är här.
Men ikväll, just ikväll, kan jag i alla fall somna gott.

Tack mamma.



                          Mamma och jag i Björkis

Zugfahrt durch verschneite Schweden

Jag pratade med min käre far häromdagen. Ibland får jag för mig
att han är en förvirrad själ som mest bara har koll på sin modelljärnväg.
Men så fick jag en filmsnutt på mejlen som bevisade motsatsen.

LKABs malmtåg tuffar på medan ren och älg står längst spåren. Tomtarna
pysslar med sitt och isbergen glider fram lite fridfullt  i bakgrunden.
Tänk vilken stenkoll min pappa har.
Även på avkroken Kiruna.



Nothing is Jumpless




Luva på, färdiga, gå!
Med ett sådant fokus och pricksäker landning är
det ju märkligt att den spänstiga luftfärden inte fastnade på bild.
Inte en endaste.
Det var ju liksom inte bara ett försök vi gjorde.

Efter att ha plattat till varenda snödriva på vägen till Konsum gick vi sedan
hem genom skogen utan att slänga oss någonstans.
Men med vårt baconpaket kunde vi i alla fall slänga ihop ytterligare en
carbonara i yttersta världsklass.

Övning ger färdighet så att säga. Mot nya fotokursläxor.



It runs through our veins


 Världens piggaste modell


Inte en lugn stund får man. Ellen ska bara ta kort.
Precis hela tiden har hon kameran i högsta hugg.
Det påminner mig om något. Eller någon.
Har jag för mig....
Mina vänner brukar nämligen klaga på någon vi känner
som ska stanna och ta bilder stup i kvarten.
Eller hur det nu var?
Jag lyssnar inte så noga när jag är upptagen med annat.

Hur som helst tycker min reservlillasyster och jag att det
är helt faktastiskt roligt att det tar en dryg timme att kila
backen ner till konsum och handla bacon. Sedan sitter vi
uppkrupna och tittar igenom alla bilder minst fem varv.
Sedan några gånger till.

Hoppbilderna var nämligen sjukt svåra att få till.




Syster yster

Min reservlillasyster är i stan. Hon bor hos mig och myser och pyser
och lagar världens bästa carbonara.
Vi har det till och med så gosigt att timmarna bara flyger iväg och vi
fastnar här istället för onsdasgsröj på Landströms.
Coni the Poni och Snusen och ett par öl får också vara med.

Min lilla lya vs. Kirunas hysteriska uteliv 1-0.

Kvalitetstid big time.


                          En gång för hundra år sedan

Tidigare inlägg
RSS 2.0