Det handlar om att njuta
Norska tallbarr av finaste exemplar
Idag kom en fotograf till vår gamla islada.
Det ska visst göras en bok om Matojärvi.
Jag fick hjälpa honom att fixa och dona för
att få till bilderna.
Släcka lampor här och ta bort nät där.
Och så förstås spola isen skinande blank.
Däremellan hann vi prata om vad som är
den bästa kameran att ta med på fjällturen.
Eller fisketuren.
Eller den där lilla svängen i skogen.
Inte är det så fasligt noga, enligt honom.
Bara man går ut och njuter.
Det fick mig att tänka på en gång när jag
låg raklång på en solvarm klippa i Norge.
Jösses vad jag njöt.
Efjorden
Trädlilainen
Undrar varför jag alltid ritar träd tänkte jag?
Med en hel liten skog bland alla block borde jag
väl tröttna snart.
Just som jag satt där och trodde att mitt största
problem var att pappret var för litet så tog bläcket
slut.
Som om det skulle kallas problem fnös jag och
snörade på mig springskorna och gav mig ut en
sväng i den ritkiga skogen istället.
Lätt som ett litet A4-papper fladdrade jag fram.
Det är det som är så fint med att ha träd omkring
sig. Det är så sällan något känns särskilt tungt.
Det är nog därför jag aldrig tröttnar.
Nope. Not a problem.
Röd skymning
I natt trippade jag hem genom vår lilla stad under en himmel som var
alldeles röd. I min hand hade jag en födelsedagspresent jag nyss fått.
Ytterligare 125g Röd skymning.
Den kommer i alla fall att vara lite längre än den på himlen tänkte jag.
En skogshare slog följe med mig en bit och jag kunde inte låta bli att vara
alldeles genomlycklig.
Say what?
Vad är det där för en totempåle säger ni?
Jösses säger jag.
Ser ni inte att där är hjärtan och grönska och
hus och hav?
För att inte tala om isbjörnar och dalahästar?
Eller märks det att en av dagens ungdom har
levt utan internet i en vecka med endast rutigt
papper och färgpennor som underhållning?
Jag har trivts mycket bra utan internet. Många sidor kludd blev det.
Home is where my kikärtor are
Grönt är skönt. Green Tea Tchae Citrus är gott.
Det blir sällan som man tänkt sig. Speciellt inte när man har mycket att
göra och lite som görs. Då kan klockan helt plötsligt slå tågavgång.
Ding dong.
Herrejäklar får man säga då och ta sin burk kikärtor och springa allt vad man
orkar. Har man tur väntar tåget.
Har man dessutom med sig en bytta gårdagens spagethi, de dära vitkiga
papprena som man skulle läsa igenom och en termos favoritté så kan det bli en
minst lika bra lunch som det skulle ha blivit i hemmets lugna vrå.
Till och med ännu bättre om man råkar åka en tågsträcka genom Sveriges
norraste norr.
Jag var så nöjd där jag satt och hade bott in mig på tåget att det inte gjorde mig
något när jag klev av i Abisko och ett mindre snöoväder visade sig stå mellan
mig och solen. Mellan mig och den härliga eftermiddagen i fjällbjörkskogen.
Men soffan hos min favorit-abiskobo var ljuvligt skön.
Där sov vi middag som små grisar medan vinden yrde och ven utanför.
Tänk vilken frihet va. Kunna äta sig mätt var som och somna gott när som.
Jag skulle inte byta det mot något i världen.
Då spelar det ju ingen roll att det inte blev ritkigt som man tänkt sig från början.
Det kan bli så väldigt bra ändå.
gotta love it!
Omnia mirari etiam tritissima
Det lärde vi oss idag där vi satt som små ljus i aulan och lyssnade på en riktig
upplevelseturism-guru. Det betyder att man ska se det storslagna även i det
alldagliga. Det var Carl von Linne som sa det först.
Och jag håller med.
Det passar faktiskt bättre än någonsin just i dessa dagar.
När som helst slår nämligen mina favoriter ut igen.
Nagirjávri i maj förra året. Ropen skalla - videkissar åt alla.
Slutspurtilainen
Vår allra sista föreläsning någonsin på Naturguideprogrammet
är avklarad. Tre rader anteckningar blev det.
Man kan säga att vi svävade iväg lite. Planerade vad vi ska göra
av våra 10 veckor ledighet som startar alldeles, alldeles snart.
Även kallat exjobb.
Kulspetspennilainen
En av de bästa uppfinningarna alla tider måste det ju ändå vara.
Det finns liksom ingen hejd på alla möjligheters möjligheter.
Hjälper till att komma ihåg det där intressanta i konflikten mellan
urskogarnas argsinta vargmotståndare och vargturismens snälla killar.
När det sedan rullar vidare med kulturarvsturism och fäbodar och annat
trist tar vi istället och gör något roligare. Min kulis och jag.
Spånar på en fräsig tatuering.
Rycker upp ett träd med rötterna.
Bearbetar det där som hände på dagis. När fröken blev av med en stövel
och min tumme blev uppäten i ett brutalt gigantiskt näbbnaffs.
Tänk va, vad man kan åstadkomma med en vanlig hederlig kulspetspenna.
Kvack kvack - I come in peace. Me and my oversizade näbb.
Thank god för bärbara datorer
Och för mjuka snöhögar och varma liggunderlag och solvärmda husväggar.
För snälla hundar som sätter sig bredvid och håller en sällskap.
Och inte minst thank god big time för solen som skiner
och vargavintern som blir vår.
Life is good.
Keep on walking
"I was aiming for the sky,
ended up flat on the ground
But once again the sun is rising,
I better keep on walking
Keep on walking"
Salem Al Fakir - Keep on walking
Urban Turbans Molnmakar-fabrik
För alla er som undrar var molnen kommer ifrån? Det är från vår molnmakar-fabrik här i Kiruna. Den går på högvarv.
Vissa dagar är verkligen värda en lång omväg till affärn.
Till och med det fula kan bli så väldans vackert.
Heja Urbaniseringen!
Let her know
Det är ju Alla hjärtans dag för sjuttsicken.
Sprid lite kärlek. Den här är till mina kära:
I was made for lovin you - KISS
Säg ingenting till mig
Det var någon som frågade varför jag inte skrivit
något på bloggen på flera dagar. Kors i göta petter.
Men, ja du.
Kanske för att blogg.se haft omöjliga driftstörningar
så att alla inlägg susar fram genom cyberspace i en
samlad klump först nu.
Eller för att vi haft mycket i skolan.
Eller för att jag haft en överfull tvättkorg.
Och en surdeg som skulle bakas ut och ståhej på stan
och kalasande natten lång och ett tomt skafferi som
behövde påfyllning ända bortifrån längst utanför stan och
så ett sunkigt badrum som numera luktar hysteriskt av
konstgjord citron. Bland allt annat som stod på todo-listan.
Eller för att jag helt enkelt satt och kikade ut genom
fönstret och tänkte på annat.
Vårt finfina köksfönster
Säg ingenting till mig - Melissa Horn
något på bloggen på flera dagar. Kors i göta petter.
Men, ja du.
Kanske för att blogg.se haft omöjliga driftstörningar
så att alla inlägg susar fram genom cyberspace i en
samlad klump först nu.
Eller för att vi haft mycket i skolan.
Eller för att jag haft en överfull tvättkorg.
Och en surdeg som skulle bakas ut och ståhej på stan
och kalasande natten lång och ett tomt skafferi som
behövde påfyllning ända bortifrån längst utanför stan och
så ett sunkigt badrum som numera luktar hysteriskt av
konstgjord citron. Bland allt annat som stod på todo-listan.
Eller för att jag helt enkelt satt och kikade ut genom
fönstret och tänkte på annat.
Vårt finfina köksfönster
Säg ingenting till mig - Melissa Horn
Bruno & Helena
Det är farfars kusin som heter Bruno. Egentligen.
Och Helena är min faster. Men jag och min lillebror
tyckte att det var helt okej att få heta så ändå.
För allt annat var precis som det skulle där nere i vår
lilla södraste favoritstad Karlskrona.
Gamla leksaker, modellskepp och andra mojänger.
Och en massa god mat tills det sprutade ur öronen.
Sen en kaka på det.
När vi ikväll rullade därifrån gjorde vi det aningens
rundare men lyckliga som små barn. Bruno och jag.
All the small things
Jag hade storslagna planer. Kikade på kartan och skulle
gå så himladens långt i solskenet. Man kommer dock inte så
långt när man mest kryper och ålar sig fram som en åttaåring
på insektsjakt.
Fast tur var väl det.
Annars hade jag ju missat de där små storslagna sakerna.
All the small things - Blink-182
Way beyond nästan
Nästan helt nypreparerade spår.
Nästan helt för mig själv.
I något som nästan påminner om dagsljus.
Jag var i alla fall mer än nästan lycklig.
There is a light that never goes out - the Smiths
Nästan helt för mig själv.
I något som nästan påminner om dagsljus.
Jag var i alla fall mer än nästan lycklig.
There is a light that never goes out - the Smiths
Det har ingenting med Guldlock att göra
"Det var inte alls så han menade. Han menade att man
måste ge upp bekvämlighet och njutning för något större.
Han menade att man måste skjuta upp den omedelbara
tilfredställelsen för ett avlägset mål.
Äter man kall gröt nu så får man något bättre i morgon.
Eller i övermorgon.
Eller senare.
Det har ingenting med Guldlock och de tre björnarna att göra."
Tony Parsons
Kom ge mig sol
Kiruna
Där ute var det -10. Inne hos oss var det varmt.
Jockes nybakade bröd. Kanelte och honung.
Mina finaste vänner uppkurade i soffan.
Trots det bara spritte det i benen och jag rusade ut.
Med yllevantar på och min lille vän i högsta hugg.
Med Ted på högsta volym innuti och ett stort leende utanpå.
kom ge mej solen, kom ge mej hav
kom ge mej jorden, vi lever av
kom ge mej kroppen, kom ge mej allt som du har
och jag ska stanna kvar
Come give me love - Ted Gärdestad
kom ge mej vinter kom ge mej liv
kom ge mej kärlek och livs motiv.
Golden Delicious
Det fina med att ha minne som en guldfisk
är att det lätt blir lite extra guldkant på tillvaron.
Idag plockade jag äntligens äntligen fram min
efterlängtade vita skönhet.
Ååååh.....
Lyckan spred sig som en löpeld ända ner till
innersta maggropen.
Hur kunde jag ha glömt? Den är inte bara vit.
Den har snirkliga guldtrådar också.
Jul, jul strålande jul
här
är att det lätt blir lite extra guldkant på tillvaron.
Idag plockade jag äntligens äntligen fram min
efterlängtade vita skönhet.
Ååååh.....
Lyckan spred sig som en löpeld ända ner till
innersta maggropen.
Hur kunde jag ha glömt? Den är inte bara vit.
Den har snirkliga guldtrådar också.
Jul, jul strålande jul
här
Soluppgång i Kaitum
Kaitums tågstation halv sju en fredagmorgon.
Byn har 5-6 inåvare på en höft sisådär.
Pinus sylvestris
Betula nana
Rhododendron tomentosum
Typiska spår från liten tomte med träskor.
Och en vante som en jätte tappat.
Follow that Lepus timidus
Nu vet vi även hur byns fredagskvällar ser ut.
Party längs skoterleden.
