twentysix






Snusen och jag sitter och ugglar vid samma bord.
Nu igen.
Snusen får dricka kaffe ur min finaste kopp och så
äter vi en halva var av vår favoritfrukt.
Allt är som det ska.

Trots att Snusen hunnit bli vansinnigt gammal sedan
sist vi sågs.
Men så får hon paket till morgonkaffet och jag tror
inte hon är så ledsen för det där med åldern längre.

Jag tror till och med hon är lika munter som vårt
frukostbord är färgglatt.








        

Neuschwanstein






Snusen och jag
har ett slott som är nedmonterat i 1500 bitar.
Kör i vind, säger vi och Snusen pysslar ihop bitarna till ramen
medan jag berättar att jag faktiskt varit där.
På riktigt.
Det hjälper föga och pusslet förblir i väldigt många lösa bitar som
vägrar att passa ihop.

Men vad gör väl det, fnyser vi och är lika lyckliga för det.

För Snusen och jag, vi är i alla fall en perfect match.





        





What a nice day







-18 grader och Boss lever livet i kära gamla Ekbacken





fröken Pannlugg och fröken Rävsvans



Jag tar svängen förbi Umeå på vägen hem. We have a mission.





Jag far till fjälls och gör karriär


                                                   Hevjdåv Kivruvnav




                                 Eller rättare sagt, jag ska plocka 
                                 disk på julbord i Abisko.
                                 Och lika glad är jag för det.
                                 Men gladast är nog Snusen.

                                 Åhum vår sång är dum....
                                 




            
                      Snusen och jag. Ivdovlbivld kavn mavn sävgav.




   
     ...vad gör det om hundra år när allting kommer kring?  Dagens låt i ny tappning.

Gissa vad vi ska göra i helgen?



7 dagar kvar



Tänk om det fanns ett endaste ord för att beskriva någon som du.
Som det bara finns en endaste av.









                                                                            Bild by Mattias







[Ett tidsinställt inlägg]


My best friends moved to Abisko and all they left was a fat rat


Trots en hel gelatinårsförbrukning för ett mindre land tänker jag vara tjurig ändå.
Ända tills Snusen och farbror Joakim kommer tillbaks.




Surströmming, baby!


                      Kärrdal 2008 - fin årgång






Det vattnas i munnen vid bara tanken på att man idag får
hugga in på årets surströmming. Som jag varit sugen!
Dagen till ära skulle jag kunna ge en liten, liten bit av någon
inte allt för viktig kroppsdel för att få sitta på en solig altan i
Kärrdal med mina bästa vänner. Och Röda ulven förstås.

Men jag är då inte kinkig.

Jag kan tänka mig att äta var som helst med vem som helst.
Bara jag får min efterlängtade ruttna fisk på bordet.






            Kom hem en sväng från utlandet är ni rara




Kakkanter we like


Tack vare Snusen har Abisko mountain lodge världens godaste kakor.




Fjällen i all ära men när det ska envisas med ilsket regn och
blåst kan det vara minst lika fint att styra sin snoriga näsa
tillbaka mot civilisationen.
Civilisation i form av en liten lodge.
En kopp te lika varm som den var gratis och överblivna kanter
från dagens bakning gör vem som helst på bra humör igen.

För att inte tala om att dingla med benen från en barstol och
titta på medan ens kära snälla vänner jobbar och sliter.

Så var jag helt plötsligt väldigt nöjd med min fjälltur ändå.






Måndagkväll i Kalmar


        Nej det är ingen bordell. Det är bara en röd kökslampa.





Oj vad länge jag sovit tänkte jag där jag klev av planet
och slogs av den spanska medelhavsluften. Men vi hade
visst bara flugit till Kalmar precis som det var tänkt.
Och det är då inte så bara.

Här dricker man finvin redan på måndagkvällen.
Och ja, jag smuttade lite på ett glas jag också,
trots min vita sommar.

Det är så bra för hjärtat har man ju hört.

För att inte tala om hur bra man mår i hela kroppen där
man sitter med världens allra finaste vänner.






                                                     Kärlek.






Entusiast-fantast, google it.

Jag och Snusen hade en hetsig diskussion där vi gick genom vår lilla stad.
Vad är egentligen ett höghus?!
Precis som när vi undrade vad bergvärme egentligen är, hur man gör en mojito,
hur litet världens minsta huvud kan tänkas vara, om man ska sortera ballonger 
som mjukplast och hur det står till med Sveriges historia - så googlade vi.
Det är nämligen svaret på allt.

Ett höghus ska vara minst 35m högt eller ha 12våningar.
Och det finns faktiskt något som heter höghusentusiaster.
Världen över till och med.
Skönt att höra att vi inte är ensamma.

Goggle har dock missat en liten sak i sina register.
När man googlar tågentusiaster - då kommer inte vi upp?!








                                        Vårt kära favorittåg.

Keep rollin' rollin' rollin'


                                        Hantverk by Snusen




Det värsta är över och efter att ha tagit mig loss från alla läskiga kanyler och
sladdar och slangar väntar nu det bästa.
Att kamma in alla mutor som mina fina vänner i all välmening lockat med.

Först ut är Snusen. Inte nog med att Snusen var med mig på sjukhuset och höll
handen och torkade mina hysteriska tårar och övertygade mig om att
utländske narkosläkaren inte alls var den norske skandalläkaren som jag precis
läst någon rubrik om.
Snusen hör allt skillnad på norska och danska, hon.

Dessutom ställde hon sig vid spisen när vi kom hem och lagade en hejdundrande
god lasagne. För att sedan rulla världens allra godaste negerbollar.

Det finns nog inget som får en att må så bra som välförtjänta mutor.
För att inte tala om riktigt goda vänner.




                                               Rullade med kärlek





Nu är det lördagsmys - om det så är det sista vi gööör



Kan man verkligen festa när det är så här ljust? Det undrade mina vänner
som aldrig förr kalasat norr om polcirkeln.
Men visst kan man det. Det går alldeles lysande.
Jag måste bara påminna er om att det är inte den evigt sommarljusa natten
som man ska vara rädd att släppa på hämningarna inför.
Den skvallrar då inte.

Men det gör däremot kameran.



           
              En snäll bild. Närbilder och filmklipp sparar vi till ett annat tillfälle.





Turist - javisst





Idag har vi varit på utflykt i Abisko nationalpark. Det var roligt.
Och lärorikt.
Som naturguide måste man lära sig att ta hand om alla sorters barn:






                                      Jag och älsklings-knäppis-Fia





Kalashelg vs. Askmolnet 1-0


                                                   De är här!


Askmolnet hade inte ens chans mot Lisafisa och Kortis-Fia.
Även om det var ruggigt nära där en stund så kom de till slut.
För har mina kära vänner bestämt att de ska hit så kommer de hit.

Och ingen än jag är lycklligare för det.




     Grubblande mustaschminen passar bra i askmolnsväntetider



                                                
                                                               Sa jag att det var mustaschfest?


Me and my Russin


                         Solsting och Russin-looken i New York 2006





Snart kommer dom! De där tokiga montessoribarnen. På mellanstadiet
förklarade vår lärare att barnen i montessoriklassen är sådana barn som 
behöver lite mer tid på sig att lära.
Efterblivna, tänkte vi i 4B.
Bara väldigt speciella, upptäckte jag senare när jag gav dem en chans på
högstadiet. Speciella in a good way.

För vare sig vi är i stora svettiga New York, ett litet flickrum i gamla kära
Norrviken eller stimmandes och stojandes på en heltäckningsmatta i
Västerås så är jordens bästa plats alltid just precis där vi är.

Inte så konstigt. Det är helt enkelt jordens bästa Lisafisa och Kortis-Fia jag
pratar om.

Och denna gång prickar vi av Kiruna.


                       Glass i stora lass-utflykt back in the days. 2007 ungefär.




Lisa-låten

             
                               Blir du blå när du ser dig i spegeln?




                När en viss låt spelas får alla som heter Lisa dansa i soffan.
                Jag pratar så klart om Parkens Jag har varit vilsen Lisa.
                Allt har gått helt åt skogen.
                Med mina stora drömmar.
                De flög som satteliter.

                Det är en fin tradition vi har.
 
                Och ja, vi spelar den så ofta vi bara kan.






                    
                                  Förutom soffan var det även bra drag på Arran.



        





Funky town






Om vi var ute igår också? OM vi var ute igår också!!
Det har nötts dansgolv till tusen denna helg. Nöjdast är
vi nog med att ha övertalat herr DJ hur disco dansi
avslutas på bästa vis.
En riktig hederlig mellanstadietryckare ska det vara.

Ja precis. Bäst på fest står det numera om ni slår upp
Finni och Rödis i telefonkatalogen.





        
                                          Stilstudie i disco dansi

Ooops they did it again



Uncle Joke och Snusen
har slagit till igen.
Det är inte klokt.
Och när man väl tagit sig in finns där bär.
Holy crap, säger vi bara.

Eller Kärleksmumsus enormus som det heter
på latin.



       
                          This calls for a song! Kläm i nu - var inte blyga!





Tidigare inlägg
RSS 2.0