Dagens goda gärning in my head
Det finns två saker man ska göra varje dag:
Äta en morot för att slippa tarmcancer och göra en god gärning för att... jaaa... bli en bra människa som får komma till himlen när nån annan krämpa till slut tar kål på en.
När man är brevbärare så är det där med dagens goda gärning ganska lätt. När man ändå ska kila upp för trapporna med posten så kan man lika gärna hjälpa nån gammal tant att bära upp hennes matkasse. Eller så kan man hjälpa någon dubbelvikt kutryggig gumma att kånka in rullatorn i porten. Eller byta några meningar med en sällskapsjuk gammal ensam farbror. Eller när någon stackare brutit benet och sitter hemma och inte har något att göra och därför får dille på att bjuda på saker på tradera och alltså får hem massa saker, då kan man bära ut alla paket till henne, trots att paketen egentligen är så stora att dom ska aviseras och hämtas på ica.
Men idag har jag inte ens stannat med min stora skåpbil för nån liten parvel vid ett övergångsställe. Nä för jag har bara varit i vägen i trafiken idag när jag fick köra postens lagom kvicka el-flakmoppe istället för vrålbilen. Jag har inte ens tömt någon brevlåda och ljugit ihop någon spännande historia för någon nyfiken 8-åring som nyfiket passerat med stora ögon och ett "Vad gör du? Varför dååå?"
Så nu känns det liksom som att jag ätit lunch utan att knapra i mig en morot. Det är liksom något som fattas. Men för att ändå ligga på plussidan och ha en chans att komma till himlen trots att jag inte är kofirmerad, nykterist, oskuld eller särskilt fri från svordomar i min vardag så kom jag på att jag nu ska tänka något snällt istället för att göra det.
Så till er som sprang till tåget vid fem-snåret i eftermiddags och såg allmänt ihjäl-jagade ut, här kommer en omtänksam och godhjärtad tanke till er:
Jag hoppas att ni hann med tåget utan att snubbla i den långa trappen och slå er fördärvade, och jag hoppas att allt ert jäktande och stressande inte orsakar er magsår i framtiden. Dessutom så hoppas jag att ni kom hem till snälla barn och rediga karlar som hade middagen klar på bordet.
Det kom verkligen från hjärtat. På riktigt.
Gills det?
Äta en morot för att slippa tarmcancer och göra en god gärning för att... jaaa... bli en bra människa som får komma till himlen när nån annan krämpa till slut tar kål på en.
När man är brevbärare så är det där med dagens goda gärning ganska lätt. När man ändå ska kila upp för trapporna med posten så kan man lika gärna hjälpa nån gammal tant att bära upp hennes matkasse. Eller så kan man hjälpa någon dubbelvikt kutryggig gumma att kånka in rullatorn i porten. Eller byta några meningar med en sällskapsjuk gammal ensam farbror. Eller när någon stackare brutit benet och sitter hemma och inte har något att göra och därför får dille på att bjuda på saker på tradera och alltså får hem massa saker, då kan man bära ut alla paket till henne, trots att paketen egentligen är så stora att dom ska aviseras och hämtas på ica.
Men idag har jag inte ens stannat med min stora skåpbil för nån liten parvel vid ett övergångsställe. Nä för jag har bara varit i vägen i trafiken idag när jag fick köra postens lagom kvicka el-flakmoppe istället för vrålbilen. Jag har inte ens tömt någon brevlåda och ljugit ihop någon spännande historia för någon nyfiken 8-åring som nyfiket passerat med stora ögon och ett "Vad gör du? Varför dååå?"
Så nu känns det liksom som att jag ätit lunch utan att knapra i mig en morot. Det är liksom något som fattas. Men för att ändå ligga på plussidan och ha en chans att komma till himlen trots att jag inte är kofirmerad, nykterist, oskuld eller särskilt fri från svordomar i min vardag så kom jag på att jag nu ska tänka något snällt istället för att göra det.
Så till er som sprang till tåget vid fem-snåret i eftermiddags och såg allmänt ihjäl-jagade ut, här kommer en omtänksam och godhjärtad tanke till er:
Jag hoppas att ni hann med tåget utan att snubbla i den långa trappen och slå er fördärvade, och jag hoppas att allt ert jäktande och stressande inte orsakar er magsår i framtiden. Dessutom så hoppas jag att ni kom hem till snälla barn och rediga karlar som hade middagen klar på bordet.
Det kom verkligen från hjärtat. På riktigt.
Gills det?
Förbannelsen är bruten
Det var en nästan helt vanlig fredagkväll.
Förutom att jag och Therese satt och skalade räkor och drack vin och hade det oförskämt bra. Sedan bara hände det. Som en blixt från klar himmel. Det bara slog oss. Klart vi måste in till stan! Jag som verkligen hatat krogen på sistone ville inget hellre än att gå ut och skaka lite rumpa.
Så vi kastade oss på sista tunnelbanan in mot stan.
Ingen kräktes på vägen in. Ingen var för full för att komma in och blev hemskickad i taxi. Ingen var för nykter och blev tjurig och grinig. Inte en enda intrig. Inte ett enda felhångel. Det var bara jag och Therese mot världen och fy fan vad kul vi hade! Dessutom spelade dom min låt:
Girls just wanna have fuuuuun
Och kul hade vi. Med råge. Det var faktiskt till och med kul att vakna på tåget och märka att man åkt ända till Lapplands Väsby klockan halv åtta på lördagmorgonen.
Så man kanske skulle börja satsa på det här med att gå ut igen då...
Ja det var ta mig sjutton i klass med togapartyt i Rom!
Dagens rebus
Nere i centrum finns en liten affär som heter Amphora.
Någon listig jäkel har klättrat upp och skrivit ett D framför namnet.
Haha
Jag behövde i alla fall skratta när jag gick förbi. vilket antagligen innebär att jag har samma humor som 14åriga ligister.
Men what the heck :)
Någon listig jäkel har klättrat upp och skrivit ett D framför namnet.
Haha
Jag behövde i alla fall skratta när jag gick förbi. vilket antagligen innebär att jag har samma humor som 14åriga ligister.
Men what the heck :)
Mc'Donalds-reklamen special edition
Någon som hört Mc'Donalds värdelösa radioreklam?
"Det finns många funderingar om Mc'Donalds, här är en:
- Lär man sig något speciellt på Mc'Donalds? Ja förutom att steka hamburgare då...
- Ja visst man lär sig bland annat att ge god service, arbeta i lag, hantera stress...."
...och så smörar gubben på om hur bra det är att jobba på Mc'Donalds.
Som gammal medarbetare skulle jag vilja tillägga lite här:
Man utvecklar ett oerhört bra balanssinne, eftersom fritösen läcker ut snorhal olja på hela golvat och om man inte passar sig kan man få upp väldigt hög fart, snubbla på en lös klinkerplatta och fara rakt in i läskmaskinen.
Man lär sig mycket om kost. För den som trodde att lök var en liten knöl som växte i jorden får lära sig något nytt när man får se Mc'Donalds frystorkade lök som kommer i bitar och bara ska ligga i blöt en stund för att bli en härlig lökbit till burgaren.
Man lär sig att hantera människor i krissituationer, Ett bra exempel är vrålhungriga byggjobbare som hänger på låset när man öppnar. De är stora som hus men blir griniga som små barn och fly förbannade om det inte finns 28 Bigmac till dem var 7 sekunder efter att resturangen öppnat.
Och appropå det där med att vänta... Äntligen får man någon slags tillämpning av det där flummiga om olika tidsrymder och dimensioner som man lärde sig i fysik B.
Jo, så här är det: Killen i köket säger att Mc Chicken utan lök och med glutenfritt bröd ska ta 3 minuter. Dessa 3 minuter är en hel förbannad evighet för människan som beställde den och personen i fråga hinner få allvarligt stresspåslag, grava humörsvängningar, hjärtattack och uppleva jordens undergång innan han har sin krångliga beställning i handen. Som kassörska sneglar man på klockan och ser att kökskillens 3 minuter tog 14 minuter i den verklighet som man själv lever i. Alltså nånstans mitt emellan vad de två andra människorna upplevde. Intressant.
Man lär sig att ha många bollar i luften, eller rättare sagt många olika varinater på menyer i minnet. För när en 4barnsfamilj med virriga föräldrar kommer in och ska beställa mat till alla och dessutom ångra sig 32 gånger var så kan man inte hålla på att knappa in alla olika varianter de kommer på. Från det att man trycker på första knappen på kassaskärmen till dess att man tagit betalt och tryckt på serverad-knappen får det nämligen inte ta mer än 1 minut. I så fall inträffar en katastrof. I alla fall blinkar det rött på skärmen och arbetsledaren blir butter när han/hon tittar på dagens statistik för lunchruschen. Därför är det alltså bättre att komma ihåg vad familjen virrpanna rabblar upp till dess att det verkar som att det bestämt sig, sedan knappa in det, hiva fram käket fort som fan, ta betalt som om det gällde livet och sedan le och säga smaklig måltid. Annars förstörs ju McDonalds policy.
Man lär sig att uppmuntra folk. I alla fall till att köpa något mer. "Vill du ha plusmeny? Större läsk och större pommes frites. En dipsås till det? Kaffe efter maten?"
Man lär sig att se det fina i människor och att tro på sig själv. För det måste man när det kommer in en överdrivet snorkig och sjukt otrevlig östermalmstant som frågar lilla du hur länge den där Mc fishen egentligen legat där? Man hojtar in till köket där någon ropar att den bara legat i 2 minuter. Man vet att den egentligen legat i 42 minuter. För att kunna ljuga sig blå och säga bara 2 minuter krävs det ju att man tror på det själv! Och även om det inte verkar som det, så måste man ju tro att dte finns något fint även i sura kärringar som hon. Annars skulle man aldrig orka gå till jobbet nästa dag.
Sist men inte minst lär man sig att uppskatta varje jobb man har efter detta. För vad man än tjänar och vad man än gör så kommer man aldrig mer att tjäna så lite för att svettas så mycket och severa så mycket onyttig och flottig mat till så många.
Så smörgubben, ta och harkla fram det också i nästa reklam va?
"Det finns många funderingar om Mc'Donalds, här är en:
- Lär man sig något speciellt på Mc'Donalds? Ja förutom att steka hamburgare då...
- Ja visst man lär sig bland annat att ge god service, arbeta i lag, hantera stress...."
...och så smörar gubben på om hur bra det är att jobba på Mc'Donalds.
Som gammal medarbetare skulle jag vilja tillägga lite här:
Man utvecklar ett oerhört bra balanssinne, eftersom fritösen läcker ut snorhal olja på hela golvat och om man inte passar sig kan man få upp väldigt hög fart, snubbla på en lös klinkerplatta och fara rakt in i läskmaskinen.
Man lär sig mycket om kost. För den som trodde att lök var en liten knöl som växte i jorden får lära sig något nytt när man får se Mc'Donalds frystorkade lök som kommer i bitar och bara ska ligga i blöt en stund för att bli en härlig lökbit till burgaren.
Man lär sig att hantera människor i krissituationer, Ett bra exempel är vrålhungriga byggjobbare som hänger på låset när man öppnar. De är stora som hus men blir griniga som små barn och fly förbannade om det inte finns 28 Bigmac till dem var 7 sekunder efter att resturangen öppnat.
Och appropå det där med att vänta... Äntligen får man någon slags tillämpning av det där flummiga om olika tidsrymder och dimensioner som man lärde sig i fysik B.
Jo, så här är det: Killen i köket säger att Mc Chicken utan lök och med glutenfritt bröd ska ta 3 minuter. Dessa 3 minuter är en hel förbannad evighet för människan som beställde den och personen i fråga hinner få allvarligt stresspåslag, grava humörsvängningar, hjärtattack och uppleva jordens undergång innan han har sin krångliga beställning i handen. Som kassörska sneglar man på klockan och ser att kökskillens 3 minuter tog 14 minuter i den verklighet som man själv lever i. Alltså nånstans mitt emellan vad de två andra människorna upplevde. Intressant.
Man lär sig att ha många bollar i luften, eller rättare sagt många olika varinater på menyer i minnet. För när en 4barnsfamilj med virriga föräldrar kommer in och ska beställa mat till alla och dessutom ångra sig 32 gånger var så kan man inte hålla på att knappa in alla olika varianter de kommer på. Från det att man trycker på första knappen på kassaskärmen till dess att man tagit betalt och tryckt på serverad-knappen får det nämligen inte ta mer än 1 minut. I så fall inträffar en katastrof. I alla fall blinkar det rött på skärmen och arbetsledaren blir butter när han/hon tittar på dagens statistik för lunchruschen. Därför är det alltså bättre att komma ihåg vad familjen virrpanna rabblar upp till dess att det verkar som att det bestämt sig, sedan knappa in det, hiva fram käket fort som fan, ta betalt som om det gällde livet och sedan le och säga smaklig måltid. Annars förstörs ju McDonalds policy.
Man lär sig att uppmuntra folk. I alla fall till att köpa något mer. "Vill du ha plusmeny? Större läsk och större pommes frites. En dipsås till det? Kaffe efter maten?"
Man lär sig att se det fina i människor och att tro på sig själv. För det måste man när det kommer in en överdrivet snorkig och sjukt otrevlig östermalmstant som frågar lilla du hur länge den där Mc fishen egentligen legat där? Man hojtar in till köket där någon ropar att den bara legat i 2 minuter. Man vet att den egentligen legat i 42 minuter. För att kunna ljuga sig blå och säga bara 2 minuter krävs det ju att man tror på det själv! Och även om det inte verkar som det, så måste man ju tro att dte finns något fint även i sura kärringar som hon. Annars skulle man aldrig orka gå till jobbet nästa dag.
Sist men inte minst lär man sig att uppskatta varje jobb man har efter detta. För vad man än tjänar och vad man än gör så kommer man aldrig mer att tjäna så lite för att svettas så mycket och severa så mycket onyttig och flottig mat till så många.
Så smörgubben, ta och harkla fram det också i nästa reklam va?
I'm gonna be a trav-oholic
Alla kanaler har försvunnit från vår tv!
Alla viktiga kanaler i alla fall.
Nu finns bara 1an, 2an och 4an kvar. Precis som förr i tiden. Och det är illa för när man är sjuk så måste man ligga framför tv:n hela dagen.
- Jaha, ja men vi får väl börja spela på hästar då, sa Micha.
För det är det enda som går på fyran. På ettan är det bara en klocka som tickar i väntan på att nåt värdelöst program ska börja. Och på tvåan är det exakt likadant.
Så jaha, då ligger man där dödssjuk och försöker förstå det roliga med hästar som springer och springer.
Men se nu har reprisen av antikrundan börjat på ettan! Kanske finns det ändå något annat än hästar att se.
- När tror du att den här är ifrån?
- Tjaaaa.... tidigt 1800tal?
- Nej, du får en gissning till
- Sent 1800tal?
- Nej, du får en gissning till
- 1700 tal då?
- Jaaa... vilken del skulle du säga?
- Sent 1700tal?
- Nej, du får en gissning till...
- Tidigt 1700tal då?
- Jaa!!! Eller kanske till och med sent 1600tal
Nähä. Så vem kan lära mig att spela på hästar?
Alla viktiga kanaler i alla fall.
Nu finns bara 1an, 2an och 4an kvar. Precis som förr i tiden. Och det är illa för när man är sjuk så måste man ligga framför tv:n hela dagen.
- Jaha, ja men vi får väl börja spela på hästar då, sa Micha.
För det är det enda som går på fyran. På ettan är det bara en klocka som tickar i väntan på att nåt värdelöst program ska börja. Och på tvåan är det exakt likadant.
Så jaha, då ligger man där dödssjuk och försöker förstå det roliga med hästar som springer och springer.
Men se nu har reprisen av antikrundan börjat på ettan! Kanske finns det ändå något annat än hästar att se.
- När tror du att den här är ifrån?
- Tjaaaa.... tidigt 1800tal?
- Nej, du får en gissning till
- Sent 1800tal?
- Nej, du får en gissning till
- 1700 tal då?
- Jaaa... vilken del skulle du säga?
- Sent 1700tal?
- Nej, du får en gissning till...
- Tidigt 1700tal då?
- Jaa!!! Eller kanske till och med sent 1600tal
Nähä. Så vem kan lära mig att spela på hästar?
