Annandagen







Lycka. Oh yes.



Glittrigare glim





Just som man skulle kunna tro
att festligheterna och kalasandet
börjar närma sig sitt slut ställer vi till med knytis.
Tjejmiddagsknytkalas.
Och så ska vi ut och ränna på stan förstås. Jullov varar inte för evigt.

Här finns ingen tid att spilla. Skål och välkomna.








Glittrigare glim och grötigare rim och mer Arne Weisse i rutan. Dagens låt, gott folk!





Julafton


              Sally gick loss på smällkaramellen och julefriden var total.




Det är nära nu






Jag har hål på paketet, bränner saffranskakorna,
granen är sne och tjälknölen är jag också sådär
måttligt imponerad av.

För att inte tala om när Lotta Potta fastnar i lycko-
hjulet och Måns sjunger någon ny hittepå jullåt i
låtsassnön. Inte något som gamla julhitler i mig
hade gillat.

Men vad sjutton tänker jag och lutar mig tillbaka med
Pulka-Pappa.

Det blir nog jul i år med, ska ni se 






 

Någon har visst varit snäll i år



Och dessutom visade sig tröjan vara
snäll mot världen den med. Rewoolable.
Eller nåt.
Tjänster och gentjänster we call it och
kammar in ännu fler christmasclaps när
snällheten går på högvarv.

Himla praktiskt.







Julkalas goes extas


  Lugnet före stormen. Mina äppelchips med pepparkakskrydda försvann i raketfart





Pepparkaksgubbarna står och vaktar blå-nånting-fin-osten






Först kände jag mig lite trumpen. Mot alla odds
hade flera från min långa gästlista tackat nej i
sista stund.
Det var sjukdom och jobb och vissa behagade
inte ens befinna sig i samma ände av landet.
Typiskt.

Men så kom mina allra näraste och käraste för
att hugga in på kalaset.
Sockerchock i all ära men det var då inte bara
därför det pirrade i nerverna och värmde i
hjärtat.
Att ha världens bästa människor samlade runt
mitt lilla bord - det är uppåttjack som heter
duga, det.





                  En Kalmar-Anna och en Theräsus Rex





Vorbereitung


Chokladhopkok med torkad frukt, branflakes och nötter.
Så gott som nyttigt.






                                               Saffransbiscotti





                       
                                                    Mjuk pepparkaka de luxe







Vit ischoklad med saffran och ingefära. Och en walnöt förstås.
När ischokladen är klar ska även äpplena få sig en omgång...






Survival-kit




Jag och min lillebror är förvisade
till ett tomt hus i jul.
Men nog ska det gå vägen.
Min mamma har lämnat ett rejät
överlevnadskit.
Världens bästa mamma we call it.




Tomten kom tidigt i år



                                       Vielen Dank



Och med sig hade han
 en superbra skiva.
Hellsongs.
Det är lugna fina covers på hårt dunka dunka.
Otroligt va?

Jag som inte ens varit särskilt snäll.










Årets julklapp


Bild härifrån




Tjocka släkten ska få sig en riktig överraskning i år.
En hemmalagad tjälknöl ska husmor i mig ställa till med.
Tjälknöl?!
Ja men visst! Ålis och jag googlar för fullt.

Mitt i allt googlande hittar vi en annan husmor långt många
divisioner från oss.
Mamma E förenar nytta med nöje och slaktar barnens
kaniner när de tröttnat.
E står för Evil , tänker jag.
Hemska människa kommer vi i alla fall överens om. Tänk
att vem som helst får skaffa barn.

Sedan återgår vi till tjälknölsforskandet. 15 timmar tar
kalaset för ett kilo knöl att bli klar. Blir det för snålt med
ett halvt kilo mån tro?

Min första tanke är ett nyfött spädbarn. De brukar ju väga
tre-fyra kilo nånting. En åttondels nyföding.
Typ ett knubbigt lår bara?
Nä, det blir nog lite snålt, tycker jag.

Och mitt i allt säger Ålis att hon tycker det är tur att jag 
inte har barn.






     Mamma E's kaniner och barn. Varav kaninerna skulle slaktas.


Bild härifrån




Och här sitter jag och värmer fossingarna vid brasan




Jamenvisst serru.
Inget är då omöjligt i dessa tider.
Allra minst att skaffa sig en brasa med både knaster
och julmusik.
Jag går förstås all in och väljer att ha båda på högsta
tänkbara volym.
Nä, det är sant. Den kanske inte värmer fötterna så 
där hysteriskt mycket för det.

Men jag är så fruktansvärt lycklig över min alldeles
egna lilla brasa att det åtminstone värmer i hjärtat.





At the first day of christmas




















  Gnägg

 


Jag har en plan







Jag tuggar äpplen och klipper och klistrar och knåpar.
I jul har jag nämligen ett övergivet hus som jag har
lovat att hålla liv i.
Dessutom en hel hög med fina vänner som jag saknar
alldeles vansinnigt.
Därför skriver jag och viker det noggrannaste jag kan.

Min plan är att det ska bli så tjusiga kalasinbjudningar
att ingen har hjärta att tacka nej.









                       




     Och så blir förstås brevbäraren glad när han får lite att göra.









Waiti waiti






Jag skulle behöva ett till ljus
märker jag i allt
pysslande och julmusikpoppande.
Bara så att jag kan hålla koll på nedräkningen
tills man får börja med den stora nedräkningen.
För ja.

Jag är precis lika exalterad som ett dagisbarn.






 

Jultraditioner och nymodigheter





Mamma tyckte att
jag skulle tända det fjärde adventsljuset
och läsa den där versen nu när jag äntligen är hemma igen.
Precis som när jag var liten.

Göran tyckte att vi skulle prova hans nya gasolblåsare.
Det tyckte mamma var en mindre kul ide.
Speciellt som hon insåg att jag fortfarande är pyroman.
Precis som när jag var liten.




                            
                                      Stearin som rinner - gotta love it!




Christmasclaps





En del klappar
kommer farandes i brevlådan och får
öppnas på momangen.
Och ätas upp.
Medans andra kommer från ännu längre bort och måste
vänta ännu längre på att öppnas.
För att inte tala om de som måste vänta på att öppnas
av någon annan.
Jag vet inte vad som gör mig nyfiknast.

Det är så himladens mycket julklappar som är i
omlopp så här års.
Och tissel och tassel och snören och prassel.

Allra bäst tycker jag nog ändå om julklappar som
man får svettas i på en gång.


        

                             Tack snälla tomtemor




Finni and Rödis goes Luciatrain






Där pulsade vi fram
i nysnön. Finni och jag.
En halvtimme senare var vi framme. Ett varv runt stallet senare
undrade vi varför i hela friden de inte kan skylta lite bättre?
Sätt ut en marschall för fan.
Hur ska man annars hitta var det där jäkla luciatåget är?
Lite besvikna klättrade vi upp i den största snöhög vi kunde hitta.
Och tog fram varsin pepparkaka ur fickan.

Hur skulle vi kunna veta att luciatåget var igår?

        


                   

                         


                        
                


A Christmas Duel






Julestöket springer på för fullt. Och böket.
Kristyren till pepparkakshuset är för klent.
Ryggen förstår inte att det är en elitsatsning
vi har på g i skidspåret. Den hänger inte med.
Spotify har katastrofalt få svenska julsånger.
Och Kirunastudenternas julfest har lockat hela
tjugotre glada själar.
Vi har 12 stolar.
Men det löser sig nog.
Alltihopa.

Det är ju ändå jul.




      "So whatever you say, it’s all fine by me
Who the f@#k anyway wants a Christmas tree?
               Cause the snow keeps on fallin
      Even though we were bad
It’ll cover the filth, we should both just be glad
              
         And spend this Christmas together"

A Christmas Duel - the Hives & Cyndi Lauper


RSS 2.0