Lajsa

                                                  Kaisepakte




                                                      Torneträsk




Solen skiner och fjällen ligger och lapar sol.
Mitt i semestern åker jag hemåt för att jobba
extra en dag.

Surt? Närå.

Här slår vi på positiva trumman. Som tur var
stod nämligen en ensam hyrbil i Abisko och
längtade hem till stan.

Gratis resa på första parkett. Jo jag tackar.

Och dessutom får man stanna på vilken p-ficka
man vill och sola när man är ute med enmanna-
företaget Olssons Bilkörarservice AB.

Det hade det där tjuriga tåget aldrig gått med på.

Så se på maken.

Jag var visst ganska lycklig trots allt där jag låg
på min motorhuv.
 








          

Snusen, Ålis, två föredetta renar och en borr.

Det är soliga dagar som dessa som man ska vara till fjälls.
Lapa sol och vinteräventyra så det står härliga till.
Men vad vore väl en bal på slottet, tänkte jag och nöjde mig
med att bestiga Luossavaara. Och för ovanlighetens skull
spatsera ner på den opistade baksidan av skidbackeberget.

Vilken briljant ide!

Spatsera som blev till att plumsa som blev till att ta till
kryptricket när skaren vek och snöleoparden i mig kom fram
samtidigt som skoterspåren försvann.

Halvvägs ner för berget var det så djup snö att rulla var det
enda sättet att någonsin få återse civilisationen.

Många tankar hann fara genom huvudet när jag emellanåt
blev liggandes för att låta huvudet snurra klart efter kroppens
alla varv i nedförsbacken.
Och pusta ut efter alla utmattande försök till simtag i snön.

Vilket jävla ställe att dö på. Fy fan vad ocoolt.

Med mjölksyra i låren och snö innanför kläderna snubblade den
skadeskjutna snöleoparden några timmar senare in innanför dörren.

Och ja.

Man skulle kunna säga att jag fått vinteräventyr så att jag teg.







                             Utsikt från Luossa. And still damm on the lins.






                     
                                       Som en älva trippade jag fram på skaren
                          





För att sedan önska att jag var en hare där jag simmade i snön 






                      
                                     Men hej. Det är skillnad på rödrävar och nätta fjällrävar

                         Gruvan till höger och Kiruna på berget till vänster




När ska du läsa vidare, undrade min farmor när jag
kom hem till jul och berättade att jag blivit vaktmästare.
Och min professor till farbror försöker i all välmening
locka in mig på forskarbanan.
Flitiga Lisa borde ju ändå göra något vettigt med sitt liv.

Min farfar är övertygad om att det kommer att gå bra
för mig vad jag än gör. Han känner nämligen de som
blivit miljonärer utan att ens ha gått lekskolan.

Idag på flyget hem till Kiruna satt jag bredvid två
välutbildade typer. Arkitekter.
Det låter ju fint, tänkte jag, samtidigt som jag pekade ut
för storstadsborna var Kebnekaise och Kiruna ligger.

Har du varit här förut, undrade de.
Jo, jag bor här, svarade jag och slutade genast fundera
på om jag borde göra något annat.

För i samma andetag kände jag mig faktiskt som en
miljonär.





                         Kebnekaise. Och en miljonär med damm på linsen.

Håll i hatten! Här ska det snurras piruetter och
tacklas i all välmening kvällarna i ända.
Mitt i stan har de fixat till en finfin skridskobana.
Och träden lyser festligt gröna till på råga på allt.

Jag tror minsann ögonen trillar ur.

                                            Ålis




Min favoritålänning och jag gav oss ut på tur. Ingen vi stötte 
på förstod varför vi skulle ut och tälta när termometern nådde
nedåt -20 strecket.
Men vi köpte marschaller för att göra det extra festligt.
Och blåbärsglass.
Bara för att det faktiskt går att ta med så här års.

Väl uppe på fjället kom vi också fram till att det vore helt vansinnigt
att tälta nu. Efter att ha suttit innuti en snöglob med små snökristaller
som glittrade i den lilla lågans sken sprack himlen upp.

Det blev så där stjärnklart som det bara blir i vildmarken.
Norrsken dansade fram och tillbaka.
Vinden lade sig att vila och natten kändes mild.
Tältet fick förstås stå tomt.

Det var en perfekt natt att sova under bar himmel.







                                         Orion




                       
                       
                                                              Aurora Borealis





                    Jag sov som en stock. En väldigt lycklig stock.
 



  Renarna stod och spanade på oss och undrade när vi skulle vakna






           Sämre måndagmorgon kan man ha. Det är nyfallet puder gott folk.

Ska du inte flytta hem snart undrar de där hemifrån.
De som jäktar fram i tunnelbanan bland knarkare och
ligister och dokusåpakändisar brukar berätta för mig
hur kallt och mörkt och hemskt det är norrut på vintern.
De som vet.

Men äsch, sämre utsikt kan man väl ha en onsdag sent
på dan, tänker jag och pulsar vidare med knarr under
skorna och rosor på kinderna.
Jag som är här.






                      

Denna mystiska uppgörelse handlar förstås om en vanlig hederlig middag.
Inget konstigt med det.
Sedan jag lärde känna blodplättmästare Björn har både jag och min mage
trivts lite extra bra här uppe i det kalla bistra norr.
Och ja precis.
Jag tänker då stanna norr om polcirkeln och leva mitt lyckliga okomplicerade liv
ett bra tag till.

Läs: för evigt.



        

Varje vecka lusläser jag Kirunas Annonsblad. Det började i tidernas
begynnelse när Snusen och jag rännde på loppisar stup i kvarten.
Sedan gick jag och Finni på julkonserter med frivillig entreavgift i kyrkan.
En gång hamnade jag på en klurig fysikföreläsning på rymdgymnasiet.
Dit fick jag gå ensam minsann.

Huvudsaken är att man varje vecka försöker hitta någon bra annons att
utnyttja. Även om det så bara är att gå på coop.
Utan att ens handla annonsvarorna.

Denna vecka däremot var en riktigt kanonvecka. 
Jag är för jäkla nöjd med mitt annonsfynd.






Till och med några kulturella vuxenpoäng slank med. Och trevlig sällskap.

I Katterjokk kan man få en för himla god viltburgare serverad.
Så pass god att det bara behövs en liten liten skvätt ketchup till.
Ni vet.
Ett av de allra bästa betyg man kan ge en restaurang.

Bara så att ni vet.

          Nordsells tillhåll i Riksgränsen. Här är livet guld om vårvintern.







            Ninja och Storm var bra mycket piggare än de där tvåbenta soldaterna








Jag och min stridspartner kickade igång långhelgen innan slutövning med en
spontan husvagnssemester. På allra muntraste vis gav vi oss av med hundar och
skidor och tjocka dunsovsäckarna och hoppsan - en flaska rött.
Knappt halva flaskan hann vi tömma innan vi både slocknade gott efter veckans
övningar.
Och den där toppturen blev inget av där vi låg halva dagen och drog oss i
stugvärmen.
Med varsin samojed innanför sovsäckarna och oändligt med snöflingor som vräkte
ned där utanför.

Men inte gör väl det något, tänkte vi.

Vi har ju faktiskt semester.










   Stökigt och bökigt och alldeles.... alldeles underbart. Livet i husvagnsstuga är fint.

Av min vän brevbäraren fick jag en pinata. En annan
fin födelsedagspresent var min lille överlevnadsyxa.
Så var lördagkvällen långt norr om polcirkeln räddad.





                     
                                                 En oslaktad pinata

Idag hittade solen äntligen ända hit upp till norraste norr.
Underbart, tänkte jag och tittade nyfiket på termometern.
Så gnuggade jag ögonen och tittade extra gång.
Jo då.
Endast nio futtiga snålgrader.
Det får mig att tänka på något jag hörde sägas om
sommaren i Kiruna:

"Man får inte lämna ölen i bilen - det finns risk att den fryser!"

Stackars er tänkte jag, det måste ju verkligen vara förfärligt.
Så tog jag på mig vantar och mössa och spatserade till jobbet
i julikvällen.

8 grader och snålblåst.

Feel free att komma hit och svalka er.





Här ligger jag och myser på Playa del Kiruna. Eller så är det Kaitum
i höstas. Men ni förstår hur jäkla kallt det var igårkväll.

                                                Anthriscus sylvestris





Se dra på trissor. Sommaren kom till slut hela långa vägen upp till
Kiruna också. Även det stora spektaklet Kirunafestivalen verkar ha
hittat hit. Dunka dunka all night long it is!

Lyckliga lediga mig.