Ja tack
Som en blixt från klar himmel. Raka vägen in genom antennsladden.
Rockigt och lockigt ska det vara.
En superstjärna som lägger ner hela karriären bara för min skull.
Som om jag vore en riktig Jennifer Aniston-pingla.
Joråsåatt. Det kan jag nog gå med på.
Sa jag att vi kollade på Rock Star?
Mark Wahlberg
Mejbo
Det fina med att bo i mitt lilla krypin är att jag vet exakt vem jag ska
skylla allt på när saker och ting uppenbarligen inte gör sig själva.
Min mejbo.
Eller ja, det blir ju jag det.
Men i de andra krypinen bor det som tur är andra finingar som jämnar ut
det hela när jag blir trött på mig själv och min taskiga framförhållning.
Finni har just upptäckt hur bra studs hon har i sängen.
Man får hoppa där hur mycket man vill.
Och Jocke kan laga världens godaste ölkyckling. Flera gånger om.
Där får man också hugga in hur mycket man vill.
Sedan blir det film och mys i supersköna superskinnsoffan.
Japansk blandning av Nemo och Lilla sjöjungfrun skulle man kunna säga.
Så mysigt och färgglatt och orealistiskt och underbar theme song.
Jag och mej sitter och nynnar på den här på min kammare.
Vi är sams igen.
"Saker du alltid velat veta men aldrig vågat fråga"
Okej jag erkänner. Så där vansinnigt fort gick det inte mellan bytet av kalmarbuss och kirunaflyg.
Där emellan fanns det en hel lång natt att skjuta på det där med packningen.
Och så himla mycket annat att pyssla med.
Jag skyller det på mina vänner.
För det första satt jag halva natten uppkrupen under en filt med Kortsifia och Lisafisa och hade det så där vansinnigt varmt och mysigt att jag inte ville stoppa en endaste tå utanför.
För det andra hittade jag en bok om mina vänner som jag fastnade i när jag väl kom hem.
Bibeln heter den och borde ägas av varje människa med knäppa vänner.
Helst ska man få den i 20årspresent och sedan skratta högt så att tårarna spruter hela natten när man åter igen hittar den när man hunnit bli hela 23
och ett halvt och så otroligt mycket mognare och klokare och mindre galen.
Eller hur det nu gick med den saken.
Hur som helst.
Jag älskar er. Ni är underbara.
Jag gillar att ni alla siktade högt. På ert egna vis.
Från tjejigaste tjej till hårdaste elitorienterare.
Och han som nöjde sig med Nivå 22. Haha. Hahaha.
Home Sweet Utspridda Home
Längst ned i landet med lillebror...
Det bara rasslade till i biljetthögen. For hem från Kalmar
som en pil och upp till Kiruna som en blixt. Lovet är slut.
Nu är det färdigrest på ett tag.
Efter att ha fått massor av tid med de som jag gillar allra mest
sitter jag nu där jag vill vara allra helst.
Hos ytterligare ett gäng som jag gillar så vansinnigt mycket.
Jag har det verkligen så oförskämt bra.
...och mina muppar längst upp i landet.
Stjärnornas krig
Jag såg just att ingen mindre än jag ska få vara Snusens opponent nästa vecka.
Perfekt tänkte jag.
Orättvist kanske någon annan tänker då. Vi som är bästaste bästisar kommer
väl knappast att ställa varann mot väggen med kniviga frågor?
My ass.
Efter att ha gett gett mig tenta-mardrömmar och brottat ned mig på
sockerstrejkens målsnöre är det nu payback time.
Snusen ska grillas som aldrig förr.
Jag leder just nu tenta-ligan och tänker ta ledningen även i redovisningsligan.
För att slutligen vinna den totala värdslcupen och ta över herraväldet i korridoren.
Rödis vs. Snusen. Storhetsvansinne javisst.
Hallonkräm
Kalmar it is!
Grönt is not so skönt as you think
Det var visst någon som trodde att jag hade jullov.
Var här nere i Kalmar och bara tog det lilla lugna.
Tjo och tjim och klackarna i taket?
Nej vet du vad, vi ligger minsann i och arbetar hårt.
Mycket hårt.
Men snyggt blir det.
Happy Nation Variation
Vatten gryn kanel. 2 minuter. Pling. Smaklig måltid.
Ska jag välja en sak att leva på till döddagar är det garanterat
denna älskade supergröt.
Min kära sambo har dock ingen micro så jag har fått vidga
perspektiven lite och provat på något nytt.
Gröt i kastrull.
Helt klart underskattat.
Varje inbiten grötälskare vet att det är skillnad.
Stor skillnad.
Jag har alltså numera två favoriträtter att leva på.
Mmmm. Frukost, lunch, middag.
Göm dig för sjuttsicken!
Så himla stressigt. Varje kväll samma sak. Fast man vet aldrig exakt när.
Det gäller att fort som attan gömma sig under möbler eller vad som helst.
Förstå paniken när man upptäcker att man är för tjock för att ligga under
bokhyllan! Eller det där gröna skåpet som jag sen försökte med.
Jäkla skit!
Men under sängen går bra.
För så fort militärerna med de gigantiska hjämlarna kommer så är det för
att döda. Allihopa. Helt skoningslöst. Gärna flera gånger om.
Jösses. Inte konstigt att jag vaknade genomsvettig där jag låg insnord i
filtar och täcke och skavfötters med min bästa kokheta vän.
Men det var ju bara en mardröm.
Bara på låtsas.
Det hjälpte dock inte denna morgon.
Det högg i hjärtat ändå. Och mådde illa i magen.
För vissa barn i världen är det ju verklighet.
Hade jag varit rik hade detta varit en sådan dag då jag skaffade fadderbarn.
Och skickade ner en egen barnaräddande styrka till alla länder med krig.
Nu blir det KPT istället.
KPT - Kognitiv Paint Terapi
Bruno & Helena
Det är farfars kusin som heter Bruno. Egentligen.
Och Helena är min faster. Men jag och min lillebror
tyckte att det var helt okej att få heta så ändå.
För allt annat var precis som det skulle där nere i vår
lilla södraste favoritstad Karlskrona.
Gamla leksaker, modellskepp och andra mojänger.
Och en massa god mat tills det sprutade ur öronen.
Sen en kaka på det.
När vi ikväll rullade därifrån gjorde vi det aningens
rundare men lyckliga som små barn. Bruno och jag.
Ej Hemlån
Tyst och lugnt, högar med böcker och snabbt internet.
Vad nu det har med saken att göra.
Ögonen går i kors och jag sliter mitt hår.
Jag sitter på det som ska vara Sveriges bästa spanarbibbla
och ser inte en enda snygg kille. Inte en hunk i gångarna.
Inte ett endaste hemlån.
Har jag rest genom hela lvårt avlånga land för detta?
Men tristess föder påhitt och en tidsfördrivartanke slår mig.
I brist på annat skulle man ju faktiskt kunna sitta här och plugga.
Me and my sängpartner
Lajsen hjärta Majchen
A good good night
Kalmars pingligaste pingla och jag
I Gotta Feeling
tant på andra sidan gången med svinishosta.
Då kom skakningarna och vibrationerna innuti min bacillbarriär
(läs: dunjacketäcke) som en skänk från ovan.
Det var en av Kalmars pingligaste pinglor som ringde för
att berätta om kvällens planer.
Plötsligt existerade inte en enda krämpa eller endaste bacillusk.
Bara en feeling.
Att tonights gonna be o good good night.....
Tickle my ticklish tickets
Jag kan knappt bärga mig. Jag sitter på en liten
hög med inte mindre än fem biljetter. Fem stycken!
De närmaste två veckorna ska jag nämligen åka land
och rike runt. Eller i alla fall upp och ned.
Ned och upp.
Sverige är verkligen perfekt för avlånga resor.
We need to talk
Jag vill inte att du ska få för dig något.
Att jag alltid kommer att komma farandes så
fort det passar dig. Eller mig.
Det har varit ett givande och tagande men nu
får det vara nog. Det blir alltid samma sak.
Varenda vaken minut handlar bara om dig.
Du du du.
Vad begär du av mig? Ska jag flytta in kanske?
Det har gått för långt. Igen.
Posten, du får hitta en ny hjältinna till vikarie.
Someone new - Eskobar, Heather Nove
Caution! Mental Breakdown!
I duschen på jobbet hänger ett så himla fyndigt duschdraperi.
Caution Wet Floor. Och en jäkla gubbe i verklig storlek.
Vem i hela fridens namn vill ha en främmande karl i badrummet?
Kanske inte världens allra verkligaste avbild.
Men ändå.
Idag när jag stod där och blundade i godan ro och löddrade in håret och
gnolade på en Britney hoppade hjärtat i taket när jag öppnade ögonen.
WAAAAH! En psykopat!
Nej just det, det är ju bara duschdraperigubben. Puh.
När jag 30 sek senare åter igen skrek högt på grund av samma streckgubbe
blev jag nog ändå mest rädd för mig själv. Och mitt sviktande järnstarka psyke.
Det är inte många järnatomer kvar nu.
Sådan mor sådan dotter they say
Mamma körde en stenhård antirökkampanj när vi var små.
Andra laster däremot är det fritt fram för.
King.com är den senaste.
All the small things
Jag hade storslagna planer. Kikade på kartan och skulle
gå så himladens långt i solskenet. Man kommer dock inte så
långt när man mest kryper och ålar sig fram som en åttaåring
på insektsjakt.
Fast tur var väl det.
Annars hade jag ju missat de där små storslagna sakerna.
All the small things - Blink-182
Simsalabim
kammare och myste med mössan på tills det blev för
varmt och den åkte av.
Och försvann.
Senare steg jag in i mitt rum med mobilen i högsta hugg.
Den är numera också spårlöst försvunnen.
Så nu springer jag fram och tillbaka över tröskeln.
Ut och in ut och in.
När blir det miiiin tur?!
Jag har alltid undrat hur det känns att bli borttrollad?
Mina paint-skills säger mig att det är så där han ser ut,
Vår lille hustrollkarl.
Dagens ord - Rotschopf
Ich bin, ich bin!
Postiska som hemspråk
och så ett jäkla lägg på 100 per bunt.
På rikssvenska skulle man kunna kalla det motigt.
Efter sju evigheters evigheter när morgonens bestyr och pyssel var överstökade
fick jag och mitt gula vrålåk äntligen ge oss ut och slira.
Långt senare än vanligt.
Långt mycket tröttare än normalt.
Redan då.
Jag orkade inte ens lyssna på min nya faovritkanal på radion utan nynnade på
den enda textraden jag kan i min nya favoritlåt.
Black old sun wont you come... Black old son wont you come....
Efter några timmar undrade jag och Vrålis om vi sjöng om en gammal svart
sol eller son?
Man hinner tänka mycket i en tyst postbil.
Och språk är svårt att grubbla över.
Då var det dags för radion ändå.
Och radion pratade precis vårt språk. På första försöket.
I WANNA GO HOME!
I Wanna Go Home - Sator
Black Hole Sun - Soundgarden
Mina nya idoler gott folk. Nästan så att Brittan hänger löst.
Innan hon dör
Hela dagen har Tessa fått all uppmärksamhet där
jag legat raklång och varit lyxigt ledig mitt i veckan.
Det är liksom svårt att inte bry sig.
En klump i halsen när hon bråkar med sin lillebror.
Och en ännu större klump när lillebror tycker att hon
lika gärna kan gå och dö på momangen.
För det ska hon nämligen.
Tjejen är 16 och har leukumi.
Men först ska hon klara av sin to do-lista.
Det är märkligt. Man verkar bli så himla mycket bättre
på att leva när man vet att man ska dö.
Läs den!
Stora lådans dag
Mycket bra. Stora lådans dag är över för denna gång.
Eller dagar.
Det tog sin lilla tid men nu är det ordning och reda.
Äntligen lite koll.
För det första är det skönt att veta att jag var ett
mycket begåvat barn.
Om än ett aningens vidskepligt barn. Med nr 13-fobi.
Redan då mina vänner. Redan då.
Jag hittade även mina likadana klockor. Båda två.
Den andra köptes alltså helt i onödan.
Precis som att mitt utegågnsförbud var helt i onödan.
Det är i alla fall skönt att veta att andra var värre.
Hur kan man tappa bort dalarnas ballaste moppepojkar?
Skärpning Thäräs! Skärpning!
Skönast av allt är dock att antligen ha rett ut hur
det låg till med det där eviga tjivandet.
Det är precis som jag alltid sagt.
Att det var faktiskt Jooovaaan som börjaaaaa!
Oh my gooood that felt good
Javisst, tömma ut sina gamla lådor och börja rota och rensa.
Jag kom på mig själv med att sitta uppkrupen och sortera gamla
vykort i prydliga högar.
Lågstadiebästisen Pia och alla hästapollarna här.
Några födelsedagskort från mitt 5årskalas där.
Och så rapporter från snuskiga utlandsäventyr i en tredje hög.
Till slut låg där 12 ordningochreda-sorterade högar på min bädd.
Så vackert.
Postisen i mig ryste och myste av tillfredsstelelse.
Sure Know Something - KISS
Lördagen är räddad. Tack Jocke.
"Jag höll just på att frysa pälsen av mig
men nu svettas jag som en snöboll på sommaren"
Nyårsdagen
Precis som man borde på en dagen efter har jag
legat under en filt mest hela dagen. Fascinernade nog
har jag hållt ögonen öppna och läst ut en bok också.
Jovisst, du läste rätt.
Varannan vatten kallas det visst.
Eller kanske rent av vuxepoäng.
Nyårsafton
Nyårsafton är bubbel. Massor och massor av bubbel.
Både på flaska och i maggropen.
Smällare och raketer och förväntningar.
Skål och skrål och tjo och tjim.
Finmiddag och lekar och shottar och dans och mera bubbel.
Och vad var det vi gjorde när vi kröp på led på alla fyra?
Det verkade som en lysande ide just då.
Tolv singeltjejer med ett färskt decenium framför oss.
Då kan man faktiskt göra precis som man vill.
