GOTT NYTT ÅR
Årets sista dag är en kanondag. Solen skiner,
snön knastrar och kylan biter i kinderna.
Och träden är fullsmockade med rönnbär.
Vad var det nu som det betyder.... Ja just det.
Jag tror det betyder att nåsta år blir helt fantastiskt.
Dagens ord - Festfolk
Inte min lillebror och hans Nadja heller. Men det är dom.
Grattis till förlovningen, festisar.
Bild trixad oxh fixad och snodd från Anna Hallström
Ja till vilket liv?
och klättrar genom rabatter och över snöhögar. Allt för att ni ska få er post.
Ibland kan det hända att jag blir lite grinig när ni inte kan tänka efter lite.
Men det är inget inget INGET emot hur upprörd jag blir när ni inte tänker alls.
När jag hela dagen måste dela ut flera tidningar från Ja till livet.
Inbetalningskort för årsavgift. Vems lycka är det ni ska köpa för de 195 kronorna?
Kan vi inte göra så här istället?
Om ni inte har den blekaste om under vilka omständigheter det lilla grodynglet
innuti en vilt främmande människas kropp har kommit dit.
Om ni inte har en susning om vad för förutsättningar som väntar för det att bli ett
lyckligt barn.
Kan inte ni bara sköta ert då?
Börja gärna med att skotta framför brevlådan.
Tre snöskyfflar och en cornetto kan man också få för 195 pix.
I'd rather be with you
Majchen tog hand om min dator. En stund senare
hade jag en ny spellista.
Theresisen tog tag i det här med nyår. Nu ska vi
kalasa på fiiina Liiidingö minsann.
Sannapanna och jag tog det lilla lugna.
Fast jag kunde inte låta bli kameran förstås. Och
nu har jag ett nytt blogginlägg.
I'd Rather Be With You - Joshua Radin
Dead Funny
Havregrynen och lingonen bara sprutade.
Tårarna också.
Tänk att dela ut post med rullkridskor!
Jag har fnissat hela dagen vid bara tanken.
Liksom rullskridskor...!
Okej, man kanske skulle ha varit där för att förstå.
Och ha jobbat hysteriskt mycket övertid och sovit
galet lite de senaste dygnen. Men det var kul.
Sedan sköt jag en gummisnodd rakt i ögat.
Då sprutade tårarna också minsann.
Fast det är väl kanske lättare att förstå.
Dead Funny - Archie Bronson Outfit
Love to hate you
Det är så jävla kul att köra en jävla golfbilsvarient till elbil och inte hitta en enda jävla brevlåda borta i jävla Tegelhagen där alla jävla radhuslängor är exakt likadana och varje jävla låda har en jävla snödriva framför sig som den jävligt snitsiga bilen fastnar i hela jävla tiden.
Och när det jävla batteriet börjar blinka blir det varken någon jävla vindrutetorkare eller något jävla lyse i det jävla slaskvädret.
På väg tillbaka till det jävla postkontoret efter jävligt många övertidstimmar tuggade jag på en jävla frusen banan som jag låtsades var en jävla glass och sjöng den där jävla Fader Abraham-visan och fick upp någon slags jävla värme och skrattade för mig själv och hade så jävla mysigt av någon jävla anledning.
Jävla hatkärlek. Jag kommer i morgon också.
Love To Hate You - Lambretta
As the decimetres go by
Trött som en sill försökte jag liva upp vår lilla julafton med
att svira om till klänning.
Min lillebror visade sig då vara en av världens sämsta killar.
Hade inte du den där på dig förra året?
Lite butter svarade jag bara att du ska inte märka sånt.
Du är kille.
Förresten måste det vara två år sedan.
Jag har hittat en gammal bild.
Det är helt klart två decimeter sedan.
2009
2007
You Grow Sweeter As the Years Go By - Connee Boswell
Unholy Night
Festa på juldagen har jag alltid
tyckt varit en konstig tradition.
Lite väl oheligt.
Stökigt säger dom i Uppsala.
Precis vad jag önska
Jag är en riktig julhitler. Kvällen innan julafton ska granen kläs.
Tomtar och ljusstakar ska stå på rätt plats.
Lite knepigt när vi nu bor i ett nytt hus med andra skrymslen och vrår.
Jag ska sätta upp julkyrkan och min lillebror änglaspelet.
Sedan ska vi leta efter ljus och hitta de längst in i smala skåpet i köket.
Och änglarna ska plinka tills mamma får fnatt och vi blåser ut dem.
Och det är bara kvällen innan dopparedan.
Självaste julafton är ännu mer minutiöst fastspikat.
Ett litet aber är dock om man är skilsmässobarn. Moderna familjer tenderar att
varken hålla sig till mallar eller konstanta former.
Så där satt jag på en pall hemma hos min farbror och kikade med ett öga på
Kalle Anka och med det andra på alla nyfunna främlingar.
Min nya släkt.
Min farbrors nya tjej, hennes bror och föräldrar.
Och den nya färska bebisen.
De gamla barnen som sprang mellen min farbror och deras mamma ett kvarter bort.
Precis som min fasters nya killes barn också fick kila iväg.
Jag och lillebror höll oss i alla fall på plats med vår pappa.
Vår halvbror saknades dock som var hela dagen hos sin mamma.
På kvällen åkte jag i min tur hem till min.
Och mammas nya man och en plastbror och en extra farbror.
Brorsan åkte till sin blivande fästmö för att så småningom utöka familjeträdet ännu mer.
Hänger du med? Inte riktigt enligt kärnfamiljsschemat.
Men i år är jag tillräckligt stor för att inse det vitkigaste. Trots kalabalik i julklappsutdelningen när alla skulle vidare till sina andra nära och kära och före detta favoriter var vi ju tillsammans.
I nya former och hopbakningar.
Men ändå.
Vi var tillsammans och lyckliga och proppmätta.
Det är ju faktiskt det som står högst på önskelistan. Och nya skidvantar förstås.
Väntar på tomten
Julens tid är här
Det är precis som det ska alltså.
Julens tid är här - Molly Sanden
Storstan kanske inte är så tokig ändå
Jag rusade allt jag hade ned för backen precis som förr i tiden.
Och såg precis bussen svisha förbi. Precis exakt som förr.
Jävla busshelvete.
Eller, var det den tidiga bussen som var sen eller den sena som var tidig?
En gång i tiden var jag faktiskt proffs på åk med SL-buss.
Tidtabeller och byten och nanosekunder.
Det var rena barnleken.
Nu kändes den karriären riktigt långt borta.
Väl framme hos AnnaPanna var vi alla samlade igen. Vi låg dubbelvikta med
gymnasiets gamla skolkataloger och skrattade ihjäl oss åt alla gamla bravader.
Kärlekar och span och felhångel och andra hemligheter.
Även om mycket här hemma känns avlägset är det viktigaste av allt
lyckligtvis lättast att damma av.
Tack för en underbar kväll, tjejer!
Säg inget till Sally
Och inget till mina andra kusiner
heller. De kanske blir lite trumpna.
Sally är nämligen den enda kusinen
som får julklapp av mig i år.
I rättvisans namn dock.
Hon har ju inte fått någon förut.
I miss my elves
Vi hade världens bästa uppladdning inför julen.
Jag saknar dem redan.
Som tur är hann vi öva ihop en egen liten juldans.
Mina elvor och jag.
ElfYourself
Det fina med att vara tjej
Det är ju märkligt. Hela långa dagen har jag stått rakt
upp och ned och sorterat julkort i inte mindre än tio timmar.
Och snorat och nysit och huttrat och frysit.
Hade jag varit karl hade jag åkt raka vägen hem och lagt
mig på sofflocket och siat om världens undergång.
I alla fall min egen.
Istället satsade jag på kognitiv beteendetillfriskning och styrde
kosan mot nya kolossala Sollentuna Centrum.
Denna gång hittade jag både ut och in och Gina och H&M.
Trots mina feberblanka ögon och fisbleka kinder såg jag helt
klart potentialen där i provrummets ilskna belysning.
Jag tror banne mig att det ryckte mer i partynerven än
den välkända snorsnurvel- och nysningsreflexen i näsan.
En flaska av min nya favoritorkide och så var saken biff.
En kur som knappast biter på karlar.
AAAaatjooo!
Jultraditioner och nymodigheter
Mamma tyckte att jag skulle tända det fjärde adventsljuset
och läsa den där versen nu när jag äntligen är hemma igen.
Precis som när jag var liten.
Göran tyckte att vi skulle prova hans nya gasolblåsare.
Det tyckte mamma var en mindre kul ide.
Speciellt som hon insåg att jag fortfarande är pyroman.
Precis som när jag var liten.
Stearin som rinner - gotta love it!
Oh my god! They killed Vally!
Som vi kämpat och stretat. Ibland har vi fått jobba i skift.
Med ett blytungt monster på släp har svetten runnit och kokat
under bävernylonen. Men väl uppe har det förstås varit värt det.
Vallen har verkligen varit den optimala backen för seriös snowraceråkning.
Med två nedfarter.
En som man fick åka i och en som man råkade åka i.
Sedan satte ett stort plank stopp för oförberedde magpirrande baklängesåk åt
det hållet som den farliga motorvägen låg med det schyssta
sista-minutenräddande diket.
Nu är det ytterligare någon högre makt som försöker ta det roliga ifrån oss.
Denna gång är vi dock osäkra på om det är vägverket som är boven i dramat.
Våra små slalomtallar är hur som helst utbytta mot nya.
Gigantiskt stora och ihopvuxna.
Helt osicksackbara.
Och det allra sämsta för snowracersporten är förstås att de krympt backen.
The motorwäy from the top of the plank
And now for your history lesson on Red Hair
Coni the Poni har rotat i sina gömmar på Youtube. Och tycker dessutom
att det är precis jag upp i dagen.
"WHAT did you just say to me?!"
Ja just, ja. Antagligen världens finaste komplimang.
"Okey maybe I dont know what I'm talking about,
but maybe YOU dont know what you're listening to"
I'm coming home
Mitt kära rum
Jag packar för fullt. Och mamma dammsuger mitt rum
där hemmavid. Jag har inte varit där sedan augustis början.
Undrar om hon plockar liljekonvaljer också?
Jag försöker att låta bli men någon slags reptildel av min
hjärna tror att det ska vara sommar där hemma.
Fortfarande.
Begåvat. Tur att min alerta del av hjärnan vet bättre.
Det ska i alla fall bli himladens roligt att träffa mina favoriter.
Jag hade tänkt fråga Theresisen om vi ska ses på badberget.
Hon hann före med att föreslå pulka i Ekbacken.
Vi får väl se hur vädret blir.
Vårt kära badberg
I'm coming home - Lambretta
Joråsåatt.
Hur det går? Jorå. Det börjar väl arta sig.
Tenta om nio och en halv timme, säger du?
Haha, jo precis.
Man försöker ju.
Fokus och så.
Du skulle bara veta hur korvig min första fläta blev.
Den här får väl räknas till en av de bättre.
Eller vad sa du, sa du?
My kind of guy
Han stod med sin spark och spanade ut över
sin vintriga gata just som jag sprang förbi.
Vad gör du?
Springer. Vad gör du?
Jag är ute med min spark.
Jaha...
Ja!
Hej då!
Hej då!
Och jag sprang vidare med ett stort leende.
Glad att det finns så raka okomplicerade killar
där ute.
Det kommer bli något fint av dig när du blir stor,
hade jag velat ropa. Men hejdade mig.
Jag ville inte blanda in för mycket känslor.
Christmasclaps
En del klappar kommer farandes i brevlådan och får
öppnas på momangen.
Och ätas upp.
Medans andra kommer från ännu längre bort och måste
vänta ännu längre på att öppnas.
För att inte tala om de som måste vänta på att öppnas
av någon annan.
Jag vet inte vad som gör mig nyfiknast.
Det är så himladens mycket julklappar som är i
omlopp så här års.
Och tissel och tassel och snören och prassel.
Allra bäst tycker jag nog ändå om julklappar som
man får svettas i på en gång.
Tack snälla tomtemor
meine MMS-Mutti
Rapport från Bromma
WOW tänkte jag först. Vilken grej!
Två meter snö på taket!
Fast lite märkligt förstås.
Brevlådan hänger upp och ned.
Sedan förstod jag.
Min mamma är rolig hon. Och ovanligt
teknisk för sin generation.
Langeweile für Alle
Som ett barn som vägrar svälja medicinen.
Eller tugga i sig mer diagram och miljöbalkar.
Definitioner och myrmarkstyper och starrsorter.
Jag tittar på tapeten. I taket. På ingenting.
Och så börjar jag om igen.
Shoot me hard and kill me slowly.
Tristessen går på högvarv. Allt annat står stilla.
Sa jag att det är tentavecka?
"Anyone noticed that 'studying'
is like 'student' and 'dying' put togehter?"
ein winzig Sonnenlicht
Kiruna 12.48
Visst, solen kanske inte dyker upp över horisonten.
Fast det betyder ju knappast att den inte skiner alls.
Förvisso en bra bit bortom våra fjälltoppar.
Men ändå.
Man får ju välja själv hur man vill ha det.
So long, babe - Nancy Sinatra
Dont svär in the church
Kiruna Kyrka
Där satt vi som små ljus och insöp julefrid och harmoni.
Förjävligt, råkade Finni säga högt om sitt trilskiga hår.
Fan vad du svär, sa jag. Vi är faktiskt i kyrkan nu.
Av någon anledning är det alltid då jag drababs av tourettes de light
när jag är i kyrkan. Himla märkligt.
Och aningens opassandes.
Därför fokuserar vi istället på det fina som vi faktiskt bidrog med. Som
glädjen på vår bänkrad då vi engagerade småbarnen i grimastävling.
Eller de åtta och en halv kronorna vi skänkte kören i frivillig entreavgift.
För att inte tala om skönsången då hela församlingen fick klämma i.
Och så ett högt och tydligt Herre jävlar så det ekade över kyrkoplan just
som jag skulle till att slå ihjäl mig på den hala kyrktrappan på väg ut.
Det är för jäkligt. Men jag kan inte hjälpa det.
Nemas Problemas
Finns det hjärterum så finns det stjärerum.
Julbord i vår korridor
Finni and Rödis goes Luciatrain
Där pulsade vi fram i nysnön. Finni och jag.
En halvtimme senare var vi framme. Ett varv runt stallet senare
undrade vi varför i hela friden de inte kan skylta lite bättre?
Sätt ut en marschall för fan.
Hur ska man annars hitta var det där jäkla luciatåget är?
Lite besvikna klättrade vi upp i den största snöhög vi kunde hitta.
Och tog fram varsin pepparkaka ur fickan.
Hur skulle vi kunna veta att luciatåget var igår?
A Christmas Duel
Julestöket springer på för fullt. Och böket.
Kristyren till pepparkakshuset är för klent.
Ryggen förstår inte att det är en elitsatsning
vi har på g i skidspåret. Den hänger inte med.
Spotify har katastrofalt få svenska julsånger.
Och Kirunastudenternas julfest har lockat hela
tjugotre glada själar.
Vi har 12 stolar.
Men det löser sig nog.
Alltihopa.
Det är ju ändå jul.
"So whatever you say, it’s all fine by me
Who the f@#k anyway wants a Christmas tree?
Cause the snow keeps on fallin
Even though we were bad
It’ll cover the filth, we should both just be glad
And spend this Christmas together"
A Christmas Duel - the Hives & Cyndi Lauper
Apelsiner till jul
I natt läste jag ut den. Boken som
handlar om en man som vill skriva en bok
men vars pappa redan skrivit en bok.
Apelsiner till jul.
Den är svår att bräcka. Alfie får nöja sig
med att diskutera böcker med sina elever.
Och ligga med dem.
Tai chi, näsblod, Biffen, Sinatra, engelska.
En gammal farmor och en rar kinesfamilj.
Hong Kong, färjor, London, trädgårdsarbete.
Och hon som aldrig mer kommer tillbaka.
Min tjej och jag handlar om massor.
Men mest om kärlek.
Det dära gröna gräset...
Bromma
Det fina med att ha sina vänner utspridda lite här och där i
vårt avlånga land är att de aldrig behöver vara särskilt långt
borta för det.
Jag och mina små änglar har nämligen kommit på världens
kanske absolut bästa uppfinning. Vi är rätt nöjda.
Veckomejl heter det.
En gång i veckan uppdaterar vi varann om allt som händer och sker.
Nyheter och skandaler.
Grubblerier och funderingar.
Utförligt och noggrannt. Så att vi är nära trots att vi är långt bort.
Då kan man nämligen få lite av det där gröna gräset på andra sidan.
Trots att man valt Kirunas avlägsna arktiska snölandskap.
"I got some troubles but they won't last
I'm gonna lay right down here in the grass
And pretty soon all my troubles will pass
'cause I'm in shoo-shoo-shoo, shoo-shoo-shoo
Shoo-shoo, shoo-shoo, shoo-shoo Sugar Town"
Sugar Town - Nancy Sinatra
Kensington Park
Norstedts ord är lag
Onsdag i vår mörka vinterstad
En del undrar hur vi står ut. Är det inte obotligt mörkt? Och trist?
Förutom när vi schvishar fram över knastrande is, menar du?
Eller kastar oss i den djupa mjuka snön likt odödliga akrobater?
Eller bara ligger i godan ro och gör en hederlig snöängel?
Om du menar just sådana onsdagsbestyr måste jag göra dig besviken.
För just då rör varken bitande kyla eller nattsvart mörker oss i ryggen.
Då är nämligen Kiruna världens absolut bästa stad.
Alla tiders.
Pepparkakibakilainen
Snusen säger att vi måste dricka julöl när vi bakak pepparkakor.
Så då gör vi det. Och julebubblorna sprider julelycka i maggropen.
Det är julstök i vårt lilla kök. Finni har stora planer för sitt lilla hus.
Och jag lyckas pricka en degklimp innanför Ålis glasögon. Helnöjd.
Man kan äta förvånansvärt mycket deg innan det gör ont i magen.
Granen är fortsatt sne. Black is back. Vi gillar det så, välgräddat.
Allt går liksom över alla förväntningars förväntade förväntningar.
....och julöl smakar faktiskt inte så illa trots allt.
När mammorna är borta dansar barnen på borden
De flesta mammor skulle nog vara nöjda.
Vi skalar och river och steker och tinar.
Snusen och jag.
Det blir morotsbiffar med spenat på vårt
hembakade superduper-surdegsbröd.
Och så tar vi vara på gårdagens rester.
Som pricken över i steker vi upp den där gamla
potatisen innan vi ens tänker tanken att slänga.
Så där vansinnigt duktigt och nyttigt.
Men det är inte riktigt det vi vill uppnå.
Så här 20 år senare än de flesta barn hade
sin trotsålder är vi fortfarande där.
Därför låtsas vi att det är en onyttig hamburgare
med livsfarlig pommes vi äter mitt i veckan.
Hundratals mil från närmaste mamma.
Bara för att få utbrista i vår älsklingsfras:
För våra mammor är inte häääär!
Bad Kids - Black Lips
Way beyond nästan
Nästan helt för mig själv.
I något som nästan påminner om dagsljus.
Jag var i alla fall mer än nästan lycklig.
There is a light that never goes out - the Smiths
Laundry Service at you service
När jag fyllde sjutton fick jag en alldeles särskilt fin present av min käre bror.
Så väldans fin att han fortfarande kommer undan med allt möjligt tack vare den.
Men du fick ju faktiskt den där Shakira-skivan för några år sedan.
För ganska väldigt många år sedan, ja. Men han är trots allt förlåten.
Den är nämligen oslagbar.
Speciellt när det är dags att pusta och frusta, stöna och flåsa.
Vässa och pressa.
Gluteus maximus och skidstakus musculus och alla deras vänner.
Med tango och heta känslor på högsta volym får de sig en rejäl omgång.
Så idag när svetten rann och min dyrgrip snurrade loss på sitt sjutusenmiljonte
varv likt en tvättmaskin i en lortig småbarnsfamilj kom jag på det.
Jag kan verkligen alla låtar utantill.
Till och med de spanska.
Jag som inte ens kan spanska.
Laundry Service - Shakira
"Came from Bahrein, got to Beirut
Looking for someone comparing to you
Tearing down windows and doors....."
It's a sign!
Vår söndagsmiddag
Jag vill gå hem med dig - Lars Winnerbäck
Mordmysteriet på Kirunaholm
Bandmedlemmar, manager, stalkers, paranoida knarkare, en före detta fru
frireligiösa Mama Rap, en gammal roadie och älskarinnor hit och dit om vartannat.
Alla var vi på plats efter att vår kära superstjärna Princess blivit mördad.
Men vem i hela friden kan ha gjort detta?!
Öh, typ alla va?
Regina the Roadie bedyrar sin oskuld
Hella the manager vill bara tjäna pengar
Sabbe the sekreterare sopar upp efter de andra
...medan blåsta Pillan och läskiga Samantha fattar noll.
Rollspel it is!
Halo
Well baby, they're tumbling down
And they didn't even put up a fight
They didn't even make up a sound
I found a way to let you in
But I never really had a doubt
Standing in the light of your halo
I got my angel now"
Men så kan det hända att ängeln flyger sin kos.
Eller snubblar hem genom stadens svarta gränder.
Tar av sig maskeradkostymen och vaknar dagen
därpå med huvudvärk och dålig andedräkt.
Precis som en vanlig dödlig.
Gatan är sopad och väggarna är uppe igen.
Och dörren är försedd med säkerhetskedja.
För säkerhets skull. För att slippa släppa in.
...men för att nyfiket kunna kika ut.
Iskristallsregnbågshalo över mitt Kiruna
Halo - Beyonce
Sicko
Men var det verkligen bara jag som hajade skämtet?
Vad är oddsen att ingen förstod ens något av alla mina skämt?
Igår var jag hysteriskt övertrött.
Idag var jag trött på ett annat mer ohysteriskt vis.
Så där som när man somnar med ytterkläderna på i en konstig
obekväm halvsittande position så fort man kommer innanför dörren.
Och vaknar en halvtimme senarare av sin egen snarkning.
Med konstiga mössmärken i ansiktet.
Men det var inte det som fick mig att tro att jag håller på att bli sjuk.
Inte ens att jag frös som en livrädd kanin när jag tog av alla lager fleece och dun.
Kroppstemperatur och nysningar är för doktorer.
Riktigt orolig blev jag först när jag märkte hur humorn sjunkit ytterligare.
Många ytterligare drastiska steg ned mot botten.
Jag trillade nämligen av stolen av skratt:
Är det verkligen bara jag?!
Det har ingenting med Guldlock att göra
"Det var inte alls så han menade. Han menade att man
måste ge upp bekvämlighet och njutning för något större.
Han menade att man måste skjuta upp den omedelbara
tilfredställelsen för ett avlägset mål.
Äter man kall gröt nu så får man något bättre i morgon.
Eller i övermorgon.
Eller senare.
Det har ingenting med Guldlock och de tre björnarna att göra."
Tony Parsons
Terapi
När det är mycket. När man inte räcker till hur mycket man än
grubblar och funderar. Vrider och vänder och vrålar och bänder.
När man undrar vad egentligen vänskap är och hur en lösning ser ut.
Då går jag ut bland snöflingorna. Bort dit det spökar.
Sägs det.
Där lånar jag i alla fall en hög med böcker.
För inget sällskap är bättre än en gammal vän som haft i
bakhuvudet sedan sist. Hur var det nu det gick för honom?
Och inget är vackrare än en ekvation som löser sig perfekt.
Glögg
Det sammanfattar vår glöggiga helg.
