Den korta versionen




Han heter Bengt.
Han med stort H.



Tornedalen for sure


En hugger ved och den andre skottar snö. Och den tredje. Tjaaa... Tar det lilla lugna.






Jag har alltid varit lite anti skoter. De bara väsnas.
Folk som far fram på de där maskinerna har ingen
känsla för att uppskatta avstånden.
Vidderna och vildmarken.
De hinner inte njuta så där som vi skidåkare gör.

Och Tornedalen har jag väl inte heller haft någon direkt
längtan till.
Tornedalskaffe har man ju hört talats om.
Kanske den snålaste hopblandning man kan göra på
varmt vatten och en stackars ensam kaffeböna.

Men se dra på trissor. Helgen spenderades på skoter i
Tornedalen.

I den tornedalska stugvärmen snålades det då inte i
kastrullerna kan jag rapportera.
Och där jag satt och gled fram genom skog och över älvar
med armarna hårt om min tornedaling till karl ändrade jag
mig en smula vad det gäller det där med skoteråkandet
också.

Jag njöt visst av varje centimeter vi for fram.




                  Många små sjöar och ännu fler tallar hann vi passera.







Tetris - ab imo pectore






En dag som denna hjärtedag funderar nog många över det här
med kärleken.
Jag ägnar mig åt tetris.

Men jag inser att det inte nödvändigtvis måste vara så att
man ska se det hela som ett spel.
Jakten på perfekta kombinationer som sedan bara ska raderas
och ge poäng.
High score och givemefive från polarna.
Tills allt rasat på i en sådan takt att man sedan slår i taket.
Game over och play again.

Det kan ju faktiskt vara något helt annat. 

Av de där bitarna kan man satsa på att bygga något stort och
intressant.
Ja, rent av något riktigt vackert kan det bli.

Och när jag tänker på det, kanske det är så att jag sitter här
och funderar på det där med kärleken ändå.





Ab imo pectore - eller 'Av hela mitt hjärta' som vi säger på svenska.









En tiger i sängen







Tänk att ha en grabb som hoppar i säng och
sätter klorna i dig. Vilken lycka, va?
Det gjorde Allan.
Bokstavligen.

Och han bökade och stökade och knökade in
sig bland mina kuddar och täcken.
Putsade och pussade och pustade ut. Till slut.

Men för all del, tänkte jag, ligg kvar du.
Du är ju i alla fall söt när du sover.









The trouble with love is....


Bild




Bland tända ljus och fulla fat har jag spenderat kvällen
med släkten. Min fina smått tokiga släkt.
Jag har visst saknat dem. Allihopa.

Och inte blev det bättre av att jordens kanske allra bästa
kärleksfilm alla tider gick på tv när jag kom hem.
Love Actually.

Ni förstår. Hjärtmuskeln har haft en kämpig kväll.



                                             ...it can tear you up inside.




Bild












Love you too

Jag lämnade sängen obäddad och kudden extra tillpuffad när
jag gav mig ut i strid i början av veckan.
Ni vet.
När det finns en där hemma som inte är som någon annan kan det
ju hända att man bara vill kasta sig ner under lakanen fort som
blixten när man äntligen får komma hem igen.

Och så blev det.



Jag älskar dej också sängen. Ingen våningsäng i världen klår dej.





Åskar med Å






Finns det något bättre än när det brakar loss totalt?
Som ett slag i magen med blixt och dunder. Fullt ös.
Virvlar fram och tar en med storm.
För att bara en stund senare lugna ner sig ett par hekto
och visa sin stiliga sida med solsken och regnbågar i
dubbla lager.

Mitt barn ska heta Oskar, sa Finni där vi ovädersmyste
på balkongen.
Åskar med Å, tycker jag vore finast i så fall.
Fast snäppet bättre än en vilde till unge vore det förstås
att hitta sig en karl som var som åskovädret själv.



            

         










Is it true that everything we do...?

Yes it is. Förutom att ha fruktstund och steka blodpudding har jag
och Snusen ett gemensamt intresse för musikaliska underverk.
Jovisst.
Helst våra egna mästerverk baserade på antingen Everything i do
eller Islands bästa schlagerbidrag alla tider Is it true?
Det finns inte ett endaste ögonblick då det inte passar att brista ut i
någon av dessa dängor.
Helst följt av en hemmasnickrad vers.

Det förklarar varför inte ett öga är torrt när jag öppnar kylskåpet och
ser att Snusen har lämnat sin finfrukt med en hemlig kärlekshälsning
innan hon for iväg till Lingonland.

Is it true? IS IT TRUUUEEE?!?!?!? Physsalisen e sååå gooooo!!!




                                 Yohanna - Is it true?

Love of my life

Det är så märkligt.
Hur man kan tycka om så himladens 
mycket att man bara vill vill vill.
Trots goda vänners råd.
Let it be, let it be.....

Till en början var det underbart.
Som en dans på rosor.
Lyckan hoppade som ivriga
pommacsbubblor inom mig.
Resten var ärligt talat mest smärta.
Den svåra konsten att sluta i tid.
Att slippa den hårda vägen tillbaka.
Varför lär man sig aldrig?

Men inte ens när jag slickade mina
sår till bakgrundsmusiken av Snusens
Vad var det jag sa?
Inte ens då ångrade jag min
springrunda under stjärnorna.
To hell med benhinnorna.




Age is nothing but a number

Appropå kärlek:
- Hur går det med dina åldersgränser då? Är du fortfarande lika hård?
- Ja guu ja! Eller nedåt i alla fall. Men uppåt, tjaaa... då finns det inte 
  riktigt någon gräns längre.
- The sky is the limit?
- Ja, eller njaaa. Har dom blivit så gamla att de dött och kommit till
   himlen - där går faktiskt gränsen!

             

Kärlek vid första ögonkastet

               

Redan första gången vi sågs bara visste jag. Det kändes 100% rätt.
Ni vet när det inte finns ett uns av tvekan och man bara vill satsa allt.
Det var i höstas någon gång och sedan dess har det mest bara kännts
som en tidsfråga innan det skulle bli vi på riktigt.
Jag har fantiserat om allt underbart vi kan göra tillsammans.
Erövra världen.
Åtminstone Kungsleden.
Och nu så äntligen.
Sedan i måndags är det officiellt vi.

Dock hann vi bara med en snabbis nu i veckan eftersom jag haft så mycket
annat att stå i. Så det var underbart att äntligen få en hel dag tillsammans.
Riktigt få känna på varandra och se om vi kan leva upp till alla fantasier.
Och vi är verkligen meant to be kan jag lova.
Jag vill redan mer.
Det bara spritter i hela kroppen trots att den egentligen är helt utpumpad.

Jag tror bestämt att jag är kär.



   Mina nya turskidor. Carving och vallningsfria och helt enkelt bäst.
                                  I love you guys.





Ja tack

Nu vet jag precis vad jag vill ha. Kom på det i fredagsmyssoffan.
Som en blixt från klar himmel. Raka vägen in genom antennsladden.
Rockigt och lockigt ska det vara.
En superstjärna som lägger ner hela karriären bara för min skull.
Som om jag vore en riktig Jennifer Aniston-pingla.
Joråsåatt. Det kan jag nog gå med på.

Sa jag att vi kollade på Rock Star?




                                               Mark Wahlberg


Me and my sängpartner




Lajsen hjärta Majchen


My kind of guy

Han stod med sin spark och spanade ut över
sin vintriga gata just som jag sprang förbi.

             Vad gör du?
                    Springer. Vad gör du?
          Jag är ute med min spark.
                    Jaha...
                             Ja! 

                   Hej då!
                         Hej då!

Och jag sprang vidare med ett stort leende.
Glad att det finns så raka okomplicerade killar
där ute.
Det kommer bli något fint av dig när du blir stor,
hade jag velat ropa. Men hejdade mig.

Jag ville inte blanda in för mycket känslor.



Apelsiner till jul






I natt läste jag ut den
. Boken som
handlar om en man som vill skriva en bok
men vars pappa redan skrivit en bok.
Apelsiner till jul.
Den är svår att bräcka. Alfie får nöja sig
med att diskutera böcker med sina elever.
Och ligga med dem.
Tai chi, näsblod, Biffen, Sinatra, engelska.
En gammal farmor och en rar kinesfamilj.
Hong Kong, färjor, London, trädgårdsarbete.
Och hon som aldrig mer kommer tillbaka.

Min tjej och jag handlar om massor.
Men mest om kärlek.


                                                


Norstedts ord är lag



                                        Breakfast - Lambretta

It's a sign!


Vår söndagsmiddag




Jag vill gå hem med dig - Lars Winnerbäck


Halo

   "Remember those walls I built
                    Well baby, they're tumbling down
       And they didn't even put up a fight
               They didn't even make up a sound

         I found a way to let you in
                  But I never really had a doubt
            Standing in the light of your halo
                     I got my angel now"
                                           

Men så kan det hända att ängeln flyger sin kos.
Eller snubblar hem genom stadens svarta gränder.
Tar av sig maskeradkostymen och vaknar dagen
därpå med huvudvärk och dålig andedräkt.
Precis som en vanlig dödlig.

Gatan är sopad och väggarna är uppe igen.
Och dörren är försedd med säkerhetskedja.
För säkerhets skull. För att slippa släppa in.
            ...men för att nyfiket kunna kika ut.


 
             Iskristallsregnbågshalo över mitt Kiruna
                         


                             Halo - Beyonce


Eichhörnchen mit Eichel

Oberoende av varandra har mina före
detta pojkvänner kallat mig för ekorre.
Den ena på grund av löpstilen.
Den andra på grund av kinderna.
Hursomhelst.
Oberoende är jag också.
Av dem.
Av alla. Ja, hela världen.

Jag samlar mina ekollon själv minsann.




              Min tidiga julklapp till mig själv

                         Funhouse - P!nk

Color my life with the chaos of trouble

En helt vanlig torsdagkväll med film i Jockes berömda soffa.
Men så dyker Joseph upp. En gammal kärlek från långt tillbaka.
Och med sig har han en massa gamla minnen.

Han är fortfarande oemotståndlig. Men tyvärr inte tillräckligt.
Inte för henne som han är kär i.
Hon vill bara vara vänner. Take it slow and casual.
För att sedan gå och gifta sig med någon annan.

Jag hade velat trösta honom och säga att det bara var på film.
På låtsas.
Men så drar jag mig till minnes...
Tyvärr är det ju precis sådana som vi tjejer är.

Precis på pricken.



                                                  Joseph Gordon-Levitt 
                                  - se  500 Days of Summer så förstår ni



Tidigare inlägg
RSS 2.0