Tack, snälla tomten!
Tomten vet mycket väl vilken rykande åtgång det är på ullsockor
i mitt enmannahushåll. Det behövs då alltid nya.
Och Tomtemor har kännt hur illa mina högst osexiga gamla
underställ luktar.
Mitt nya är så himla fint och mysigt att jag inte vet om jag helst
vill ha det att träna eller sova i.
Tanken har faktiskt slagit mig att bosätta mig i min nya outfit.
Det vore perfekt. Svetten ska ju tydligen torka så väldigt snabbt.
Om det inte vore för att jag inte vill grusa Tomtemors önskningar
om att jag någonsin ska bli bortgift förstås.
Och matchande brallsingar förstås. Smelling good än så länge.
Bild härifrån
Jullov för fulla muggar
Nä precis, jag behöver inte ens sakna min egna brasa
Här sitter jag och har det alldeles oförskämt bra.
Jag har nämligen fått mejl om att jag får heltid till
våren. Om jag vill.
Om jag vill ha en fast fet inkomst och jobba skift?
Var tredje vecka ledig när solen kikar fram i vårvinter-
fjällen och skidor och sovsäck ska luftas.
Randonee skidor ska testas och helst nya skateskidor
införskaffas.
Hunddalen och Abisko-Nikka och Tarfala ska äntligen
bockas av.
OM jag vill?!
Ja, ni förstår att jag passar på att vila upp mig nu.
Randonee, helt klart värt ett försök.
Bild härifrån
Get out there. Helst now
Jag och min gamla hästis-bästis Pia och hennes storebror
sprang på som bäst där i skogen. Vi höll på att vinna alltihopa.
Då envisas Niklas med att stanna och knyta skorna mitt i allt.
Men kom igeeen!
Och i natt var det ännu mer orientering. Som vi bråkade om
våningssängarna tror jag bestämt att vi skulle stanna ett bra
tag på det där lägret.
Så ikväll tar jag av mig mina gamla trotjänare till dubbskor
efter en sväng på våra vintergator. Barmark och rejäla tall-
skogar känns avlägset här uppe i norr.
Men vem vet.
Drömmaskineriet verkar gå på högvarv.
Kanske bär det av i natt igen.
Den här skulle man kunna sätta tänderna i när barmarken kikar fram om nåt halvår.
Karta från Kartbanken - kika på ett större kartprov här
Tjo hejsan
Mamma och Göran har varit på dansläger i Herräng och svirat loss.
Ett herrans hejdundrande liv är det tydligen.
Alla åldrar och nivåer. Very absolute nybörjare tänkte jag och min
Fia-fruga sikta på.
Sedan såg jag en snutt på youtube och tänkte om. Eftersom Kortis-Fia
är den känsliga av oss två så får det bli hon som bestämmer hur vi gör
med det hela.
oss av till spaktaklet.
Grymma grabbar tänker du? Javisst. Kolla hela filmen. Killen till höger. Tjo hejsan.
Think Ink
House of Pain
Äntligen har det där klottret från mitt föreläsningsblock fastnat
på min hud. Lite fick jag allt bita mig i armen och hålla andan.
Men fint blev det. Min lilla snutt text på latin sitter nu där den ska.
Vad det betyder?
Massor.
I alla fall för mig.
Spring ikapp mig på stranden om ett par dagar så ska jag visa.
I am meant to do this
Moses och jag
Glöm allt vad mattelärare och brandingenjör heter. Inte ens
austronaut låter så där särskilt ballt i mina öron längre.
Det är älgskötare jag vill bli!
Vilken grej va? Att få gå till jobbet varje dag och le så att man
nästan sväljer öronen.
Foppa, mäktig som få
House of snällhet
fram till oktober men så fick jag en tid i augusti ändå.
Vad jag ska göra? Tygla min kittlighet och bara sitta jäkligt blixtstilla.
House of Pain
Hit me hard
Så kom det en släng ändå. Med mindre än 3 veckor kvar till min
24årsdag kom plötsligt 25årskrisen flängandes. Jag tittade nämligen
lite noggrannare på min mobilräkning idag.
Min Telia Max 25-mobilräkning med gratis sms.
Max 25?!?!
Hur i helvete ska jag lyckas dra ner på det eviga sms-knapprandet
på bara ett år?!
Åh den ljusnande framtid är vår
Börja samla bark och nötter - check.
Längtar mest som väntar bäst
Lite less har jag allt börjat bli. Det får hemskt gärna bli
jullov med mammas mat och myspys med mina bästaste
vänner och civilisation och luftombyte ganska så snart.
Till och med never-ending psykbrytsframkallande
julkortssorterande på posten ser jag fram emot.
Men det är nog inte ens i närheten av vad andra längtar efter.
Idag berättade nämligen en rar liten tant från Jehovas vittnen
för mig att snart kommer paradiset till jorden.
Jag har bara kikat på framsidan av broschyren än så länge.
Pumpor i överflöd och tama älgar.
Det ser också helt okej ut.
Fast helst vill jag nog ha jullov ändå.
They finally found me
Igår var vi på Esrange. Det var då jag kom på det.
Mitt bland raketer och satelliter och ballonger.
Jag skulle ju bli astronaut!
När vi fick kika på datorskärmar och satellitbilder och blev
påminda om att CIA antagligen har ännu flitigare spioner
där långt ovanför våra huvuden kom jag på en till sak.
Jag har ju förföljelsemani!
Men idag när jag tömde brevlådan visade det sig vara en bra sak.
Allt de vet om mig. Att de har koll.
Och på något vis kontakt med svenska försvarsmakten.
Jag fick nämligen brev:
Då bär snart det av mot stjärnorna då!
Vad är högre än stjärnorna?
Jag ligger väldigt ofta på sofflocket och grubblar. Funderar och filosoferar.
Det där vanliga, ni vet. Som vad jag ska bli när jag blir stor?
Vad mina barn ska heta och var vi ska bo? Hund eller katt?
Kan fläcken på mina raggisar vara blåbär kanske?
Och vad i hela friden gör jag om ett år?
För att inte tala om hur helgens halloweenfest ska sluta?!
Emellanåt är jag så himladens nyfiken att jag kan spricka.
Jag vill veta allt! NU!
Tänk om framtiden har ännu fler glada överraskningar beredda åt mig?
I stil med att jag siktade på Umeå och hamnade i Kiruna.
Som att sikta mot stjärnorna och hamna...
Vad är högre än stjärnorna?
Som en lösning på problemet har jag skickat ett future me-mejl till mig själv.
Nyfikenheten stillas åtminstone lite av att ha fått ställa frågorna och valt ett
framtida datum när det ska dimpa ned i inkorgen.
Så nu finns det bara två saker att göra.
Antingen vänta på framtiden.
Eller se till att den blir precis som jag vill.
Den ljusnande framtid är vår
Gratis inträde och gratis garderob.
Det var på näppen.
Och det var visst på Ferrum också.
När det var 30++ och Martinez på scen.
Hååkej....
Medelålders tanter som ragglar fram ruffsiga
i håret och skrikandes av skratt.
Fullare än jag någonsin varit.
Och så de som svänger loss på dansgolvet
med snurriga snurrar och yllevästar.
Hurtigare än jag någonsin kommer att bli.
När jag sedan låg i min säng redan halv tolv var det
nog inte bara febern som fick mig att frysa och svettas.
Skaka och huttra.
Och det var nog inte bara alkoholen som sakta gick
ur kroppen som fick det att snurra en aning.
Nej, det var nog mest ren och skär rädsla.
Så för säkerhets skull stapplade jag in i badrummet
och stoppade i mig första bästa piller.
En flourtablett.
Och så ramsan. Det är ju den som gör att det faktiskt funkar.
Snälla lilla krumelur - jag vill aldrig bliva stur.
Viking Line Business class
Mest för att underhålla mina affärskontakter.
Jag ska nämligen starta ett företag med ett kreativt litet
energiknippe som jag träffade sist jag var där. Vi har
redan kommit långt i våra affärsplaner.
Lotto fönsterputs AB.
Jag ska putsa fönster och Otto ska ta betalt.
När vi blir stora.
Det tar sig sa pyromanen
Kaksi Laxi
Det betyder inte två laxar. Egentligen. Men det gör inget.
Den finske kocken förstod mig ändå när jag susade in till
köket och gjorde beställningar.
Och laxarna låg kvar på faten när jag susade ut med dem till
gästerna.
Aborrarna med för den delen.
Min karriär som servitris gick finfint. Finskan gick det sämre med.
Tilli betyder dill.
Det var nog allt.
Vad skulle du ta med dig till en öde ö?
av til en nästan öde ö i Ålands skärgård.
Helst ska jag ha packat klart då också.
Jag ska nämligen jobba två veckor på en restaurang med en finsk kock.
Min finska består av yksi kaksi, tomattiketschuppi, perkäla, ajokorti.
Det sista betyder körkort.
Mina restaurangkunskaper består av
Plusmeny? En dipp till det? Äta här eller ta med?
Men det ska bli kul. Jag ser det som en utmaning.
Speciellt att hinna med bussen 05.51 imorrn bitti.
Whish me luck, vi hörs.
Stretch-kampen
Nu är det dags. Det har det varit alldeles för länge egentligen. Men nu jäklarns ska jag ta tag i min brutalt oviga kropp.
Efter ett år av utmanande matkamper tar vår mästerligt låga matbudget semester hemma i mammas skafferi och nu blir det andra bullar.
Utmaning på helt ny nivå.
En finsk übervig yogafantast som jag känner säger att om jag skulle öva varje dag skulle jag efter två veckor lätt kunna sätta hela handflatan i golvet med raka ben.
Nu är det så turligt att sommarlovet är hela två månader.
Det kan behövas.
Med nästan raka ben och ordentligt uppböjda tår når jag nästan ner till tårna.
Spänstigt.
Men Emma, jag lovar att stretcha flitigt.
Snusen och Ålis, jag räknar med er.
Och alla ni andra också. Häng på allihopa vettja.
Raka ben och hela handen i golvet efter sommarens slut!
Stretchkampen it is.
