Lajsa

Det lärde vi oss idag där vi satt som små ljus i aulan och lyssnade på en riktig
upplevelseturism-guru. Det betyder att man ska se det storslagna även i det
alldagliga. Det var Carl von Linne som sa det först.
Och jag håller med.
Det passar faktiskt bättre än någonsin just i dessa dagar.

När som helst slår nämligen mina favoriter ut igen.



             Nagirjávri i maj förra året. Ropen skalla - videkissar åt alla.

Jäkligt onödigt hörrni. Otroligt jäkla skitonödigt.
Att skura golvet fjorten gånger efter all inklibbad
öl ni haft ut någon gång imorse var en bagatell.

Men när vi äntligen har fått en studentpub efter
massa väntan sedan kommunen snodde vår förra.
Och när vi behöver betala 600kr per kväll för att
få servera alkohol.
Måste ni sno just våra pengar och flaskor då?

Ge er på nån i er egen storlek va!

Där stod jag i tvättstugan. Vittvätt på schemat.
Plötsligt fick jag en riktig kanonidé.
Tänk om den där nya turkosa strumpan skulle få
åka med ändå? Man vet aldrig vad mina vita trosor
skulle kunna få för fräsig färg då.

Helnöjd med mig själv för en sekund. Spännande!
Orolig för mig själv nästa.
Klassar man snefärgning på tvätten som happening
är risken läskigt stor att man faktiskt har ett ruskigt
ostimulerat långtråkigt liv.

Det vill vi ju inte. Men ändå. Alltså en helt ny färg...



                             Come on strumpan. Make my day.

                                               Bild från SvD


Inte ens Finlands jaktplan F18 kan susa fram genom luften oberörd.
Tänk va. Är det bara jag som tycker att det är helt otroligt?
Vi tror att vi är nästintill odödliga med all fräsig teknik vi har och så
stannar hela europa upp av minimala partiklar i luften.
Superminimala.
Mindre än byggdammstorleken. Så små är de där askmolnspartiklarna.

Med Ingen soldat på högsta surfar jag runt bland gigantiska och imponerande
jaktplansidor. Domedagsfeelingen är total.
Det är lätt att inse hur himladens små och klena vi är.
Och att enormt många gånger mindre små ting än oss kan stjälpa oss totalt.
Pladask säger det bara.

      


Har jag berättat om när vi var i Å? Längst ut i
Lofoten ligger en liten fiskeby som har fiskelycka
till tusen.
Där luktar det dessutom så där rysligt gott.
Åååh vilken härlig frisk fisk luft, sa vi.

Det kanske verkar märkligt. Men precis som att
jag älskade bensinlukten i vårt garage när jag var
liten. Och som att jag kan sakna den där svett- och
lerlukten i vår gamla klubbstuga.
Precis på samma vis trivdes min näsa som fisken i Å.

Å så härligt.








           











             

Ja just ja. De där krossade tomaterna som blev över
häromdagen. Äntligen hittade jag den lilla omsorgsfullt
sparade matrest-dethäranvänderjagsen-plastburken som
gömt sig på min enda lilla kylskåpshylla.
Häromdagen som i för ganska många dagar sedan visade
det sig.

Men trots förlusten av en halv burk krossade tomater
för 5,90 så är jag inte helt och hållet förkrossad.
Nej då. För egentligen...
När man tittar närmare.
Visst är det ganska fascinerande?
Nästan som ett ludet månlandskap i en avlägsen galax?

Jag är rätt nöjd med mitt kylskåpsfynd måste jag säga.

           


Jag föreslog som ansvarsfull reserv-storasyster att
Ellibell skulle betala sin egen flygbiljett hit istället och
plugga med mig. Då skulle hon lätt få vg.
Minst.
Första lektionen tar vi upp det här med att köpa sig till
ett betyg. Man kan liksom inte bara lägga ut 2000 spänn
och en flygbiljett hursomhelst och tro att saken är biff.
Väx upp, Ellen!
Vi måste faktiskt ta med i beräkningen att vi i så fall även
behöver köpa oss ett ritkigt bra falskleg till själva
tentatillfället. De brukar nämligen vara griniga på sånt.
Lägg till det till slutsumman.

Ja, jag tror bestämt att jag skulle bli en bra mattelärare.


   

Ja, vi hade det bra. Riktigt oförskämt bra.

Sweeeeet