Lajsa

Jag kan bara inte släppa det. Allt kändes så himla rätt.
Ända in i innersta maggropen vid första ögonkastet.
Den här gången är det inget trams och larv från min sida.
Jag vill verkligen ha en sådan där som alla tycker är kung.
På riktigt.

Sjung med i dagens låt:



  

Där satt jag på min stol uppe i kulsinterverket och tittade
lyckligt ned i min matlåda.
Fy sjuttsicken vilken lyx när någon annan lagar mat åt en!
Även om det så bara är fiskpinnar från personalmatsalen.
Livet är bra underbart när man är lättroad.

Sedan gav jag mig ut i verket och jobbade på som en iller.
När dagen tog slut i rekordfart blev jag nästan lite besviken.
Redan?!
För att inte tala om besvikelsen över spöregnet som dragit
sig undan lagom till hemgång och lämnat mig och min oinvigda
goretex-jacka fortfarande lika tveksamma över hur bra vi
egentligen är för varandra.

Men håll i er. Sedan svängde den otippade butterheten till en 
väldans nöjdhet igen.

Det slog mig hur lyckligt lottad man är som inte föddes till en
stackars kille med det oövervinnerliga uppdraget att lyckas få
någon tjej som mig att bli nöjd.

Thank god big time.





                    Dagens låt - ett av Brittans tidiga verk

Här sitter jag fortfarande i pyjamasen medan Coni
the Poni ränner på stan och festivalar sig.
Och mobilbloggar.
Som jag av en händele läser här innifrån min trygga
pyjamasvrå för att hålla mig uppdaterad om världen där
utanför.
Visst fan!
Jag som också skulle prova något nytt och spännande
och med sprudlande kreativitet gå till det där tältet med
origami. Min kreativitet stannar dock vid att jag lämnar en
kommentar på bloggen eftersom vi inte kommer att ses
på säkert en timme. I värsta fall två.

Och en stund senare kommer min favorit-Poni hem med
en liten svala till mig och jag har alltså lyckats få mig en
ihopvikt  pappersfågel utan att röra mig en millimeter.
Men gör ändå ett kryss på checklistan.

Jag tror bestämt det kommer att gå bra för oss 80talister
i framtiden.



Som om det inte vore nog har jag nu dessutom lärt mig att
skriva Lisa på... ehm... utländskiska. Tack Coni-hjärtat!

Det var inte att stiga upp en timme tidigare och dammsuga
och tvätta och hänga allt jag äger på vädring i morgonsolen.
Det var inte heller att springa ner på gatan efter mitt överkast
som tog sig en sväng om med vinden.
Fast det är förstås jag och överkastet nöjda med att jag gjorde.

Nej, det enda jag verkligen verkligen behövde göra idag var att
komma ihåg att det är den 18e imorgon. Jag kom ihåg det under
de fyra nanosekunder det tog för min ivriga kulspetspenna att
skriva upp det på kom-ihåg-handen mellan förleläsnings-
anteckningarna i räjserfart.
Men tydligen inte ett endaste enda ögonvink längre än så.

Så nu måste jag snabbt som attan hitta en brevduva i Kiruna stad
som är sugen på en flygtur ned till Sollentuna med ett
födelsadagskort till min pappa.

Tips, någon?

Det var mamma som sa det. Jag hade aldrig hört det förut.
Inte min lillebror och hans Nadja heller. Men det är dom.

                    Grattis till förlovningen, festisar.

    



     Bild trixad oxh fixad och snodd från Anna Hallström

Är det så att mitt rum är väldigt litet när jag inte ens hittar
en plats för Finnis blomma, som jag lovat att vattna åt henne?

Eller är det bara så att mitt rum redan är optimalt färdigmöblerat?


                                   Gigantus plantus

I en kajak mitt ute på Ålands hav.

Du, är det den brutala motvinden vi känner,
- eller är det vår fartvind?

Men fan i helvete sluta tjuta jäkla gamla skitelement!
Jag ska upp 04.45 - låt mig sova.
Men vänta, grannen har ju fest.
Tjutet kommer snart att försvinna i allt dunkadunka.

Åh, den är låten gillar jag.

- Oj 26? Då fyller du ju snart 30 och då ska man ju ha barn och grejer.
- Jag vet. Eller så väntar man tills man är 35 och adopterar 5åringar.


Där har vi det.

Idag firas St Patrick's Day.  Och varje dag lär man sig något nytt säger dom. Dagens ord blir alltså:

Leprechaun, som  inom irländsk folktro är små korta människor med gröna kläder. De bor på Irland och i slutet av regnbågen vaktar de en kruka med guld.

Det är ju helt underbart! Huuur kom dom på det?!

Svensk folktro  är ju i alla fall verklighetsbaserad.

- Är det den första på söndag?
- Nej, är det inte den första på lördag och andra på söndag? Eller är det tvärtom?
- Näää.... Det lär ju inte vara tvärtom i alla fall! Den första lär ju kommer före den andra. 

Februari here we come!

Ni vet hur det är. Man står där och väljer mellan 40 olika pizzor men vilken man än tar så kommer den du äter med att ha valt en godare
(Gäller ej Hawaii, varm ananas är äckligt)

Det är pizza-effekten.

Den kan tillmäpas på mycket. Egentligen allt. Därför har nu jag och Snusen valt samma färg på våra balla sponsrade naturguide-västar. Mest för att det bara fanns fula färger att välja mellan och man vill ju inte riskera att själv bli allra fulast. Vi har också valt likadant teckensnitt på den enda personliga touchen på  klasströjorna vi beställt. Där fanns det istället för mycket att välja på. Man vill ju inte bli avis. Och i lördags blev det inte helt otippat en vegetariana med pommac till för oss båda.

Och bara glada miner.

Det finns två saker man ska göra varje dag:

Äta en morot för att slippa tarmcancer och göra en god gärning för att... jaaa... bli en bra människa som får komma till himlen när nån annan krämpa till slut tar kål på en.

När man är brevbärare så är det där med dagens goda gärning ganska lätt. När man ändå ska kila upp för trapporna med posten så kan man lika gärna hjälpa nån gammal tant att bära upp hennes matkasse. Eller så kan man hjälpa någon dubbelvikt kutryggig gumma att kånka in rullatorn i porten. Eller byta några meningar med en sällskapsjuk gammal ensam farbror. Eller när någon stackare brutit benet och sitter hemma och inte har något att göra och därför får dille på att bjuda på saker på tradera och alltså får hem massa saker, då kan man bära ut alla paket till henne, trots att paketen egentligen är så stora att dom ska aviseras och hämtas på ica.

Men idag har jag inte ens stannat med min stora skåpbil för nån liten parvel vid ett övergångsställe. Nä för jag har bara varit i vägen i trafiken idag när jag fick köra postens lagom kvicka el-flakmoppe istället för vrålbilen. Jag har inte ens tömt någon brevlåda och ljugit ihop någon spännande historia för någon nyfiken 8-åring som nyfiket passerat med stora ögon och ett  "Vad gör du? Varför dååå?"

Så nu känns det liksom som att jag ätit lunch utan att knapra i mig en morot. Det är liksom något som fattas. Men för att ändå ligga på plussidan och ha en chans att komma till himlen trots att jag inte är kofirmerad, nykterist, oskuld eller särskilt fri från svordomar i min vardag så kom jag på att  jag nu ska tänka något snällt istället för att göra det.

Så till er som sprang till tåget vid fem-snåret i eftermiddags och såg allmänt ihjäl-jagade ut, här kommer en omtänksam och godhjärtad tanke till er:

Jag hoppas att ni hann med tåget utan att snubbla i den långa trappen och slå er fördärvade, och jag hoppas att allt ert jäktande och stressande inte orsakar er magsår i framtiden. Dessutom så hoppas jag att ni kom hem till snälla barn och rediga karlar som hade middagen klar på bordet.


Det kom verkligen från hjärtat. På riktigt.

Gills det?