Lajsa

Dan innan dopparedan:

Mamma: ...och så en dag såg jag minst tio sidensvansar här!!!
Lisa: Va? Såna där små kryp? Nähä, fåglar?! Men dom där små... jaha dom heter silverfiskar dom. Jaha ja, men vad... eeeh.... kul för dej då....

För en del saker är bara skittråkiga, som historia och golf. För att inte tala om fågelskådning!

Julafton:

Lisa: Pynta pynta pynta tralla la... Finns det inget mer man kan hänga ut på altanen än lyktor, gran och glitter? Perfekt en talgboll också. Wow kolla en sån där liten fågel jag redovisade om på lågstadiet! En talgoxe, för det vet jag!

Göran: Nej, det är en blåmes.

Lisa: Jaha.... men dom är ju lika... Men kommer det en koltrast så är det  i alla fall Thereses fågel! Och Ellinor hade blåmes och Sheena domherre, den ville alla ha.

Fortfarande är jag måttligt intresserad av fågelarter, fast visst är dom lite söta dom små liven....

Juldagen:

Mamma: Titta nu är fåglarna här igen!
Lisa: Ja, titta den där lilla blåmesen, som inte är en talgoxe (Stolt). Han var här hela dagen igår! Titta han har två kompisar också!

Sedan diskuterar vi galna fågelskådare som far land och rike runt bara för att kika på fåglar och har töntiga klubbar för dom som kommit uppp i 300 olika fågelarter på sin lista, och den mer exklusiva skaran som kommer upp i ovanliga 400. Nördar alltså.

Mamma: Nuuuu kommer sidensvansarna!!!!
Göran: Nej det där är inte sidensvansar, för dom har toffsar på huvudet!
Mamma: Nä, men är du säker? Hämta kikarn!!
Lisa: Dom ser ut som tjocka duvor!!! Fast mindre! Jag har också en kikare i garderoben!!!

Lycklig över att äntligen få användning av min prenumerationspresent från National Geographic kikar jag sedan på småfåglar i våra äppelträd och buskar tills jag är alldeles yr i huvudet. Det kan hända att grannarna på andra sidan buskagen alltid har gardinerna neddragna för att deras nya grannar hänger med kikaren i högsta hugg i köksfönstret stup i ett...

Men vafan, 100 fåglar borde man väl kunna komma upp i?

Göran:  Jag tror vi har en fågelbok här nånstans...
Lisa: Hämta den!!!!!!!!!!


Jag trodde  då aldrig att det här skulle hända mig!

Ibland är det så himla jobbigt.

Jag har glömt pin-koden till min mobil så nu är den låst. Men då kan man gå in på "mina sidor" på comviq.se och hämta puk-koden, men jag har glömt koden till mina sidor också men då kan man få koden skickad till sin mobil - som är låst!

Jäkla skit

...Varför ska man alltid komma på allt för sent?

Innan mamma åkte och julhandlade kom jag på ungefär två saker jag önskade mig, och då behövde jag ändå anstränga mig. När min käre mor sedan sjönk ner i soffan nöjd över att vara färdig med alla inköp kom jag på tusen saker jag önskade mig, Typiskt!!

Det är precis samma sak när man ska packa ner hela sit rum i lådor, kan jag säga er. Hela tiden tror jag att jag är färdigpackad. Men just ja, den där lilla lådan också. Och det där jag la på sängen ja. Fan också, dom där gamla dammiga dagisteckningarna ovanpå garderoden också!

Så himla typiskt. Jag har stängt igen den där jäkla "sista"  lådan hundra gånger nu. Och jag är troligtvis fortfarande inte färdig.


AAAAAAAAAAAAAHHHH!!!!!!!

De fina orden fortsätter att hagla över mig.

Idag fick jag aningens ont i fötterna efter att ha stått ett par timmar i mina tofflor och sorterat post. Istället för att bara stå rakt upp och ner började jag trippa lite fram och tillbaka på tårna för att underlätta för fossingarna. Efter en stund, när jag ärligt talat började få kramp i rumpan, så kom Stefan förbi:

- Men va fan?! Klockan är över fyra och här står du och joggar på stället? Hur kul tycker du att det är att jobba här egentligen? Som en jäkla 50-talsreklam för amfetamin!

Jepp, jag tog det som en komplimang :)

Idag när jag var på väg hem från jobbet stannade en bil vid mig med rutan nervevad.

- Rena julgranen.
- Eh, va?    Shit hur ska jag förklara vägen dit? Eller vad menar han förresten?
- Ja, jag trodde du var en polis först, men du syns riktigt väl i det där ska jag säga dig.
- Jahaaaa... eh, ja tack då. Jag är brevbärare.
- Rena rama julgranen alltså.

Sen for den lilla farbrorn med det stora vita skägget iväg med sitt vrålåk och jag gick vidare, nöjd som få i mina arbetskläder som har reflexer överallt. Och den lilla röda cykelbelysningen bak på väskan som pricken över i:t.

Rena rama julgranen, det var det finaste någon sagt till mig idag.

Och så var det dags för idolerna att sjunga den låt tittarna röstat fram.

- Patrick, vilken låt skulle du välja åt mig?
-  Här kommer Pippi Långstrump (Utan att tveka en sekund)
- Haha, va....
- Eller har Ronja Rövardotter nån låt?
- Ja, ett vårvrål....

Men annars tror jag att jag upplevs som väldigt mogen, glamorös och civiliserad.

Jag och en kille jag känner pratade om att göra barn....

    Jonas säger:

Sen håller jag inte på med sånt där snuskande så vi får se hur det går!

   Lisa säger:

men då tycker jag genast att du ska börja! för du vet det är inte kul om ens tjej får barn om man inte själv har...hållt på liksom

   Jonas säger:

Haha! Nä det är sant! Bra poäng där!

   Lisa säger:

mmmm ... jag är nog väldigt mycket djupare o klokare än vad folk kanske tror!

   Jonas säger:

Nä jag tror faktiskt att du både är djup och klok! Det har jag alltid trott om dig!



Om Jonas säger så, då är det så för han är minsann polis och det är dom sm bestämmer hur det ska vara!

nej men det är jag ju inte! Men.... vissa saker ska faktiskt bara vara på ett visst sätt.

Som när vi i lördags skulle kolla på Svensson, Svensson. Det hann inte mer än börja innan jag satt som Gustav Svensson i julavsnittet när han förtvivlad utbrister:
"Men vad är det där för stolpskott?! Var är A R N E  W E I S S E???"

Fast jag var mer upprörd över att att början var fel, den var ju datagjord! Den ska faktiskt vara verklig med den där lilla tanten som inte hinner med dom andra hund-vallande tanterna och piper "väntapåmigväntapåmig". Och Max ska faktiskt vara liten och ljusår från målbrottet och Gusav ska jobba på posten och Lina ska faktiskt vara riktiga Lina! Inte nån ny...

När sluttexten äntligen kom var det inte ens med svensson, svensson-melodin som det ska vara ocn namnen som schvischar förbi ska faktiskt vara röda och blå!

Jag tycker inte om nya Svensson Svensson! Det var väl där nånstans som min käre vän Micha tyckte att jag var konservativ...

Men ibland är jag faktiskt glad att saker och ting förändras. Det sa jag också när jag låg där nerbäddad på Michas golv i hennes nya lilla lya efter att vi minnits tillbaka till den katastrofalt tråkiga högstadietiden när vi inte kände varandra än.

Trots den insikten behövde jag läsa första adventsversen lite högtidligt när vi vaknade i söndags, för det ska man göra på första advent, och när jag kom hem packade jag upp min lilla gran och julgrejer trots att resten av hushållet har fullt sjå att packa ner allt inför flytten.

För vissa saker ska faktiskt bara vara på ett visst sätt. Speciellt när det är jul.

Så det så. God jul

Vnden susar i advent,
och vårt första ljus blir tänt.
Barn som har det svårt i världen,
gud bevare dem på färden