Man vet att man är ett vrak...
Man vet att man har världens bästa pojkvän....
... när han säger att man inte alls ser ut som ett vrak trots att man är så trött att man grinar som en 2-åring och dessutom ger en en puss trots att man snorar som en hel dagisavdelning
Dagens ros #2
No more 12grader på morgonen.
No more "shit vi måste tända 200 värmeljus för att få upp värmen här!"
Tack Danne för att du fixade vårt element
Ta Halland också
- Jag ska till Thailand
- Wow...
- Eller nej! Jag mena Halland!
- Jaha. Ja det var ju lite skillnad....
- Tjaaa...jo, men det låter ju så lika...
Efter en helg i Sveriges kallaste landskap kommer jag aldrig mer tänka på Halland samtidigt som jag tänker på Thailand. Fast det spelar ju ingen roll för ingen annan har ju koll på den där avkroken heller...
- Hur var det i Holland?
- Nä, jag var i Halland nu...
- Jaha men hur gick det med dom där tävlingarna i Holland?
- Nä det var HAAAlland jag var i...
Så när vi ändå ska ge tillbaka Skåne till Danmark så kan dom ju få Halland också.
Man vet att det är kallt när...
... man sover med långkallingar, pyjamasbrallor, underställströja, ylletröja, fleeceväst, mössa, sockor och dubbla täcken
... det är snö och is på kärren i skogen
... man springer igenom ett kärr, går igenom isen, sjunker ner till knäna i nollgradigt vatten och det sedan blir så kallt att det känns som att man springer med järnstövlar.
... när man kommer i mål och det inte går att knyta upp skorna för knutarna har blivit isklumpar
... man står i en utomhusdusch i ett jäkla Halland och varmvattnet är slut
Man vet att man är en orientare....
... när man utsätter sig för detta frivilligt
Kära svenska folket
Men nu måste vi ena oss. Ikväll är den stora kvällen och vad som än händer måste vi hålla ihop och se till att vem som helst utom Christer Sjögren vinner!
Förresten inte äckliga dunka-mig-gul-och-blå-Frida heller.
Ska vi säga att vi satsar på Perelli allihopa?!
Det gick ju bra sist
Dagens namn: GREGER
När jag var 16 och var på militärläger så träffade jag en grymt tuff tjej som heter Emma. Fast hon kallades för Bernt.
Jag undrade så klart varför i hela friden man vill kallas Bernt?! Det måste ju vara det fulaste som finns.
Då sa Emma att nej, det var det coolaste hon visste, men åt mig skulle hon minsann komma på det fulaste hon kunde. Så hon tittade mig djupt in i ögonen och efter en liten stunds fundering kom det och hon uttalade det så långsamt och fult hon bara kunde:
- GRRRRReeeeger.
Den bästa tiden är nu
Ibland är det så himla lätt att vilja vara någon annanstans, där allt verkar mycket enklare. Man får så lätt för sig att det var enklare förr. När man var liten och allt var serverat.
- Ååååh, va mysigt att vara en sån där liten lågstadieparvel, tänkte jag när jag åkte förbi en liten ettagluttare som var på väg hem från skolan med myrsteg. Han stannade och kikade på något spännande som hände på en stubbe och sedan myste han vidare med de små små ordentligt åtdragna jympaskorna och den stora stora ryggsäcken som innehöll veckans enda läxa.
Fast det klart, bussar var ju dödsläskiga och den där äckliga vita såsen till fiskpinnarna som mattanten skopade på som man inte vågade säga nej till och för att inte tala om stelkrampssprutan! Hualigen!
Sedan bar det vidare med postbilen till Konsum där avgående paket skulle hämtas. Dörrarna till lastkajen öppnades denna dag av Konsum Junior, som i vanlig ordning skrattade nervöst med sin målbrottsstämma och flackade med blicken åt alla möjliga håll o kanter. Hack i häl kom Pappa Konsum som skrålade på som vanligt och gav sin son en dunk i ryggen.
- Men vafan, ska du inte hjälpa henne att lassa in paketen?
- Eh, he... hehe... Och så började han fumla lite efter paketen men innan han fått tag i något hade jag redan hivat in alla.
- Fan du måste ju ligga i lite här grabben! Det kommer ju hon att komma ihåg sen nästa gång ni ses på krogen.
Jag såg hur ansiktsfärgen sakta gick mot tomatröd och hjälpte till att späda på det hela lite.
- Ja, och så säger jag det till alla mina tjejkompisar så får du en hel hög med tjejer på dej!
Pappa Konsum och jag flinade åt varann och gjorde en hemlig high-five medan Junior ville sjunka genom marken.
- Guuuu va skönt att slippa vara bortkommen tonåring, tänkte jag sedan när jag brummade därifrån, väl medveten om vad som väntar den lilla lågstadieparveln om ett par år.
Så efter en promenad hem i regnet klev jag in i vår lilla lya och kände mig plötsligt störtnöjd över att vara 21 och inte ha någon aning om vad jag ska göra med mitt liv. Just nu bor jag i alla fall med min bästa vän. Här kan man kliva rakt in i duschen, tända några värmeljus och sedan stå där och mysa i trekvart, utan att någon dunkar på dörren och tjatar om vattenräkningen. Och en vanlig tisdagkväll kan med en påse naturgodis vips bli en lill-fredag. Så ligger man där i pyjamas och knaprar nötter och har det precis sådär mysigt som när man var liten och sov över. Fast nu för tiden har man förstås smaskigare skvaller, röjigare minnen och rejälare skandaler att prata om.
Och ikväll är det lill-lördag, som vi gör precis vad vi vill av. Precis som med allt annat. Den bästa tiden är helt enkelt nu.
Den enes död den andras bröd
AAAAAHH!!! Ooooh!! Iiiiiihhh!! JAAAA!!! DÄÄÄÄR!! ÅÅÅH Herreguuuuu Micha!! AAAAAAAAAAAAAHHH!!!
Även om det inte kändes så just då, så är det ju kul att veta att min smärta kunde ge upphov till något bra. Som att grannarna i vårt lyhörda hus fick lite smaskigt skvaller och är numera ännu mer fundersamma över vad dessa två tjejer egentligen gör på sina 22kvm.
För att inte tala om de pengar jag inte tjänade, eftersom jag inte kunde jobba, som istället gick till en snordyr naprapat.
Det är ju alltid kul när det går bra för andra i alla fall.
Det dära skåne
- Va? Oj värsta pådraget. Vad är...? Vart då?
- Nån bomb eller...?
- Men var? Det ser ut som...? Vad heter det där? Är det här nånstans...?
- Nähä, skåne! Då spelar det ju ingen roll.
- Nä det tillhör ju knappt Sverige
Sen ägnade vi åt oss viktigare saker.
FIIIIRREEEEE!!!
- Åååååååh!! Måste vi gå ut?!
- Vet inte, ska kolla i korridoren... Ååh! Nu får man äntligen träffa alla grannar! Kom! Alla är här!
- Men jag ska ju inte gå upp förrän niiiio!
När jag förstörde partystämningen muttrade Micha till:
- Nähä men vi stannar här då och hoppar ut genom fönstret sen om det skullle va nåt!
Bra idé
Nä men låt inte mig störa
Another day på Posten
- Jag brukar låtsas att jag är en spion utklädd till brevbärare. Så när jag står och antecknar hemliga saker som nya ingen-reklam-skyltar eller nya namn på dörren så står det nån paranoid människa bakom titthålet och blir alldeles till sig när han förstår att jag är en spion! Så då hör man ett evinnerligt tassande där inne, tass tass tass, och då är det han som springer iväg och weeeeee hoppar ut från balkongen!!!
- Va?! Vadå? Självmord?
- Neeeeej!!! Han hoppar ut med en fallskärm och försöker komma undan så klart! Men då trycker jag upp hissen till våningen under, du vet sådär så att man kan åka på taket på hissen, och sen åker jag upp och har såna där jetrakter på ryggen och flyger efter honom!!!
Sedan ligger denna brevbärare på golvet och skriker av skratt åt sina egna påhitt.
Någon behöver lite mer stimulerande arbetsuppgifter.
Go get them Postis!!
Vad är värre?
Så anförtrodde man sig för Stockholms Universitets bästa psykologistudent:
- Idag hade verkligen farbröderna i vita rockar kunnat spärra in mig om dom sett mig! Jag var så himla trött på eftermiddan när jag körde bil att jag satt och verkligen skrek på mig själv: PIGGA!!! PIGGA!!! PIGGAPIGGA TANKAR!!! LISA TÄNKER PIGGAPIGGA TANKAR!!!
- Haha, ja då hade dom nog spärrat in dig om dom hade hört dig skrika så.
- Så själva skrikandet är alltså värre än att prata om sig själv i 3e person?
Då ska inte Lisa göra så mer.
