It takes a Postis to förstå



Så vackert



We need to talk

Ja just du. Du vet mycket väl vem du är.
Jag vill inte att du ska få för dig något.
Att jag alltid kommer att komma farandes så
fort det passar dig. Eller mig.
Det har varit ett givande och tagande men nu
får det vara nog. Det blir alltid samma sak.
Varenda vaken minut handlar bara om dig.
Du du du.
Vad begär du av mig? Ska jag flytta in kanske?
Det har gått för långt. Igen.

Posten, du får hitta en ny hjältinna till vikarie.



Someone new - Eskobar, Heather Nove

Caution! Mental Breakdown!

                   

I duschen på jobbet
hänger ett så himla fyndigt duschdraperi.
Caution Wet Floor. Och en jäkla gubbe i verklig storlek.
Vem i hela fridens namn vill ha en främmande karl i badrummet?
Kanske inte världens allra verkligaste avbild.
Men ändå.

Idag när jag stod där och blundade i godan ro och löddrade in håret och
gnolade på en Britney hoppade hjärtat i taket när jag öppnade ögonen.
WAAAAH! En psykopat!
Nej just det, det är ju bara duschdraperigubben. Puh.

När jag 30 sek senare åter igen skrek högt på grund av samma streckgubbe
blev jag nog ändå mest rädd för mig själv. Och mitt sviktande järnstarka psyke.

Det är inte många järnatomer kvar nu.


Postiska som hemspråk

På postspråk heter det okammad b-post, överfull klumpsäck, skittjockt ODR Total
och så ett jäkla lägg på 100 per bunt.
På rikssvenska skulle man kunna kalla det motigt.

Efter sju evigheters evigheter när morgonens bestyr och pyssel var överstökade
fick jag och mitt gula vrålåk äntligen ge oss ut och slira.
Långt senare än vanligt.
Långt mycket tröttare än normalt.
Redan då.

Jag orkade inte ens lyssna på min nya faovritkanal på radion utan nynnade på
den enda textraden jag kan i min nya favoritlåt.
Black old sun wont you come... Black old son wont you come....

Efter några timmar undrade jag och Vrålis om vi sjöng om en gammal svart
sol eller son?
Man hinner tänka mycket i en tyst postbil.
Och språk är svårt att grubbla över.
Då var det dags för radion ändå.

Och radion pratade precis vårt språk. På första försöket.

I WANNA GO HOME!





                  I Wanna Go Home - Sator 




                                

                                            Black Hole Sun - Soundgarden


                           Mina nya idoler gott folk. Nästan så att Brittan hänger löst.

Oh my gooood that felt good

Det skönaste som finns en ledig söndag på sin breda säng.
Javisst, tömma ut sina gamla lådor och börja rota och rensa.
Jag kom på mig själv med att sitta uppkrupen och sortera gamla
vykort i prydliga högar.

Lågstadiebästisen Pia och alla hästapollarna här.
Några födelsedagskort från mitt 5årskalas där.
Och så rapporter från snuskiga utlandsäventyr i en tredje hög.
Till slut låg där 12 ordningochreda-sorterade högar på min bädd.
Så vackert.

Postisen i mig ryste och myste av tillfredsstelelse.

      

                      Sure Know Something - KISS

Dead Funny

Idag skrattade vi ihjäl oss i fikarummet.
Havregrynen och lingonen bara sprutade.
Tårarna också.
Tänk att dela ut post med rullkridskor!
Jag har fnissat hela dagen vid bara tanken.
Liksom rullskridskor...!

Okej, man kanske skulle ha varit där för att förstå.
Och ha jobbat hysteriskt mycket övertid och sovit
galet lite de senaste dygnen. Men det var kul.

Sedan sköt jag en gummisnodd rakt i ögat.
Då sprutade tårarna också minsann.
Fast det är väl kanske lättare att förstå.


Dead Funny - Archie Bronson Outfit

Love to hate you


Det är så jävla kul
att köra en jävla golfbilsvarient till elbil och inte hitta en enda jävla brevlåda borta i jävla Tegelhagen där alla jävla radhuslängor är exakt likadana och varje jävla låda har en jävla snödriva framför sig som den jävligt snitsiga bilen fastnar i hela jävla tiden.
Och när det jävla batteriet börjar blinka blir det varken någon jävla vindrutetorkare eller något jävla lyse i det jävla slaskvädret.

På väg tillbaka till det jävla postkontoret efter jävligt många övertidstimmar tuggade jag på en jävla frusen banan som jag låtsades var en jävla glass och sjöng den där jävla Fader Abraham-visan och fick upp någon slags jävla värme och skrattade för mig själv och hade så jävla mysigt av någon jävla anledning.

Jävla hatkärlek. Jag kommer i morgon också.
 
                                   Love To Hate You - Lambretta

 


Måndag




Det är helt otroligt. Mitt serie-horoskop stämde idag med.
Det är precis 6 dagar sedan jag fyllde år!

Tyvärr hjälpte inte det som ursäkt när chefen ville ha några som kunde köra extra idag med.
Men jag var snabb som blixten och var ivrigt framme och valde gator och nummer.
Jag fick dela post i finkvarteren med portkod.
Utan vare sig uteliggare eller påtända pyromaner.
Vadå, var det fler än jag som helst ville gå där?

Men jag fyllde ju faktiskt år för 6 dagar sen.

God morgon



Jag tycker att
horoskop är lite läskiga. Jag läser hellre serierna.
Som horoskop.

Så nu förstod jag vad det är för dag som väntar.
Igen.
Morgonmöte och chefen undrar vilka som vill köra extra i kommunens ligist-tätaste betongkvarter?
Just då brukar jag råka vara lite upptagen med annat. Kika lite i taket.
Snygga ljusrör.
Men idag är det alltså dags för något nytt. Så att jag inte verkar så ointresserad och nonchalant.
Lägga sig på golvet och spela död är en bättre ursäkt.

Fredagshjärndöd.


.

I morgon är det fredag

På torsdag äts det ärts... nej. Gunnar hade ju faktiskt bakat sockerkaka.
Eller ja, "bakat".
Den var mer hemmagjord än Benkes tårta i hemmagjord delicato-kartong i onsdags i alla fall.
Evas hallon- och rabarberpaj i tisdags leder helt klart ligan.

Om vi gör annat än fikar på jobbet?
Nej.
Klart vi behöver en kladdkaka till fredagen också.

För fredag är ändå den dagen som känns bäst.




Lätt & Lagom




"Hej,
skickar en hälsning från ett fantastiskt lagom varmt Kreta..."

Svenska folket är verkligen jättelagom.
Och väldigt likadantskrivande.
Skärp er! Tänk på stackars brevbäraren.

Det är nämligen brutalt tråkigt att tjuvläsa era kort.

Home-made

Hallå, hallåååå! Folk vinkade och viftade var jag än for.
Så här många känner väl inte jag?
Nej, precis, de skulle bara göra mig uppmärksam på att ena bakdörren var öppen.
Tack, jag vet.

Susar man fram i hiskeliga 10km/h och stannar vid varje reklamsugen brevlåda så är det faktiskt ganska skönt att öppna allt som går att öppna. Speciellt när den rullande bastun då och då självmant stänger det enda fönstret som faktiskt går att veva ned.
Det blir ganska snabbt varmt i stillastående bilar.
Och långtråkigt.

Därför är jag så tacksam för minsta lilla som kan påminna om lite fart och fläkt.
Liv och rörelse.
Luftcirkulation.
Så lugn bara lugn. Det är bara min hemmagjorda aircondition ni ser.

Jag har kommit på det själv.


Another day på Posten

En brevbärare jag känner brukar roa sig själv när hon springer i trapphusen på dagarna.

   - Jag brukar låtsas att jag är en spion utklädd till brevbärare. Så när jag står och antecknar hemliga saker som nya ingen-reklam-skyltar eller nya namn på dörren så står det nån paranoid människa bakom titthålet och blir alldeles till sig när han förstår att jag är en spion! Så då hör man ett evinnerligt tassande där inne, tass tass tass, och då är det han som springer iväg och weeeeee hoppar ut från balkongen!!!

   - Va?! Vadå? Självmord?


   - Neeeeej!!! Han hoppar ut med en fallskärm och försöker komma undan så klart! Men då trycker jag upp hissen till våningen under, du vet sådär så att man kan åka på taket på hissen, och sen åker jag upp och har såna där jetrakter på ryggen och flyger efter honom!!! 

Sedan ligger denna brevbärare på golvet och skriker av skratt åt sina egna påhitt.
Någon behöver lite mer stimulerande arbetsuppgifter.



Go get them Postis!!

En ny polis har kommit till stan

Idag stod en trött och grinig brevbärare och tömde en buntlåda för 2387e gången i sitt liv. Vid ett staket i närheten tyckte en liten dagisunge att det var jättekul

- Titta en polis!! Miraaandaaaa!! Kooooom!!! Titta en polis! Titta där med röda mössan.
- Woooow!! Kom allihopa det står en polis där!
- Tiiittaaaa!!!
- En poooliiiiiiis!!!

Då blev brevbäraren glad och kände sig lite ball.

Till den dagen dom små barnen lär sig att alla som har mörkblå kläder med reflexer på inte är poliser, utan att det är troligare att polisen är en brevbärare om den kommer farande på en gul postcykel, så ska jag leva på det här.

Hoppas barnen är ute och leker i morgon också. Då ska jag berätta om den senaste boven jag kastade i finkan.


Trust your instincts - stay at home

Det var en sån där dag när man känner sig lagom död på morgonen. Antingen kan man vara dödssjuk eller så kan det lika gärna gå över framåt lunch. Den blivande sjuksköterskan jag delar lägenhet med tyckte inte att jag verkade dödssjuk och eftersom jag inte ville sitta hemma i sällskap ev dåligt samvete gick jag iväg till jobbet.

Det resulterade i att en väldigt viktig nyckel försvann och en rätt så viktig blinkers på min stackars skrotpostbil försvann den med.

Det var i alla fall inte mitt fel utan en jäkla stor lastbils fel. Men att dom ev behöver byta alla lås i kommunen för 60 000 är kanske lite mitt fel...

Dessutom missade jag bullkalas i fikarummet!

Det enda uppmuntrande jag kunde komma på var Homers visdomsord till Bart:

- This is the worst day of my life
- The worst day of your life so faaar!!


Så lite för allas säkerhets, men mest för att jag har ont i halsen på riktigt, så ska jag nu stanna hemma resten av veckan

Precis som jag hade tänkt från början!!


the man


Kompis det går bra nu

Mobilen pep alldeles för tidigt.

Det var min jävl... jag menar rara arbetsledare som ville att jag skulle komma och jobba.
Javisst, svarade jag, satte mig upp i sängen och gick igenom den vanliga morgonritualen.

Lite ont i halsen kanske?
Magen då?
Sniff sniff men visst är jag väl jättesnorig ändå? 
Nähä, det var alltså bara att ge sig av när posten behöver sin favorit-extra-anställda hjälte.

På väg till jobbet i snöblandat regn som piskade mig i ansiktet och smög sig in innanför halsduken, kom jag på en ny strategi: halka och bryta lårbenet! Då måste man ju absolut  tillbaka till sin varma säng. Men nej, mitt sunda förnuft tog övertaget och plikten kallade.

Och chefen kallade. Så jag klev in på hans kontor...

- Grattis till körkortet, vill du ha en fast anställning?
- Eh... Ja tack.


Och så plötsligt skingrades molnen och solen sken på små tussiga snöflingor som glittrade i solskenet. Det är meningen att jag inte ska vara en liten spillevink-vikarie på postcykel längre utan få vara med de stora grabbarna och köra de stora postbilarna. 

Jag gav mig ut på min runda och det gjorde ingenting att min mp3 är borta för jag sjöng högt för mig själv, och alla stackare som råkade passera. Dagens låt:

Det går bra nu, kompis det går bra nu

Man vet att man går upp för tidigt när...

....man tittar ut och ser inte en levande själ, inte ett fönster tänt eller en bil igång.

....man äter frukost innan tidningsbudet kommit.

....man sväljer flourtabletten hel och låter p-pillret långsamt smälta i munnen, tills det smakar konstig, men då är man i alla fall glad över att ha haft ihjäl några tandtroll.

....man har ett jobb som börjar på brev- och slutar på -bärare.


....man, för att över huvud taget ha en chans att överleva nästa dag, går och lägger sig lika tidigt som man gjorde på mellanstadiet, det vill säga de kvällar man fick vara uppe sent och titta på Rederiet eller Tre kronor.

Blodförgiftning då?

Ibland när man går upp klockan fem och man vet att man har en 10-timmars arbetsdag framför sig så kan det ta emot lite...

- Vi kan ju ha blivit magsjuka! Det funkar ju på båda två, vi säger att vi åt gamla rester från nyår, räkor och sånt, det är ju vattentätt!
- Ja, eller ont i halsen, vi kan ju ha smittat varann så tätt som vi bor.
- Ja, jag har nog lite ont i halsen, mmm, när jag känner efter så gör det faktiskt lite ont på riktigt!!
Micha kikar på sitt finger med ett sår på
- Eller blodförgiftning då...?
.

"som en jäkla 50-tals reklam för amfetamin..."

De fina orden fortsätter att hagla över mig.

Idag fick jag aningens ont i fötterna efter att ha stått ett par timmar i mina tofflor och sorterat post. Istället för att bara stå rakt upp och ner började jag trippa lite fram och tillbaka på tårna för att underlätta för fossingarna. Efter en stund, när jag ärligt talat började få kramp i rumpan, så kom Stefan förbi:

- Men va fan?! Klockan är över fyra och här står du och joggar på stället? Hur kul tycker du att det är att jobba här egentligen? Som en jäkla 50-talsreklam för amfetamin!

Jepp, jag tog det som en komplimang :)

Rena rama julgranen

Idag när jag var på väg hem från jobbet stannade en bil vid mig med rutan nervevad.

- Rena julgranen.
- Eh, va?    Shit hur ska jag förklara vägen dit? Eller vad menar han förresten?
- Ja, jag trodde du var en polis först, men du syns riktigt väl i det där ska jag säga dig.
- Jahaaaa... eh, ja tack då. Jag är brevbärare.
- Rena rama julgranen alltså.

Sen for den lilla farbrorn med det stora vita skägget iväg med sitt vrålåk och jag gick vidare, nöjd som få i mina arbetskläder som har reflexer överallt. Och den lilla röda cykelbelysningen bak på väskan som pricken över i:t.

Rena rama julgranen, det var det finaste någon sagt till mig idag.

Tidigare inlägg
RSS 2.0