Typisch bra år
Jag sitter och spanar igenom bilder från året.
Och blir alldeles glad.
2010 var ett typiskt bra år.
Kalmar
Efjorden
Abisko
LKAB
Lumpen
En tiger i sängen
Tänk att ha en grabb som hoppar i säng och
sätter klorna i dig. Vilken lycka, va?
Det gjorde Allan.
Bokstavligen.
Och han bökade och stökade och knökade in
sig bland mina kuddar och täcken.
Putsade och pussade och pustade ut. Till slut.
Men för all del, tänkte jag, ligg kvar du.
Du är ju i alla fall söt när du sover.
Heja Storstan
Lunch på Sthlm Kaffe med mjölk. Tummen upp
I Stockholm har de då koll på allt.
Fräsiga caféer och butiker och uteställen.
Det ena hippare än det andra.
En varm macka är inte en varm macka
om den inte har tjocka skivor chevre,
nötter och honung.
Tummen upp på den.
Mitt i all überkoll har storstan dock missat
en grej. På vintern kan det komma snö.
I år igen.
Snögröt på Drottninggatan
The trouble with love is....
Bild
Bland tända ljus och fulla fat har jag spenderat kvällen
med släkten. Min fina smått tokiga släkt.
Jag har visst saknat dem. Allihopa.
Och inte blev det bättre av att jordens kanske allra bästa
kärleksfilm alla tider gick på tv när jag kom hem.
Love Actually.
Ni förstår. Hjärtmuskeln har haft en kämpig kväll.
...it can tear you up inside.
Bild
Annandagen
Lycka. Oh yes.
Glittrigare glim
Just som man skulle kunna tro att festligheterna och kalasandet
börjar närma sig sitt slut ställer vi till med knytis.
Tjejmiddagsknytkalas.
Och så ska vi ut och ränna på stan förstås. Jullov varar inte för evigt.
Här finns ingen tid att spilla. Skål och välkomna.
Glittrigare glim och grötigare rim och mer Arne Weisse i rutan. Dagens låt, gott folk!
Run förort, run!
Med icebugs finns det ingen anledning att inte springa om vintern.
Vägar jag aldrig sprungit på förr och skyltar jag aldrig sett.
Det är fint att spontanspringa.
Kanske höger här. Lite vänster där. Och så rakt fram.
Stjärnorna lyser i all oändlighet i villakvarteren. Bra val.
Ett typiskt dåligt val är när gränderna blir mörka och gamla
sjukhusbyggnader tornar upp sig.
Men å andra sidan pinnar benen på som fortast när
läkarskräcken flåsar i nacken.
Tillbaka bland stjärnor och tomtar vinkar jag till en farbror
som står och spanar i all sin ensmhet i fönstergluggen.
Hjärtmuskeln slår ett extra slag i allt konditionernande.
Det är så mycket nya vägar och busslinjer att jag alldeles
glömmer allt vad klocka och trötthet heter.
Och framförallt var jag är.
Desto mer funderar jag på att skriva en bok om det hela.
Vilse i förorten - träning för gatsmarta.
Eller något annat tjäckt och världsförbättrande.
På Bättringsvägen. Jodå, det finns på riktigt. Se vad man hittar när man springer.
Bild härifrån
Tack, snälla tomten!
Tomten vet mycket väl vilken rykande åtgång det är på ullsockor
i mitt enmannahushåll. Det behövs då alltid nya.
Och Tomtemor har kännt hur illa mina högst osexiga gamla
underställ luktar.
Mitt nya är så himla fint och mysigt att jag inte vet om jag helst
vill ha det att träna eller sova i.
Tanken har faktiskt slagit mig att bosätta mig i min nya outfit.
Det vore perfekt. Svetten ska ju tydligen torka så väldigt snabbt.
Om det inte vore för att jag inte vill grusa Tomtemors önskningar
om att jag någonsin ska bli bortgift förstås.
Och matchande brallsingar förstås. Smelling good än så länge.
Bild härifrån
Min farfar är kändis
- Jag får väl kalla mig för miljökonstnär, säger farfar
Julafton
Sally gick loss på smällkaramellen och julefriden var total.
Det är nära nu
Jag har hål på paketet, bränner saffranskakorna,
granen är sne och tjälknölen är jag också sådär
måttligt imponerad av.
För att inte tala om när Lotta Potta fastnar i lycko-
hjulet och Måns sjunger någon ny hittepå jullåt i
låtsassnön. Inte något som gamla julhitler i mig
hade gillat.
Men vad sjutton tänker jag och lutar mig tillbaka med
Pulka-Pappa.
Det blir nog jul i år med, ska ni se
Någon har visst varit snäll i år
Och dessutom visade sig tröjan vara
snäll mot världen den med. Rewoolable.
Eller nåt.
Tjänster och gentjänster we call it och
kammar in ännu fler christmasclaps när
snällheten går på högvarv.
Himla praktiskt.
What a nice day
-18 grader och Boss lever livet i kära gamla Ekbacken
Jullov för fulla muggar
Nä precis, jag behöver inte ens sakna min egna brasa
Här sitter jag och har det alldeles oförskämt bra.
Jag har nämligen fått mejl om att jag får heltid till
våren. Om jag vill.
Om jag vill ha en fast fet inkomst och jobba skift?
Var tredje vecka ledig när solen kikar fram i vårvinter-
fjällen och skidor och sovsäck ska luftas.
Randonee skidor ska testas och helst nya skateskidor
införskaffas.
Hunddalen och Abisko-Nikka och Tarfala ska äntligen
bockas av.
OM jag vill?!
Ja, ni förstår att jag passar på att vila upp mig nu.
Randonee, helt klart värt ett försök.
Bild härifrån
Olssoniansk roulette
Två glas mjölk. Bara det ena var laktosfritt. Now wait and see...
Julkalas goes extas
Lugnet före stormen. Mina äppelchips med pepparkakskrydda försvann i raketfart
Pepparkaksgubbarna står och vaktar blå-nånting-fin-osten
Först kände jag mig lite trumpen. Mot alla odds
hade flera från min långa gästlista tackat nej i
sista stund.
Det var sjukdom och jobb och vissa behagade
inte ens befinna sig i samma ände av landet.
Typiskt.
Men så kom mina allra näraste och käraste för
att hugga in på kalaset.
Sockerchock i all ära men det var då inte bara
därför det pirrade i nerverna och värmde i
hjärtat.
Att ha världens bästa människor samlade runt
mitt lilla bord - det är uppåttjack som heter
duga, det.
En Kalmar-Anna och en Theräsus Rex
Vorbereitung
Chokladhopkok med torkad frukt, branflakes och nötter.
Så gott som nyttigt.
Saffransbiscotti
Mjuk pepparkaka de luxe
Vit ischoklad med saffran och ingefära. Och en walnöt förstås.
När ischokladen är klar ska även äpplena få sig en omgång...
Survival-kit
Jag och min lillebror är förvisade
till ett tomt hus i jul.
Men nog ska det gå vägen.
Min mamma har lämnat ett rejät
överlevnadskit.
Världens bästa mamma we call it.
we hjärta Ume
Besöka - check.
Föröka - nix.
Mission completed.
fröken Pannlugg och fröken Rävsvans
Jag tar svängen förbi Umeå på vägen hem. We have a mission.
Tomten kom tidigt i år
Vielen Dank
Och med sig hade han en superbra skiva.
Hellsongs.
Det är lugna fina covers på hårt dunka dunka.
Otroligt va?
Jag som inte ens varit särskilt snäll.
För kung och fosterland
Frankeras ej och god jul och krigsplacering och en katt i tomteluva. Jo jag tackar.
Kungen med sin stab har för himla bra koll på sitt folk i detta avlånga land.
Jag virrar runt och letar det där viktiga pappret som skulle skickas in inom
tolv månader.
Är det elva och en halv månader sedan nu, mån tro?
Nisse på transportstyrelsen har bättre koll och skickar ett nytt innan jag ens
hunnit sansa mig i letandet och fråga.
Med portofritt svarskuvert för att riktigt underlätta det hela. Tack tack.
Till detta skoterkort behövs förstås en bild. Exakt en sådan ID-bild som en
annan nisse rotat fram ur försvarsmaktens skrivbordslådor och skickat som
en glad överraskning. Precis på samma dag.
Vilken pli kungen har på sina undersåtar, va?
När jag öppnar ytterligare ett fönsterrkuvert i min överfulla låda kan jag inte
låta bli att föreställa mig att detta är från kungen själv.
Vem skulle annars besluta sig för att öppna kassavalvet på vid gavel och ge
alla flitiga soldater som harvat i landets kyligaste ände en rejält välförtjänt
julklapp?
Tiotusen sexhundra riksdaler?!?
Kungens nissar står just nu och skottar guldpengar och jag vet inte vad jag
ska ta mig till med min lilla förmögenhet.
Funderar på att köpa mig en liten öde söderhavsö.
Och jag är ganska säker på att jag inte behöver säga något den här gången
heller.
Någon av kungens alla nissar kommer säkert att skicka förnödenheter ändå.
Nä. Vi var inte så nöjda med att behöva ta kort när vi kom in
okammade från fältveckan. Men nu satt det ganska fint ändå.
Another day at the office
Här skulle jag ha jullov i förskott men extrajobben bara haglar in.
Ni vet den där sköna känslan när man
hänger vid rinken och ser en uppkörd is
bli vackert blank igen?
Det är jag som fixar det numera.
Javisst.
Ni kan kalla mig vaktmästare Olsson.
5 ton ismaskin i all ära men jag får även
betalt för att härja runt med en annan
storväxt skaplese.
Med en stor skopa.
Stora snöhögar ska det vara också.
Och själv går jag genast från stor till
sandlåde-liten igen.
Bild härifrån
We have blogg in the blood
Min mamma och hennes man har farit iväg och gör Australien
i en mindre evighet framöver.
Som tur är har det här med att blogga även bitit på min käre
mor.
För himla bra att kunna hålla koll vad de pysslar med där borta.
Och även känna hur lika vi är.
Jag börjar ana var jag har fått min virrighet ifrån.
"Efter en lång resa är vi nu i Sydney. Till en början tyckte vi att vi
såg bara asiater men fick snart förklaringen att vårt hotell ligger
mitt i Chinatown :)))"
Meine Mutti turistar i Australien. Inte Kina.
i en mindre evighet framöver.
Som tur är har det här med att blogga även bitit på min käre
mor.
För himla bra att kunna hålla koll vad de pysslar med där borta.
Och även känna hur lika vi är.
Jag börjar ana var jag har fått min virrighet ifrån.
"Efter en lång resa är vi nu i Sydney. Till en början tyckte vi att vi
såg bara asiater men fick snart förklaringen att vårt hotell ligger
mitt i Chinatown :)))"
Meine Mutti turistar i Australien. Inte Kina.
I whish I was a klätterfisk
Jag sitter och skrattar åt giraffer och babianer som försöker tugga
i sig sega frukter. Ett litet knubbigt vårtsvin som pinnar på allt han
orkar med ett hungrigt lejon hack i häl.
Elefanter och lejonungar och småkrokodiler och fräsiga fåglar.
Och en för jäkla äcklig skapelse som äter ägg många gånger större
än han själv.
Afrika verkar spännande.
Bäst av alla djur i Okavangodeltat tycker jag ändå om klätterfisken.
Den kan både simma i vatten och skutta fram på torra land.
Vad fint, tänker jag.
Tänk att kunna ta sig fram som om livet vore en dans både när det
känns öken och när man har tagit sig alldeles för mycket vatten över
huvudet.
Det vore något det.
Klätterfiskar är även ena fenor på att hoppa.
Bilder från Svt Play
Ska vi gå till Arrum eller Ferran?
Kriunastudenternas julfest var så fullsmockad med folk att vi
aldrig sett på maken. Varende student norr om polcirkeln hade
letat sig dit och dessutom ett helt lass från Lund.
Uppemot åttio livs levande personer på en och samma gång.
Snurrigt värre.
Och studentpriser i baren och styrdans på övervåninngen.
Jovisst.
Av alla möjliga dansgolv som fanns att välja på när Kirunas
båda uteställen var öppna en fredag hamnade vi just där.
Mera snurr så att säga.
Det blir mycket för en insnöad kirunabo att ta in på en kväll.
Inte konstigt att jag blandade ihop vad alla våra två ställen heter.
Julfest 2008. Tjo och tjim på gamla SLUSK
Julfest 2009. Långbord i vår långa korridor
Julfest 2010. Jag var så till mig att jag glömde knäppa kort.
För er som inte bor i Kiruna så heter våra två ställen Arran och Ferrum.
Hur svårt kan det vara, kan man ju undra? Ja. Ganska svårt.
think pink
Solen må vara sparsam med sina strålar så här års.
Men det är dumt att klaga.
De strålar som ändå kikat fram över himlen - de har då
verkligen gjort det med stil.
En perfekt uppladdning när vi nu får njuta den midvinter-
mörka polarnatten.
Schlittschuhlaufen, bitte.
Håll i hatten! Här ska det snurras piruetter och
tacklas i all välmening kvällarna i ända.
Mitt i stan har de fixat till en finfin skridskobana.
Och träden lyser festligt gröna till på råga på allt.
Jag tror minsann ögonen trillar ur.
Tillbaka i Kiruna
Stan ser ut att ha överlevt utan mig.
Tälta vore vansinne
Ålis
Min favoritålänning och jag gav oss ut på tur. Ingen vi stötte
på förstod varför vi skulle ut och tälta när termometern nådde
nedåt -20 strecket.
Men vi köpte marschaller för att göra det extra festligt.
Och blåbärsglass.
Bara för att det faktiskt går att ta med så här års.
Väl uppe på fjället kom vi också fram till att det vore helt vansinnigt
att tälta nu. Efter att ha suttit innuti en snöglob med små snökristaller
som glittrade i den lilla lågans sken sprack himlen upp.
Det blev så där stjärnklart som det bara blir i vildmarken.
Norrsken dansade fram och tillbaka.
Vinden lade sig att vila och natten kändes mild.
Tältet fick förstås stå tomt.
Det var en perfekt natt att sova under bar himmel.
Orion
Aurora Borealis
Jag sov som en stock. En väldigt lycklig stock.
Renarna stod och spanade på oss och undrade när vi skulle vakna
Sämre måndagmorgon kan man ha. Det är nyfallet puder gott folk.
Årets julklapp
Bild härifrån
Tjocka släkten ska få sig en riktig överraskning i år.
En hemmalagad tjälknöl ska husmor i mig ställa till med.
Tjälknöl?!
Ja men visst! Ålis och jag googlar för fullt.
Mitt i allt googlande hittar vi en annan husmor långt många
divisioner från oss.
Mamma E förenar nytta med nöje och slaktar barnens
kaniner när de tröttnat.
E står för Evil , tänker jag.
Hemska människa kommer vi i alla fall överens om. Tänk
att vem som helst får skaffa barn.
Sedan återgår vi till tjälknölsforskandet. 15 timmar tar
kalaset för ett kilo knöl att bli klar. Blir det för snålt med
ett halvt kilo mån tro?
Min första tanke är ett nyfött spädbarn. De brukar ju väga
tre-fyra kilo nånting. En åttondels nyföding.
Typ ett knubbigt lår bara?
Nä, det blir nog lite snålt, tycker jag.
Och mitt i allt säger Ålis att hon tycker det är tur att jag
inte har barn.
Mamma E's kaniner och barn. Varav kaninerna skulle slaktas.
Bild härifrån
familjen Abisko
Även mataffären i Abisko har julstämning till max
På kvällarna har vi serverat julbord på lodgen tills
det sprutat ren och älg och lax ur gästernas öron.
Nätterna har vi suttit uppkrupna i soffan och knaprat
pepparkaka och tisslat och tasslat ända till tidig
morgonkvist. I ett hus som kan kallas vårt.
Äntligen tillsammans igen.
När Ålis fick tjugofyra timmars sammanhängande
ledigt tog vi skidorna och gav oss iväg på äventyr.
Och när Snusen fick lov att tända vårt heliga juleljus
kväll på kväll på kväll på kväll på kväll,
så där alldeles väldans högtidligt som vi gör varje år
Ja, då var minsann familjelyckan fullkomlig igen.
Jajemen, det är nattrepris av julkalendern i bakgrunden
Jag far till fjälls och gör karriär
Hevjdåv Kivruvnav
Eller rättare sagt, jag ska plocka
disk på julbord i Abisko.
Och lika glad är jag för det.
Men gladast är nog Snusen.
Åhum vår sång är dum....
Snusen och jag. Ivdovlbivld kavn mavn sävgav.
...vad gör det om hundra år när allting kommer kring? Dagens låt i ny tappning.
Och här sitter jag och värmer fossingarna vid brasan
Jamenvisst serru. Inget är då omöjligt i dessa tider.
Allra minst att skaffa sig en brasa med både knaster
och julmusik.
Jag går förstås all in och väljer att ha båda på högsta
tänkbara volym.
Nä, det är sant. Den kanske inte värmer fötterna så
där hysteriskt mycket för det.
Men jag är så fruktansvärt lycklig över min alldeles
egna lilla brasa att det åtminstone värmer i hjärtat.
En onsdag klockan två
Ska du inte flytta hem snart undrar de där hemifrån.
De som jäktar fram i tunnelbanan bland knarkare och
ligister och dokusåpakändisar brukar berätta för mig
hur kallt och mörkt och hemskt det är norrut på vintern.
De som vet.
Men äsch, sämre utsikt kan man väl ha en onsdag sent
på dan, tänker jag och pulsar vidare med knarr under
skorna och rosor på kinderna.
Jag som är här.
At the first day of christmas
Gnägg
