Lajsa

Jag och mina lovers satt och myste i soffan och skvallrade. Vi kom in på det här med film och jag råkade inte ha jättekoll på Indiana Jones senaste film. Heller.

- Jag blir så fascinerad, det måste finnas så mycket tomrum i Lisas hjärna, sa min vän Lisa.

Jag försökte börja protestera men Sofia sa att jag inte alltid kan komma undan med att jag i alla fall vet vem Brad Pitt är.

Men sen fick vi i alla fall veta vad Sofia fyller ut sina tomrum med:

- Ja men jag gillar såna där filmer med aliens och chiachauor...
- Sofia det är en hund!
- Men ciabatta....
- Bröööd Sofia!
- Men han i stjärnonras krig. Chuwachacka.



Jag har nog faktiskt hellre lite tomrum i min hjärna än överfullt.

Sveriges laguppställning är minst lika imponerande:

"Hehe, Stoor? Heter han verkligen så?! Är han det då...?"

Sveriges riksdag ska fatta beslut om någon ny avlyssningslag. Dom vill kunna läsa alla våra smaskiga mejl.

Fast dom kan inte riktigt bestämma sig så då ska dom sitta uppe hela natten och mangla och sen fatta beslut klockan 9 morgonen efter.

Är det verkligen så himla klokt?

Vi var ute och gick i en av Söders smala gränder. Så kommer en fotbollskille och dribblar sig fram och så här i EM-tider vill man ju vara med i matchen liksom, tänkte jag, och gick mot alla mina instinkter och sparkade tillbaka bollen han råkadde skjuta mot oss.

Det råkade bli en riktig tå-paj, och för att rädda fönster och förbipasserande barnvagnar kastar sig killen upp och räddar bollen med en karatespark. Bollen far rakt upp i ett träd och ner i huvudet på Micha.

- AAAAJ!! Lisaaaa, vad gööör duu?!?!?!

Förlåt. Jag ska inte beblanda mig med fotbollar igen

Promise

Ja men jag visste ju ungefär. Hon är liten och har sån där blond kort frisyr  som alla på mellanstadiet hade. Och den där låten, eeeh, jaa ni vet hur den går. Klart jag också ska med på hennes konsert!

Så står vi där på Mose Backe. Mina kompisar tror att jag ska dricka mig full på cider och stå längst fram och skråla loss i Baby one more time. Men nej, lite bättre koll än så har jag. Det är inte Britney vi är och tittar på.

Äntligen kommer vår idol ut på scenen.

Men åh fan! Är hon sådär gangster? Här har det hänt grejer. Och lite lik min farbrors ex-fru är hon allt. Eller en evil twin sister-variant i alla fall.

Första låten kände jag faktiskt igen, typ andra också. Och tredje: Vaaaa är det hon som gjort den här?!?!

Och en fräsch hunk till kompis har hon också. Kleerup (eller stavas med C kanske?)

Förlåt Robyn, jag är säkert ditt sämsta fan, men jag är ändå ett fan.

Baby we could make it aaaallriiiight

Häromdagen ringde jag min käre vän Lisa:

- Oj, hjälp, åh, ÅH! Det var nära! Ja men visst kan vi ses imorn.. WOW! Där var det nära igen! Neeej han snubblade! Värsta bra läget ju! Men du vi hörs imorrn då, jag tror inte att det är särskilt populärt att prata i telefon för länge här...

Min bäste vän Lisa Lindblad står hör och häpna och tittar på sin pojkväns fotbollsmatch och är till och med insatt i vad som händer.

Alla som trodde det om klassens ettrigaste feminist på högstadiet räcker upp en hand.

Eftersom det verkar gå lite långsamt  för er så har jag ett förslag:

Om jag får listan på alla som sökt min utbildning och deras poäng så kan jag själv räkna efter hur många som har högre poäng än mig och se om jag kommer in eller inte.

Jag är nämligen lite nyfiken på var och med vad jag ska tillbringa de närmaste åren. Sedan kan ni få pilla er i naveln i fred.

Det går bra att mejla mej listan

Jag har en ny idol.

Det är en mellanstadie-stor liten kines som heter Mirai Nagasu. 

Vi har så mycket gemensamt. När jag gick på mellanstidiet gillade jag också att åka skridskor. Jag hade finfina isbjörns-lurviga skridskoöverdrag som min mamma hade i Luleå när hon i sin tur var liten skridskoprinsessa. På vintern var jag ute på vår lilla fotbollsplan som dom snälla papporna i området spolat till skridskoplan åt oss snälla barn. Jag övade och övade på fina piruetter och översteg. Fast jag kunde bara göra översteg åt ena hållet, kanske för att mina ben är olika långa? När det inte var kall vinter övade jag trippel axel på parkeringen när jag varit ute med soporna. Jag tog alltid sats ifrån där buskarna började och siktade på A-brunnen. Jepp, jag var helt enkelt en skridskoprinsessa.

Det är Mirai också. Fast hon har en persikofärgad dräkt och kan några kinesiska piruetter vi inte gjorde i Viby på min tid. Annars är vi ganska lika.

I min fantasi.

Jag och mamma gav oss på att tapetsera och mammas man tyckte att det var den perfekta dagen att göra det på, eftersom han hade perfekta undanflykten för att slippa undan.

- Kvinnor kan, sa han och gick och tog sig en tupplur.

Jajamänsan vad vi kunde. Tapeten sitter fortfarande uppe och kvar.