Hej här bor jag
Jag har det fint. Eller vi. Min stridspartner
och jag pratar bara om oss numera.
Oj vad varm jag blev om kinderna. Kände du?
Ja.
Som om våra känselspröt vore samman-
flätade. Efter bara en vecka i samma våning-
säng är vi redan ett bra team, Nordsell och
jag.
Och om Nordsell är min ena halva så är min
bössa den andra. I natt vaknade jag och
letade febrilt efter min AK5a. Den får nämligen
aldrig vara på mer än en armlängds avstånd.
Förutom när vi ligger i våra sänger och sover
med vapnena inlåsta förstås.
Som tur är ska vi ut i fält ett par dygn nu.
Då får den minsann sova bredvid sovsäcken.
Efter tre timmars vapenvård där varje krut-
molekyl petats bort tror jag nog att min lille
vän ska vara redo. Och medan Nordsell smiter
hem en sväng och klappar sina hundar jagar
jag bort den sista skvätten mjölksyra ur
musklerna med en kvällsjogg.
Sedan ska vi nog vara redo allihopa.
Det gäller ju att ta hand om sig när man lever
så här.
Sig själv och varandra.
Pang sa det. Mitt i prick.
Dagens kloka ord på schemat. Tyvärr sorgligt sant många gånger.
Morgontidningen förra veckan när vi ryckte in.
Och så en skvätt vila.
Vänd smajlisarna utåt!
Jag lyssnar numera endast till Olsson.
Och när löjtnant skriker att det inte är
skalman utan spänstiga krigare vi ska
föreställe så snärtar jag upp mig allt jag
kan.
Jag är så alldeles till mig att jag smäller
hål på pannan när jag ska skutta ur
våningsängen. Sedan droppar det lite blod
även ur fingret när vi ivrigt försöker plocka
isär våra AK5or till smådelar under den där
förbaskade 17-sekundersgränsen.
Och så fort vi får ledigt en kväll ger vi
oss ut på myren och springer intervaller.
För att vara taggade inför morgongympa
dagen därpå. BRAK as we call it.
Varje muskel gör ont. Men arméns kängor
sitter fint. Inte ett endaste skavsår här inte.
Och ja.
Jag trivs förstås alldeles utmärkt strålande i
det sköna gröna.
Det här gott folk är sockor vikta så att det blir en smajlgubbe. Och det
är av yttersta vikt att de ligger prydligt uppradade med smajlet utåt.
Hepp pepp
Det är dags nu. Efter att ha tränat hela sommaren
är det meningen att styrkan och konditionen ska vara
glänsande så här till inryck.
För att inte tala om precissionen.
Det har ibland varit för jäkla knepigt att lyckas med
alla övningar på nitton små tajta möblerade kvadrat
kan jag lova.
Inte konstig att jag är nervös. Träningsdagboken i all
ära men kanske ännu mer nytta har jag haft av min
lilla minneslapp i badrumsskåpet.
Det sägs att jag har det som krävs. Tack det var snällt.
Hepp pepp. Here we go!
Drömfabriken
välkommna till drömfabriken där vi klev in på kulsinterverket.
För en sekund hade man kunnat ana någon slags ironi i rösten.
När jag sedan for hem en sväng och berättade om mitt fräsiga
sommarjobb påminde Göran mig om när han en gång för länge
sedan kommit hem i industrifabrikskläder.
Då sa lilla jag att jag också vill ha ett jobb med feta reflexband
när jag blir stor.
Nu hänger jag in min overall i skåpet för den här gången.
Och ja. Jag gör minsann ett kryss på drömlistan.
Hell yeah.
Trädlilainen
Undrar varför jag alltid ritar träd tänkte jag?
Med en hel liten skog bland alla block borde jag
väl tröttna snart.
Just som jag satt där och trodde att mitt största
problem var att pappret var för litet så tog bläcket
slut.
Som om det skulle kallas problem fnös jag och
snörade på mig springskorna och gav mig ut en
sväng i den ritkiga skogen istället.
Lätt som ett litet A4-papper fladdrade jag fram.
Det är det som är så fint med att ha träd omkring
sig. Det är så sällan något känns särskilt tungt.
Det är nog därför jag aldrig tröttnar.
Nope. Not a problem.
Surströmming, baby!
Kärrdal 2008 - fin årgång
Det vattnas i munnen vid bara tanken på att man idag får
hugga in på årets surströmming. Som jag varit sugen!
Dagen till ära skulle jag kunna ge en liten, liten bit av någon
inte allt för viktig kroppsdel för att få sitta på en solig altan i
Kärrdal med mina bästa vänner. Och Röda ulven förstås.
Men jag är då inte kinkig.
Jag kan tänka mig att äta var som helst med vem som helst.
Bara jag får min efterlängtade ruttna fisk på bordet.
Kom hem en sväng från utlandet är ni rara
I just cant get you out of my head
Jag kan bara inte släppa det. Allt kändes så himla rätt.
Ända in i innersta maggropen vid första ögonkastet.
Den här gången är det inget trams och larv från min sida.
Jag vill verkligen ha en sådan där som alla tycker är kung.
På riktigt.
Sjung med i dagens låt:
Berrylicious
Eller blått är flott och life is good som man också brukar säga
där man ligger utsträckt under en regntät fjällbjörk med blåbär
på armlängdsavstånd. Och så slutklämmen förstås.
Gotta love it!
Min fina blåbärsblåa Lisa-mössa har jag förstås fått av Snusen.
Kakkanter we like
Tack vare Snusen har Abisko mountain lodge världens godaste kakor.
Fjällen i all ära men när det ska envisas med ilsket regn och
blåst kan det vara minst lika fint att styra sin snoriga näsa
tillbaka mot civilisationen.
Civilisation i form av en liten lodge.
En kopp te lika varm som den var gratis och överblivna kanter
från dagens bakning gör vem som helst på bra humör igen.
För att inte tala om att dingla med benen från en barstol och
titta på medan ens kära snälla vänner jobbar och sliter.
Så var jag helt plötsligt väldigt nöjd med min fjälltur ändå.
Ten days with the bite of an igelkott
Det skulle kunna vara en igelkott som bitit mig eller om det bara är
någon gammal tonårsgen som ligger kvar och skvalpar i blodet.
Den här veckan har jag gått i dvala och sovit som en sten efter jobbet
för att sedan kunna vara ute och ränna till långt in på natten.
Som en fjortonåring med sommarlov trots att höstkylan smyger sig på.
Det blir liksom två dagar i en på så vis. Dubbelt så många dagar.
Och ja. Nog är jag dubbelt så lycklig.
Jag snäppar upp mig
ÖB för att köpa tandkräm och tvål och andra viktigheter.
Så med min feta LK-lön i högsta hugg handlar jag toapapper i
småpack på ica i stan. Med hjärtan på.
Lite finare. Lite dyrare.
Sedan går jag malligt hem och serverar mig själv finfisk och bubbel.
Eller ja...
Jag öppnar en burk makrill och dricker ett glas samarin till middag.
Allt hinner inte ändras över en natt.
Men vänta ni bara tänker jag och sätter tänderna i ett extrapris-päron till efterrätt.
Se dra på trissor. EFTERRÄTT!
Kiruna nästa
Snusen skickade en bild och skröt om hur många
firrar de fått. Bara första timmen.
Inte konstigt att det rycker lite i hemlängta-nerven.
Tjo hejsan
Mamma och Göran har varit på dansläger i Herräng och svirat loss.
Ett herrans hejdundrande liv är det tydligen.
Alla åldrar och nivåer. Very absolute nybörjare tänkte jag och min
Fia-fruga sikta på.
Sedan såg jag en snutt på youtube och tänkte om. Eftersom Kortis-Fia
är den känsliga av oss två så får det bli hon som bestämmer hur vi gör
med det hela.
oss av till spaktaklet.
Grymma grabbar tänker du? Javisst. Kolla hela filmen. Killen till höger. Tjo hejsan.
Home sweet home
En sväng hem också. Träffa kompisar och
grillkalasa. Det kan se ut som att en av mina
kära efterlängtade vänner sover mitt i
fredagsmyset och att regnet öser ner på
kalasandet.
Men det är inte som det verkar.
Det var förstås kanoners att vara hemma en
sväng.
Speciellt som min lillebror vaskade fram sitt
bästa partytrick framåt lördagkvällen.
Låt mig presentera snigeln.
Dessutom fick jag en sådan där leksak jag glömt att jag så gärna ville ha. Perfekt!
Bubbel på balkongen
Karlskrona är väldigt fint. Speciellt på sommaren.
Och allra mest där man sitter uppe på min farfars
balkong och dinglar med benen.
Sippar på päroncider och knaprar på finnötter och
bara spanar.
Vilken lyckans ost till barnbarn man kan vara, va.
Jag hjärta Stugan
Det är för himla fint att vara i farmors stuga. Här är det alltid sås
och potatis på menyn. Och fisk förstås.
Det är ju ändå i fiskblekinges djupa skogar den lille stugan ligger.
Bäst av allt är alla gamla prylar. Peta på den rostiga gamla skogs-
kråkan eller rassla med brunnshinkens kedja i hopp om att väcka
någon långt där nere. Det finns så mycket att göra.
Granarna växer så det knakar men resten består.
I lillstugan fattas fortfarande den där envisa sista plankan i taket.
Tänk vad skönt va. Resten av världen skyndar på i ett evigt virrvarr
där ute men här vid skogsvägens ände är allt precis som det ska vara.
Just denna spindel var ny för i år.
Jag har varit utomlands
Det kändes i alla fall som utomlands. Gotta love Kalmar!
Think Ink
House of Pain
Äntligen har det där klottret från mitt föreläsningsblock fastnat
på min hud. Lite fick jag allt bita mig i armen och hålla andan.
Men fint blev det. Min lilla snutt text på latin sitter nu där den ska.
Vad det betyder?
Massor.
I alla fall för mig.
Spring ikapp mig på stranden om ett par dagar så ska jag visa.
Ja tack
Slå de här va, Snusis!
Tyvärr hade de kinesiska små barnen knåpat
ihop detta par i helt fel storlek.
Annars hade jag slagit till.
Jag som så hemskt gärna skulle vilja spatsera runt
i ett par alldeles egna Rödluvanskor.
1 liter omtäksamhet
Thats why jag fortfarande gillar att sova över hos Thräs.
Måndagkväll i Kalmar
Nej det är ingen bordell. Det är bara en röd kökslampa.
Oj vad länge jag sovit tänkte jag där jag klev av planet
och slogs av den spanska medelhavsluften. Men vi hade
visst bara flugit till Kalmar precis som det var tänkt.
Och det är då inte så bara.
Här dricker man finvin redan på måndagkvällen.
Och ja, jag smuttade lite på ett glas jag också,
trots min vita sommar.
Det är så bra för hjärtat har man ju hört.
För att inte tala om hur bra man mår i hela kroppen där
man sitter med världens allra finaste vänner.
Kärlek.
Lördagkväll i Kiruna
Av min vän brevbäraren fick jag en pinata. En annan
fin födelsedagspresent var min lille överlevnadsyxa.
Så var lördagkvällen långt norr om polcirkeln räddad.
En oslaktad pinata
Bye bye
Idag plockade jag ur mössa och vantar ur topplocket.
I med bikini och sommarklänning och shorts. Jag ska ut
på min favoritrutt nu igen.
Kalmarbabes i sommarvärmen och skogsmygg i stugan.
Gräddsås hos farfar och grillkalas hos mamma.
Jag hade tänkt ha det så där vansinnigt bra nu en vecka.
Bye bye Kiruna. Hej hej sommar.
Heavy week
En dag hoppade jag över att gå på två av alla de där
brunnarna som jag alltid måste kliva på på väg till jobbet.
Seriöst. Vad kan hända liksom?
Jo, hela verket stannade och blev stående resten av veckan.
Det har varit ett tungt samvete att bära på.
Don't jump over the brunns för heavens sake.
