Lajsa

- Är det den första på söndag?
- Nej, är det inte den första på lördag och andra på söndag? Eller är det tvärtom?
- Näää.... Det lär ju inte vara tvärtom i alla fall! Den första lär ju kommer före den andra. 

Februari here we come!

... backen ner till coop är ett långt lyckligt  weeeeeeee-skrik och snö som sprätter upp i ansiktet.

.... man alltid får parkeringen närmast, nämligen bakom skåpen vid kundservice.

... man aldrig någonsin behöver oroa sig för sönderfrusna batterier eller tänka på att fylla på olja.

.... man däremot är lite orolig att de14åriga ligisterna, som har bänken utanför coop som ungdomdsgård, ska tjuva pulkan.

... vägen hem betyder en lång uppförslutande utmaning med överfulla pulkor och lite svinn på ett havregrynspaket eller så.

.... när transport blir sport.

Ja, även bil är ett lyxproblem för i-landsinvånare.

När vi kom tillbaka till vårt lilla hem efter jullovet tittade jag och Snusen in i vårt stackars skafferi.

Hohooo?!

Utmaningen var antagen och reglerna enkla.

Fram till nästa löning skulle vi klara oss på detta hopskrap av halvfulla rispaket, några lyckliga bönor och en och annan tonfiskburk.
Det enda som får köpas är mjölk och frukt.

Det har faktiskt gått mycket bra. Över förväntan.
Variation i kosten är ett lyxproblem för i-landsinvånare.
Havregrynsgröt till både frukost och lunch är gott.
Mumsfillibaba.
Och att hålla hårt i bönpaketen som om de vore guldklimpar är en bra övning i att hushålla och inte bli en bortskämd miljöbov.

Nu är dagen kommen och  vi hade faktiskt klarat oss en dag till.
En ärtsoppekonserv fanns kvar.

Och belöningen:
Vi ska få pålägg - vi har köpt vår efterlängtade ost!

Mitt hjärta slits i bitar. Nu har jag kastat mig ner på golvet jag vet inte hur många gånger, överlycklig och halvt på väg att bli  religiös och trott att där - dääääär är det!

Men så är det bara ytterligare en av dessa jävla papperstussar!
Vem sprider ut dessa örhängesstora papperstussar med jämna mellanrum i våra korridorer?!
Vem njuter av detta?!

Why God?! WHYYYY?!?!

Igår kväll gick jag hem från syjuntan med Jonna.
Under mina långkallingar hade jag lite lagom vanlig Kiruna-gåshud
medans Jonna inte hade någonting på sina ben.
Ingenting alls. Bara basketshorts.

- Nä men fyra minusgrader, det är ju varmt det.

Ja just det. Tänkte inte på det.

Ny kurs. Här är kursens mål, schema och litteraturlista. Kapisch?

- Jag har en fråga bara. Där på litteraturlistan, där står det bara en Sveriges Nationatlas men jag har köpt två - den här Berg och jord och någon med vatten... Varför har jag gjort det?



Svaret var en gammal litteraturlista.
Klassen tycker antagligen att jag är lite efter. Att döma av deras brutala hånskratt.
Men hoppas hoppas, kanske tycker i alla fall läraren att jag verkar smart och flitig som köpt för många böcker.

Igår var vi på ett jättecoolt ställe.
Om det  nu ser ut som jag minns det förstås.
I så fall var det verkligen spaceship-coolt.

Hela julen låg jag dödssjuk med feber och snor i ofantliga mängder. Alla utom jag var ute och åkte skridskor i solen och festade sig medvetslösa på juldagen. Då kom min mamma med de tröstande orden:

"Men Charlotte Kalla är också sjuk, hon får inte åka den där skidtouren"

Jaha men dååå så.





(Nej då Kalla, jag ville att du skulle vara med och  piska skidtajtsen av finnarna i år med)