Lajsa

Första dagen i min LKAB-karriär önskade herr Orava oss
välkommna till drömfabriken där vi klev in på kulsinterverket.
För en sekund hade man kunnat ana någon slags ironi i rösten.

När jag sedan for hem en sväng och berättade om mitt fräsiga
sommarjobb påminde Göran mig om när han en gång för länge
sedan kommit hem i industrifabrikskläder.
Då sa lilla jag att jag också vill ha ett jobb med feta reflexband
när jag blir stor.

Nu hänger jag in min overall i skåpet för den här gången.
Och ja. Jag gör minsann ett kryss på drömlistan.




                                   Hell yeah.

Jag har blivit lite för fin för att ta mig ända ut till superbilliga
ÖB för att köpa tandkräm och tvål och andra viktigheter.
Så med min feta LK-lön i högsta hugg handlar jag toapapper i
småpack på ica i stan. Med hjärtan på.
Lite finare. Lite dyrare.

Sedan går jag malligt hem och serverar mig själv finfisk och bubbel.
Eller ja...
Jag öppnar en burk makrill och dricker ett glas samarin till middag.

Allt hinner inte ändras över en natt.


Men vänta ni bara tänker jag och sätter tänderna i ett extrapris-päron till efterrätt.
Se dra på trissor. EFTERRÄTT!

Hur arbetsveckan var? Jo tack. Det kan jag allt tala om.
En dag hoppade jag över att gå på två av alla de där
brunnarna som jag alltid måste kliva på på väg till jobbet.
Seriöst. Vad kan hända liksom?

Jo, hela verket stannade och blev stående resten av veckan.

Det har varit ett tungt samvete att bära på.


             Don't jump over the brunns för heavens sake.

När lördagkvällen kommer smygande kan det hända att man får för sig att
det vore mysigare att stanna hemma med en godispåse än att jobba 12 timmar
natt.
Man kan äver få för sig att man hela tiden måste hålla span om det nu skulle
vara så lyckligt att en chokladtomte i naturlig dvärgstorlek skulle spatsera förbi.
Tänk va?
Att få knäcka nacken av honom och äta upp hans gigantiska chokladhuvud!

Men se LKAB har då en lösning på allt. På gratiskaffe-automaten finns en knapp
för sockerchock i pulverform. Blåbärssoppa it is och fokus återgår till det normala.

Det kallar jag säkerheten först!



                                      LKAB-figurer från Krauz & CO

Plötsligt märker jag att jag springer runt barfota.
Herre jösses vad har jag gjort av strumporna?
Lagom tills jag glömt vad det är jag letar efter
snubblar jag över dem.

Det är skönt att veta att jag i alla fall inte blir mer
förvirrad än vanligt av att jobba natt.

Imorse stegade jag hemåt så där vansinnigt sent. Eller tidigt.
Hur man nu ser på det när man lägger sig senare än vad man
klivit upp under hela långa arbetsveckan. 
Även om jag själv varit lika vit som mina rullgardiner denna helg
så är det inte särskilt svårt att vara ute och härja ända in på
morgonkvisten.
Hela natten skiner nämligen solen som guld.
Och alla supernajsa människor i denna stad är guld.


Dygnsomvänd och laddad för nattvecka i gruvans tjänst - check!

Ledigvecka it is. Men det hejdar mig inte 
från att ge mig av på internutbildning. Igår
var det ända bort till industriområdets mörka
gränder som gällde.
Vibratorvägen närmare bestämt.
Kinky!
Och idag stod det Heta Arbeten på schemat.
Jag är till och med certifieriad att utföra dessa
heta sysslor numera.
Oh ja, jag vet vad ni tänker.

Minus-tusenmetersklubben känns inte så
jäkla avlägsen.



Oh baby baby, looking good in fallskyddsutrustning.



Bild

Finni och Maff. Notera även livs levande människor i bakgrunden.
Vi var inte helt totalt ensamma vid Hjalmar Lundbohmsgården.





Midsommar och eftermiddagsskift sammanföll passsande nog för min del.
Det betydde sill och potatis på filt i grönskan innan gruvan kallade. Det innebär
även gigantiskt snuskigt mycket ob-tillägg en helg som denna.

Ni hinner knappt säga skål och hick så har jag tjänat ihop en liten skottkärra
med guldpengar. Lagom tills ni ser dubbelt rullar ett tågsett med 68 malmvagnar
iväg med alla mina stålars.

Ja. Ungefär alltså.

Låt mig nu vara lite dryg och skrytsam när jag har mitt livs första välbetalda jobb.

Som sagt har jag en hel del tid att fundera där jag påtar på i gruvan.
Ta till exempel det här med vad som är pk och inte.
Mamma, pk är förkortning för politiskt korrekt. Ungdomar nuförtiden
slänger sig med det mest hela dagarna.
Det där var ju inte direkt helt pk!
Som häromdagen i LKABs personalrestaurang.

Vi diskuterade huruvida det jobbar många utlänningar i gruvan eller inte.
Jag råkar veta att det i alla fall finns en. 
Först trodde jag att han var alldeles otroligt smutsig men han visade sig
vara svart naturligt.
Det är förstås inte särskilt pk att säga så.

Precis som att det tydligen inte är helt pk att kalla Sveriges bästa bakverk
för negerbollar. Att döpa äckliga bakelser med sockerbaserat snor efter
Österrikes huvudstadsinvånare är helt okej.
Men att blanda ihop socker och kakao med människor från varmare
breddgrader eller att blanda ihop en hård arbetsinsats i gruvan med exotisk
hudfärg?
Det går minsann inte!

Det som är allra minst politiskt korrekt av allt måste väl ändå vara att ta för
givet att man alltid skulle mena något negativt så fort man nämner en svart
person i samma mening?


Herre jösses. Ta en negerboll och lugna ner er för sjutton.




                                            Världens godaste

... när man efter jobbdagens slut och ett evinnerligt skrubbande
har en hudfärg som gått från svart till bara aningens ljusgrå.

... när man tycker att bara aningens ljusgrå ser helt okej ut.

... när man har svårt att skilja på om de andra gruvarbetarna är
smutsiga eller av utländsk härkomst. Eller eventuellt båda.

... när man överraskat börjar fundera på när sjutton det var man
färgade håret svart? För att sedan komma på att det är smörjfett.

... när man panikartat rotar i smutshögen i omklädningsrummet för
att ens egna overall klibbat fast någon annanstans.

... när en overall i smutshögen betraktas som ren jämfört med sin
egen. Typ kliniskt militantpedantiskt superren.


                      

Min karriär i gruvan susar på med stormsteg. Jag skottar returband
och gör rent siktar och spolar golv. Springer ned till underjorden och tar
bort skrot på band och sätter personligt rekord i den långa trappen upp.
Med pulsen på max spolar jag sedan lite mer golv. 
När transportband stannar vrider jag på vred och trycker på knappar.
För att sedan återgå till att spola golv.
Jag tar fuktprov och gör dropptest. Och spolar golv.

Allt detta spolande på envist återkommande slighögar är en helt underbar
syssla. Jag älskar det verkligen. Man hinner tänka och fundera en hel del.

Vad jag ska bli när jag blir stor?
Hur går egentligen resten av den där låten vars två rader i refrängen jag
har nynnat på de senaste timmarna?
Hur hårfin är inte skillnaden på att vara vädergud och erodera berg eller
vara driftare och med en gigantsik vattenslang erodera ner slighögar?
Är det så här det känns att vara brandman?
Eller kobraormstämjare?
Vad ska jag egentligen bli när jag blir stor?

Jag funderar inte bara utan hinner även komma fram till många svar där 
jag står.
Denna vecka har jag jobbat 76 timmar. Meningen med livet sägs vara 42.
Vilket är festligt eftersom 76+42=118 och 1+1+8 är 10. Etta nolla.
Aha! Etter och nollor!
Jag ska minsann ta och gå den där sommarkursen i programmering som
jag anmälde mig till ändå.

Ja ni förstår. Jag har väldigt mycket tid att tänka om dagarna.



                                              gruvisch bergisch

                   My precious. Mina alldeles egna små pellets från gruvan.





Idag var jag nere i besöksgruvan. Tänkte att det var lika
bra att ha koll på läget inför arbetsintervjun som gruvguide
i morgon.
Jag övade in tyska glosor som järnmalm, hisschakt och stadsflytt.
Memorerade hur många ton malm det rullar ut från gruvan varje
dag och var nödutgångarna finns. Hjälmen på!
Även om det var spännande visade det sig vara överkurs.

Precis som jag kom hem ringde det nämligen från den stora
gruvans kontor och jag har redan fått jobbet. Alltså det andra.
Jobbet som serviceman är mitt!
Istället för att frakta runt tyska turister i underjorden ska det
rullas pellets i kulsinterverken.
Nattskift och sotiga kinder och skitiga overaller here I come.

Fettisch för tyska språket vs. arbetskläder med reflexband.

                                             1-1