Update - mitt fabulösa liv goes on

Tvätten förblev vit. Jäkla trist. Men min fortfarande
oturkosa men ack så spännande garderob ska hör och
häpna snart få tillökning.
Jovisst!
Skriver man VG på tentan får man nämligen beställa
jeans för studentvänliga 199pix på hm.com.
Har jag hört.

För lyckas jag och min största motståndare alla tider
avsluta 2 års tentakamp med att skriva exakt på pricken
samma poäng på vår allra sista tenta.
Ja då bara måste det ju firas med vansinnig shopping.

Dock skippar vi tårtan. Jeansen fanns inte i min storlek.

                                                  Hepp. In med magen!




                     Snusen och jag på romantisk insparks-finfika i höstas.

Nichts

Ingenting. Absolut inte någonting har jag att säga. Mitt huvud
är lika tomt som morgondagens powerpoint är full med bilder.
I rekordfart spottade jag ur mig 1817 ord i ett PM och 27 slides till
redovisningen om min alldeles egna nationalpark Gotska Sandön.
Puh.
Och än har jag många timmar kvar på mig att fila på det sista.
Skriva dit 783 ord till vore bra.
Hinna plugga lite till tentan också vore ännu bättre.
Fast ro iväg en sväng vore nog faktiskt bäst av allt.

Bort till sommar och sandstränder och saltruffsigt hår och grus mellan
tårna och kallsup med tångsmak...



                                        Gotska Sandön. Bild härifrån

Sassa sassa mandelmassa...







Snart får vi höra tangentbordet rassla.
Den här gången
skyller jag varken på solen eller herr Schwanke. Nu var det
faktiskt Snusen som kom och störde.
Hon har nämligen blivit med kamera. Det bara måste ju firas.
Och fotas!

För har Snusen sin nya kamera framme vill jag som vanligt
göra precis likadant.
Som alltid.
En liten fotoorgie senare när vi i extas spanat in vilka grannars
fönster som nås med våra superzoomar och vilken färg som är
roligast att ha med låg vi utslagna på sängen.
Grönt är skönt och blått är flått.
Efter att ha tagit ytterligare några bilder ur dreglande
koma-position funderar vi nu allvarligt på att ta tag i våra liv.

För nu så. Nu jäklarns så blir här hemtenta av. Alldeles strax...







                               Utsikt från min koma-position

"Ist das eigentlich möglich? Oder nicht?"

Ja man kan ju undra. Så här mitt i tentaveckan finns det så många
möjligheter. En hel ocean av allt som man skulle vilja och kunna och
behöva göra.
Men idag är dagen då jag börjar med hemtentan på allvar. Efter en
liten promenix i solen med en hel hög nya fräscha D-vitaminer och
kanske en och annan liten nyodlad fräken slår jag mig ner.

Jag ska bara se en liten bit på die Wettermacher medan jag äter lunch.
Men se dra på trissor! Just som jag skulle stänga av mitt i programmet
så har forskarna förflyttat sig till Kiruna.
Kiruna!
Jösses amalia! Nu får jag äntligen se hur det ser ut innuti Arena Arctica.
Fussbodenvärmer har de minsann. Och vilket fräsigt plan!

Men nu, nu så ska här pluggas. Ska bara kila ut i köket med disken.
Oj herre min get! Vilka brutala dammråttor det liggar framför dörren!
Jag måste bestämt bara dammsuga lite fort innan jag kan ta mig ut.

Men sen så.


          Karsten Schwanke - programledare och the maaan
 


Malignt ekonom

Visst kändes det mest som en stor börda till en början.
Någon slags pestsjukdom eller cancertumör som förstörde vår
hittills så glassiga och lättgenomglidiga utbildning.
Med tanke på svårighetsgraden på den här kursen lär vi aldrig
bli av med omtentorna heller, tänkte jag först lite skeptiskt.

Men så visade sig den gigantiskt tjocka ekonomiboken ha sina
ljusa sidor.
Den är stundom så pedagogisk att även vi på  korvgrillarlinjen
förstår oss på saker som marknadsföring och konkurrens:

Våra vänner är ute i Kanadas vildmark på campingsemester och när
de tittar ut genom tältet ser en aggressiv grizzlybjörn attackera dem.
Då börjar den ena camparen genast att snöra på sig joggingskorna.
- Du tror väl inte att du kan springa ifrån en grizzlybjörn?
- Nej men det räcker med att jag kan springa ifrån dig!


Det gäller nämligen inte att vara bäst.
Det räcker att inte vara allra sämst och ikappsprungen först.


                             Another day at the office

slemmigt men mättande

Jag bara utgår från att ingen riktigt bryr sig.
Vi redovisar nämligen ett halvårs långt arbete den
här veckan. De evighetsslånga åtgärdsprogrammen.
Inte riktigt alla lyckades komma ihåg det bara.

Så jag pimpar min powerpoint med färgglada bilder.
Min trötta sömniga virriga klass som knappt vet vad
de heter eller var de ska hålla hus och när.
Deras trötta små blå ska allt få sig en kick i alla fall.

Åtgärder och biotopvård och budget och nationell lag-
stiftning och samordning med andra insektsätande djur....


Jag gör det så tydligt och lättsmält jag bara kan.
Slemmigt men mättade.
La in en bild på världens kanske allra bästa insektsätare.
Så att ni kommer ihåg det i alla fall.

Och så att vi åter igen kan sätta ribban för vår utbildning.




                           Timon och Pumba

Langeweile für Alle

Det är helt enormt brutalt oändligt tråkigt.
Som ett barn som vägrar svälja medicinen.
Eller tugga i sig mer diagram och miljöbalkar.
Definitioner och myrmarkstyper och starrsorter.

Jag tittar på tapeten. I taket. På ingenting.
Och så börjar jag om igen.
Shoot me hard and kill me slowly.
Tristessen går på högvarv. Allt annat står stilla.

Sa jag att det är tentavecka?




     "Anyone noticed that 'studying' 
             is like 'student' and 'dying' put togehter?"



We dont speak the same language

Jag sitter och skriver rent anteckningar. I vanlig ordning
så är det aningens knepigt att se vad jag egentligen skrivit.
Laminariaarter och fucobiliner och fucoxantiner...
Men vad är det den där rödalgen heter som man har till sushi?
Porfylla eller parfylla?

Goggle brukar veta.

"Kan ett samkönat par fylla i dem utan att det känns obekvämt?"

"En underbar kryssning hade jag allt, ett par fylla finnar o ganska
svårt o sova men annars var resan okey"

"Dock är det ett välkänt faktum att par-fylla aldrig är speciellt lyckat!"

Nähä. Nästa livlina. Ring en vän?



        Jag och min fruga på kalas. Typisk parfylla?

the Nightmare before Tenta






Man skulle kunna tro att jag bara var lite nervös inför tentan.
Och aningens stressad inför att det är fredagen den 13e.
Men det fanns andra skäl till att jag inte kunde somna igår.
Det är så mycket mer än betyg i Naturgeografi II som står på spel.

Därför vaknade jag flera gånger i natt och drömde mardrömmar om
att jag försov mig och missade tentan. 
Och värst av allt.
The Evil Pumpkin stod där och skrattade elakt och retade mig.

Noll Poäng! Noll Poäng!

Men så när jag vaknade för tredje gången intalade jag mig själv att
det bara var en läskig dröm. Att det inte var på ritkigt.
Pumpan var ju bara var en halloweenkostym.
Förra året!
Och Snusen är ju snäll egentligen.

Så länge hon inte vinner över mig på tentan förstås.

Högskoleexamen here we come

Där satt vi på rad, vår lilla klass i vårt lilla Kiruna, och stirrade via
videolänk på dom där nere i Umeå.
Den skallige, den pappalediga och den där nya förmågan...
Visst ser han riktigt biolognördig ut?
Det är svårt med videolänk ibland. 
Forskaren och doktoranderna ville gå igenom diskussionsfrågorna.
Genetisk drift och inavel och andra bevarandebiologiska bekymmer.

Vi hade som vanligt lika amöba-lite att tillägga.
Satt mest och kisade mot den halvblurriga skärmen och diskuterade annat.
Eller är han en sådan där stureplanskille som kör på den coola töntlooken?
Inga fler frågor alltså?
Det var då vi satte ribban en gång för alla för vår utbildning:

Hur gammal är du?





Psycho-spiritual satisfaction

Så här dagen innan tenta är det skönt att känna att man har huvudet på skaft.
I morgon är det meningen att jag ska kunna allt om hur vi ska rädda jorden.
Åtminstone alla utrotningshotade skalbaggar.
Collapsing population cycles. Principles of conservation biology.
Det är mycket. 
Det är tungt.
Vi behöver till exempel ytterligare fem jordklot för att jordens resurser ska räcka till alla om de nu prompt ska ha samma levnadsstandard som oss i bortskämda väst.
Psycho-spiritual satisfaction heter en av orsakerna.

Inte konstigt att man behöver en paus då och då.
Jag gick ut för att ta en nypa luft, posta några brev vid ica och slänga soporna på gården.
Det gick oväntat fort.
Varför gick jag aldrig hela vägen till postlådan?

Jaha, jag slängde visst breven också.


Whish me luck


Zuhauseprüfung vielleicht

Så kanske det heter. På  tyska. På svenska heter det i alla fall hemtenta.
Det är helt otroligt skönt. Att sitta med både frågor och svar samtidigt.

Och att sitta med både dator och havrekex tillsammans.
För det är så vi gör det.
Precis som om vi var små och gjorde läxorna tillsammans, Snusen och jag.
Fast vi har inga antika 90talshårddiskar i knät och så får vi äta hur många havrekex vi vill.
Så många så att det blir lunch av det

För våra mammor är inte häääär!



Tentavecka

När det är tenta på G är det lätt att man får lite panik och spårar ur. Det ballar ur som vissa i klassen skulle säga. Men för att hålla oss på rätt spår har jag och Snusen en liten ramsa som vi repeterar med jämna mellanrum. En frågar och den andra svarar som i en riktigt hurtig en-manna-cheer-leader-kör.

Snus? - JAA!
Cigaretter? - NEEJ!
Godis? - JAA!
Knark? - NEEJ!
Ipren? - JAA!
Valium? - NJAAAaaaa... om man kommer över lite tycker jag att man får dela med sig!

RSS 2.0