das Wochende


Långa, långa vägar genom skog, skog, skog var en svensk sevärdhet








Team Schweiz fick så mycket stryk i plump att barnen nästan började att gråta








Rentierschabefleisch fick högsta betyg








Philip








Moltebeeren







Tschüss! Schöne Reise! Bis bald! Auf wiederschreiben! Vi ses i alpstugan i Schweiz.



Nu blev det tomt









Fredagshäng i baren



























Se det kan då vara rent skadligt för di små
att bli insläppta på krogen i för tidig ålder.







mein Geburtstag


        Jokk och fjällbjörkskog där trollen bor imponerade stort på familjen Schweiz.



Min födelsedag var så där vansinnigt bra att jag nästan fick en
tår i ögat när jag vid femsnåret på morgonkvisten snubblade i säng.
En äkta schweiziskt nöttårta i skogen bland mygg och regndroppar.
Sedan en sväng på stan med mina jämnåriga lekkamrater.
Skål och skrål.
Tända efterfestgrillen och stämma gitarren.
Och tänk så många födelsedagssånger det går att hitta på youtube.

Jösses vad jag kände mig genomfirad!







Eine torte i klass med mammas jultoscakaka imponerade stort på födelsedagsbarnet.






Tjugofyra minsann!






I morse knackade små schweiziska knogar
på min dörr.
Ute i korridoren följde jag ljus och serpentiner och spår av paket
hela vägen till frukostbordet.
Jag fick en schweizerkniv de luxe och schweizerchoklad de mums.
Och ännu mera ljus och girlanger.

Det var en  hejdundrande start på min alldeles egna dag som bara
blev bättre och bättre.

Hipp hipp hurräj för gamla gamla mej!







Filmjölk, bitte

Idag tog pappa Schweiz fel på filmjölk och vanlig mjölk
till morgonkaffet. Härligt sur och lagom trögflytande.

Det är minsann så man lär sig nya ord, gott folk.




                               Fil som är så gott!

einen Ausflug nach Jukkasjärvi


Svenska nationalsporten - Kast med liten älg






Samiska nationalsporten - Kast med litet lasso








Idag kom jag på vad jag ska bjuda på för kalasmiddag i morgon







Intet ont anandes barn





Für d liebi Lisa







Har någon sett
en finare Alfons?
Jag är riktigt nöjd över hur mina
schweiziska små barn insuper den
svenska kulturen.

I morgon ska vi klappa renar och i
slutet av veckan ska nog alla barnen
våga sig på att smaka av sillen.

Mission Schwedisch goes on.







      Välkomna till Sverige - ta en bit sill och känn er som hemma



Schwedisch kultur, bitte


                                      Typisch Schwedisch pyssel och knåp




Inte nog med att det blir sill och köttbullar till lunch när
el Schweizo anländer till helgen.
Dessutom har jag varit på bilbioteket och lånat en hel hög
med svensk finkultur. Så att de får se hur vi lever i Sverige.

Det bästa av allt är att de alltid tror precis varje ord jag säger.

Freue mich schon!





                                      Schwedische kompisar i skogen






           ...och schwedish knatteridning. Det gick jag också på när jag var liten.








Reisefieber

Nu har de börjat packa och stå i inför den långa färden.
Mina kära schweizare mejlade just och sa det.
Och allt sådant där annat man måste checka innan avfärd.
Vilken tid de kommer och telefonnummer so für den Notfall
och går det verkligen att jogga i Kiruna eller hur står det till
med björnarna?

Björnarna?

Det är väl knappast något att oroa sig för jämfört med när
de schweiziska små liven sätter klorna i sin gamla aupair.




              Ja, jag är fastbunden med en vakthund på huvudet.









Bis Bald







Snart kommer de! Mina schweiziska små barn laddar för den långa resan.
Min lille Philip är som synes taggad som få.
Hoppas att de tycker att det är lika roligt med avlånga, avlägsna Sverige
efter hundratals timmar på tåg bara.

Ich freue mich riesig!


En lycka kommer sällan ensam





Alla goda ting är tre
sägs det. Så frågan är ju vad som någonsin
skulle kunna toppa de andra två sensationerna där jag igår satt med
glada nyheter om både sommarjobb och en fräck utbildning till hösten.
De glada rymdarnas grillkväll var supertrevlig.
Filmen vi såg sedan var också kanon.

Men inget av det slog det brev som dimpte ner i brevlådan. Mitt hjärta
slog några extra slag och tårarna letade sig fram i ögonvrån.
Min lilla Philip i Schweiz, som förresten börjar bli ganska så stor nu, hade
skrivit till mig. På svenska.
Fyra år senare försöker han sig fortfarande på detta konstiga språk.

Mitt gamla aupair-hjärta slits nästan i bitar. Gulle dej.


      
                                      De små liven och jag

Vergissmeinnicht



Jag är så rädd
att dom ska glömma mig en dag. Glömma att dom faktiskt känner någon som känner deras stora svenska idol.
Jodå, Karlsson vom Dach bor till och med ganska nära mig!
Glömma bort hur man leker Luchs im Dschungel och hur svenska köttbullar smakar och hur fantastiskt mycket snö det blir i Sverige om vintrarna.
Ja visst har vi Eisbären på gatorna, men dom är snälla.
Glömma bort att jag faktiskt bott med dem i deras lilla by och ljugit ihop allt vad de velat höra tills deras ögon var stora som hålen i schweizerostarna och öronen nästan trillade av.

Men än så länge skriver mina små schweiziska barn brev till sin gamla au pair.
Nu senast blev jag alldeles extra rörd.
Lilla Tamara kommer till och med ihåg hur många fräknar jag har.

Exakt på pricken.


RSS 2.0