Stridsskolan
Vi höll på att trilla baklänges där vi slog upp
dörrarna till våra rum på stridsskolan.
Färdigbäddade sängar - i försvarsmakten?!?
Jovisst.
Fint ska det vara när man stiger i graderna.
Där slutade dock det glassiga. Långa dagar med
härjande i skogen.
Inta stridsställningar och snoka upp spår med
hund.
Grupps formeringar och blixtlås höger när vi
blir beskjutna.
Lera upp till knäna och tummen i kläm.
Och ge order.
Order order order.
Världens längsta förkortningar - check.
10 dagar senare var vi nog en aning slitna.
Men så fick landets soldater en hel hög med
nya snitsiga gruppchefer.
Gruppchefskursen intar övningsfältet
Nere i varma södern hade våren kommit
Sista kvällen firade vi i mässen. Fint ska det va.
Vår Lapplandsvarg hade hittat hela vägen ner till Vällinge
Echo Alpha, Echo Alpha!
Lapplandsjägare på hugget vid svenska gränsen.
Efter en lätt justering på kartan hade vi Muonioälven rakt
över myrmarkerna i Kalixfors.
Vips låg där finska gränsen och här skulle det posteras och
vaktas.
Dag som natt.
Som dag som natt som dag igen.
Däremellan kom en same som fått korn på fienden på andra
sidan Banansjön.
Tjo och tjim.
Äntligen fick vi lufta piporna och skjuta några skarpa.
Sedan ställde vi oss på post igen. Och vaktade och vaktade.
Och vaktade ännu mera.
KFÖ we call it.
Krigsförbandsövning.
Packar
Det kan verka enkelt. Jag behöver ju egentligen bara packa ner
allt jag äger som är grönt.
Plus en vit snödräkt och bössan.
Men det är de små detaljerna som avgör om man överlever eller
inte där ute i vildmarken.
Just nu grämer jag mig över att jag inte hittar konservöppnaren.
Skratta ni, men de finns de som svultit ihjäl i ett konservförråd.
Sägs det.
Så om jag inte kommit tillbaka om två veckor - då vet ni.
Då har herr Bullen bokstavligen retat ihjäl mig.
Ta mig om du kaaan!
MUCK
Första grupp leder vägen. Det har vi alltid sagt. Vann fälttävlan gjorde vi också.
1:a pluton. Intakt sedan dag ett. Kalla oss mysplutonen men ger oss - det gör vi inte.
Tre månader gick fort. Det är slut för den här gången
och de flesta av oss kliver nu in i insatskompaniet.
Vissa sikter även vidare mot yrkessoldat.
Och så var det förstås något om den där julfesten också.
Istället för att gråta en skvätt där vi stod uppställda och fick
för muck - höger vänster om känner jag mig riktigt munter.
Det här är bara början på något nytt.
Jag gillar nämligen det här med att försvara landet.
Muck firas bäst med helstekt ren.
Fint ska det va.
Ett hejdundrande stridspar. Wohohoooo - heeeheeeheeeej.
Jag och Nordselll lämnar våningsängen för den här gången och ska nu
återgå till att sova som vanligt folk. Ända till nästa övning.
Slutövning
I detta välkamouflerade tält bodde vi i sju nätter. Kallaste natten var -35.
Då jäklarns matade vi ved i kaminen och skedade som aldrig förr.
Vi kickade igång det hela med fälttävlan mellan grupperna i form av
Nordkalottkonkurrensen. Här kast med liten handgranat i förmidagssolen.
Förstås sköt vi prick på många stationer också. Alla soldater på 1:a pluton råkar vara
ruskigt bra skyttar. Synd bara att hälften av siktena fått sig en tjottablängare och
sköt åt skogen.
Vi hade i alla fall tur med vädret
Summeringsövningen. Här står soldat Larson redo med påken. Efter löpning och
anläggning och boxning är det sista attacken innan det hela avslutas med skjutning.
"Slå ihjäl dom!" ropade plutonschefen uppmuntrande och vi lydde så gott vi kunde
In i stugvärmen för fotvisitation. Alla tår i behåll - check.
Till helgen kom våra nya vänner på insatskompaniet och övade med oss. Här laddar
vi ammonution, värmer fingrarna vid brasan, packar pulkan med kulspruta och annat
mys innan vi lägger oss redo i stridsställningarna och väntar på fienden.
Lite eftermiddagsvila innan det var dags att ge sig på den envisa fienden igen
Laddar inför en sista strid i mörket. Men sen så. Lagom till middagen gav sig fienden.
Vi har brassat så mycket brasa att barmarken tittade fram.
Överlevnadsutbildning. Här bygger vi oss ett hem.
Soldat Vänni-H tar rast i grävandet.
Jag och Oskarsson tog tag i det här med att gräva ur snökojan.
Soldat Olssons bästa överlevnadsknep om man saknar marsmallows.
När graderna kröp nedåt -20 om dagarna fick vi tossor av vår snällaste löjtnant.
Eller Mys-Larsson som vår hårdhudade löjtnant lite hånfullt kallade honom.
Det här med att bada vak är inte så bara. Genomgång på hur man anhåller om att få
ta ett "lunchdopp" och kanske ännu viktigare - anhåller om att få komma upp igen.
Tyvärr får soldater inte bada när det är kallare än -18. Det var något om säkerheten.
Men det hindrade inte vår hårdhudade löjtnant från ett förevisningsdopp.
Vi har hunnit med mycket på vår slutövning. Ju mer spännande det har varit
desto svårare har det varit att få med det på bild.
Som att försöka få med kraften jag fick smaka på där jag fick hedersplatsen
bredvid det mäktiga granatgeväret.
Smockan i luften får en nästan att slå kullerbyttor.
Eller den där övningen när vi fick smyga upp på en limpa i skogen och anfalla en
hel förläggning som fienden byggt upp i hopp om att ta över vårt Kalixfors.
Tji fick de.
Eller den snygga mörkerstriden med spårljus.
Eller när jag övningsskottskadad i axeln fick åka pulka i raketfart bakom gruppens
snabbaste soldat.
Inte heller sista kvällen när vi blir utskickade på fälttest hade jag tid att ta bilder.
Springa 2km på kvällskvisten låter kanske inte så farligt.
Men med full stridsutrustning.
Hjälm och kroppskydd och stridsväst på, vattenflaskan fylld, betong i lårmusklerna
och vapnet i famnen.
Det låter kanske märkligt. Men jag hade faktiskt fullt upp med att njuta.
Soldat Olsson
Vi är tillbaka
Välbehållna med alla fingrar och tår kvar kan vi nu malligt kalla
oss för soldater istället för rekryter.
Slutövning - check.
Kämpar och ena sjujäkla bra krigare skulle vi också kunna lägga
till på listan.
Jag ska berätta allt. Men först! En rejäl sovmorgon.
What to do with the teeth
Vintersoldat
Det är nu vi ska använda underkäken och överkäken.
Och bita ihop.
Precis så sa vår plutonchef. Och så var det något om
no mercy.
Kapten Närkamp hade bara en sak att säga om det hela.
Använd tandskyddet
Jajemen. Taggad till tänderna kan jag lova.
Slutövning it is!
Det här ska visst behövas till summeringsövningen.
Tänk TV4-gladiatorernas gatlopp. Minus guldig spandexdräkt.
Vi kör med full stridsutrustning minsann.
Stanna eller jag skjuter skarpt!
Vi har lärt oss några schyssta grepp. Min vänsterarm hänger numera på trekvart.
Vi har haft skyddsvaktsutbildning med de snälla hemvärnsgubbarna.
Skrivit teoriprov och skjutit prick på pappgubbar och så det där praktiska.
Halt! Militärt skyddsobjekt.
Och så har det varit den ena vilsna hundägaren efter den andra. Vi övar
ju ändå för bevakning i fred. Tala vänligt och anteckna personuppgifter.
Kul.
Men så efter mörkrets inbrott hade även herr Hemvärn fått nog av freden
och svirade om till taliban.
Plötsligt kastades det bomber och sköts i bakhåll och kriget var i full fart.
Smatter och smällar och vi fick äntligen göra det vi gör bäst i första grupp.
Tömma magasinen.
Skyddsvaktsutbildning - we like.
Hopp och lek
Några av de ninjasnabba huligarnerna och deras byte
Oftast får vi höra för kväll - högervänsterom. Det betyder
att det sedan är fritt fram att härja hur vi vill. Vi är lediga.
Ibland får vi bara höra försvinn.
Ikväll var en sådan kväll när vi fick ett hopp och lek.
Tio rånarluvor åkte fram. Tre soldater åkte in i buren.
Jag och min stridspartner förklarade oss neutrala och flydde
fältet.
Snabbt som satan.
Nämen sov så gott då.
Bertil är ingen Ceasar
Ja, vi sköt in på 200m-vallen. Det är som bekvämast tyckte herr Hemvärn. Vi med.
I hemvärnet använder de ak4 B. Det visste vi ju redan. Kvällen innan
vi skulle få utbildning på denna antika bössa var vår plutonchef ivrig som
en iller att vi skulle skriva på anmälan till hemvärnet.
Innan.
När vi sedan fått härja runt med dessa järnspett till vapen förstod vi varför.
Bertil är inte i närheten av våra snärtiga moderna användbara ak5 C.
Men inte är vi ledsna för det. Om endast 9år kommer hemvärnet att snäppa
upp sig till nya ak6:an precis som resten av Försvarsmakten. Chanserna på
att få se en femma innan dess är därför lika stor som en fis i rymden.
Så att eh....
I love Bertil så länge då. Eller nåt.
Vi fick även prova på att smattra automatled på närgågna fiender. Äntligen sa vi och
vips var hemvärnsinstruktörerna våra favoritinstruktörer. Och ja. Lite kärlek till Bertil.
Närkamp
Två dagar närkamp med en kapten som är spänstig
som få. Det sägs att han har boxats i landslaget.
Och nog slogs vi för kung och fosterland vi med.
Flinchar och grepp och pungsparkar.
Boxningshandskar och batonger och knivar.
Och så näsblod och blåmärken.
Alla slag och sparkar som jag sparat på i 24 snälla år.
Inte konstigt att jag är mör.
Vi äter snö och bygger koja
Däremellan kom bataljonchefen från I19 och hade soldaterinran med oss.
Jag försökte att lyssna men hade fullt sjå med att räkna lovikkavantar som
föll från skyn.
Mest erinrade blev vi nog om hur gott det kan vara med nyfallen snö.
Tänt var det här!
We call it fälttjänst
Första gången som jag hade en krutstubin, 1gram sprängmedel och
en tång i min hand. I kind of like it.
Poff, sa det.
Baka baka liten kaka, nynnade vi där vi satt och knådade
Krutstubin, pentylstubin och sprängdeg. Det var här som jag blev riktigt
sugen på att fortsätta insom försvaret som ingenjör. Och spränga broar.
PANG! 
Sedan gick vi över på mer avancerade fjärrstyrda grejer.
Här har det suttit en mina fäst på trädet
Och här gick en gubbe i vägen för den minan
Vi har varit ute i fält
Det var najs. Snödräkterna var inte så vita längre efter fyra dygn.
Men när solen är på det humöret och uppenbarar sig för att dessutom
slå på storslam och tina fram lite plusgradergegga åt oss.
Då gillar vi verkligen läget.
We like it skarpt.
Sick-waauuuurd
Det är mycket nu. Brandmannagreppet och bådas bössor.
Och så eldberedd förstås.
En välpaketerad stackars skadad soldat som snart kommer att må alldeles prima.
Bära bår som vanligt folk.
Och släpa bår under husgrund.
Sedan skjuts in i bandvagnen med sjuklingen. Tack och hej och lycka till.
Formation: Pingvin
Tajt, varmt och gosigt har vi det när det blåser lika snålt i Kalixfors som på Antarktis
Hit me baby
Vi börjar bli snabbare nu. Särskild tillsyn är vi klara med på sisådär två timmar.
Äntligen tänkte vi efter att ha gjort klart särskild tillsyn på våra
vapen som tar en liten evighet även för den snitsigaste soldaten.
För oss tog det två.
Men nu äntligen skulle vi puttra hem med minibussarna den där
ynka milen till lägret för att kolla hockey och dricka cola och bada
bastu och allt vad det var.
Mina gamla orienterarben var för vansinnigt sugna på en sväng i
den fina tallskogen.
Perfekt med en tidig kväll jublade vi.
Eller va..? Ska vi gå tillbaka? Nu?!?
Jaha minsann. På med stridsutrustning och stridspack.
Fördela pansarskott och sjukbår i gruppen.
Knäcka lysstavar och sen marsch pannkaka.
Och som på beställning tittade fula troll fram ur den mörka skogen titt
som tätt längs vår väg.
Du är skadad. Upprätta båren. Ni märker hur långt ni ska bära.
Stå på knä. Ta bort lysstavarna. Plocka isär vapnen. Klara färdiga gå.
Sätt ihop vapnen.
Dra bilen. Här är repet. Jag trycker hur mycket jag vill på bromspedalen.
Svetten rann varm och skön längs ryggen där vi travade på i mörkret.
Även om den sista kilometern var misstänkt vansinnigt lång kunde ingen
ta ifrån oss de ljumma höstvindarna och den tokigt klara stjärnhimlen.
Eller dextrosolen i jackfickan.
Tallarna gungade ikapp där vi sockerchockade spatserade fram och sjöng
för full hals.
Jag vet inte om det var Brittans tidiga verk eller uppåttjacket i tablettform.
Men jag var för himladens lycklig över att vi slapp åka bil.
Dagens låt. Och hela natten lång.
A week at the skjutfält of Lomben
Vi kickade igång veckan med klätter och pet på en stridsvagn90 i Boden
På museet i Boden kunde vi se att vårt kära matkärl Snuskburken
har varit med sedan tidernas begynnelse. No shit. 
Väl på plats på Lombens skjutfält övade vi gruppstrid hela veckan. Mellan krigandet är
det pepptalk vid brasan. Grupppchef hit och ställis dit och skjutområden här och där.
Och så en observatör och växel stridsställning. Det är mycket att hålla reda på. 
Bössorna fick rast vila på stället medan vi sköt panarskott på rörligt mål.
Livet är fint när man är mätt. Glada hejarop i Lombens matsal. 
Mörkerstrid. Här skjuter vi närlys för att se var de rackarns fienderna håller hus.
Gissa dagen
Jajemen. Torsdag it is.
Kast med liten handgranat
Lika stor och lika tung som en skarp men här i smurfblå övningskostym.
Närmast idag, sa löjtnanten om mitt kast och log. Som om det vore en bra grej.
Nix. Inga handskar får man ha här inte. Men hej, krut we like
Det finns en massa olika handgranater fick vi lära oss.
Spräng och chock och satan och hans moster.
Till en början fick vi nöja oss med blåa övningshandgranater.
Överarmskast som verkligen är min starka gren.
Och en liten granat som sa poff.
Kul.
Men sen jäklarns pirrade det till i magen när de skarpa
handgranaterna plockades fram. Inte nog med att marken
gungade och revbenen fladdrade när de smällde av på
andra sidan skyddsvärnet.
Dessutom fick jag vara förevisningsexempel på vad som
händer om granaten smällar av innuti värnet.
Förstås med en poffande övningsvariant.
Men att bli kastad som en vante utanför värnet med 110kg
löjtnant som slänger sig som skydd ovanpå.
Det kändes. På riktigt.
Här ska du få se vad vi fick lära oss sen:
Stridsparsettan till tvåan: "Jag spränger - du rensar!"
"Spräng kommer!"
"Ett tusen, två tusen, tre tusen, fyra tusen." Pang i bygget!
Det är dumt att springa in för tidigt.
In!
Rensning pågår med AK5 i högsta hugg
