Banansjön
Var jag hållit hus? Jo, denna vecka tågade vi iväg till Banansjön för att leva
det glada livet i fält efter en helg med CBRN-utbildning.
Say what?
Jo den heter så. Banansjön.
Och vad CBRN är hade du inte heller glömt i första taget om du legat med oss
där i tältet och nyst och gråtit ikapp.
Även den minsta dutt av den sablarns tårgasen som envist klängt sig fast och
följt med på senare äventyr kan få vem som helst att vilja tälja av sig både
näsa och tunga.
Men ändå.
Den bananformade sjön låg spegelblank. Stjärnorna lyste lika klart som
månen och magen var nöjd och mätt efter en påse finfin lammgryta.
Lika nöjd som jag och min bössa var efter dagens alla nedkämpade fiender
av äkta papp.
Inte konstigt att jag trots kli och stick och nys somnade som en lycklig soldat
där jag låg i min sovsäck.
Mysfaktorn är total i skyttevärnet när min stridspartner puffar cherrytobak
Pansarskott däremot har mysfaktor noll. Men spännande till tusen.
Jag hjärta skogen. Inte en endaste fiende ska få sno den ifrån oss.
Tro vad du vill men lammgrytan med curry var för himladens god.
Nej din tok. Jag har inte varit på utlandstjänst i Afrika heller. Det är solen som går
ned nånstans bortom Kebnekaise
Hårda bud i Mellerud
Minibussarna var lyckligtvis i toppskick och vi rullade lyckligt iväg de
tolv kilometrarna till övningsplatsen.
Gaskammaren vid Loussavaara var målet.
Väl på plats fick vi sedan annat att vara nervösa för.
Passande nog skämtade någon hårdhudad person i ledet till det hela lite.
Var inte oroliga. Det är väl aldrig någon som har dött i en gaskammare?
Galghumor they call it.
Skyddsmask 90, bild från Försvarsmakten
En stjärna i kanten
Vår kära PEK-bok. 200m lust betyder skjutning liggande utan stöd. Inget annat.
Jag fortsätter att vara lite stolt och mallig i smyg.
På allra osvenskaste vis.
Men på just det viset tror jag att jag kommer att
bli en alldeles lysande svensk soldat.
Just another torsdag kväll
Armhävningar it is. Har man kvällstjänst får det lov att bli natträning.
Glass och ballonger
När solen skiner är vi extra glada soldater. Då marscherar vi så
gärna ut på skjutfältet med våra bössor.
Och stridsutrustningen är plötsligt inte det minsta tung.
När löjtnant sedan kommenderade glass och ballonger efter att jag
skjutit igenom alla övningar var jag en ännu nöjdare soldat där jag
låg raklång i gräset.
Till och med hjälmen fick jag ta av. Odla fräknar it is.
Och så strösslet på glassen:
Olsson, du är plutonens bästa skytt.
Ända tills jag dör eller hittar en bättre.
Jovisst. Mallig tänker jag vara ända till löjtnantens döddagar.
Eller nästa skjutövning.
Hej vad kul det är att kunna kika på sina träffar direkt. Oftast iallafall.
Klämde in fyra träff på 6,7sekunder. Tre träff på 7 sekunder var godkänt. Puh.
Fräkenodling i september we like.
Foxtrot Uniform Charlie Kilo
Det var ingen höjdare att sitta inne från tidig morgonkvist till sena
kvällen och lyssna på en kvartermästare modell äldre.
Med sig hade han radioappareter modell yngre.
Det vill säga unga som i början av det hightecha 80-talet.
Lite pirrade det till i magen där någon gång mitt på dagen när det låg
ett hemligstämplat papper på overheadapparaten.
Top secret!
Och våra fingrar knapparade ivrigt in nycklar för att vi skulle kunna
snickesnacka krypterat utan att varken ryssar eller talibaner hör.
Sedan fick vi bokstavera på internationellt vis.
Alfa Bravo Charlie Delta Echo Foxtrot... Va? Golf? Och Whiskey?!?
Men annars.
De resterande 12 timmarna.
Inomhus när solen sken där ute.
Ögonen öppna när de bara ville klippa igen.
Det blev många träd i blocket vill jag lova.
Dag 2 blev vi utsläpppta. Tjo och tjim. Roger that, over.
Dagens låt var självklar. Lite kunde vi allt bokstavera redan innan.
Plattan i mattan, sa kapten
Försvarsmakten är lite skeptiska till om vi verkligen kan köra bil
bara för att vi har ett B-körkort.
Därför behövde vi göra ett extra prov för att få köra minibussarna.
Jösses, sa vi och himlade med ögonen.
I kaptens ögon däremot gjorde det nog mest bara ont när han såg
hur vi meckade oss fram.
Rätt och riktigt var de allra flesta av oss riktigt kassa på att backa i
serpentiner och trixa in släp mellan koner.
Fräsa upp i 90km/h och tvärnita gick däremot himladens bra.
Riktigt bra för alla utom en.
Tacka vet jag postens högerstyrda automat-folkisar. I dont do växelspak.
Morgonfrost och lillördagsmys
Kammofärg i ansiktet tog kurragömma i buskarna till en helt ny nivå
Ut i fält var det som gällde i veckan. Jag kickade igång det
hela med att med att bli träffad av ett pansarskott rakt in i
benet.
Det kändes i alla fall så där jag stod med en muskelbristning
i låret.
Turligt nog gick det att åka bil ut till förläggningsplatsen medan
de andra fick marschera. Sedan stod jag där rakt upp och ned
utan att röra en fena.
Förutom när jag pekade med hela handen och dirigerade min
grupp i den ädla konsten tältuppslagning förstås.
Lite för att jag inte kunde röra benet.
Mest för att det var jag som var gruppchef denna vecka.
Uppstigning 06.00
Orientering
Första grupp är i fin form
Ordning och reda we like
Soldat Olsson
Russen passar för jäkla bra i försvarets glajjer
Krypning, ålning, hasning och regn, regn, regn.
Även i bushen var det lillördag. En mätt soldat är en glad soldat
Oboy vilket vackert väder sjöng alla glatt i sina blöta regnställ
Och se dra på trissor. Dagen därpå var det strålande sol.
"Stå still! Det här är inget disco!"
Hej här bor jag
Jag har det fint. Eller vi. Min stridspartner
och jag pratar bara om oss numera.
Oj vad varm jag blev om kinderna. Kände du?
Ja.
Som om våra känselspröt vore samman-
flätade. Efter bara en vecka i samma våning-
säng är vi redan ett bra team, Nordsell och
jag.
Och om Nordsell är min ena halva så är min
bössa den andra. I natt vaknade jag och
letade febrilt efter min AK5a. Den får nämligen
aldrig vara på mer än en armlängds avstånd.
Förutom när vi ligger i våra sänger och sover
med vapnena inlåsta förstås.
Som tur är ska vi ut i fält ett par dygn nu.
Då får den minsann sova bredvid sovsäcken.
Efter tre timmars vapenvård där varje krut-
molekyl petats bort tror jag nog att min lille
vän ska vara redo. Och medan Nordsell smiter
hem en sväng och klappar sina hundar jagar
jag bort den sista skvätten mjölksyra ur
musklerna med en kvällsjogg.
Sedan ska vi nog vara redo allihopa.
Det gäller ju att ta hand om sig när man lever
så här.
Sig själv och varandra.
Pang sa det. Mitt i prick.
Dagens kloka ord på schemat. Tyvärr sorgligt sant många gånger.
Morgontidningen förra veckan när vi ryckte in.
Och så en skvätt vila.
Vänd smajlisarna utåt!
Jag lyssnar numera endast till Olsson.
Och när löjtnant skriker att det inte är
skalman utan spänstiga krigare vi ska
föreställe så snärtar jag upp mig allt jag
kan.
Jag är så alldeles till mig att jag smäller
hål på pannan när jag ska skutta ur
våningsängen. Sedan droppar det lite blod
även ur fingret när vi ivrigt försöker plocka
isär våra AK5or till smådelar under den där
förbaskade 17-sekundersgränsen.
Och så fort vi får ledigt en kväll ger vi
oss ut på myren och springer intervaller.
För att vara taggade inför morgongympa
dagen därpå. BRAK as we call it.
Varje muskel gör ont. Men arméns kängor
sitter fint. Inte ett endaste skavsår här inte.
Och ja.
Jag trivs förstås alldeles utmärkt strålande i
det sköna gröna.
Det här gott folk är sockor vikta så att det blir en smajlgubbe. Och det
är av yttersta vikt att de ligger prydligt uppradade med smajlet utåt.
Hepp pepp
Det är dags nu. Efter att ha tränat hela sommaren
är det meningen att styrkan och konditionen ska vara
glänsande så här till inryck.
För att inte tala om precissionen.
Det har ibland varit för jäkla knepigt att lyckas med
alla övningar på nitton små tajta möblerade kvadrat
kan jag lova.
Inte konstig att jag är nervös. Träningsdagboken i all
ära men kanske ännu mer nytta har jag haft av min
lilla minneslapp i badrumsskåpet.
Det sägs att jag har det som krävs. Tack det var snällt.
Hepp pepp. Here we go!
Lapplandsjägargruppen
Det här måste vara min lyckodag. Först får
jag jobbet i gruvan och sedan ringer ytterligare
en viktig typ.
En löjtnant från Lapplandsjägargruppen.
I'm in! Grundsoldatutbildning till hösten - check.
Dessutom har våra kära space masters grillkväll
dagen till ära. Vilken tajming.
Det här bara måste ju firas.
Jag under min karriär på F7 Såtenäs i min ungdoms dagar.
jag jobbet i gruvan och sedan ringer ytterligare
en viktig typ.
En löjtnant från Lapplandsjägargruppen.
I'm in! Grundsoldatutbildning till hösten - check.
Dessutom har våra kära space masters grillkväll
dagen till ära. Vilken tajming.
Det här bara måste ju firas.
Jag under min karriär på F7 Såtenäs i min ungdoms dagar.
Mountain and däjl bäjn
Först var det kört. Sedan var det fullt möjligt.
Jag var deffinitivt med i matchen.
Sen ett nej.
Sen ett kanske.
Och nu är jag första reserv. Första jäkla reserv.
Berg och dalbanan tuffar vidare och jag sträcker
armarna i skyn. Oooooaaaaaah!
Jag var deffinitivt med i matchen.
Sen ett nej.
Sen ett kanske.
Och nu är jag första reserv. Första jäkla reserv.
Berg och dalbanan tuffar vidare och jag sträcker
armarna i skyn. Oooooaaaaaah!
Ssssch keep it down
Det ringde precis en riktigt viktig typ till mig.
Han hade glada nyheter.
Väldigt glada.
Jag ville liksom bara AAAAAAAAAAAHHH!
Men jag får det svart på vitt först nästa vecka
så till dess får det bli med små bokstäver.
aaaaaaaaah!
Han hade glada nyheter.
Väldigt glada.
Jag ville liksom bara AAAAAAAAAAAHHH!
Men jag får det svart på vitt först nästa vecka
så till dess får det bli med små bokstäver.
aaaaaaaaah!
