Lajsa

Om man bor i en stad med en gruva under så vet man precis
när man har legat vaken för länge. Det är liksom som ett gökur
men med ett dån och muller från underjorden istället för en liten
fågel som ko-kooo:ar. 
Tjugo över ett varje natt spränger dom i gruvan.
Det är för hinna att vädra ut innan gruvarbetarna kommer pigga
och glada morgonen därefter har jag hört.
Det låter vettigt.
Dessutom har dom robotar som jobbar där nere.
Det låter trist.

Så varje natt när jag ligger och vrider och vänder  mig och inte kan
sova och det där åskmullret från underjorden kommer så föreställer
jag mig att det är ett bergstroll som står där flera hundra meter under
markytan.
Ett enormt sådant, med tanke på hur mycket malm som tuffar iväg
med malmtågen varje dag.
Men även ett väldigt rart sådant som ger jobb åt halva staden.
Där står han och kämpar och svettas och stånkar och stönar....

Och här ligger jag i min säng. Min mjuka, varma säng.
Bäst att fluffa till kudden lite extra... aaah, sådär ja.
Åååh, så bra jag har det.
Inte en slägga att slunga eller malmbit att bryta bort. 
Var var jag nu i mina grubblerier?
Eeeh jo... näää... jag vet inte riktigt..... det var väl.... gääääsp....

Så somnar jag som en prinsessa.

Kiruna by night. Gruvan upplyst i flera våningar.