Lajsa

En hugger ved och den andre skottar snö. Och den tredje. Tjaaa... Tar det lilla lugna.






Jag har alltid varit lite anti skoter. De bara väsnas.
Folk som far fram på de där maskinerna har ingen
känsla för att uppskatta avstånden.
Vidderna och vildmarken.
De hinner inte njuta så där som vi skidåkare gör.

Och Tornedalen har jag väl inte heller haft någon direkt
längtan till.
Tornedalskaffe har man ju hört talats om.
Kanske den snålaste hopblandning man kan göra på
varmt vatten och en stackars ensam kaffeböna.

Men se dra på trissor. Helgen spenderades på skoter i
Tornedalen.

I den tornedalska stugvärmen snålades det då inte i
kastrullerna kan jag rapportera.
Och där jag satt och gled fram genom skog och över älvar
med armarna hårt om min tornedaling till karl ändrade jag
mig en smula vad det gäller det där med skoteråkandet
också.

Jag njöt visst av varje centimeter vi for fram.




                  Många små sjöar och ännu fler tallar hann vi passera.