Lucky me
Inte nog med att jag sopade mattan med de andra där vi satt i stugan
och spelade chicago.
Ungefär exakt på pricken samtidigt som jag vann storartat meddelade
dessutom en av mina snyggaste vänner alla tider att jag snart får besök.
Kortis-Fia och Lisafisa are on their way! Biljetten är bokad.
Tur skicklighet i spel - oförskämd tur i vänskap, som man brukar säga.
the Thriller- Sharkattack-Weekend
och spelade chicago.
Ungefär exakt på pricken samtidigt som jag vann storartat meddelade
dessutom en av mina snyggaste vänner alla tider att jag snart får besök.
Kortis-Fia och Lisafisa are on their way! Biljetten är bokad.
Tur skicklighet i spel - oförskämd tur i vänskap, som man brukar säga.
the Thriller- Sharkattack-Weekend
Intresseklubben antecknar
Jag och Snusen satt i vårt lilla kök och hade det så där
väldans trevligt och tossigt som bara vi kan.
Snusen berättade om sitt livs första besök på Kirunas
nya ICA Kvantum. Och visade alla frukter hon köpt där.
Den.
Och den.
Och den och den och den och den.
Och den dära. Och deeeeen.
Lika bra att anteckna.
That's why.
väldans trevligt och tossigt som bara vi kan.
Snusen berättade om sitt livs första besök på Kirunas
nya ICA Kvantum. Och visade alla frukter hon köpt där.
Den.
Och den.
Och den och den och den och den.
Och den dära. Och deeeeen.
Lika bra att anteckna.
That's why.
Power Ninjas
Vi började resan med att slå vad. Hur länge dröjer det
innan Mattias tar bussen hem?
Trot eller ej.
Men trots ett evinnerligt tjattrande på högsta volym och
inavlad humor till förbannelse mellan de allt för tunna
tältdukarna och inte minst sockerchockade stopp längs den
norska E10ans P-fickor så hängde han kvar.
Mattias the Mästerfotograf förevigade till och med spektaklet.
Hatten av för gatpojken. Here we go! One, and two, and one two three four:
Även den mest välkordinerade dans ballar till slut ur. Stagediven som övergick i
simlektionen är dock en helt en annan historia.
Braindead? Yes please. Very much.
Vi har fått dille på järn. Vi gillar nämligen att skylla all übertrött
håglöshet på något. Alla kan inte skylla på tre dagars baksmälla.
Hursomhelst.
Där stod vi, Finni och jag, och kikade nyfiket ned i wookpannan.
- Undrar hur många av de här grönsakerna som har järn i sig?
- Hörrni! Har ni nån järn i er?
- Någon?
- Hallå?!
- Men svara då!
- Määh är ni helt järndöda eller?
Sedan tog vi våra sista krafter och skrattade ihjäl oss på köksgolvet.
En femma på den!
håglöshet på något. Alla kan inte skylla på tre dagars baksmälla.
Hursomhelst.
Där stod vi, Finni och jag, och kikade nyfiket ned i wookpannan.
- Undrar hur många av de här grönsakerna som har järn i sig?
- Hörrni! Har ni nån järn i er?
- Någon?
- Hallå?!
- Men svara då!
- Määh är ni helt järndöda eller?
Sedan tog vi våra sista krafter och skrattade ihjäl oss på köksgolvet.
En femma på den!
OS-hjälten är korad
På mitt och Snusens kylskåp
Förberedelserna har varit perfekta. Vi har hängt med i världscupen,
paxat tv-soffan och skrivit upp varje tid värd att minnas för att inte tala
om detaljerna i utrustningen.
Det är nämligen underställ som gäller under OS-sändningarna.
Rentvättat till och med.
Istället för att spara slutspelsskägg ska vi samla klägg.
När Jonsson bommar och vi sätter kaffet i halsen och när vi ivrigt hejar på
Kalla och samtidigt spiller ut allt vi har för händerna.
Nu kanske ni tror att vi bara ska sitta bänkade och titta på skidor och skidskytte
två veckor framöver. Att det var därför vi sköt upp vår gratisvecka på gymmet.
Knappast.
Det är hockey och alpint och konståkning också.
Men så hände det som absolut inte fick ske. När vi trodde att vi hade koll och
det bara var att sparka igång spektaklet utbröt en smärre världskatastrof.
TVn tackade plötsligt för sig. Med pip och rök.
Mitt i backhoppskvalet, 6 timmar innan invigning ville den allra viktigaste länken i
vårt OS-team inte vara med längre.
Det var då han kom. Under trumpetande och fanfarer och med en lysande gloria
klev David ned från vinden och med sig hade han en liten, liten burk.
Med både ljud och bild.
De olympiska spelen är räddade och OS-hjälten är korad.
Let the games begin.
Det ska då till en rymdingenjör :)
"Saker du alltid velat veta men aldrig vågat fråga"
Okej jag erkänner. Så där vansinnigt fort gick det inte mellan bytet av kalmarbuss och kirunaflyg.
Där emellan fanns det en hel lång natt att skjuta på det där med packningen.
Och så himla mycket annat att pyssla med.
Jag skyller det på mina vänner.
För det första satt jag halva natten uppkrupen under en filt med Kortsifia och Lisafisa och hade det så där vansinnigt varmt och mysigt att jag inte ville stoppa en endaste tå utanför.
För det andra hittade jag en bok om mina vänner som jag fastnade i när jag väl kom hem.
Bibeln heter den och borde ägas av varje människa med knäppa vänner.
Helst ska man få den i 20årspresent och sedan skratta högt så att tårarna spruter hela natten när man åter igen hittar den när man hunnit bli hela 23
och ett halvt och så otroligt mycket mognare och klokare och mindre galen.
Eller hur det nu gick med den saken.
Hur som helst.
Jag älskar er. Ni är underbara.
Jag gillar att ni alla siktade högt. På ert egna vis.
Från tjejigaste tjej till hårdaste elitorienterare.
Och han som nöjde sig med Nivå 22. Haha. Hahaha.
Hallonkräm
Kalmar it is!
A good good night
Kalmars pingligaste pingla och jag
Lördagen är räddad. Tack Jocke.
"Jag höll just på att frysa pälsen av mig
men nu svettas jag som en snöboll på sommaren"
Nyårsafton
Nyårsafton är bubbel. Massor och massor av bubbel.
Både på flaska och i maggropen.
Smällare och raketer och förväntningar.
Skål och skrål och tjo och tjim.
Finmiddag och lekar och shottar och dans och mera bubbel.
Och vad var det vi gjorde när vi kröp på led på alla fyra?
Det verkade som en lysande ide just då.
Tolv singeltjejer med ett färskt decenium framför oss.
Då kan man faktiskt göra precis som man vill.
Skål
I'd rather be with you
Majchen tog hand om min dator. En stund senare
hade jag en ny spellista.
Theresisen tog tag i det här med nyår. Nu ska vi
kalasa på fiiina Liiidingö minsann.
Sannapanna och jag tog det lilla lugna.
Fast jag kunde inte låta bli kameran förstås. Och
nu har jag ett nytt blogginlägg.
I'd Rather Be With You - Joshua Radin
Storstan kanske inte är så tokig ändå
Jag rusade allt jag hade ned för backen precis som förr i tiden.
Och såg precis bussen svisha förbi. Precis exakt som förr.
Jävla busshelvete.
Eller, var det den tidiga bussen som var sen eller den sena som var tidig?
En gång i tiden var jag faktiskt proffs på åk med SL-buss.
Tidtabeller och byten och nanosekunder.
Det var rena barnleken.
Nu kändes den karriären riktigt långt borta.
Väl framme hos AnnaPanna var vi alla samlade igen. Vi låg dubbelvikta med
gymnasiets gamla skolkataloger och skrattade ihjäl oss åt alla gamla bravader.
Kärlekar och span och felhångel och andra hemligheter.
Även om mycket här hemma känns avlägset är det viktigaste av allt
lyckligtvis lättast att damma av.
Tack för en underbar kväll, tjejer!
I miss my elves
Vi hade världens bästa uppladdning inför julen.
Jag saknar dem redan.
Som tur är hann vi öva ihop en egen liten juldans.
Mina elvor och jag.
ElfYourself
Oh my god! They killed Vally!
Som vi kämpat och stretat. Ibland har vi fått jobba i skift.
Med ett blytungt monster på släp har svetten runnit och kokat
under bävernylonen. Men väl uppe har det förstås varit värt det.
Vallen har verkligen varit den optimala backen för seriös snowraceråkning.
Med två nedfarter.
En som man fick åka i och en som man råkade åka i.
Sedan satte ett stort plank stopp för oförberedde magpirrande baklängesåk åt
det hållet som den farliga motorvägen låg med det schyssta
sista-minutenräddande diket.
Nu är det ytterligare någon högre makt som försöker ta det roliga ifrån oss.
Denna gång är vi dock osäkra på om det är vägverket som är boven i dramat.
Våra små slalomtallar är hur som helst utbytta mot nya.
Gigantiskt stora och ihopvuxna.
Helt osicksackbara.
Och det allra sämsta för snowracersporten är förstås att de krympt backen.
The motorwäy from the top of the plank
När mammorna är borta dansar barnen på borden
De flesta mammor skulle nog vara nöjda.
Vi skalar och river och steker och tinar.
Snusen och jag.
Det blir morotsbiffar med spenat på vårt
hembakade superduper-surdegsbröd.
Och så tar vi vara på gårdagens rester.
Som pricken över i steker vi upp den där gamla
potatisen innan vi ens tänker tanken att slänga.
Så där vansinnigt duktigt och nyttigt.
Men det är inte riktigt det vi vill uppnå.
Så här 20 år senare än de flesta barn hade
sin trotsålder är vi fortfarande där.
Därför låtsas vi att det är en onyttig hamburgare
med livsfarlig pommes vi äter mitt i veckan.
Hundratals mil från närmaste mamma.
Bara för att få utbrista i vår älsklingsfras:
För våra mammor är inte häääär!
Bad Kids - Black Lips
Hönan och Hermelinen
♥
Petter och hans fyra getter
"Alltså, han har inte ritkigt alla getter hemma.
Och dom som är hemma är inte direkt parkerade i ordning.
Men dom är snälla."
Vi däremot har alla getterna på plats.
Kramp i magen
Tessan och Anna är här och uppdaterar
mig om civilisationen och livet där hemma.
En vi känner har fått en bebis.
Tessen tycker att hon ska få heta Ann.
Först tycker jag att det verkar trist
men sen garvar vi ihjäl oss.
Hon heter Tenn i efternamn.
mig om civilisationen och livet där hemma.
En vi känner har fått en bebis.
Tessen tycker att hon ska få heta Ann.
Först tycker jag att det verkar trist
men sen garvar vi ihjäl oss.
Hon heter Tenn i efternamn.
A Cinderella Story
Ikväll ska jag på kalas. När lillryssen i vår klass
fyller år och försöker komma ikapp måste det ju firas.
Det blir kanske inte riktigt som en bal på slottet utan
mer som ståhej ala vår gamla kära festkällare Muren.
Men ändå.
Jag måste köra Askungen-stajlisch hur som.
Skynda mig att hitta en pumpa och sjungande
möss och en prins och allt vad det är.
Till midnatt måste jag nämligen vara hemma igen.
Prick.
Inte för att magin och förtrollningen bryts då,
nej det är faktiskt precis tvärtom.
För det är då det roliga börjar.
Det är då dom kommer!
fyller år och försöker komma ikapp måste det ju firas.
Det blir kanske inte riktigt som en bal på slottet utan
mer som ståhej ala vår gamla kära festkällare Muren.
Men ändå.
Jag måste köra Askungen-stajlisch hur som.
Skynda mig att hitta en pumpa och sjungande
möss och en prins och allt vad det är.
Till midnatt måste jag nämligen vara hemma igen.
Prick.
Inte för att magin och förtrollningen bryts då,
nej det är faktiskt precis tvärtom.
För det är då det roliga börjar.
Det är då dom kommer!
