Det är Robin Hood jag vill ha!

Vi har börjat på bågskytte. Det är helt sjukt roligt.

Mitt mål är att klyva en pil med en annan.
Jocke ska bli bäst i världen.
Emma ska "liva upp lite" och komma i en fräsig Robin Hood-utstyrsel på nästa träning.

Team Naturguiderna goes strong :)






Ekologi

Vår föreläsare via videolänk nerifrån varma södern, närmare bestämt Umeå:

Titta ut genom fönstret där i Kiruna. Huuur mycket liv ser ni?!
99.99% av alla organismer skulle lägga sig ner och dööö om dom behövde bo där.
Och dom skulle vara nöja med det!
För det är pisskallt!


Men vi överlever trots det här uppe. Kanske för att de flesta organismer jag känner  i denna stad lägger sig ner och lägger sig  med  varandra.

:)

Ny granne

Hela hösten har rummet ovanför mitt stått tomt. Nu inser jag hur lyxigt det varit. Jag har nämligen fått en ny granne
- har jag hört.

Men jag ska inte vara en bitter granne här under. Nej, jag ska vara en trevlig och vänlig granne och hälsa om vi ses. Jag vet bara inte ritkigt vem det är som bor där än, men om jag ser någon här i huset som har fyra stora fötter, två stora öron och en lång snabel då vet jag - då är det han!



Hej vad kul det är att vara nyinflyttad!

...men ändå så olika.

Jag och Snusen kanske har en del olikheter ändå.

I helgen var det julfest. Med dresscode. Det betydde att vi tjejer, till killarnas stora förtjusning, för en gångs skull såg ut som just tjejer med klänning och strumpbyxor istället för friluftskläder. Det var en kväll med nya upplevelser för oss alla. Fast på olika vis.

Där jag kommer ifrån är vi nämligen hårt drabbade av växthuseffekten. Bara man har tagit en liten fördrink kan man svansa ut i festblåsan utan att märka av att det inte längre är sommar. Så funkar det inte i Kirunas vargavinter:

- Jag har aldrig gått på fest med täckbyxor förut!

Och där Snusen kommer ifrån är det tuffa tag. Där är till och med tjejerna så hårda att dom snusar grovsnus.

- Och jag har aldrig gått på fest med strumpbyxor förut!


Sjukt lika som klonade bär

Jag och Snusen heter för det första samma sak - hon kallas även Lisa ibland.
Dessutom har vi båda en brorsa som heter Johan.
Bara det är ju otroligt, men vänta bara:

När vi flyttade hit till Kiruna hamnade vi i samma korridor - helt ensamma, bara vi två i en alldeles egen korridor.
Vi råkade ha samma smak när det gäller mat - bönor, tonfisk och havregryn - så vi har delat skafferi sedan dag ett.

Vi har samma svängiga humör - Aaaaaah vad är det för feeeel på den här stan!?! Måste flytta!! En kvart senare: Är inte Kiruna bara föööör underbart?!?!

Vi lyckas alltid handla likadana saker - allt från en tekopp på ÖB till gardinfransar. Pulkor köpte vi självklart samtidigt.

Så går man ut i korridoren, jaha ja Snusen har sin bräda ståendes där. Vänta lite är den inte lite lik... det är ju samma märke som min gamla trotjänare. Men den är ju hundra tusen år gammal så den kan ju omöjligt vara precis samma. När jag vände på den för att se framsidan höll jag på att få dåndimpen - vi har exakt likadana urgamla brädor!

VAD ÄR ODDSEN?!?!?!


Lika som knasiga bär som fått för mycket bekämpningsmedel.
Eller andra starka varor....


Saken är biff

Det är jag som är biffen. Greger the Biff. Så är det ju bara. Även om det kanske verkar glassigt för vissa så är det faktiskt hårt att ligga på topp också. På riktigt.

Igår på syjuntan satt jag och Åland och spände musklerna och jämförde. Idag har jag en fruktansvärd träningsvärk i höger spännis-överarm.

Men vad gör man inte? Åland har nämligen börjat gymma och tror nu att hon ska bli en biff. Pffft. Sällan!

För säkerhets skull ska jag dock börja göra lite fler armhävningar, så fort armen gör lite mindre ont förstås. Lite respekt måste man ju ändå ha för henne, hon har ju i alla fall starka nypor som gav mig sådan här värk av att bara klämma lite på min stackars arm.... Tänk då armmusklerna...... hualigen.

Fortsättning följer...



Åland.
Knappast skräckinjagande. Inte ett dugg. Hoppas hon inte gymmar imorrn bara....

WANTED



Mikael Thörn.



En liten, liten tomte från Skövde. Känns igen på fiskehatten och farfar-skägget. Gillar fiskar och u-båtar. Fast mest att sitta och äta frukost med mig och Snusen och prata kärlek. Och om Snusens krogragg förstås.

Nu har han försvunnit för att bli töntig marinbiolog istället för tuff naturguide.

We want you back.

Please rethööööörn!

Tjugo över ett varje natt

Om man bor i en stad med en gruva under så vet man precis
när man har legat vaken för länge. Det är liksom som ett gökur
men med ett dån och muller från underjorden istället för en liten
fågel som ko-kooo:ar. 
Tjugo över ett varje natt spränger dom i gruvan.
Det är för hinna att vädra ut innan gruvarbetarna kommer pigga
och glada morgonen därefter har jag hört.
Det låter vettigt.
Dessutom har dom robotar som jobbar där nere.
Det låter trist.

Så varje natt när jag ligger och vrider och vänder  mig och inte kan
sova och det där åskmullret från underjorden kommer så föreställer
jag mig att det är ett bergstroll som står där flera hundra meter under
markytan.
Ett enormt sådant, med tanke på hur mycket malm som tuffar iväg
med malmtågen varje dag.
Men även ett väldigt rart sådant som ger jobb åt halva staden.
Där står han och kämpar och svettas och stånkar och stönar....

Och här ligger jag i min säng. Min mjuka, varma säng.
Bäst att fluffa till kudden lite extra... aaah, sådär ja.
Åååh, så bra jag har det.
Inte en slägga att slunga eller malmbit att bryta bort. 
Var var jag nu i mina grubblerier?
Eeeh jo... näää... jag vet inte riktigt..... det var väl.... gääääsp....

Så somnar jag som en prinsessa.



Kiruna by night. Gruvan upplyst i flera våningar.

"Du letar ju som en karl!!!"

Snusens hårda ord med den försvunne skeden i högsta hugg.  Men den låg verkligen inte i lådan när jag tittade.....

Sverige är långt

Micha berättade att i Kalmar går dom runt i t-shirts och har picnic i gräset.

- Åh, va mysigt, sa jag och drog upp raggsockorna till knävecken och sippade i mig dagens fjortonde kopp värmande te.

Då insåg vi hur långt ifrån varandra vi är.




Fast på sätt och vis är vi ju alltid nära
Du och jag Majchen <3

Man vet att man gör en dålig affär när.....

Isak bor i en supersöt liten lägenhet. Längst upp med balkong och ett alldeles eget kök med snetak. Men inte en indier i köket. Ingen curry-krydde-orgie. Inga tryckkokare som väser värre än ett flyganfall. Inga baljor med köttstycken som ligger i blöt. Och när Isak ska duscha tar han bara lilla dörren bredvid köket. Han behöver inte ens fundera på om låset fungerar eller inte för han delar inte dusch med 20 stycken mer eller mindre kufiska rymdstudenter av motsatt kön. Hittar han små suspekta hårstrån i duschen är det troligtvis hans egna. Och när Isak slår sig ner i soffan i sällskapsrummet, förlåt vardagsrummet, behöver han aldrig undra vad det är för en idiot som lämnat snorpapper där.
2900 kr i månaden.

Jag bor i korridor. Dusch i källaren. Toa i korridoren. Klaustrofobi i köket.
2600 kr i månaden.

Kiruna är värst

Idag har flera  personer från därhemmavid berättat att i morse var det minsann frost i Stockholm!

Jaha ja, sa jag efter att den tredje personen, som var min moster, berättat samma sak och jag undrade förstås varför alla så ivrigt berättar detta för mig? Samtidigt berättade jag lite stolt att vi minsann haft frost i Kiruna sedan länge och idag kom hör och häpna de första snöflingorna! Små - men ändå - snö!
 
Då fick jag förklaringen av min moster:

- Ja men vi vill väl bara höra att nån har det värre än vi har det.


En stad utan H&M

Jag och Therese har alltid sagt att en stad är ingen stad om det inte finns H&M där.

Nu är det allvar. Det finns inget H&M i Kiruna!

Men jag ska bo på Östermalm i alla fall.

To be continued....

Nyare inlägg
RSS 2.0