Follow that falukorv



Allt vi hade att ta span på
 ute på  Abiskojaures is var korvringen
som hängde och lockade på Ålis ryggsäck.
Busvädret levde om som bara den i fredags och Kårsavagge fick stryk
av Kungis i en snabb vadgörvinu-omröstning.
Men inte led vi av det.
Att sitta i en fjällstuga och värma upp sig innan det är dags att krypa ner
i sovsäckarna ute i tältet är finlyx som vi inte är vana vid. Utländska
turister som tappade hakan av att vi hårda nordbor skulle bo i tält mitt i
vintern gjorde oss malliga som få.
Och när dessutom ungtuppen i Team Tysk 30+ bjöd på chips njöt vi lite
extra.

Men ingen fara, mamma. Abiskojaures is var tjock och vi sov ensamma
i sovsäckarna. Och resten av helgen var en ren och skär solskenshistoria.

Fortsättning följer. Men först lite uppdatering från civilisationen.
Reprisen av melodifestivalen! Tjo och tjim.



              Jag och den finska snötalibanan hade det mys ute på isen.

Schönes Wochenende!

Så där ja. Tentan är inskickad och
pulkan packad och biljetterna bokade.
Då kör vi. 

TILL HAAAAVS FJÄÄÄÄLLS!




                 Fina piffiga SJ. Hur kan ni veta att det är just till Lapporten vi ska?
                                       Guldstjärna i kanten på den!

Invigning





Plötslitg händer det!
Efter ett evinnerligt tjatande om våra turpulkor så
ska de nu invigas. Att bygga en egen turpulka kan vara det smartaste drag
vi någonsin gjort. Nya pulkor kostar nämligen en förmögenhet.

Om det var svårt? Knappast. I november någon gång stegade jag och Ålis
ner på coop och skaffade oss kvastskaft och skruvar och karbinhakar och
nyckelringar och öglor och hejsan och svejsan.
Lite av varje så att säga.
Sedan spenderade vi några månader med vår favoritlek:
På måndag kanske? Eller tisdag? Torsdag kör vi på. Men du, söndag it is!
För att sedan börja om från början nästa vecka. Bygga pulka på onsdag?

Allt som behövdes visade sig vara en björn och en älg. Björn råkade nämligen
ha både borrmaskin och snickarbänk och passande nog en älgstek i ungen.
Efter att ha ätit oss mätta var det alltså bara att skruva ihop pulkkalaset.

Alternatvit vila ögonen i soffan en snabbis. En snabbis som visade sig vara
exakt lika lång som det tar för Ålis och Björn att snickra ihop pulkorna.
Perfekt.

DO try this at home kids.


             



                                                 


Another day at the office

Nej vi kan inte påstå att det varit någon hit att läsa en helt internetbaserad
kurs. Speciellt inte när kursen stavas Entreprenörskap och Affärsutveckling A.

Då vill man gärna ha en farbror över videolänk som förklarar allt med färgglada
powerpoints och släpper iväg oss på rast vid kaffeautomaten med jämna
mellanrum. Dagens låt blir Hold on, hold on be strooooong.
Nu är det nämligen bara slutspurten kvar.
Lyckas vi bara hitta den jäkla hemtentan på den nedriga djungel-cambro-portalen
så är saken biff.

Heja naturguiderna!





                  
                            Hold on be strong - Maria Norway ESC 2008

Bakishäng högersväng










Heja sälen!



I'm your partner in crime




                                                  





Det började som
en helt vanlig spelkväll. Rymdarnas rymdare
Coni the Poni hade tagit med sig ett riktigt superrymdigt nördspel.
Robo Rally.
Så där susade våra robotar runt på spelbrädet och sköt varandra
med laser och jagade skiffnycklar.
Jag och Snusen satt passande nog bredvid varandra.
I'm your partner in crime viskade Snusis högtidligt när hon gjorde
mig ytterligare en tjänst i smyg.
Trots det vann ingen av oss.

Men snart fick vi annat att tänka på när huset invarderades av både
spanjorer och tjecker och mexikaner och satan och hans moster.
Note to myself:
Det blir ganska så stökigt när man bjuder alla Spacemasters på festen.
Skriv upp det.

Ganska så S T Ö K I G T.

                         
                                                

I'm hooked on a feeling I'm high on believing

 

Det bara spritter
i hela kroppen. Jag är på så oförskämt bra humör.
Springer ut i bara gympadojjsingarna i solskenet.
Hej, det är bara -13 idag!
Jag tror bestämt att våren är på väg. Att vi snart får kasta våra vinterbleka
grisskära kroppar i en fjällsjö långt upp på en bergstopp.

Rå hit med alltihopa bara. Ge mig vårvinter och högsommar och framtid.
För att inte tala om resten av denna underbara fredag. Come on bara!

Stim och stoj - Skepp åhoj!

            
                                             Maj -09



Fyra guld och en sensation



Inte nog med att fyra guldmedaljer
trillade in på stafetten.
Dessutom såg vi det på en sprillans ny finfin super-tv.

Ibland Kirunabostäder, ibland tycker vi faktiskt om er.




Titta noga.



De stående ovationerna
är inte så förvånansvärda.
Det var ändå vi naturguider som stod på scen och
framförde den berömda Oxn.
Men dra på trissor. Titta noggrannare.
Aulan är ju fullsatt!
Med livs levande människostudenter!
Kors i göta petter jag tror bestämt att det här börjar
likna en riktig studentstad.

Botten upp!



För ja sköt en älg oppa lia barra för å si an dö,
Sköt en älg oppa lia barra för å si an dö.
Ja slå arga oppa oxn.
OXN OXN!
Slo arga oppa oxn, å blodn han färga snön si rö.



     
                                 Noicemakers - Oxn

Welcome Willkommen Bienvenido



De nya utbytesstudenterna åker hundspann med
Kiruna Skyline in the background.
Vem har sagt att det inte är drag på vårt studentliv?
Höhö.
Hehe, fattaru, drag liksom... Heh. Nä okej.

Vi har i alla fall humor.
Och gigantiska mängder alkohol till kvällen.


Stora Taberaset i Kiruna

                                             


Öppet hus och gratis fika. Ja tack. Självklart var jag där och hängde på låset
och gick tipspromenad. Godis och heliumballongar och stim och stoj.
Och spännande vadderade ljudisolerade rum och ivriga redigeringsskärmar.

SVT, SR och Radiotjänst har fått ett nytt finfint hus på norraste möjliga breddgrad.
Den samiska redaktionen hade klätt upp sig i sina fina koltar och Kirunas
pensionärer samlat sig för att med vässade armbågar tränga sig i kaffekön.
Och med ännu vassare tungor ställa journalisterna mot väggen.

Varför i hela friden förstör ni intressanta intervjuer som den med Bosse Bildoktorn
på P4 med massa skränig musik mitt i allt?!


Ett helt klart underskattat torsdagsnöje att äta vaniljdrömmar ikapp med
Kirunas aggressiva radiolyssnare - generation äldre.
Gratis är gott och min nya lilla reflex dinglar fint i jackan.
Lite besviken var jag dock på rundvandringen.

Jag hade velat se sniglarna.



Luossavaara




Det blåser på toppen och det är lite hårt. Men inte ensamt.
Den finska snötalibanen och jag drog halsduken tätare om oss
och så traskade vi uppåt och gled nedåt om vartannat.
Ingen snålblåst kan stoppa oss.
Inte lite mjölksyra i skinkorna heller.
Där uppe var dock inte gud hemma.
Eller om det nu var slalomklubbens övergivna startbås som vi
tog för hans sommarstuga. Hursomhelst.

Halon runt solen hängde fortfarande kvar där den skulle i alla fall.





                                               



                                               






            Utsikt ned över stan från toppen av vår finfina skidbacke Luossavaara

                    


einen Ausflug machen


                                   Kristian, Snusen, Jocke, Ålis och jag.



På ganska många ställen skulle det gå från vinter till sommarvärme
om temperaturen steg med 25grader från en helg till nästa.
Här också.
-5 grader kändes i alla fall som en riktig värmebölja där vi susade fram.

Exotiskt nog hittade vi en golfbana i Kirunas utmarker.
Det hade jag inte en aning om.
Mindre förvånande studsade en älg förbi oss.
Och minst förvånande av allt hade vi fika med. Så där slog vi oss ner
mellan tallarna just som det började att blåsa i som friskast och backarna
började att peka uppåt som mest.

En riktigt famlijesemester när den är som allra bäst med andra ord.



                                             Sockerchocks-behov


the Car-Curse

                                                   Dagens gåta:
                  Hur många studenter krävs det för att köra en bil i Kiruna?




Inte helt oväntat
kom inte alla bilar hela vägen fram. Det är nämligen så i Kiruna.
Bilförbannelsen ligger tät över staden och har gjort det sedan vi flyttade hit.
Men så kom jag på en sak.

När den första bilen dog var det jag som satt bakom ratten och Snusen bredvid.
Andra gången en bil lade av var det Snusen som fick ratta oss fram när vi gjorde
vår storslagna bogseringsentré efter sommarlovet.
När superMazdan sedan blev slagen sönder och samman var vi båda långt därifrån.
Bilen som såg sina sista dagar på andra sidan finska gränsen likaså.

Det sker liksom en långsam förflyttning hela tiden.
Längre och längre ifrån eländet.
Den här gången satt jag ju faktiskt på rätt sida av bogseringslinan! 
Moooot Jokkmokk!
Eller ja, för oss som åkte i Bruno i alla fall.

Believe it or not

Mest töntar vi oss. Gapar och skriker och härjar.
Vänder upp och ned på korridoren och allt innuti den.
Jäklas med den som råkar somna på redovisningen
och retar nerverna av varandra så fort vi kommer åt.
Men ibland så.
Då händer det att vi tågar fram på led.
Tysta som små ljus som skiner ikapp med elljusspåret.
Bara knarret från stavarna och suset från skidorna.
En liten försynt fyrmannakör som flåsar sig fram.

Ja, ibland så. Då kan vi också minsann. 



                                          

Jaha ja. Jaaaaa ja

Jag som trodde att vi hade något här. Något stort.
Att vår festival var minst lika ball som någon annan.
Men så har dom bara gjort narr av det där nere i
Fjollträsk som det kallas. Redan förra året till och med.
Sooo last year.

Driva med Kiruna sådär. Tror att stadsflytten är som att
bara flytta en rulltrappa. Att det är hela vår stadskärna.
Som om liksom.
Som om vi skulle ha en rulltrappa! Knappast du.

Men ett domus hade vi faktiskt.



"Nu har du retat upp hela Norrland. Vi kommer att bli mejlbomb...
Näää dom har ingen mejl"

Surt sa räven




Men vi andra tyckte det var kul
med snöfestival i stan.
Lite happening så att säga.
Talangfulla b-kändis-barn som sjöng superkändisbra i kylan.
Tokiga barn som gjorde volter och trix med skidorna på.
Det berömda renracet.
Och så Byggare Bob som bara bjöd små barn på godis.
Inte ens hans största fan fick en påse.

Men det var glömt lagom till skoterkarlarna gav sig av mot
big jumpen och gjorde stålmannentrix långt upp i himlen.
Finni var lyrisk.
Hon vill ha en sån man. Och en hund och en finsk pälsmössa.
Jag var så nöjd med en gratis kopp varm saft.

Och med att bo i fina lilla myspysiga smått knäppa Kiruna.

                                  
                                                             

                                                





Stjärnornas krig

Jag såg just att ingen mindre än jag ska få vara Snusens opponent nästa vecka.
Perfekt tänkte jag.
Orättvist kanske någon annan tänker då. Vi som är bästaste bästisar kommer
väl knappast att ställa varann mot väggen med kniviga frågor?
My ass.
Efter att ha gett gett mig tenta-mardrömmar och brottat ned mig på
sockerstrejkens målsnöre är det nu payback time.
Snusen ska grillas som aldrig förr.
Jag leder just nu tenta-ligan och tänker ta ledningen även i redovisningsligan.

För att slutligen vinna den totala värdslcupen och ta över herraväldet i korridoren.



                                  Rödis vs. Snusen. Storhetsvansinne javisst.


ein winzig Sonnenlicht



                                     Kiruna 12.48


Visst, solen kanske inte dyker upp över horisonten.
Fast det betyder ju knappast att den inte skiner alls. 
Förvisso en bra bit bortom våra fjälltoppar.
Men ändå.

Man får ju välja själv hur man vill ha det.


                        So long, babe - Nancy Sinatra


Nemas Problemas


                 
        Finns det hjärterum så finns det stjärerum.
                     Julbord i vår korridor

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0