Lajsa

Jag hatar paranteser. Antingen så har man något att berätta eller så
har man det inte. Det här daltandet med paranteser runt saker som
eventuellt kanske möjligen skulle kunna vara intressant ger mig krupp.
Jösses.
Bestäm dig!
Hade du tänkt berätta det där eller inte?

Men häng kvar, det är nu vi kommer till det som retar mig ännu mer.

För inte så länge sedan diskuterade jag just detta med min käre vän och
efter att ha lättat hjärtat blev en illmarig hjärna avundsjuk och tog över.
Med buller och brak. 
Nu petas det nämligen in paranteser lite här och där i allt jag skriver.
Från viktiga mejl till hemligaste dagboksanteckningar.
Så fort jag märker det pickar jag förstås så upprört jag bara kan på
backa-tangenten eller kluddar över så hårt det går med vassast möjliga
pennspets.
Trots saneringen finns det dock ett litet olöst problem kvar:

Varför i hela friden ska min 23åriga hjärna fortfarande vara i trotsåldern?



(eller okej, snart 24åriga hjärna faktiskt)