Lajsa

Tänk att jag har orienterat helt galet mycket en gång i tiden.
Tävlat varje lördag och söndag. Åkt många mil i bil.
Jagat kontroller och rankingpoäng.
Springa elitklass eller lång?
Hur som helst bli lerig upp till knäna och svettig så det svider i ögonen.
Snorig och snygg.
Förbannad och trött.

Duscha utomhusdusch om det så är juli eller oktober.
Tacka gudarna för varmvatten.
Jämföra vägval och sträcktider.
Vem vann spurten?
Så iväg till nästa tävling. Och nästa.
Och skratta hysteriskt åt mina egna alla-barnen-skämt i baksätet.

Nu när det äntligen är barmark och jag älgar efter de små orange-vita om kvällarna förstår jag inte att jag kunde tröttna.

I kind of miss it.


O-ringen i Sälen, 2008