Bella och Theo in da house
i tiden önskade så innerligt att han skulle adopteras bort till
Ryssland.
Han som var världens dummaste jobbigaste bråkigaste människa
som någonsin funnits på denna jord.
Dessutom tjatade han jämt och ständigt om att få en minigris.
Hallå minigris?!?!
Sedan växte vi upp och blev sams och jobbade till och med på
posten tillsammans.
En sak har dock inte ändrats och därför kom vi just på en sak som
vi faktiskt skulle behöva internet till nu när det snart försvinner.
Vi skulle ju se Bella och Theo!!!
Om man skulle kunna kalla oss för trogna Bella och Theo-fans?
Nej.
Kalla oss bara Bella och Theo. Vi liksom är dom. Fortfarande.
Bella och Theo, posten och minigrisen. Jepp. That's us!
Oh no! You've got it all wrong
Kom jag just på.
Om jag blir stressad för att jag inte kommer kunna jobba med mitt
exjobb eller signera den där nya e-fakturan eller använda min tyska
ordbok på ord.se? Och inte kan beställa ett nytt internet på internet?
Nej då. Det löser sig nog. Jag bara nynnar på dagens låt och funderar
på vad jag ska ta med mig när jag flyttar ut i vildmarken för att börja
mitt nya liv som internetlös.
Nya sovsäcken och russin är det enda jag packat hittills.
Kind of looking forward to it!
Där ska jag ligga och vifta på min fot och sjunga på Annies
Oh no youve got it all wrong
Entusiast-fantast, google it.
Vad är egentligen ett höghus?!
Precis som när vi undrade vad bergvärme egentligen är, hur man gör en mojito,
hur litet världens minsta huvud kan tänkas vara, om man ska sortera ballonger
som mjukplast och hur det står till med Sveriges historia - så googlade vi.
Det är nämligen svaret på allt.
Ett höghus ska vara minst 35m högt eller ha 12våningar.
Och det finns faktiskt något som heter höghusentusiaster.
Världen över till och med.
Skönt att höra att vi inte är ensamma.
Goggle har dock missat en liten sak i sina register.
När man googlar tågentusiaster - då kommer inte vi upp?!
Vårt kära favorittåg.
Vildmarken here we come
Jag och Snusen ville visa min lillebror vad vi stora barn lärt oss efter
två år på Naturguideprogrammet - 120hp korvgrillning.
Därför blev det en vildmarksexpedition till närmaste sjö för lite seriös ute-lunch.
För att vara brevvärare från storstan är min bror förvånansvärt bra
på vildmarkstillredning av falukorv och pinnbröd - samtidigt
Fast ingen klår förstås Snusis på grill av liten zucchini.
Dagens andra höjdpunkt var när vi passerade över en
glaciär på vägen hem. Wow, sa Johan.
27 maj 23.37
Kompis det är ljust nu.
Upptäcksfärd i Kiruna
Min lillebror är i stan på finbesök. Så fort solen kikade fram tog vi på
tjocktröja och jacka och gick ut i plusgraderna.
Sightseeing och glass stod på schemat.
Till och med Snusen, Finni och jag blev förvånade över allt som fanns att se.
Se även här håller knoppar på att slå ut. Och vid fyrasnåret kan man minsann
få se så många bilar på en gång att det faktiskt liknar - håll i hatten - bilköer!
Kiruna upphör då aldrig att förvåna.
Till och med maten blev förvånansvärt lyxigt god.
Tack vare matpengabidraget från mams.
En muta helt i min smak
Danke
Trots att jag varken lider av kottebrist eller annan undernäring
sitter jag likt en utsvulten ekorre på tallegren och gnager och tuggar
på min utlovade belöning.
Som om det vore mitt livs sista dyrbara muta.
För ja, jag råkar nämligen vara en sådan som biter på glasspinnar.
Enligt mina beräkningar får minst en person rejäla rysningar just nu.
Detta leder oss in på dagens fråga och livsviktiga ställningstagande.
Glasspinnegnag - Rysning eller obeskrivligt välbehag?
Mamma, jag har redan bockat av dej på rysningslistan.
Oh my gooood that felt good
Keep rollin' rollin' rollin'
Hantverk by Snusen
Det värsta är över och efter att ha tagit mig loss från alla läskiga kanyler och
sladdar och slangar väntar nu det bästa.
Att kamma in alla mutor som mina fina vänner i all välmening lockat med.
Först ut är Snusen. Inte nog med att Snusen var med mig på sjukhuset och höll
handen och torkade mina hysteriska tårar och övertygade mig om att
utländske narkosläkaren inte alls var den norske skandalläkaren som jag precis
läst någon rubrik om.
Snusen hör allt skillnad på norska och danska, hon.
Dessutom ställde hon sig vid spisen när vi kom hem och lagade en hejdundrande
god lasagne. För att sedan rulla världens allra godaste negerbollar.
Det finns nog inget som får en att må så bra som välförtjänta mutor.
För att inte tala om riktigt goda vänner.
Rullade med kärlek
Be careful what you whish for
Appropå mina kirunakomiska fantasier häromdagen så är det
inte så svårt att välja dagens låt. Det har minsann snöat igen!
Ikväll nynnar vi på:
"I don't regret this life I chose for me...
...Be careful what you whish for.
You might just get it all" 
Några danssteg i glädjeyran
När överlevnadsinstinkten går på fikarast
Speciellt som jag misstänker att de är högst inkompetenta hela bunten.
Därför ligger jag och vaggar i fosterställning och gråter floder av tårar
med snoret hack i häl vid bara tanken på vad som väntar i morgon.
Tant Sjuksköterska drar ett esse ur rockärmen och kommer med en
glad nyhet.
När du vaknar ur narkosen bjuder vi på fika!
Sa du FIKA?!
Jösses Amalia. Vaniljdrömmar med sjukhusbaciller och te i
urinprovs-plastmuggar. Varför sa du inte det från början?!
Cut me open bara!
Nu är det lördagsmys - om det så är det sista vi gööör
Kan man verkligen festa när det är så här ljust? Det undrade mina vänner
som aldrig förr kalasat norr om polcirkeln.
Men visst kan man det. Det går alldeles lysande.
Jag måste bara påminna er om att det är inte den evigt sommarljusa natten
som man ska vara rädd att släppa på hämningarna inför.
Den skvallrar då inte.
Men det gör däremot kameran.
En snäll bild. Närbilder och filmklipp sparar vi till ett annat tillfälle.
Turist - javisst
Idag har vi varit på utflykt i Abisko nationalpark. Det var roligt.
Och lärorikt.
Som naturguide måste man lära sig att ta hand om alla sorters barn:
Jag och älsklings-knäppis-Fia
Kalashelg vs. Askmolnet 1-0
De är här!
Askmolnet hade inte ens chans mot Lisafisa och Kortis-Fia.
Även om det var ruggigt nära där en stund så kom de till slut.
För har mina kära vänner bestämt att de ska hit så kommer de hit.
Och ingen än jag är lycklligare för det.
Grubblande mustaschminen passar bra i askmolnsväntetider
Sa jag att det var mustaschfest?
Me and my Russin
Solsting och Russin-looken i New York 2006
Snart kommer dom! De där tokiga montessoribarnen. På mellanstadiet
förklarade vår lärare att barnen i montessoriklassen är sådana barn som
behöver lite mer tid på sig att lära.
Efterblivna, tänkte vi i 4B.
Bara väldigt speciella, upptäckte jag senare när jag gav dem en chans på
högstadiet. Speciella in a good way.
För vare sig vi är i stora svettiga New York, ett litet flickrum i gamla kära
Norrviken eller stimmandes och stojandes på en heltäckningsmatta i
Västerås så är jordens bästa plats alltid just precis där vi är.
Inte så konstigt. Det är helt enkelt jordens bästa Lisafisa och Kortis-Fia jag
pratar om.
Och denna gång prickar vi av Kiruna.
Glass i stora lass-utflykt back in the days. 2007 ungefär.
Paranteserad hjärna
har man det inte. Det här daltandet med paranteser runt saker som
eventuellt kanske möjligen skulle kunna vara intressant ger mig krupp.
Jösses.
Bestäm dig!
Hade du tänkt berätta det där eller inte?
Men häng kvar, det är nu vi kommer till det som retar mig ännu mer.
För inte så länge sedan diskuterade jag just detta med min käre vän och
efter att ha lättat hjärtat blev en illmarig hjärna avundsjuk och tog över.
Med buller och brak.
Nu petas det nämligen in paranteser lite här och där i allt jag skriver.
Från viktiga mejl till hemligaste dagboksanteckningar.
Så fort jag märker det pickar jag förstås så upprört jag bara kan på
backa-tangenten eller kluddar över så hårt det går med vassast möjliga
pennspets.
Trots saneringen finns det dock ett litet olöst problem kvar:
Varför i hela friden ska min 23åriga hjärna fortfarande vara i trotsåldern?
(eller okej, snart 24åriga hjärna faktiskt)
Åh den ljusnande framtid är vår
Börja samla bark och nötter - check.
Paket - det bästa jag vet!
Min alldeles egna norska sovsäck i syntet.
Vi vet vad det betyder!
Och jag tänker börja redan nu. Med fönstret på vid
gavel och bland mina skogigaste kuddar tar jag ut
sommarlov i förväg.
Exjobb och envisa dammråttor får snällt vänta
medan jag ligger som en lycklig larv och nynnar på
dagens låt.
Sovsovsäck sova sova sovsovsäck.
Komforttemp -4 grader - svenska sommaren here I come!
Årets första glass
Shortsi-Finni och Snusen
Javisst! Glass i stora lass! Det är inte bara värmen som gör oss
yra och fundersamma om vi på något vis hamnat någon annanstans.
Typ Las Palmas.
Det finns något som gör oss ännu mer lyckligt förvirrade och får oss
att nypa varandra i armen för säkerhets skull.
Var i hela friden kommer alla dessa människor kommer ifrån?
Plötsligt myllrar det nämligen av livs levande människor på stan.
I Kiruna.
I KIRUNA!
Det är som en önskedröm. Ungefär som den om att det skulle finnas
ett piller för obs-barn som plötsligt gör att de stackars krakarna för en
stund tål glass med mjölk i.
Eller vänta. Det finns det ju!
Och ja. Glassen var riktigt ruskigt god. All thanks to my magic pills.
Kära mammor
Mammor har en tendens att vilja veta vad deras
döttrar har för sig på sena nätter när vi är ute och
ränner på stan.
Därför tänkte jag och Snusen meddela att vi sysslar
med återvinning.
Vinskruvkorksåtervinning.
Ryssvärme och svensksinne
läser passande nog om växthusgaser i värmen
Solen steker och jag bränner mig fortare än jag ens hinner
plugga hälften av vad jag borde där nere på innegården. Vår
glassiga glaciär är nästan borta och gammeltanterna i huset
har saftkalas med personalen.
Men är det inte lite väl varmt?
Nej det är väl lagom tycker en annan. Trots att det var
snöoväder i förrgår är det ingen som vågar bli allt för lycklig
en dag som denna.
Så kan det vara när man råkar bo i gnälliga landet Lagom.
Jag är trots allt fruktansvärt osvenskt nöjd och förväntansfull
där jag sitter med metanutsläpp och växthusgaser upp i halsen.
Det gäller att passa på för man vet då aldrig vad det bjuds på
härnäst.
Bara lite mer snö igen vore väl alldeles underbart klämkäckt
och Kirunakomiskt? Ja du, nu är det nästan så att jag hoppas!
Bring it on ba'!
Dagens enda moln på himlen
Jämfört med förrgårdagens enda GIGANTISKA snömoln
Vårkänslor
Tillfredsställelsen är total efter min
senaste upptäcktsfärd i köket. Även
för de bortglömda som inte fått någon
omsorg på mycket länge finns det en
hejdundrande livsgnista, kan jag tala
om.
Kanske för att våren är här? Eller för
att detta ändå är meningen med livet?
Det här med förökning och att
fortplanta sig.
Ja visst, det är precis som ni tror. Min
entusiasm beror på att jag har gjort
ytterligare ett fynd i mina gömmor och
även detta fynd bara växer och gror.
Så himladens okomplicerat och enkelt.
Tänk om det vore lika lätt att få sprutt
på människor, va?
En gammal gullök som blev en vårlök. Gotta love it!
Nu är glada julen slut slut slut
Julsångerna avlöser varandra i vår lilla korridor. Igår sjöng vi på
Vi ser det snöar vi ser det snöar det var väl roligt hurra?
Idag fick dock måttet vara rågat. Även om snön fortfarande kan få
för sig att överraska så fick pepparkakshusen faktiskt åka ut nu.
Först nu?! undrar ni.
Vem sjutton är G?! undrar vi.
Ginni? Gnusen? Gödis? Gålis? Gocke? Goni? Gattias? Gikaela?
Jo tack, vi lever och mår bra
Jösses Amalia vad de växer, di dära mungoskotten.
"Se det som ett upplevelsebad"
Badtemp i Holmajärvi: plusgrader. That we like.
Kyligt? Lite. Brutalt ont i fötterna? Ganska. Men no need to worry:
Baywatch Snusen fanns där at your service...
...uppbackad av Åland Airlines som visade var nödutgångarna finns.
En kvist - javisst! Och så kunde även Guide B-Os liv räddas.
Den finska sjöstjärnan gör sig redo för ett dopp.
Lukas tog det piano och passade på att njuta lite extra. What a man liksom.
Alla som tog sig upp fick äta skollunch i naturguidernas matsal
Defrost. 45min. Pling. Very nice day på naturguideprogrammet I must say.
Welcome to Mungo Land
Hela denna fantastiska historia har sin början bland böna
och fröna-hyllan på ica för ganska precis en vecka sedan.
Jag kom hem lycklig i hågen.
Kokade långkok på kikärter likt en hemmafru utan närminne.
Det blev visst två timmars kokande istället för en.
Men hej, hellre välkokt än okokt som man säger.
Nu märks det ganska tydligt att jag glömde ytterligare en sak.
Visst fan, jag började ju att grodda mungobönor också!
Det har nämligen uppenbarat sig en hel liten plantage i mitt
köksskåp.
Eftersom de inte är så goda att äta längre när de helt utan rim
och ranson fått skjuta i höjden likt en finnig pubertetsgrabb har
jag nu funderat på hur jag ändå ska få valuta för pengarna efter
mitt böninköp.
Jag ser framför mig en gigantisk djungel växa fram.
Ludna apor som klättrar i träden.
Exotiska fåglar som kvittrar.
Safari Jeepar som susar fram och en stor blinkande skylt.
Welcome to Mungo Land! Welcome to Mungo Land!
Ja, något åt det hållet spånar jag på.
"Livet i en plastpåse" kommer mungisarna att kalla denna nya fas i livet när de senare skriver sina memoarer.
Show me your vinflaska och jag säger dig vem du är
el Vino Fino står vid min sofistikerade boksamling och väntar på att korka upp.
Ikväll ska jag och min reservkusin leva rövare. Alltså det är min
reservlillasyster Ellens kusin.
Bällen utnyttjar nämligen sin reservmamma till fullo, alltså min riktiga
mamma.
Bjuder hem sig på middag och blir gödd till max och hoppar i min säng.
Jag vet nog att hon även kikar i mina skåp och lådor om där finns något
hon skulle behöva låna nu när jag ändå aldrig är hemma.
Det är alltså inte mer än rätt att hon bjuder på en ny reservsläkting.
Speciellt som jag aldrig utnyttjar min reservmamma Ulla.
Blev det krångligt?
Då kan jag istället berätta om val av vin som vi ska härja loss på ikväll,
min välförtjänta reservkusin och jag.
Jag valde en flaska med en mycket vuxen etikett med inslag av moget,
seriöst och ansvarsfullt.
Ja, så slipper vi vara det. Tjo och tjim!
Ropen skalla - Efjorden åt alla
Dansken, Snusen och Jocke
Tunga drag är det som gäller, 40g
Den som gapar efter mycket... tji fick han.
Liten Snus och stora berg
Sallad
Snäckus tjäckus
Det var så varmt, mina vänner, att man kunde fiska utan vantar.
UTAN vantar!!
Solvarma klippor sover man gott på
Torsk
Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen
saker och ting. Så där sitter han i min högtalare och spelar visa
efter visa för mig medan jag grubblar och funderar.
Viktigast av allt är nog att komma ihåg det där, som de som levt
livet brukar säga. Att man bara ska ångra det man inte gjorde.
Lasse spelar vidare och jag fortsätter att anteckna för mig själv.
Bara ångra det man inte gjorde... Det man inte gjorde...
Lite enkel matematik säger mig dock att det finns en hel stor vid
värld där ute full av saker som man inte gjort och där med kanske
borde ångra.
Då utgör ju saker som man faktiskt gjorde bara en ytterst
mikropytteliten del av all potentiell ånger? Milda Matilda.
Det låter ju inte särskilt lovande, måste jag säga.
Herr Winnerbäck, nu behövs det en munter sång här!
Jag får liksom ingen ordning - tack för den!
Efjorden
Det norska havet bjöd snålt nog på endast tre torskar.
Men i gengäld fick vi en hejdundrade fantastisk kväll.
Fair enough sa vi.
Vardagslyx
Ställa klockan - upp pch hoppa.
Dra på sig långkalsonger.
Fylla termosen.
Packa bilen.
Västerut!
Välja drag.
Kasta ut, veva in.
Knäcka nacken på den.
Hörrni! Dags att tända brasan!
Vi drar till Norge nu! Fiska och elda. We like.
En del straffar gud med detsamma
av Kirunas många långa backar just som en hunk uppenbarade sig.
Hej och hå.
Fantasikontorets nyfikna avdelning satte genast igång.
Vad kan det vara för någon spänstig typ som döljer sig under alla
dessa lager av goretex?
När han kom närmare såg jag dock att han var ful.
FUL?!
Får man verkligen säga så? Nej uppenbarligen inte för i samma
sekund placerade gud en fot-vrickar-grop precis under mina fötter.
Han är säkert trevlig i alla fall, skyndade jag mig att snällhetstänka
där jag linkade vidare.
Vi har en lång väg kvar till himlen mina vänner.
Fun light
norrsken och himlen var äntligen klar.
Knappt ett moln i sikte.
Hurra! Vi vet vad det betyder!
Eller just ja.
Om det inte vore för att himlen inte blir mörk längre, ja.
Se alltid är det något.
Inte ett norrsken i sikte på en natthimmel som denna.
Den som söker finner
Röda mössan på fisketur i Norge
Det är helt otroligt. Först försvann min röda favoritmössa. Men
innan jag hann skicka ut rikslarm och akut efterlysning dök den upp
i socklådan.
Precis samma sak hände med mina supersnabba superspringvantar.
Socklådan igen!
Nu har jag stora förhoppningar om att även mina absolut skönaste
civiliserade inomhusstrumpor som är på rymmen ska återfinnas i
denna socklåda för svettiga tjocka utomhusyllesockor.
Nu kikar jag titt som tätt ner i min låda och undrar när de ska dyka
upp egentligen? Flera gånger per dag. Hallååå??
Hoppet är då det sista som överger den ohåriga apans reptilhjärna.
A tasty laugh forlongs the life
Huvudsaken är inte att man är rolig, utan att man har roligt.
Innuti sitt eget huvud.
En till viktig grej är att ingen får reda på att man faktiskt satt
där i sin ensamhet och skrattade så att man nästan trillade av
pinnstolen.
Nykär
Igår kväll tyckte min käre mor att jag var tossig som skulle ut och gå
så sent som efter elva. Trots att jag är tjugotre år och bor hundrafemtio
mil hemifrån så fortsätter min mamma att vara just mamma.
Bara runt kvarteret då!
Det är ju kolsvart ute!
Ja i södra Sverige ja, fick jag påminna min gamla norrbottning till mams
innan jag gav mig ut i det där nästanmörka blåa skenet.
Det är det som är det fina med Kiruna. För att inte tala om gruvan och alla
andra små fjälltoppar som omger staden. Åt vilket håll man än spanar så
blir blicken så nöjd att det sipprar ända ner till hjärtat.
Får man dessutom sällskap på kvällkvisten kan man gå runt i flera timmar.
Ända tills det ljusnar där vid ett. Och sedan gå lite till.
Det gjorde vi.
Idag faller snöflingor stora som lovikkavantar och solen lyser ikapp med dem.
Väl inne skakar väggarna igen. Det är underjorden som stökar och står i.
Det är sådana där märkliga saker som bara händer i Kiruna.
Och efter två år här är jag fortfarande sådär alldeles tossigt nykär.
Kiruna piruna, älskling pälskling
Hyvä
Mina finslipade finskakunskaper från sommarns
jobb på Åland hänger kvar. Språk är viktigt i vår stora
vida värld har man ju fått höra. Därför är jag rätt nöjd
att kunna ytterligare ett språkilainen, måste jag säga.
Oceanii av möjligheter öppni sig.
Om finska är svårt? Nixi. Häng på. Hyvä betyder bra.
Vad selvä och ilta betyder är lite oklart. Men huvudsaken
är ju att man förstår budskapet.
It's a date, kompisilainen.
Soumi bloummi på klippilainen
Gungungar
Jag tänkte på en sak där jag stod i köksfönstret och
spanade på två ungar som härjade loss på gungorna.
De gungade så där högt, du vet, så man med hjärtat i
halsgropen tror att man ska flyga ut i världsrymden.
Eller ännu bättre.
Att det är nu som man äntligen lyckas få gungan att
snurra ett helt varv runt gungställningen. Kanske två.
Varför gör man inte sådant längre?
Lisa-låten
Blir du blå när du ser dig i spegeln?
När en viss låt spelas får alla som heter Lisa dansa i soffan.
Jag pratar så klart om Parkens Jag har varit vilsen Lisa.
Allt har gått helt åt skogen.
Med mina stora drömmar.
De flög som satteliter.
Det är en fin tradition vi har.
Och ja, vi spelar den så ofta vi bara kan.
Förutom soffan var det även bra drag på Arran.
Nice try
Kabrak sa det och så gick alla hem.
