I whish I was a klätterfisk
Jag sitter och skrattar åt giraffer och babianer som försöker tugga
i sig sega frukter. Ett litet knubbigt vårtsvin som pinnar på allt han
orkar med ett hungrigt lejon hack i häl.
Elefanter och lejonungar och småkrokodiler och fräsiga fåglar.
Och en för jäkla äcklig skapelse som äter ägg många gånger större
än han själv.
Afrika verkar spännande.
Bäst av alla djur i Okavangodeltat tycker jag ändå om klätterfisken.
Den kan både simma i vatten och skutta fram på torra land.
Vad fint, tänker jag.
Tänk att kunna ta sig fram som om livet vore en dans både när det
känns öken och när man har tagit sig alldeles för mycket vatten över
huvudet.
Det vore något det.
Klätterfiskar är även ena fenor på att hoppa.
Bilder från Svt Play
Berrylicious
Eller blått är flott och life is good som man också brukar säga
där man ligger utsträckt under en regntät fjällbjörk med blåbär
på armlängdsavstånd. Och så slutklämmen förstås.
Gotta love it!
Min fina blåbärsblåa Lisa-mössa har jag förstås fått av Snusen.
A tasty laugh forlongs the life
Huvudsaken är inte att man är rolig, utan att man har roligt.
Innuti sitt eget huvud.
En till viktig grej är att ingen får reda på att man faktiskt satt
där i sin ensamhet och skrattade så att man nästan trillade av
pinnstolen.
Honey you should know that I could never go on without you
Nu ska vi ha kvalitetstid brukar jag tänka. Ni vet, när man sätter
sig på en buss och ska åka 5 timmar genom norrlands tallskogar för
att komma till närmaste storstad.
Man tröttnar rätt fort på att räkna tallar kan jag tala om.
Eller när man ligger i överslafen i en knäpptyst fjällstuga och tittar ut
genom fönstret.
Där det bara är vitt, vitt och åter vitt.
Och ännu mera vitt.
Det är då jag älskar att ta ut den där kvalitetstiden med min käre vän.
Oftast bara tjivas och jäklas vi med varann så att jag blir alldeles
snurrig. Men vid sådana här tillfällen jobbar vi faktiskt fint ihop.
Sätter oss tillrätta för att rota och sortera.
Planera och fundera.
Grubbla och fundera ännu mera.
Kanske mest fantisera.
Sväva iväg dit man får bestämma precis allting själv. Gotta love it.
Vi kan verkligen ha det helt fantastiskt trevligt då. Me and my hjärna.
Trot eller ej. Det pågår febril aktivitet där inne. Sjung med i dagens låt:
sig på en buss och ska åka 5 timmar genom norrlands tallskogar för
att komma till närmaste storstad.
Man tröttnar rätt fort på att räkna tallar kan jag tala om.
Eller när man ligger i överslafen i en knäpptyst fjällstuga och tittar ut
genom fönstret.
Där det bara är vitt, vitt och åter vitt.
Och ännu mera vitt.
Det är då jag älskar att ta ut den där kvalitetstiden med min käre vän.
Oftast bara tjivas och jäklas vi med varann så att jag blir alldeles
snurrig. Men vid sådana här tillfällen jobbar vi faktiskt fint ihop.
Sätter oss tillrätta för att rota och sortera.
Planera och fundera.
Grubbla och fundera ännu mera.
Kanske mest fantisera.
Sväva iväg dit man får bestämma precis allting själv. Gotta love it.
Vi kan verkligen ha det helt fantastiskt trevligt då. Me and my hjärna.
Trot eller ej. Det pågår febril aktivitet där inne. Sjung med i dagens låt:
Fabulous life of Lisa Röd
Där stod jag i tvättstugan. Vittvätt på schemat.
Plötsligt fick jag en riktig kanonidé.
Tänk om den där nya turkosa strumpan skulle få
åka med ändå? Man vet aldrig vad mina vita trosor
skulle kunna få för fräsig färg då.
Helnöjd med mig själv för en sekund. Spännande!
Orolig för mig själv nästa.
Klassar man snefärgning på tvätten som happening
är risken läskigt stor att man faktiskt har ett ruskigt
ostimulerat långtråkigt liv.
Det vill vi ju inte. Men ändå. Alltså en helt ny färg...
Come on strumpan. Make my day.
Waiti waiti
Bild härifrån
Men skynda då! Som en get på grönbete skuttar förväntningarna inom mig.
För det första är ett paket på väg.
Världens kanske allra bästa jacka som jag kommer att vara torr som en nykterist i
i vilken orkanregnskur som helst går snart inför landning i min brevlåda.
Rå hit med höstrusket bara!
Och innan hösten tar fart ska jag göra kometkarriär på alla fyrtioåtta sommarjobb
som jag har sökt.
Desto fler ansökning jag skriver om hur fantastisk och oumbärlig och rent av född
och kommen till jordelivet för just detta jobb jag är, ju mer tror jag verkligen på det.
Jag behöver bara få det där lilla samtalet från åtminstone någon i Kirunas stad som
också är helt övertygad om detta.
Jättegärna väldigt jättesnart, hörrni!
Tur att jag inte skrev hur dålig jag är på att vänta.
Fina Kårsavagge och 3 dagars envist regnande - Gotta love it!
Äppel Päppel Piron Paron
I'm head over heels
Är klockan ett på natten? Är jag 23år och gick hemåt istället
för att fortsätta med mina kompisar för att svira på krogen?
Ja kanske det.
Kanske det, ja.
Men jag känner inte för att hångla med en stilig främling i ett
gathörn eller snubbla i en stor hysterisk gapskrattande hög.
Ingen är så snygg och så roligt är det inte.
Inte ikväll.
Därför tinar jag en av mina superduper-tekakor istället.
Fullkornsmjöl är så nyttigt att jag är skyldig min kropp en.
Till och med två faktiskt.
Kanel är aldrig fel.
Och kardemumma är mumma.
Lite mindre kummin nästa gång bara.
Sedan är det perfektion.
Precis som världens kanske allra bästa låt alla tider.
Mer behövs inte.
Curly Sue - Takida
It was so much more curlycurl förr.
för att fortsätta med mina kompisar för att svira på krogen?
Ja kanske det.
Kanske det, ja.
Men jag känner inte för att hångla med en stilig främling i ett
gathörn eller snubbla i en stor hysterisk gapskrattande hög.
Ingen är så snygg och så roligt är det inte.
Inte ikväll.
Därför tinar jag en av mina superduper-tekakor istället.
Fullkornsmjöl är så nyttigt att jag är skyldig min kropp en.
Till och med två faktiskt.
Kanel är aldrig fel.
Och kardemumma är mumma.
Lite mindre kummin nästa gång bara.
Sedan är det perfektion.
Precis som världens kanske allra bästa låt alla tider.
Mer behövs inte.
Curly Sue - Takida
It was so much more curlycurl förr.
Nörd - So I heard
Lunsen utanför Uppsala.
Jag är att stolt fan av den helcoola facebooksgruppen
101 Orienteering Maps you should run on before you die.
Efter två år i den delen av landet där tävlingssäsongen består
av lika många tävlingar per år som jag varit van vid att välja
på per helg spritter det helt klart en aning i orienteringsbenen.
Lyckligtvis såg jag sist jag var inne på sidan att jag har ju faktiskt
redan sprungit på en av kartorna. Flera gånger till och med.
Lunsen - check.
Bara 100 kartor kvar alltså. Det känns helt klart mindre stressigt.
Då har jag tid att bo lite till i Kiruna trots allt.
Part of map Les Bouzigasses. Map copyright CDCO12
Plitvička jezera, (C) OK Maksimir, Zagreb
(Alla kartor aningens lånade från fb)
Jag får liksom ingen ordning på mitt liv
Imorse vaknade jag mycket gladare om än lite fundersam.
Varför har de så mycket grävskopor här på Kanarieöarna?
Eller kan det vara snöplogningen som härjar utanför fönstret..?
I Kiruna.
Det var ungefär samma känsla som när jag fyllde i min
10årsdagbok och såg att det är 2009 på det här varvet också.
Praktiskt
Det dröjde alltså till mitten av februari innan jag insåg att det
har hunnit bli 2010 nu.
Gör om gör rätt som militären säger.
Så då börjar vi om från början. Gott nytt år allihopa.
Jag tycker att vi firar med en passande sång.
Jag får liksom ingen ordning - Lars Winnerbäck
Måndagsstund har grus i mund
En del dagar vaknar man helt enkelt på alldeles fel sida och är på sådant där
obotligt pissdåligt skithumör. Det kan i alla fall verka alldeles brutalt hopplöst.
Det finns dock bot.
Även om det inte är den rejäla frukosten som genast gör underverk. Speciellt inte
efter att ha stått i kö efter Herr Krånglig på ica en morgonkvist som helt klart är
olämplig att spendera svettandes i superdunjackan.
Ska det vara så jäkla svårt att få en ynka liter mjölk till gröten på det här stället?!
Jovisst.
Och när det visar sig att läckagen av lycka och orken som pyser inte heller kan
botas av en rejäl c-vitamin-extraprispåapselsin-chock eller ens en liten bit mörk
choklad.
Eller två eller flera.
Ja, då känns det helt klart motigt.
För att inte tala om när de hobbypsykologiska fösöken att tygla nerverna genom
lite kreativt skapande ala färgpennor och block också går i stöpet.
Men simmar de färgglada firrarna inte på en lika fin rad som man tänkt dig, då är
det inte så jäääkla lätt att vara sansad och harmonisk!
Nej det finns bara ett bot mot förjäkliga dagar. Det är bara att dra på sig
långkalsongerna och valla skidorna.
Helst ska det vara massor av nysnö i spåren och bakhalt så in i norden.
Då får man svära och gorma och härja bäst man vill där ute i elljusspåret.
Och allra helst kan man svära riktigt ruskigt och fult där borta vid Varggropen.
Där borta där lyset försvinner lika hastigt som det där som en gång liknade ett
skidspår gör det.
Då kan det hända att man behöver stanna upp för en sekund.
Och blir ståendes flera minuter.
Har man riktig tur på sin stretiga dag dansar nämligen ett grönt norrsken på den
stjärnklara himlen.
Rakt framför näsan.
Alldeles slingrigt och sagolikt och smörjmedelslent för både själen och den
dödströtta kroppen.
Då, då blir man nämligen lycklig igen.
obotligt pissdåligt skithumör. Det kan i alla fall verka alldeles brutalt hopplöst.
Det finns dock bot.
Även om det inte är den rejäla frukosten som genast gör underverk. Speciellt inte
efter att ha stått i kö efter Herr Krånglig på ica en morgonkvist som helt klart är
olämplig att spendera svettandes i superdunjackan.
Ska det vara så jäkla svårt att få en ynka liter mjölk till gröten på det här stället?!
Jovisst.
Och när det visar sig att läckagen av lycka och orken som pyser inte heller kan
botas av en rejäl c-vitamin-extraprispåapselsin-chock eller ens en liten bit mörk
choklad.
Eller två eller flera.
Ja, då känns det helt klart motigt.
För att inte tala om när de hobbypsykologiska fösöken att tygla nerverna genom
lite kreativt skapande ala färgpennor och block också går i stöpet.
Men simmar de färgglada firrarna inte på en lika fin rad som man tänkt dig, då är
det inte så jäääkla lätt att vara sansad och harmonisk!
Nej det finns bara ett bot mot förjäkliga dagar. Det är bara att dra på sig
långkalsongerna och valla skidorna.
Helst ska det vara massor av nysnö i spåren och bakhalt så in i norden.
Då får man svära och gorma och härja bäst man vill där ute i elljusspåret.
Och allra helst kan man svära riktigt ruskigt och fult där borta vid Varggropen.
Där borta där lyset försvinner lika hastigt som det där som en gång liknade ett
skidspår gör det.
Då kan det hända att man behöver stanna upp för en sekund.
Och blir ståendes flera minuter.
Har man riktig tur på sin stretiga dag dansar nämligen ett grönt norrsken på den
stjärnklara himlen.
Rakt framför näsan.
Alldeles slingrigt och sagolikt och smörjmedelslent för både själen och den
dödströtta kroppen.
Då, då blir man nämligen lycklig igen.
Homework by Ellenpellen
Porträttbilds-läxan check.
Mästerfotografen själv
Mejbo
Det fina med att bo i mitt lilla krypin är att jag vet exakt vem jag ska
skylla allt på när saker och ting uppenbarligen inte gör sig själva.
Min mejbo.
Eller ja, det blir ju jag det.
Men i de andra krypinen bor det som tur är andra finingar som jämnar ut
det hela när jag blir trött på mig själv och min taskiga framförhållning.
Finni har just upptäckt hur bra studs hon har i sängen.
Man får hoppa där hur mycket man vill.
Och Jocke kan laga världens godaste ölkyckling. Flera gånger om.
Där får man också hugga in hur mycket man vill.
Sedan blir det film och mys i supersköna superskinnsoffan.
Japansk blandning av Nemo och Lilla sjöjungfrun skulle man kunna säga.
Så mysigt och färgglatt och orealistiskt och underbar theme song.
Jag och mej sitter och nynnar på den här på min kammare.
Vi är sams igen.
Happy Nation Variation
Min favoriträtt alla kategorier är helt klart havregrynsgröt.
Vatten gryn kanel. 2 minuter. Pling. Smaklig måltid.
Ska jag välja en sak att leva på till döddagar är det garanterat
denna älskade supergröt.
Min kära sambo har dock ingen micro så jag har fått vidga
perspektiven lite och provat på något nytt.
Gröt i kastrull.
Helt klart underskattat.
Varje inbiten grötälskare vet att det är skillnad.
Stor skillnad.
Jag har alltså numera två favoriträtter att leva på.
Mmmm. Frukost, lunch, middag.
Vatten gryn kanel. 2 minuter. Pling. Smaklig måltid.
Ska jag välja en sak att leva på till döddagar är det garanterat
denna älskade supergröt.
Min kära sambo har dock ingen micro så jag har fått vidga
perspektiven lite och provat på något nytt.
Gröt i kastrull.
Helt klart underskattat.
Varje inbiten grötälskare vet att det är skillnad.
Stor skillnad.
Jag har alltså numera två favoriträtter att leva på.
Mmmm. Frukost, lunch, middag.
Stora lådans dag
Nu är alla mina lådor rensade. Det känns bra.
Mycket bra. Stora lådans dag är över för denna gång.
Eller dagar.
Det tog sin lilla tid men nu är det ordning och reda.
Äntligen lite koll.
För det första är det skönt att veta att jag var ett
mycket begåvat barn.
Om än ett aningens vidskepligt barn. Med nr 13-fobi.
Redan då mina vänner. Redan då.
Jag hittade även mina likadana klockor. Båda två.
Den andra köptes alltså helt i onödan.
Precis som att mitt utegågnsförbud var helt i onödan.
Det är i alla fall skönt att veta att andra var värre.
Hur kan man tappa bort dalarnas ballaste moppepojkar?
Skärpning Thäräs! Skärpning!
Skönast av allt är dock att antligen ha rett ut hur
det låg till med det där eviga tjivandet.
Det är precis som jag alltid sagt.
Att det var faktiskt Jooovaaan som börjaaaaa!
Mycket bra. Stora lådans dag är över för denna gång.
Eller dagar.
Det tog sin lilla tid men nu är det ordning och reda.
Äntligen lite koll.
För det första är det skönt att veta att jag var ett
mycket begåvat barn.
Om än ett aningens vidskepligt barn. Med nr 13-fobi.
Redan då mina vänner. Redan då.
Jag hittade även mina likadana klockor. Båda två.
Den andra köptes alltså helt i onödan.
Precis som att mitt utegågnsförbud var helt i onödan.
Det är i alla fall skönt att veta att andra var värre.
Hur kan man tappa bort dalarnas ballaste moppepojkar?
Skärpning Thäräs! Skärpning!
Skönast av allt är dock att antligen ha rett ut hur
det låg till med det där eviga tjivandet.
Det är precis som jag alltid sagt.
Att det var faktiskt Jooovaaan som börjaaaaa!
As the decimetres go by
Trött som en sill försökte jag liva upp vår lilla julafton med
att svira om till klänning.
Min lillebror visade sig då vara en av världens sämsta killar.
Hade inte du den där på dig förra året?
Lite butter svarade jag bara att du ska inte märka sånt.
Du är kille.
Förresten måste det vara två år sedan.
Jag har hittat en gammal bild.
Det är helt klart två decimeter sedan.
2009
2007
You Grow Sweeter As the Years Go By - Connee Boswell
Väntar på tomten
And now for your history lesson on Red Hair
Som en tidig julklapp har jag fått detta. En lektion i att vara rödhårig.
Coni the Poni har rotat i sina gömmar på Youtube. Och tycker dessutom
att det är precis jag upp i dagen.
"WHAT did you just say to me?!"
Ja just, ja. Antagligen världens finaste komplimang.
"Okey maybe I dont know what I'm talking about,
but maybe YOU dont know what you're listening to"
Coni the Poni har rotat i sina gömmar på Youtube. Och tycker dessutom
att det är precis jag upp i dagen.
"WHAT did you just say to me?!"
Ja just, ja. Antagligen världens finaste komplimang.
"Okey maybe I dont know what I'm talking about,
but maybe YOU dont know what you're listening to"
Joråsåatt.
Hur det går? Jorå. Det börjar väl arta sig.
Tenta om nio och en halv timme, säger du?
Haha, jo precis.
Man försöker ju.
Fokus och så.
Du skulle bara veta hur korvig min första fläta blev.
Den här får väl räknas till en av de bättre.
Eller vad sa du, sa du?
Laundry Service at you service
När jag fyllde sjutton fick jag en alldeles särskilt fin present av min käre bror.
Så väldans fin att han fortfarande kommer undan med allt möjligt tack vare den.
Men du fick ju faktiskt den där Shakira-skivan för några år sedan.
För ganska väldigt många år sedan, ja. Men han är trots allt förlåten.
Den är nämligen oslagbar.
Speciellt när det är dags att pusta och frusta, stöna och flåsa.
Vässa och pressa.
Gluteus maximus och skidstakus musculus och alla deras vänner.
Med tango och heta känslor på högsta volym får de sig en rejäl omgång.
Så idag när svetten rann och min dyrgrip snurrade loss på sitt sjutusenmiljonte
varv likt en tvättmaskin i en lortig småbarnsfamilj kom jag på det.
Jag kan verkligen alla låtar utantill.
Till och med de spanska.
Jag som inte ens kan spanska.
Laundry Service - Shakira
"Came from Bahrein, got to Beirut
Looking for someone comparing to you
Tearing down windows and doors....."
