It's alive
Blommorna med, visade det sig i efterhand.
De kroknade en aning efter att ha fått sig en
nypa frisk arktisk vinterluft.
Men.
Mina kära vänner. Håll i hatten.
Låt mig presentera en äkta återuppståndelse.
Trivs så det knakar så att säga.
Grönt är skönt och vitt är mitt
Var och varannan dag ränner jag på Bumerangen
med mina guldpengar i näven.
Se, de tar inte kort där - men knappt betalt heller.
Så nu har jag fullt med saker och ting för mitt nya lilla
hem utan att vara ens i närheten av utarmad.
Stolar byrå bord säng och en sjujäkla massa porslin.
Gärna lite kantstött och helst alldeles vansinnigt udda
ska det vara.
Och är något inte redan tillräckligt tjusigt blir det snart
det med lite ny färg.
För som man sa till de utstötta barnen på lågstadiet -
Fy vad tråkigt om vi alla vore lika.
Tji för nytt - snart blir det flytt!
Här markeras nya revir på gamla prylar
Vårkänslor
Tillfredsställelsen är total efter min
senaste upptäcktsfärd i köket. Även
för de bortglömda som inte fått någon
omsorg på mycket länge finns det en
hejdundrande livsgnista, kan jag tala
om.
Kanske för att våren är här? Eller för
att detta ändå är meningen med livet?
Det här med förökning och att
fortplanta sig.
Ja visst, det är precis som ni tror. Min
entusiasm beror på att jag har gjort
ytterligare ett fynd i mina gömmor och
även detta fynd bara växer och gror.
Så himladens okomplicerat och enkelt.
Tänk om det vore lika lätt att få sprutt
på människor, va?
En gammal gullök som blev en vårlök. Gotta love it!
Jo tack, vi lever och mår bra
Jösses Amalia vad de växer, di dära mungoskotten.
Welcome to Mungo Land
Hela denna fantastiska historia har sin början bland böna
och fröna-hyllan på ica för ganska precis en vecka sedan.
Jag kom hem lycklig i hågen.
Kokade långkok på kikärter likt en hemmafru utan närminne.
Det blev visst två timmars kokande istället för en.
Men hej, hellre välkokt än okokt som man säger.
Nu märks det ganska tydligt att jag glömde ytterligare en sak.
Visst fan, jag började ju att grodda mungobönor också!
Det har nämligen uppenbarat sig en hel liten plantage i mitt
köksskåp.
Eftersom de inte är så goda att äta längre när de helt utan rim
och ranson fått skjuta i höjden likt en finnig pubertetsgrabb har
jag nu funderat på hur jag ändå ska få valuta för pengarna efter
mitt böninköp.
Jag ser framför mig en gigantisk djungel växa fram.
Ludna apor som klättrar i träden.
Exotiska fåglar som kvittrar.
Safari Jeepar som susar fram och en stor blinkande skylt.
Welcome to Mungo Land! Welcome to Mungo Land!
Ja, något åt det hållet spånar jag på.
"Livet i en plastpåse" kommer mungisarna att kalla denna nya fas i livet när de senare skriver sina memoarer.
Grönt is skönt on a wednesday evening
oförskämda mängder öl mitt i veckan på vår lilla studentpub.
Det gör vi inte varje onsdag.
Men så är det tydligen St. Patricks Day var det någon som sa.
Jag och Finni tar det hela på allvar och bryr oss lika mycket
om dagens outfit som vilken inbiten fjortisbloggare som helst.
Grönt ska det vara.
Det sägs nämligen att man blir nypt annars.
Ett nyp mitt i veckan?
Nej hujeda mig. Bevare mig väl.
Enligt mitt största bloggfan, alltså mamma, är jag lik
den här filuren. Skönt att höra - klär i grönt alltså.
Han bor här om någon undrar.
Nöjd
Än en gång har mina berömda krassar skjutit i höjden. Visst, det
hade varit bättre om jag spenderat färre dagar på att beundra min
egenodlade grönska på fönsterbrädet och fler till att skörda.
De såg ju faktiskt godare ut innan de hann vissna.
Men hej, några tappra själar var fortfarande pigga och fräscha imorse.
Och jag är då inte den som är den när det gäller odling.
Jag blir så nöjd, så nöjd för minsta lilla som överlever.
Groddilainen
Innan jul var det så himla deppigt och hängigt. Supertjurigt verkligen.
Men så var jag borta i 5 veckor och då minsann blev det sprutt på det
hela. Livat och glatt.
Sköt skott gjorde de och hade sig.
Hur muntert som helst innan de så kallade odödliga garderobsblommorna
insåg att jag var hemma igen och började gulna och tappa blad.
Tack hörrni. Rub it in bara.
Jag är alltså sämre än hopplösa ungkarlar på att sköta lite idiotsäker växtlighet.
Inte konstigt att jag blir så exalterad nu när krassegroddarna visar lite
livsgnista. Och jaaaa, det är sådana som man planterade på dagis.
Grönt is not so skönt as you think
Det var visst någon som trodde att jag hade jullov.
Var här nere i Kalmar och bara tog det lilla lugna.
Tjo och tjim och klackarna i taket?
Nej vet du vad, vi ligger minsann i och arbetar hårt.
Mycket hårt.
Men snyggt blir det.
Det dära gröna gräset...
Bromma
Det fina med att ha sina vänner utspridda lite här och där i
vårt avlånga land är att de aldrig behöver vara särskilt långt
borta för det.
Jag och mina små änglar har nämligen kommit på världens
kanske absolut bästa uppfinning. Vi är rätt nöjda.
Veckomejl heter det.
En gång i veckan uppdaterar vi varann om allt som händer och sker.
Nyheter och skandaler.
Grubblerier och funderingar.
Utförligt och noggrannt. Så att vi är nära trots att vi är långt bort.
Då kan man nämligen få lite av det där gröna gräset på andra sidan.
Trots att man valt Kirunas avlägsna arktiska snölandskap.
"I got some troubles but they won't last
I'm gonna lay right down here in the grass
And pretty soon all my troubles will pass
'cause I'm in shoo-shoo-shoo, shoo-shoo-shoo
Shoo-shoo, shoo-shoo, shoo-shoo Sugar Town"
Sugar Town - Nancy Sinatra
Kensington Park
