Vildmarken here we come
Jag och Snusen ville visa min lillebror vad vi stora barn lärt oss efter
två år på Naturguideprogrammet - 120hp korvgrillning.
Därför blev det en vildmarksexpedition till närmaste sjö för lite seriös ute-lunch.
För att vara brevvärare från storstan är min bror förvånansvärt bra
på vildmarkstillredning av falukorv och pinnbröd - samtidigt
Fast ingen klår förstås Snusis på grill av liten zucchini.
Dagens andra höjdpunkt var när vi passerade över en
glaciär på vägen hem. Wow, sa Johan.
27 maj 23.37
Kompis det är ljust nu.
Upptäcksfärd i Kiruna
Min lillebror är i stan på finbesök. Så fort solen kikade fram tog vi på
tjocktröja och jacka och gick ut i plusgraderna.
Sightseeing och glass stod på schemat.
Till och med Snusen, Finni och jag blev förvånade över allt som fanns att se.
Se även här håller knoppar på att slå ut. Och vid fyrasnåret kan man minsann
få se så många bilar på en gång att det faktiskt liknar - håll i hatten - bilköer!
Kiruna upphör då aldrig att förvåna.
Till och med maten blev förvånansvärt lyxigt god.
Tack vare matpengabidraget från mams.
Årets första glass
Shortsi-Finni och Snusen
Javisst! Glass i stora lass! Det är inte bara värmen som gör oss
yra och fundersamma om vi på något vis hamnat någon annanstans.
Typ Las Palmas.
Det finns något som gör oss ännu mer lyckligt förvirrade och får oss
att nypa varandra i armen för säkerhets skull.
Var i hela friden kommer alla dessa människor kommer ifrån?
Plötsligt myllrar det nämligen av livs levande människor på stan.
I Kiruna.
I KIRUNA!
Det är som en önskedröm. Ungefär som den om att det skulle finnas
ett piller för obs-barn som plötsligt gör att de stackars krakarna för en
stund tål glass med mjölk i.
Eller vänta. Det finns det ju!
Och ja. Glassen var riktigt ruskigt god. All thanks to my magic pills.
Nu är glada julen slut slut slut
Julsångerna avlöser varandra i vår lilla korridor. Igår sjöng vi på
Vi ser det snöar vi ser det snöar det var väl roligt hurra?
Idag fick dock måttet vara rågat. Även om snön fortfarande kan få
för sig att överraska så fick pepparkakshusen faktiskt åka ut nu.
Först nu?! undrar ni.
Vem sjutton är G?! undrar vi.
Ginni? Gnusen? Gödis? Gålis? Gocke? Goni? Gattias? Gikaela?
"Se det som ett upplevelsebad"
Badtemp i Holmajärvi: plusgrader. That we like.
Kyligt? Lite. Brutalt ont i fötterna? Ganska. Men no need to worry:
Baywatch Snusen fanns där at your service...
...uppbackad av Åland Airlines som visade var nödutgångarna finns.
En kvist - javisst! Och så kunde även Guide B-Os liv räddas.
Den finska sjöstjärnan gör sig redo för ett dopp.
Lukas tog det piano och passade på att njuta lite extra. What a man liksom.
Alla som tog sig upp fick äta skollunch i naturguidernas matsal
Defrost. 45min. Pling. Very nice day på naturguideprogrammet I must say.
Vardagslyx
Ställa klockan - upp pch hoppa.
Dra på sig långkalsonger.
Fylla termosen.
Packa bilen.
Västerut!
Välja drag.
Kasta ut, veva in.
Knäcka nacken på den.
Hörrni! Dags att tända brasan!
Vi drar till Norge nu! Fiska och elda. We like.
Fun light
norrsken och himlen var äntligen klar.
Knappt ett moln i sikte.
Hurra! Vi vet vad det betyder!
Eller just ja.
Om det inte vore för att himlen inte blir mörk längre, ja.
Se alltid är det något.
Inte ett norrsken i sikte på en natthimmel som denna.
Nykär
Igår kväll tyckte min käre mor att jag var tossig som skulle ut och gå
så sent som efter elva. Trots att jag är tjugotre år och bor hundrafemtio
mil hemifrån så fortsätter min mamma att vara just mamma.
Bara runt kvarteret då!
Det är ju kolsvart ute!
Ja i södra Sverige ja, fick jag påminna min gamla norrbottning till mams
innan jag gav mig ut i det där nästanmörka blåa skenet.
Det är det som är det fina med Kiruna. För att inte tala om gruvan och alla
andra små fjälltoppar som omger staden. Åt vilket håll man än spanar så
blir blicken så nöjd att det sipprar ända ner till hjärtat.
Får man dessutom sällskap på kvällkvisten kan man gå runt i flera timmar.
Ända tills det ljusnar där vid ett. Och sedan gå lite till.
Det gjorde vi.
Idag faller snöflingor stora som lovikkavantar och solen lyser ikapp med dem.
Väl inne skakar väggarna igen. Det är underjorden som stökar och står i.
Det är sådana där märkliga saker som bara händer i Kiruna.
Och efter två år här är jag fortfarande sådär alldeles tossigt nykär.
Kiruna piruna, älskling pälskling
Nice try
Kabrak sa det och så gick alla hem.
Peta in en pinne i brasan
En av våra många brasor till fjälls.
Tjo och tjim. Inte nog med att smygpyromanen i mig är
exalterad över att det ska eldas brasa ikväll, det ska även
sättas världsrekord! Oh my gooood!
Luossavaaras majbrasa ska raka vägen in i Guiness
rekordbok är det tänkt. Om man blir lite mallig?
Javisst.
Om vi ska vara med och bidra?
Självklart.
Vår gamla julgransstam står nämligen kvar på balkongen.
Passande nog ligger kvistarna frenetiskt avknipsade i en
påse bredvid.
Det var visst ett finskt psykbryt som drog förbi här i januari.
Terapin stavades knips knips.
Det är precis sådana noggranna förberedelser som krävs för
att kunna vara på topp och slå världsrekord.
Allsång - all night long! Kläm i nu - peeeeta in en pinne i brasan
Kanonikvällii
Fråga oss inte vad det betyder. Eller hur
vinflaskan kunde ta slut så snabbt?!
Och hur vi kunde skratta lika hystieriskt när
vi åt frukost klockan två idag som i natt när vi
satt med våra trötta dansfötter på bordet?
Du, jag kommer inte ens kunna gå ut i solen idag
med den här vätskebristen.
Men stod operation do hugget i is fanns det bara
en sak att göra.
Do it!
Och vem i hela friden skulle kunna stoppa
Finni och Rödis?
Cause toniiiiight there's a new love in tooown. Gotta love nysnö.
De fyra vännerna och spöket i Pålnoviken
Utsikt från förnstergluggen
Visst var fjällen fina som alltid. Men vädret var så där
och benen blev lite väl tunga av mjölksyra lite väl fort.
Men efter att ha sicksackat oss fram mellan fjällbjörkar och
susat upp och ned för branter om dagarna kom den för oss
största upplevelsen på kvällarna.
Vi bodde nämligen i Pålnovikens stuga.
Stuga!
Det innebär möbler och madrasser och tak över huvudet.
Inte en endaste fuktig sovsäck eller blöt tältduk.
Har man tur när man övernattar där kan man dessutom få
besök av en gammal samegubbe till spöke om nätterna.
Han brukar hjälpa till att hugga ved sägs det.
Vi fick dock hugga vår egen ved.
Men jag läste passande nog i en liten pärm om ett barn som
brunnit inne på just denna plats för länge sedan.
Detta lilla barn brukar tydligen också härja loss och spöka.
Busa med hundar och ge människor kvävningskänslor.
Det var tur för oss det. Då kan nämligen inte Snusen skylla sin
andnödsattack mitt i natten på att vi eldat galet i kaminen och
hävda att vi ska ha fönstret på glänt. Inget drag här inte.
Ska det vara mys så ska det vara mys.
Så där sov vi sedan gott i stugvärmen.
De fyra vännerna, en hungrig husmus och en okänd mängd
spöken.
Hepp pepp
massor av malliga plusgrader.
Men regn?!
We dont do that.
Vi får hålla oss kvar här i Sverige, vi siktar på en stuga
där det spökar och det förhoppningsvis blir mest
minusgrader och snö på schemat.
Tänk er det va? Att man hellre vill ha minus och snöfall.
Det blir nämligen varmare så.
Sug på den ni, mina kära vänner nere i varma
civiliserade inomhussödern.
So long!
Sist vi var på tur med skidorna på. Och ja, korven är packad.
Det som göms i snö...
Snusen och jag
Vi har en stor snöhög på vår innergård. Nu när våren tittar fram
påminns vi om att det tidigare även varit en cykelparkering där.
Men innan vi riskerar att ekrar och styren petar oss i rumpen passar
vi på att glassa i vår gigantiska glaciär. Finni, Snusen och jag.
Det är inte dumt det.
Vi blir även påminda om hur mycket vi tycker om farbror Joakim.
Speciellt sådana här dagar när han kommer med älgrevbensspjäll
som han varit ända nere i Östersund och hämtat bara för vår skull.
Och så meloner till det.
Life is good när det töar helt enkelt.
Up up and away
Jaaaa den är riktig. Och jaaaaa den har varit uppe i rymden.
Och jaaeeneeeej... Fan! Varför tog jag inte på den?!
Idag har vi naturguider likt seriösa rymdare hängt på
IRF hela dagen lång. Eller på the Swedish Institute of
Space Physics om man nu vill att det ska låta lite ballare.
Vilket vi hemskt gärna vill.
Närmare bestämt så började vi i alla fall våra tappra
dagen-före-tenta-plugg-studier där borta.
Som om vi också tillhörde skaran av världens kanske allra
smartaste studenter gjorde vi oss hemmastadda bland
raketer och spaceballs och dinosaurier och paraboler och
gud och hans moster och resten av allt som finns där ute i
rymden.
Passande nog fanns det faktiskt ett prayer-room.
En halvdag fick dock vara nog. Sedan fortsatte vi hemma i
korridorsoffan i äkta naturguide-anda. Fokus!
Idol-Calle kom med laktosfria bullar och vi diskuterade
brännbollsturnering.
Omtenta 7maj - check.
Ingen uträkning utan en dinosaurie verkar vara mottot på IRF.
Den ena snyggare än den andra.
Lavin-lektionilainen
Hej och välkomna till vårt klassrum några kilometer söder om Nikkaluokta.
Det känns precis som att vara bland sanddynerna i en öken.
Fast tvärtom förstås.
Spade - superviktigt i packningen på fjället. Precis som
sond, trancievers och varma koppen blåbär/hallon.
Finni, Snusen, Hundis och jag grävde ut en skidbred tårtbit i snön.
En Finni hög skulle den vara. Kappisch.
Herr Stöckel provade lavinfaran på vår skidbreda tårtbit.
Med kliv och hopp och skutt.
Det krävdes lagom mycket innan snön gav med sig.
På en skala 1-5 blev det lavinfara 3. 
Hundis petar och pickar med sonden i högsta hugg.
Det är svårt att pricka ett lavinoffer i snön.
Och ja, inte helt skönt att bli prickad heller.
Sondkedja. Att söka igenom 100x100m tar 4 timmar. Så länge orkar ingen hålla
andan under ett lager snö. Tänk på det you crazy fartdårar out there!
Team Naturguiderna var aningens trötta på väg hem efter många
livräddande hjältedåd i snön. Heja Snusen friskt humör...!
Gotta love it!
Oh I wanna dance with somebody
Nu packar vi och ger oss iväg igen. Vildmarken here we come.
Här ska det grävas fram offer ur laviner och byggas nödbivack.
Antagligen grilla en och annan korv.
Med all säkerhet samla frost i flätorna.
Vinterutbildning it is. Tjo och tjim! Höj volymen!
Man får faktiskt sjunga hur högt man vill när man packar.
Men gladast var nog räven
bästa pulka och så ger jag mig ut på tur med ryggsäck?
Istället för att orda mer om det tycker jag att vi gemensamt klämmer i
och sjunger visan som jag nynnade på där ute till fjälls. Var inte blyga.
Ett två och ett två tre fyr!
Jag fångade en räv en dag
men räven slant ur näven
Lika glad var jag för det
men gladast var nog räven.
Åhum vår sång är dum,
betyder ingenting.
Vad gör det om hundra år
när allting kommer kring?
I just löööv my life
Kamelen heter Tjåmuhas. Hans kompis på 1551 möh är Giron.
Seriös fräkenodling på Abiskojaures is. Tripp, Trapp, Trull eller Finni, Snusen och Ålis.
Knorrs Minestronesoppa på en bädd av couscous serverat i finfin kåsa
Morgonstund har inte det minsta frost i mund. Faktiskt. Det var smoking hot i tälten.
Karriärkvinnan Ålis nya lya i Abisko gillar vi också. Big time.
