Lajsa

                                        Utsikt från förnstergluggen




Visst var fjällen fina som alltid. Men vädret var så där
och benen blev lite väl tunga av mjölksyra lite väl fort.
Men efter att ha sicksackat oss fram mellan fjällbjörkar och 
susat upp och ned för branter om dagarna kom den för oss
största upplevelsen på kvällarna.
Vi bodde nämligen i Pålnovikens stuga.
Stuga!
Det innebär möbler och madrasser och tak över huvudet.
Inte en endaste fuktig sovsäck eller blöt tältduk.

Har man tur när man övernattar där kan man dessutom få
besök av en gammal samegubbe till spöke om nätterna.
Han brukar hjälpa till att hugga ved sägs det.
Vi fick dock hugga vår egen ved.
Men jag läste passande nog i en liten pärm om ett barn som
brunnit inne på just denna plats för länge sedan.
Detta lilla barn brukar tydligen också härja loss och spöka.
Busa med hundar och ge människor kvävningskänslor.

Det var tur för oss det. Då kan nämligen inte Snusen skylla sin
andnödsattack mitt i natten på att vi eldat galet i kaminen och
hävda att vi ska ha fönstret på glänt. Inget drag här inte.
Ska det vara mys så ska det vara mys.
Så där sov vi sedan gott i stugvärmen.

De fyra vännerna, en hungrig husmus och en okänd mängd
spöken.