Lajsa

   Frankeras ej och god jul och krigsplacering och en katt i tomteluva. Jo jag tackar.





Kungen med sin stab har för himla bra koll på sitt folk i detta avlånga land.
Jag virrar runt och letar det där viktiga pappret som skulle skickas in inom
tolv månader.
Är det elva och en halv månader sedan nu, mån tro?
Nisse på transportstyrelsen har bättre koll och skickar ett nytt innan jag ens
hunnit sansa mig i letandet och fråga.
Med portofritt svarskuvert för att riktigt underlätta det hela. Tack tack.

Till detta skoterkort behövs förstås en bild. Exakt en sådan ID-bild som en
annan nisse rotat fram ur försvarsmaktens skrivbordslådor och skickat som
en glad överraskning. Precis på samma dag.

Vilken pli kungen har på sina undersåtar, va?

När jag öppnar ytterligare ett fönsterrkuvert i min överfulla låda kan jag inte
låta bli att föreställa mig att detta är från kungen själv.
Vem skulle annars besluta sig för att öppna kassavalvet på vid gavel och ge
alla flitiga soldater som harvat i landets kyligaste ände en rejält välförtjänt
julklapp?

Tiotusen sexhundra riksdaler?!?

Kungens nissar står just nu och skottar guldpengar och jag vet inte vad jag
ska ta mig till med min lilla förmögenhet.
Funderar på att köpa mig en liten öde söderhavsö.
Och jag är ganska säker på att jag inte behöver säga något den här gången
heller.

Någon av kungens alla nissar kommer säkert att skicka förnödenheter ändå. 






                         
                    Nä. Vi var inte så nöjda med att behöva ta kort när vi kom in
                    okammade från fältveckan. Men nu satt det ganska fint ändå.