Green Eyes
Ibland tror man så mycket som kan vara så fel.
Som första gången jag såg Lisa.
Jag trodde att hon var Annelie.
De hade likadana fleecehattar.
Vi gick tydligen i samma scoutgrupp.
Den där andra Lisan och jag.
När vi var nio.
Eller som när Lisa gick i den där konstiga klassen.
Den enda klassen som vi i sketna 4b kunde klå i fotboll.
Klart vi trodde att de var efterblivna i montessoriklassen.
När vi var mellanstadiebarn
Eller när vi för första gången tog bussen hem från skolan.
Och pratade för första gången.
Jag fick för mig att Lisa var otroligt ordentlig.
Rent av lite stel.
När vi började i sjuan.
Sedan gick åren.
Det visade sig hur fel jag haft.
Lisa går inte att blanda ihop med någon annan.
Det finns ingen smartare, klokare, mer tänkande,
funderande människa på denna jord.
Och inte heller någon med stökigare rum.
Eller barnsligare påhitt.
Så när jag tittar på vår lilla bild från vår kväll,
vårt oslagbara namnsdagsfirande,
då känner jag precis samma sak som jag kände då.
När vi var nitton.
"Honey you should know. That I could never go on without you"
Green Eyes - Coldplay
Lisorna 20 sep 2005
Tänk att ha en man i byrån
Åldern är bara en siffra sägs det ju. Det låter bra.
Speciellt för det där gamla paret jag mötte när jag var ute
och strosade i vår lilla snövita stad långt ovan polcirkeln.
Balanserades på en spark på varsin med for de fram.
Stimmandes och stojandes och skrattandes och alldeles purunga.
När ettorna senare på lördagkvällen gav sig ut på krogen trots begynnande
svininfluensa stannade vi gamla tvåor hemma i korridorens lugna vrå.
Med svensktoppen på högsta volym bakade vi havrekex ala lingonfabriken
hela natten lång.
Trots vetskapen om mossighetsgraden på det lördagsnöjet.
För tänk vad praktiskt. Att få bestämma själv hur gammal man ska vara.
Ena dagen vara ute och leva loppan och så den andra
ta det lilla lugna och fylla på kakburkarna.
Ungefär som att ha en man i byrålådan.
"...i en ask bland andra grejer.
När som helst du får lust plockar du fram din ask."
En man i byrån - Lill Lindfors
Speciellt för det där gamla paret jag mötte när jag var ute
och strosade i vår lilla snövita stad långt ovan polcirkeln.
Balanserades på en spark på varsin med for de fram.
Stimmandes och stojandes och skrattandes och alldeles purunga.
När ettorna senare på lördagkvällen gav sig ut på krogen trots begynnande
svininfluensa stannade vi gamla tvåor hemma i korridorens lugna vrå.
Med svensktoppen på högsta volym bakade vi havrekex ala lingonfabriken
hela natten lång.
Trots vetskapen om mossighetsgraden på det lördagsnöjet.
För tänk vad praktiskt. Att få bestämma själv hur gammal man ska vara.
Ena dagen vara ute och leva loppan och så den andra
ta det lilla lugna och fylla på kakburkarna.
Ungefär som att ha en man i byrålådan.
"...i en ask bland andra grejer.
När som helst du får lust plockar du fram din ask."
En man i byrån - Lill Lindfors
the Celebrellas are in town
Inte nog med att de är med i världens bästa DJ-trio,
de är även mina bästaste finaste galnaste vänner.
Och de är på väg hit!
Till mig!
Majchen och Thäräsisen
Jag kan knappt tro det.
Vi ska ha världens bästa långkalashelg!
Jag nyper mig blå i armen.
Hei Matau
Thank you :)
Linus på Linjen #2
Tävlingen fortsätter. Det står nu 12-1 till mig.
Som i en liten ask kanske någon tänker då?
Jag tänker bara på den där finnen.
Han som ledde stort och stannade precis framför mållinjen
och sträckte armarna i skyn.
Då blev han omsprungen. Av en kenyan eller vad det nu var.
Min kenyan är Ålis.
Vad vårt mål är vet vi inte än.
Kanske vill vi inte ens ha något.
För vad händer då? Raka vägen ner i källaren och ta en dusch
där små hockeykillar stått och kissat och stora spottat snus och loskor?
Vi är ju ändå tjejer. Vi vill ha något mer.
Något annat.
Helst något som inte går att få.
Som i en liten ask kanske någon tänker då?
Jag tänker bara på den där finnen.
Han som ledde stort och stannade precis framför mållinjen
och sträckte armarna i skyn.
Då blev han omsprungen. Av en kenyan eller vad det nu var.
Min kenyan är Ålis.
Vad vårt mål är vet vi inte än.
Kanske vill vi inte ens ha något.
För vad händer då? Raka vägen ner i källaren och ta en dusch
där små hockeykillar stått och kissat och stora spottat snus och loskor?
Vi är ju ändå tjejer. Vi vill ha något mer.
Något annat.
Helst något som inte går att få.
Linus på Linjen
Äntligen! Det har varit stillestånd länge nog. Men nu så.
Ett till poäng har tickat in.
Det står 3-1.
Må bästa kvinna vinna.
Ett till poäng har tickat in.
Det står 3-1.
Må bästa kvinna vinna.
Sweet dreams
När vi var små satt Therese klistrad framför Cityakuten varje måndag.
Eller tisdag.
Eller vilka kvällar det nu var som jag fick sitta ensam kvar på golvet med Barbie och hennes vänner medan Therese slukades av alla snygga läkare.
Och blod och slangar och pipande maskiner och hjärnsusbtans.
Hennes fascination var ungefär lika stor som min panikslagna skräck.
Men så har Therese alltid varit lite tuffare än lilla sparvbensspinkiga jag som svimmade bara av att ta blodprov på vårdcentralen.
Nu springer Therese runt på kirurgavdelningen och uppfyller sin stora dröm.
Någonting säger mig att jag kanske borde bli rädd när min bästa vän entusiastiskt berättar om hur de tömmer varandra på blod.
Sticker varandra på lektionstid.
Och på helgerna.
Alldeles frivilligt.
Men jag tar det lilla lugna. Känner faktiskt hur jag blir alldeles glad.
Och förväntansfull.
Tänk att drömmar verkligen går i uppfyllelse.
Nu är det bara att vänta på att resten också ska slå in.
Jag blir så himladens nyfiken på hur det kommer att vara.
Hur det kommer att kännas.
När vi far fram med varsin Ken i rosa cab.
Honey I'm hooome!
When 2 becomes 1
De flesta vet nog att jag och Snusen hänger ihop som ler och långhalm. Att vi alltid sitter bredvid varandra som mellanstadiebarn på utflykt när vi har lunch i lingonriset på våra exkursioner.
Lite för att vi delar mjukosttub och tonfiskburk.
Mest för att vi är mellanstadiebästisar.
Eller snarare tar igen att vi inte ens kände varandra när vi var mellanstadiegamla.
Vi tar igen det med stormsteg skulle man kunna säga.
Kan vi inte dela på något så har vi likadant.
For sure.
Ryggsäckar, underställ, liggunderlag, kåsor, sporkar, vattenflaskor, ja hela kittet.
Och när vi kryper ner i tältet efter att ha tagit varsin nöt ur varsin likadant ihopblandat godispåse så ligger vi där och pratar och fnissar.
Som överlyckliga åttaåringar som tjatat till sig att få sova över.
Men det många inte vet är att det en kväll gick lite längre.
Till och med steget längre än den gången vi var ute och joggade i våra reflexvästar och likadana pinsamt kritvita sprillans nya joggingskor, likt ett par campingpensionärer i likadana tränignsoveraller.
Nej den här kvällen var verkligen något extra.
Vi var nämligen inte Lisa Röd och Lisa Svart längre.
Snusen och Rödis.
Vi var plötsligt två Lisa Röd.
Lite för att vi delar mjukosttub och tonfiskburk.
Mest för att vi är mellanstadiebästisar.
Eller snarare tar igen att vi inte ens kände varandra när vi var mellanstadiegamla.
Vi tar igen det med stormsteg skulle man kunna säga.
Kan vi inte dela på något så har vi likadant.
For sure.
Ryggsäckar, underställ, liggunderlag, kåsor, sporkar, vattenflaskor, ja hela kittet.
Och när vi kryper ner i tältet efter att ha tagit varsin nöt ur varsin likadant ihopblandat godispåse så ligger vi där och pratar och fnissar.
Som överlyckliga åttaåringar som tjatat till sig att få sova över.
Men det många inte vet är att det en kväll gick lite längre.
Till och med steget längre än den gången vi var ute och joggade i våra reflexvästar och likadana pinsamt kritvita sprillans nya joggingskor, likt ett par campingpensionärer i likadana tränignsoveraller.
Nej den här kvällen var verkligen något extra.
Vi var nämligen inte Lisa Röd och Lisa Svart längre.
Snusen och Rödis.
Vi var plötsligt två Lisa Röd.
Tjejer
Om en kille hade sett oss hade han nog fnyst Tjejer...!
Eller så hade han kanske också velat. Och behövt.
För oss var det liksom inget konstigt
Det var bara en helt vanlig dag.
Den första hade fått ett fint brev.
Den andra får inga kärleksbrev längre utan läste gamla.
Den tredje ägnade sig åt kärlek i pocketform.
Medan den fjärde bara tyckte att det känds lite tomt.
Och advokadon var för hård.
Det är väl anledning nog till att låta tårarna trilla.
Så där som bara tjejer gör.
Och får.
Lip-varning!
Eller så hade han kanske också velat. Och behövt.
För oss var det liksom inget konstigt
Det var bara en helt vanlig dag.
Den första hade fått ett fint brev.
Den andra får inga kärleksbrev längre utan läste gamla.
Den tredje ägnade sig åt kärlek i pocketform.
Medan den fjärde bara tyckte att det känds lite tomt.
Och advokadon var för hård.
Det är väl anledning nog till att låta tårarna trilla.
Så där som bara tjejer gör.
Och får.
Lip-varning!
En ny vän till samlingen
Idag fick jag min tredje. Fast först fick jag blunda och känna efter.
Klart jag visste vad det var. Lite grövre än en riktig och så i plast förstås.
Tack Jocke.
Min första var en lila. Min kusin fick ur sig ett nervöst Va fan, Lisa! när jag lyckligt ovetandes öppnade mitt uppseendeväckande paket på julafton.
Det var från min vän Lisafisa som absolut tyckte att jag skulle öppna min julklapp inför släkten.
Det fick önskad effekt, antar jag.
Sedan fick jag en gul av mina fnittrande Turar när jag skulle ge mig av till Schweiz.
De tyckte att jag skulle ha en sådan när jag bodde i folktomt alpland.
Nu är bara den stora frågan
Varför tycker alla att det är så kul att ge mig bananfodral?
Har jag missat något?
Klart jag visste vad det var. Lite grövre än en riktig och så i plast förstås.
Tack Jocke.
Min första var en lila. Min kusin fick ur sig ett nervöst Va fan, Lisa! när jag lyckligt ovetandes öppnade mitt uppseendeväckande paket på julafton.
Det var från min vän Lisafisa som absolut tyckte att jag skulle öppna min julklapp inför släkten.
Det fick önskad effekt, antar jag.
Sedan fick jag en gul av mina fnittrande Turar när jag skulle ge mig av till Schweiz.
De tyckte att jag skulle ha en sådan när jag bodde i folktomt alpland.
Nu är bara den stora frågan
Varför tycker alla att det är så kul att ge mig bananfodral?
Har jag missat något?
Vem vet inte du vem vet inte jag
"Du är en saga allt för god för att vara sann
det är en saga i sig att vi funnit varann
vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts
eller var vårt möte redan bestämt långt innan vi fötts"
det är en saga i sig att vi funnit varann
vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts
eller var vårt möte redan bestämt långt innan vi fötts"
I have a dream
"Vet ni vad jag drömde i natt?
Jag drömde om en dröm, så
i drömmen skulle jag berätta
om den för han jag drömde om,
alltså drömmen i drömmen..."
Therese är tokig.
Jag drömde om en dröm, så
i drömmen skulle jag berätta
om den för han jag drömde om,
alltså drömmen i drömmen..."
Therese är tokig.
Perfekta klippor
Efter några dagar ute i Ålands skärgård slog det mig att verkligen alla klippor är så himla perfekta.
Kommer man med en nätt liten 2manskajak är det hur lätt som helst att lägga till var som helst. Överallt finns perfekta ställen att att lägga sig att sola eller bada eller hitta vindskydd till gasköket.
Men det är inte bara klipporna.
All mat smakar hur gott som helst.
Och alla skämt är bara hur bra som helst.
Man kan ju undra vilken otrolig tajming eller bra planering det krävs för att få till en sådan paddeltur?
Det var inte för att vi hade världens bästa kajaker. Är den så skev att den hela tiden drar åt vänster är det faktiskt inte en kajak i toppklass.
Och inte hade vi världens bästa mat heller. Tonfisken på burk skulle dock kunna kvala in som världens billigaste.
Men sitter man genomvåt i vågor stora nog att de sköljer över en upp till axlarna och motvind så det heter duga men ändå har hysteriskt roligt och inte ett problem i världen
- då vet man.
Då har man hittat världens bästa vänner.
Ena riktiga klippor.
Kommer man med en nätt liten 2manskajak är det hur lätt som helst att lägga till var som helst. Överallt finns perfekta ställen att att lägga sig att sola eller bada eller hitta vindskydd till gasköket.
Men det är inte bara klipporna.
All mat smakar hur gott som helst.
Och alla skämt är bara hur bra som helst.
Man kan ju undra vilken otrolig tajming eller bra planering det krävs för att få till en sådan paddeltur?
Det var inte för att vi hade världens bästa kajaker. Är den så skev att den hela tiden drar åt vänster är det faktiskt inte en kajak i toppklass.
Och inte hade vi världens bästa mat heller. Tonfisken på burk skulle dock kunna kvala in som världens billigaste.
Men sitter man genomvåt i vågor stora nog att de sköljer över en upp till axlarna och motvind så det heter duga men ändå har hysteriskt roligt och inte ett problem i världen
- då vet man.
Då har man hittat världens bästa vänner.
Ena riktiga klippor.
Lill-lördag
Chefen bjöd på glass med kolasås och maränger.
Redan då ryckte det lite i partynerven.
För att inte tala om dunkadunkat i mitt postgula vrålåk.
Lill-lördag och allt.
Men ska man köra bil kl 6.00 och förvänta sig att få betalt för det är det nog bäst att göra det nyktert.
Jag får leva på helgen som var så länge.
Redan då ryckte det lite i partynerven.
För att inte tala om dunkadunkat i mitt postgula vrålåk.
Lill-lördag och allt.
Men ska man köra bil kl 6.00 och förvänta sig att få betalt för det är det nog bäst att göra det nyktert.
Jag får leva på helgen som var så länge.
What's the color of love?
Blue? Green? White? Black? Yellow? Brown? Red?
Oooo-oooh.
Whats the color of love?
Fast den största frågan var ändå vad sjutton det var för fel på juryn?!
Ingen annan hade lika vältajmade snurrar eller färgglad utstyrsel.
Vi mimade liksom inte. Vi var Lili och Susie.
Therese och jag.
Såhär 13 år senare har vi kommit över den dräpliga tredjeplatsen.
Norrvikens gympasal känns avlägsen.
Istället står vi och skriker hysteriskt i sommarkvällen när våra största idoler kommer upp på scen.
Där är dom ju!
På riktigt.
Jag får nästan en tår i ögat. Lite för att jag dyrkat Lili och Susie mer än någon annan spice girl eller back street boy eller ens minhäst-häst.
Mest för att jag står och skuttar med min egen Susie. Den enda som ritkigt förstår hur stort det här är.
23 år av galenskap och vi är inte klara än.
Det är kärlek det.
Whats the color of love - Lili & Susie
In the West ås
I en hysteriskt rolig hotellkorridor långt, långt borta. Innan stage-divandet som slutade med skinkor i kläm. Thriller-dansen som blev en sharkattack. Och innan vi rodde till krogen.
Faktiskt innan vi ens korkat upp.
Ändå kan det bli så aptöntigt skitroligt.
Det händer bara med de bästa.
Faktiskt innan vi ens korkat upp.
Ändå kan det bli så aptöntigt skitroligt.
Det händer bara med de bästa.
Det finaste någon kan få
Äntligen kom min käraste Snusen. Som jag längtat!
Och med sig i supermazdan hade hon ett paket.
Till mig!
Jag har fått ett kastspö! Men det är inte bara ett kastspö.
Det ingår liksom en massa tid längs Norrlands älvar och stränder.
Snusen och jag och massa fräsiga drag.
Förhoppningsvis en och annan firre också.
Kanske en liten eld och pinnbröd. Garanterat termos och varma koppen i alla fall.
Och massa mys.
Som om det inte vore nog har jag dessutom fått en burk av världens godaste lingonsylt! Från den berömda lingonfabriken. Bakad av familjen Kärna.
En alldeles, alldeles egen burk med lingon och socker och en skvätt kärlek.
Vad mer kan man önska?
Det finaste någon kan få - Molly Sanden
After Work
När alla brevlådor fått fönsterkuvert och reklam så att de tiger.
När de brutala regnmolnen skingrat sig och solen kikar fram.
Då ligger vi där på andra sidan vattnet och kikar på mitt kära
postdistrikt på avstånd.
Men bryr oss mest om annat.
Teflickan och jag
18 juni - Bjarnes dag
Det många inte vet om min trogna följeslagare Bjarne är att han inte började sina dagar som fräsigt fjällexpeditionstält.
Nej, Bjarne kom till jorden en dag för precis 2 år sedan. Eller kineserna hade nog sytt klart honom mycket tidigare än så men det var den här dagen som han fick liv.
Ett ganska så livligt liv.
Jag och Majchen skulle nämligen fira midsommar på Öland och fann till vår stora lycka Bjarne.
På halva priset till och med.
När vi premiärslog upp honom hemma i trädgården och sedan låg där inne och kippade efter andan, mest på grund av hysteriska skrattanfall, så bara visste vi det.
Klart han ska heta Bjarne.
Det var först senare vi såg att han dessutom hade namnsdag samma dag.
Har han?!
Ja han har då allt.
Vår kära, kära Bjarne.
the Natur Guide Man
Nu har vår sugardaddy från Kiruna börjat blogga.
Igen.
Men den här gången ska han få fler läsare än mig.
Vi får väl se.
Ominous betyer illavarslande.
Frågan är bara för vem?
Let the fun begin.
"Jag gjorde den här bloggen i ett tappert försök att bli
världskänd och omtalad av så väl gudar som dödliga...."
Igen.
Men den här gången ska han få fler läsare än mig.
Vi får väl se.
Ominous betyer illavarslande.
Frågan är bara för vem?
Let the fun begin.
"Jag gjorde den här bloggen i ett tappert försök att bli
världskänd och omtalad av så väl gudar som dödliga...."
