Lajsa

- Jag trodde att du inte gillade vitlök?
- Jo, jag gillar bara inte att lukta vitlök. Men nu är jag så himla trött på alla människor så det är bara bra om dom tycker att jag luktar illa och håller sig borta.

Jag tänkte spä på min förföljelsemani lite.
Den ligger nämligen lågt just nu. Jag har väldigt få psykopater och skummisar efter mig för tillfället.

Så jag googlade på mitt mobilnummer. Bara för att se hur lätt det är för dom att få tag i mig. När det väl blir dags liksom.
Som tur är går det inte särskilt bra.
Det enda som kom upp var en nederländsk psykolog med samma nummer.
Det var ju festligt.

Och lite kusligt. Men lyckligtvis har vi ju olika landsnummer. Psykiskt instabila nederländare kan jag alltså stryka från listan.

Förföljelsemanin jagar vidare. Det här får en ju inte helt osökt att bli lite rädd även för en annan skummisgrupp som ligger nära till hands: 
Neandertalare...

Idag var vi i kyrkan. Jag är inte så bra på det. Så där satt jag med fel psalmbok men försökte hänga med ändå.
Ännu svårare var det när det var dags för  predikan - på finska.
Hade man kanske kunnat tro - men luring!
Se då hängde jag med minsann för lite finska kan jag allt.
Perkälä.
Och det var väldigt mycket perkälä så med det ordförrådet klarade jag mig bra.
Helvetet ska vi akta oss för.

Det hade ju i och för sig en okonfirmerad ofinsk redan kunnat räkna ut.

Nu har vi haft praktik. Vi har varit ute i livet och sett vad det ska bli av oss när vi blir stora. Om vi tänkte bli stora i Björkliden Fjällby förstås.
Det har varit spännande. Och lärorikt.

Vi har fått vara med och anordna WASC. World Airline Ski Championship.
All världens piloter har officiellt varit på VM i skidåkning.
Inofficiellt festat hjärnan av sig.
Nu kommer ingen av oss att våga flyga igen. Eller ens vilja bli stora.

För vuxna människor som släpps på grönbete med kollegorna är faktiskt värre än fulla ungdomar. Flera gånger om. Fast inte lika viga. Det är en brutal syn.

Så summan av kardemumman efter dessa veckor blev nog att akta sig för vuxenlivet.
I wanna be fovever young. Och praktikant. Man får ju personalrabatt då också.

...far far away, bortom all sans och vett.

Det här med affärer är nog inte riktigt min grej. Speciellt studentkorridorsbranschen verkar knepig. Dom gör så många listiga drag som jag aldrig skulle ha en tanke på själv.

En annan hade ju trott att en spis som alla plattor blir varma på vore något nytt att satsa på. Eller en tvättmaskin som inte har funktionen att den lite nonchalant slänger upp luckan medan vattnet pumpar in. Eller toaletter som spolar på första försöket.

Men nej. Se, när man ska satsa gör man det på nya pappershanddukshållare. Rymdkapselformade ska dom vara. Och det nya pappret har mönster med små söta löv. Varför har vi tänkt på det förr? Det var ju det som vi saknade mest!

Herre jösses. Det finns mycket att lära.

b) Beskriv hur de bildas och var i Sverige de finns.

Småland! Nånting säger mig småland. Eller norrlands inland?
Nej det var något annat i småland. Kanske.
Aj.
Kan man ha migrän i magen? I så fall har jag det nu.
Eller tarmcancer.
Scheisse! Hur stavas det nu igen?
Eller ångest för att det blir omtenta på en kurs jag kunnat tillgodoräkna mig?
S, c, h och inget z i alla fall.
Jag skriver att det var ett stort jordskalv i Oslo 1905. Så att tallrikarna skakade. Då vet han att jag kan något i alla fall.
S, c, h och ett tyskt dubbel-s.
Så är det.

Scheisse it is

Nu är det tentavecka igen och som alltid full rulle.
På allt utom att just plugga förstås. 

Röja på vinden, tvätta, städa här och städa där, rensa skrivbordslådan, lämna tillbaka en försenad bok, skriva brev, sätta upp en ny namnskylt på brevlådan, städa mera, städa köket trots att det inte är min städdag.
 Där kanske ni trodde att måttet var rågat?

Men nej då, jag har dessutom blivit besatt av att klippa snöflingor!
Precis som på dagis.
Jag försvarar mig i alla fall med att det är miljövänliga flingor som inte klipps på riktigt papper. Då hade det gått åt väldigt många träd kan jag lova.
Hela Verles gammelskog.

Igår var vi på ett jättecoolt ställe.
Om det  nu ser ut som jag minns det förstås.
I så fall var det verkligen spaceship-coolt.

Hela julen låg jag dödssjuk med feber och snor i ofantliga mängder. Alla utom jag var ute och åkte skridskor i solen och festade sig medvetslösa på juldagen. Då kom min mamma med de tröstande orden:

"Men Charlotte Kalla är också sjuk, hon får inte åka den där skidtouren"

Jaha men dååå så.





(Nej då Kalla, jag ville att du skulle vara med och  piska skidtajtsen av finnarna i år med)

Ja förvirringen efter att ha varit nere i civilisationen var total. Speciellt efter att ha varit på IKEA och alltså sett mer än tio pers på en dag - samtidigt!

Så efter detta var det faktiskt lite skönt att komma tillbaka till vildmarken uppe i norr. Folktomt och kallt. Men man hänger liksom med i vad som händer i alla fall. På gott och ont.

På föreläsningen satt vår lärare och pratade om samers heliga platser i och utanför kåtor.
- Som naturguider kommer ni ju att röra er i flera kåta-miljöer.
Hela klassen brast ut i ett hysteriskt gapskratt. Lite lagom frigörande sådär. Kanske en och annan som släppte ut en rejäl portion ångest eller för vissa bara ren frustration.

Här uppe i mörka folktomma Kiruna bryr man sig nämligen inte särskilt mycket om Stjärnor på is och såna världsliga ting. Här är det värme och närhet som gäller. För vissa i alla möjliga olika former och konstillationer. 

Här uppe är det underhållning på riktigt kan jag lova.

Hem en sväng till käre mor och plast-far. Där händer det alltid grejer. Eller nja...

TV:n var ju i alla fall spännande för någon som numera lever utan. Helt nytänkande program med kändisar som svänger loss på isen med proffs som lär dom allt dom kan. Så en jury och lite telefonomrästning på det. Vänta.... Var nästan som om jag sett något liknande förut?

Den här finanskrisen verkar i alla fall vara något. Det är tydligen rätt stort. I alla fall i byggbranschen. Där sparkas folk till höger och vänster. Flera hundra har fått gå på mammas jobb. Tack och hej bara. Oljebranschen verkar det däremot gå bra för. Mammas man var på konferens i utlandet och kom hem med en sprillans karate-dräkt från adidas. Efter några dagars lattjande hade alla karlar tagit statoil-orange bälte i karate. Underligt hur man prioriterar. Eller så har de bara olika sätt att tackla problemen.

Det är alltid lika fascinerande att hälsa på i vuxenvärlden.

En aning småbakis styrde jag kosan vidare mot Skövde. Sist jag var där för många år sedan var vi på OL-skytteläger och spanade på grabbar i uniform. Nu har jag en alldeles egen grabb i uniform där.

Patrick ska nämligen bli specialistofficer. Det är en väldigt bra utbildning. Kungen betalar allt. Lägenhet med stora skinnsoffor, mat och hemresor. Till och med när toapappret är slut kryssar man i en liten ruta nere på anslagstavlan i porten och så kommer kungens nissar uppspringande med nya rullar. Bara sådär.

Det kungen däremot inte tänkte på är att grabbar i uniform får hugg. Och då passar det sisådär med en 90-säng med plankbotten. Fast mig kvittar det förstås. Är man kär så är man.

Glöm 10 000metersklubben. This is how they do it i Norrland.

Idag fick jag höra att sedan det kom in lite kvinnofolk som började att jobba i gruvan i Gällivare så startades det en ny klubb där nere i underjorden.
Minus-1000metersklubben. Är det inte klockrent?!

Jag ska bli första stockholmare med i den!

Förr samlades folk kring lägereldar. Oj vad utvecklingen gått framåt sedan dess. Nu samlas vi istället kring våra datorer om kvällarna. Fast på olika håll. Vi snickesnackar på msn och kollar in varandras bilder på facebook. Frusna själar kan finna lite värme på en dejtingsajt, eller om man som jag har frusna händer är det där lilla varmluftsutblåset på sidan av datorn perfekt.

Det berättas fortfarande historier. Vem dejtar vem och Paris Hiltons sexvideo är visst på drift. Kunskap förs vidare. En del nöjer sig med recept på en upphottad äppelkaka från tasteline. Andra vill lära sig att spränga tunnelbanestationer.

Och i skenet av skärmen får även fantasin flöda. Men inte är vi lika dumma och outvecklade som förr inte. WOW gå ner 14kg på  7 dagar! Och titta ett kärleksmejl! Till mig?! Eller hoppsan kraschade datorn nu...? Oj då, men går det månne att få tag i den där sexvideon kanske....?

Egentligen har det nog inte hänt så mycket sedan vi var grottfolk.