Lajsa

Det är soliga dagar som dessa som man ska vara till fjälls.
Lapa sol och vinteräventyra så det står härliga till.
Men vad vore väl en bal på slottet, tänkte jag och nöjde mig
med att bestiga Luossavaara. Och för ovanlighetens skull
spatsera ner på den opistade baksidan av skidbackeberget.

Vilken briljant ide!

Spatsera som blev till att plumsa som blev till att ta till
kryptricket när skaren vek och snöleoparden i mig kom fram
samtidigt som skoterspåren försvann.

Halvvägs ner för berget var det så djup snö att rulla var det
enda sättet att någonsin få återse civilisationen.

Många tankar hann fara genom huvudet när jag emellanåt
blev liggandes för att låta huvudet snurra klart efter kroppens
alla varv i nedförsbacken.
Och pusta ut efter alla utmattande försök till simtag i snön.

Vilket jävla ställe att dö på. Fy fan vad ocoolt.

Med mjölksyra i låren och snö innanför kläderna snubblade den
skadeskjutna snöleoparden några timmar senare in innanför dörren.

Och ja.

Man skulle kunna säga att jag fått vinteräventyr så att jag teg.







                             Utsikt från Luossa. And still damm on the lins.






                     
                                       Som en älva trippade jag fram på skaren
                          





För att sedan önska att jag var en hare där jag simmade i snön 






                      
                                     Men hej. Det är skillnad på rödrävar och nätta fjällrävar