Lajsa

Min karriär i gruvan susar på med stormsteg. Jag skottar returband
och gör rent siktar och spolar golv. Springer ned till underjorden och tar
bort skrot på band och sätter personligt rekord i den långa trappen upp.
Med pulsen på max spolar jag sedan lite mer golv. 
När transportband stannar vrider jag på vred och trycker på knappar.
För att sedan återgå till att spola golv.
Jag tar fuktprov och gör dropptest. Och spolar golv.

Allt detta spolande på envist återkommande slighögar är en helt underbar
syssla. Jag älskar det verkligen. Man hinner tänka och fundera en hel del.

Vad jag ska bli när jag blir stor?
Hur går egentligen resten av den där låten vars två rader i refrängen jag
har nynnat på de senaste timmarna?
Hur hårfin är inte skillnaden på att vara vädergud och erodera berg eller
vara driftare och med en gigantsik vattenslang erodera ner slighögar?
Är det så här det känns att vara brandman?
Eller kobraormstämjare?
Vad ska jag egentligen bli när jag blir stor?

Jag funderar inte bara utan hinner även komma fram till många svar där 
jag står.
Denna vecka har jag jobbat 76 timmar. Meningen med livet sägs vara 42.
Vilket är festligt eftersom 76+42=118 och 1+1+8 är 10. Etta nolla.
Aha! Etter och nollor!
Jag ska minsann ta och gå den där sommarkursen i programmering som
jag anmälde mig till ändå.

Ja ni förstår. Jag har väldigt mycket tid att tänka om dagarna.



                                              gruvisch bergisch