Lajsa

Alla som är 23 år har förhoppningsvis gjort det. Man blir lätt lite nervös första gången, att det ska göra ont och så. Men bara man får det överstökat så kan man ta det lilla lugna sedan.
För när cellprovet väl är gjort är nämligen resten en baggis.
Antingen visar det inget alls, eller så kan man ha små fjuttiga celländringar som är helt naturliga och oftast går över av sig självt. Just för att det bara är celler som ändrar sig en smula.
It happens aaaaall the time.
I värsta fall kan man behöva peta bort några bångstyriga celler så att de inte har en chans att senare utvecklas till cancer.
Mer än så är det inte.
Plättlätt.

Så länge det inte gäller mig förstås. Så länge jag slipper få brev om återbesök som får det att svindla för ögonen och susa i öronen bara jag läser Anmäl dig i receptionen.
Burr.
För att inte tala om de två hiskeliga små äckliga bokstäverna Dr. som står framför namnet på människan jag ska träffa.
Uuuh.
Vårdguiden är inte heller en tröst i mörkret där det står att det i värsta fall kan behövas en enklare operation under lokalbedövning.
LOKALBEDÖVNING?!
Vem försöker ni lura egentligen? Kill me hard and shot me slowly men lokalbedövning?!
I dont do that!
Man kan även söva uppjagade personer.
VADÅ UPPJAGAD?!?

När ångestmaskineriet går på högvarv och jag sedan försöker att läsa det vänligt formulerade brevet en gång till upptäcker jag det.
Det kanske allra värsta av allt.
Människan bakom hela spektaklet har skrivit under med en handstil som inte ens har ett spår av något som liknar ett namn.
Det är ju helt otroligt!
En människa som inte ens kan få till bokstäver med en kulspetspenna ska karva och rota innuti min kropp med skalpeller och knivar och sablar och snöskyfflar och trädgårdspett och gud vet allt.
Knappast!

Här finns bara en utväg. Vid 23 års ålder gör jag det enda vettiga för att lugna min läkarskräck.
Jag slänger mig på golvet och låter krokdiltårarna forsa med snoret hack i häl.
Och så förstås det panikfyllda vrålet:
Jag vill inteeeeee!!!
Efter det somnar jag utmattad i en hög och är lugn för en stund i alla fall.

Men annars, för er andra, så är det här med cellprovet en bra ide.