Lajsa

Med icebugs finns det ingen anledning att inte springa om vintern.






Vägar jag aldrig sprungit på förr och skyltar jag aldrig sett.
Det är fint att spontanspringa.
Kanske höger här. Lite vänster där. Och så rakt fram.
Stjärnorna lyser i all oändlighet i villakvarteren. Bra val.

Ett typiskt dåligt val är när gränderna blir mörka och gamla
sjukhusbyggnader tornar upp sig.
Men å andra sidan pinnar benen på som fortast när
läkarskräcken flåsar i nacken.

Tillbaka bland stjärnor och tomtar vinkar jag till en farbror
som står och spanar i all sin ensmhet i fönstergluggen.
Hjärtmuskeln slår ett extra slag i allt konditionernande.

Det är så mycket nya vägar och busslinjer att jag alldeles
glömmer allt vad klocka och trötthet heter.
Och framförallt var jag är.

Desto mer funderar jag på att skriva en bok om det hela.

Vilse i förorten - träning för gatsmarta.

Eller något annat tjäckt och världsförbättrande.





    På Bättringsvägen. Jodå, det finns på riktigt. Se vad man hittar när man springer.







Bild härifrån