Lajsa

  Lugnet före stormen. Mina äppelchips med pepparkakskrydda försvann i raketfart





Pepparkaksgubbarna står och vaktar blå-nånting-fin-osten






Först kände jag mig lite trumpen. Mot alla odds
hade flera från min långa gästlista tackat nej i
sista stund.
Det var sjukdom och jobb och vissa behagade
inte ens befinna sig i samma ände av landet.
Typiskt.

Men så kom mina allra näraste och käraste för
att hugga in på kalaset.
Sockerchock i all ära men det var då inte bara
därför det pirrade i nerverna och värmde i
hjärtat.
Att ha världens bästa människor samlade runt
mitt lilla bord - det är uppåttjack som heter
duga, det.





                  En Kalmar-Anna och en Theräsus Rex