Lajsa

Är det inte helt otroligt, egentligen. Precis som vi var så nära himlen man kan komma där uppe på sydtoppen, ja faktiskt mitt bland molnen, då kom det ner en liten människa där uppifrån.
Eller ja, inte precis i famnen på oss.
Som tur var.

Men det måste ändå ha varit ganska nära. För man får väl utgå från att storken börjar sina transporter på ganska hög höjd.
Och att han sedan hittar rätt. För hon kom fram precis som hon skulle till min farbror och hans Åsa.
Och tänk att allt annat också blev rätt.
Tio fingrar och tio små tår.
Ett riktigt litet mirakel.
Minst sagt.

Hon heter Sally.